9 April 2014

u rule the school

Det är sen eftermiddag och jag har just tagit en lur på jobbet (det blir mer och mer elegant: jag slaggar en stund på heltäckningsmattan i mitt arbetsrum som efter flytten är eget; efter 20 minuter börjar lederna knaka, praktiskt.). Går en kort promenad till det nyöppnade caféet med vietnamesiskt snacks, bra. Planen är att sitta och läsa på mitt favorit-KK. Installerar mig i mitt hörn med en lemonad och en bok. Damen som jobbar där pratar stillsamt med en kund. God stämning. In släntrar efter en stund ett gäng killar. De talar svenska. Att det är svenska de pratar är relevant endast eftersom jag har svårt att inte lyssna på vad de säger (jag behärskar finska så pass dåligt att jag sällan börjar smyglyssna på folk spontant). De snackar om sina "pomon" och olika kompisar som gjort karriär och någon har en headhunter till och med grabbat tag i. Fart och fläkt tänker jag och önskar att jag kunde sluta lyssna. Det kan jag inte. Killarna pratar aktier och tekniska prylar och en himlar sig sedan över att en medarbetare täckts ge några filer på en CD-ROM! CD-ROM! Killarna flabbar. Det är en kvinna de pratar om, och det framgår att killarna tycker att de kvinnliga kollegorna är ganska liksom lame. En har varit så jobbig att hon gav en av killarna en KRAM när han verkade upp i varv; helt tyst blev han, enligt egen utsaga. Och sen: en i grabbgänget säger att han tänker gå en grundkurs i kvinnovetenskap på hösten. De andra ba': wtf?!? Han förklarar att han liksom vill smyga in där och höra hur de där berättigar sina konstiga "åsikter". En annan av killarna hojtar: MEN DE BERÄTTIGAR JU ALDRIG NÅT! Sen går de vidare till att diskutera studentpolitiken där de tydligen är aktiva och de talar om något möte där en tjej ställt frågor som hon enligt dem själv tydligt visste svaret på. Det gör hon bara för att information ska nå också sådana som inte själva vågar fråga. Konsensus råder: detta är en förkastlig inställning.

Nu blir jag trött i öronen. Går hem och är så irriterad att jag måste ånga fram ett extra varv runt kvarteret även om den vackra vårkvällen har en något lindrande verkan på mitt humör. Det som provocerar mig är killarnas attityd: den där självsäkerheten, det självklara sättet att ta plats, sättet att mästra; tonfallet som de upprätthåller. Den vardagssexism de spyr ur sig är, befarar jag, vardagssexismen hos framtida ledare. För det är just såna här ambitiösa unga män som är "managermaterial". Framåt framåt.

7 comments:

ponks said...

oj vad bra beskrivet: olycklig o tursam situation samtidigt det där, att råka vara där när det pratas om det som är mest spännande. tycker ju nästan att en grundkurs i genusvetenskap vore obligatorisk för nya studerande, så illa ställt som det tycks vara, så om bakfoten som såna där just har hela alltihopa.

sen har jag också reagerat just på den där tonen, det där självklara sättet att mästra som såna där killar har. satt en gång i ett flygplan (av alla ställen; det är ju inte var och varannan dag jag hittar mig i ett flygplan) men där träffades också två finlandssvenska killar i min ålder av en slump. det var naturligtvis BUSINESS de talade om för de var ju båda på businessresa, o någo båtfärder och olika modeller av båtar diskuterades det sen. man ba jaja, deras liv. business, båtar, självklar makt o på toppen av allt.

M. Lindman said...

Ja det var liksom så mycket på en gång. Jag glömde ju alldeles att nämna den utdragna diskussionen om nyanskaffningar i Hanken.

Jo alla borde gå grundkurs i genusvetenskap. DVS ALLA. Gällande fenomenet att vara där och spöka som "kritisk åhörare" upplevde jag detta när jag gick grundkursen här på ÅA. En människa med en viss sorts "religiös" åskådning ville komma och lyssna på hur man bedriver homopropaganda - som han tyckte. Det som hände var att han kom och torpederade diskussioner med åsikter som han vägrade att pröva det allra minsta. [Med killen på kerttuli fanns också nåt annat i tonfallet; en liten liten antydning till osäkerhet - men kompisarna brölade bort den antydningen.]

Uh, flygplan, låter lite klaustrofobiskt att lyssna på sånt prat en längre stund.

Just det, på toppen av allt och så satans medveten om det &så.

Jenny said...

Bra att du skrev det, dessa människor är ju norm, och om man som feminist påpekar att de finns får man väl höra att man överdriver. Och sen min första reaktion: uäk.

h. said...

Det är inte omöjligt att en sådan kurs blir obligatorisk vid hf. En god sak som reformerandet i så fall för med sig.

Man kan i och för sig vara tveksam till hur långt det hjälper, men syftet behöver heller inte vara att bota de värsta fallen.

M. Lindman said...

Jenny: jo, det var ett skäl till att jag ville plita ner den här texten. I övrigt är det kanske en smula moraliskt betänkligt att i detalj referera vad folk säger i ett samtal men jag tror det är viktigt att föra fram att ja, sånt härnt sägs och det sägs med en viss självklarhet.

h: Mycket bra! Och visst tror jag som du att det inte per automatik kommer att förändra nåt, men redan det att enskilda människor konfronteras med vissa frågor utanför grabbgängets feminister-hö-hö-hö är i sig en viktig sak.

den elaka bloggaren said...

vad bra att du skrev om det, jag tror jag nångång har nämnt min frustration när man talar jämställdhetsfrågor och är alltför optimistiska över mäns utgångspunkt, att jag genom en viss sportighet har en tillgång till mäns diskussioner i t.ex omklädningsrum som ganska få feminister har. tänker på hon som gav pojken i diskussionen en kram, typ varför sku hon hjälpa den lilla skitstöveln genom sin dag - ok, det kanske var bra hur det fick honom att känna sig smutsig och vilsen, men han sku aldrig ha gjort nånting för att hjälpa henne. så länge det ena könet förblir optimistiskt omedvetet om att en stor fraktion av det andra faktiskt föraktar det så förblir kampen väldigt ojämn, som en fotbollsmatch där många i det ena laget tror att det andra laget spelar på samma sida som en själv..

M. Lindman said...

Jonä, fick nog inget större förtroende för killens omsorg om sin kollega. Den där kramen rapporterades i en anda av skam och förakt och rädsla. Och yes, det verkar så att det finns vissa utrymmen där saker sägs som folk i andra sammanhang inte skulle släppa ur sig, men just därför är det viktigt att lyfta fram det som sägs i såna sammanhang. (Hur den 'galant' killen pratar när han tror att ingen lyssnar som skulle ta illa upp; de här killarna verkade extremt noga med sitt anseende.)