Eftersom jag inte orkar tänka mer än en nanosekund åt gången är mina ärenden spaltade i en lista:
1. Jag såg Andrea Arnolds filmatisering av Wuthering Heights i helgen. Arnold har tidigare gjort Fish Tank och den här filmen var nästan lika bra. Framför allt har Arnold ett öga för naturen: WH består att gyttjiga hedar, susande vind och sträv ljung. Det fanns en hel del mysko saker i berättelsen om besatthet (eller vad det nu är, jag har inte läst boken) men just de där bilderna av naturen var enastående. Råa. Jag tänkte också på de skånska landskapen i Äta sova dö. Ständig vårvinter. Solen skiner nästan aldrig. Frost. Grenar. Lera. Det blåser hela tiden. Hund skäller nånstans. Finns det andra filmer där naturen beskrivs så sinnligt?
2. Häromdagen skolkade jag från jobbet. En tisdag. Vädret surrealistiskt varmt och fullt med människor på stan, kanske andra som skolkat från sina jobb och skolor. Kollektiv eftermiddagsyra. Jag borde skolka från jobbet mera och rulla planlöst på stan.
3. Läser Kung Leopolds vålnad, en bok om Kongo och kolonialism. Låt vara att boken har sina uppenbara brister och töntigt skrivna eller vinklade passager, men gnisslande läsning om en mängd saker jag inte haft en aning om, teknik och kapitalism och ruttenhet. Speciellt bra är boken på att beskriva hur kolonialistiska företag skedde i ett slags halvöppet klimat bland en massa retorik om frihandel och humanitära program. Och om ni inte redan gjort det, läs Conrads Mörkrets hjärta. Läste på nytt för ett tag sen, omskakande grejer; galenskap och apokalyps från mening ett.
4. Jag är REJÄLT trött på att i tidningar läsa om hur klimathotet i själva verket är en "möjlighet" för Finland. Alltså, som om man kunde vända en potentiell katastrof till det bästa helt enkelt genom att satsa rejält på teknologi och innovationer och nya arbetsplatser och ny industri (kärnkraft har faktiskt nämnts i de där artiklarna). Det är naturligtvis bra med ny teknologi, men i den här retoriken finns N-O-L-L tankar på att det eventuellt krävs nåt annat än nytt, nytt, nytt för att undvika en katastrof. I den här retoriken är nämligen den största katastrofen sjunkande tillväxtsiffror för nationen Finland.
5. Ålänning blir finlandssvensk: har märkt att jag börjat lägga mig till med manér som att säga: vasaduatt. Och det kommer spontant, lika spontant som när mina lomhörda släktingar brölar VA?!? Vilken konstig språklig form: vasaduatt. Eller kanske sluddrar folk vasaduatt i Sverige också? Jag tänker ibland att egentligen borde jag bli dialektforskare, det vore kul.
No comments:
Post a Comment