Språk

Häromdan skrev jag här på skrotbloggen ett grinigt inlägg om abstrakta och omöjliga filosofiska förståelser av språk - filosofi där språket förvandlas till enstaka händelser eller akter, att tala är att 'utter words'. Tog så småningom bort inlägget för att, öh, det kanske finns viktigare ting att ägna sig åt än haveristiskt skrivande om analytisk språkfilosofi. Vill här bara säga att jag blev glad åt Arne Toftegaard Pedersens HBL-recension av Julia Tidigs' doktorsavhandling om flerspråkighet i två finlandssvenska författares prosatexter. Det ena som är roligt är att se att en välskriven och initierad doktorsavhandling ges stort utrymme och att det finns recensenter som lyfter fram vetenskaplig litteratur på ett engagerat sätt. Mera sånt, och mera sån vetenskap. Det andra jag blev glad åt är ett citat ur Tidigs' avhandling som fanns med i recensionen: "När jag läser flerspråkigheten i Diktonius prosa står det klart att språk är dynamisk, föränderlig mångfald. Detta är inte något abstrakt utan högst sinnligt och förankrat i våra kroppar, i våra munnar. Språk är både underlighet och underverk, och flerspråkighet är ett sätt på vilket detta kommer till uttryck." Just det här oregerliga, kroppsliga - och relationella, kan man tillägga - är det rätt sällan som blänker fram i en viss typ av steril språkfilosofi. Det som jag grubblat kring sen jag tog bort det förra inlägget är: varför är det så frestande att framställa språk just som något abstrakt, och utifrån nåt slags tvärsäker övertygelse om att DETTA, DETTA, det är SPRÅKET. Vad jag gillar i citatet är hur det problematiserar detdär med vad språk är. Som ju bra litteratur gör. Som bra samtal gör. Som situationer mellan människor gör. Som ett konstigt samhälle gör. Som knepiga relationer gör. Som förundran gör. Vad språkfilosofi behöver (min beställning): mera förundran, mera språkets åbäkighet, mera språket som vi talar i och med och ur och ikring. (Okej det finns sån filosofi också, men också annan, men nu ska jag sluta innan jag hamnar in på haverismens domäner igen.)