26 February 2014

Rasism.

En bild av rasism jag tycker att rätt ofta målas upp är att rasister är juntar med tokiga idéer, såna där nästan komiska sannfinländare som vräker ur sig sin goja på lokala barer och i nationens parlament. Rasisten är en kufisk fanatiker, nån som har fixa idéer, nån som borde lära sig att rasism är dåligt. Sannfinländaren blir någon att skratta åt, en tölp - oj oj vilka tossiga uttalanden ännu år 2014!

Det är en massa som oroar mg med den här bilden. Föraktet för lågutbildade, hur rasisten alltid just beskivs i såna termer, att det är en typ i förortens bar som förvandlas till urtypen för rasist och att botemedlet blir upplysning och kloka resonemang, lugnande statistik kanske. Framför allt: allt som bilden inte alls fångar. Göran Greider har skrivit en text i nystartade vänsterdagstidningen ETC om det här: det vore viktigt att uppmärksamma den sortens rasism som upprätthålls av tjänstemän, företagsledare och HR-avdelningar. Här är rasism något annat än fördomar eller knasiga hang-ups. Rasism är ett system som göder exploatering. Ett system som ställer folk mot varandra. Det handlar kanske inte om onda avsikter alls, men likväl skapar systemet rasism och orättvisor. Så här skriver Greider, och även om texten har sina problem tycker jag det här träffar något:
Vilka är det i dagens Sverige som konkret verkställer den rasism som yttrar sig i segregation eller exploatering av lågbetalda immigranter eller papperslösa? I princip är det personalchefer och verkställande direktörer på olika företag. Vilka är det som allra först flyttar från bostadsområden som är på väg att bli invandrartäta? Och vilka flyttar ängsligt sina barn från den invandrartäta kommunala skolan till en friskola? Vilka väljer bort ett svåruttalat namn bland jobbansökningarna? Det är de högutbildade. Tjänstemännen, medelklassen. Det rör sig naturligtvis sällan om medvetna diskriminerande handlingar men rent faktiskt mynnar de ut i segregation.
För att prata partipolitik: det som Samlingspartiet åstadkommer och gynnar i sin politik smusslas undan när den enda rasism som blir igenkännbar företräds av Sannfinländare som kläcker ur sig rasistiska saker.

2 comments:

den elaka bloggaren said...

sannfinländarna - partiet för dem som inte har råd att flytta bort. jag tycker det finns nåt så förbannat skenheligt med medelklassens tysta flykt från invandrartäta förorter. känner en som är så otroligt högljutt sannfinländar/rasist-hatare som just nu gottar sig så i sociala medier över att ha gjort flytten över till den rika förorten, bort från den mer anspråkslösa där barnets närmaste dagis (vilket naturligtvis inte skrivs ut, men har nämnts muntligen) sku ha legat i den bredvidliggande mycket invandrartäta betongstadsdelen. visst, cheferna, men oh så mycket den breda medelklassen.

M. Lindman said...

Bra exempel - du har naturligtvis helt rätt. Det är inte cheferna bara, det är den breda medelklassen.