Politik i bubblorna

Så här ligger det till:

I helgen införskaffade jag, efter något års betänketid, en sån där apparat som tillverkar kolsyrat vatten. Inget spring efter onödiga och dyra plastflaskor, myste jag. Följande dag läser jag i HBL om företaget som framställer den apparat jag köpt och som i butikshyllan, precis som Marx skriver, framstod som en stum och neutral vara utan historia - en vara bland andra varor.

SodaStream har fabriker på Västbanken. Företagen i den industrizon där fabriken finns åtnjuter tydligen vissa privilegier - förmånlig beskattning och statliga stödformer, t.ex. Den vinst som produceras av SodaStream kommer i ringa mån de palestinska invånarna till nytta. Det som företagets verksamhet istället bidrar till är att förstärka den israeliska bosättningspolitiken på Västbanken. Källor på nätet beskriver förtryck av palestinsk arbetskraft som jobbar under prekära förhållanden; arbetsgivarna spelar bl.a. med arbetstillstånd som kan dras in av 'säkerhetsskäl' då minsta oenigheter uppstår. Företagets VD försvarar fabrikens existens med det vanliga argumentet: det sysselsätter ju fattiga människor som är beroende av arbete. Så här uppges VD:n t.ex. ha sagt: "We give them an opportunity to not only have a job and health insurance, but also social benefits and a very high pay scale which they could never achieve in the West Bank.” (här) Ledande personer i företaget betygar att de inte är lierade med israelisk bosättningspolitik, utan att fabriken också kunde betala sina skatter åt en framtida palestinsk stat. Den viktigaste frågan som man bör ställa i relation till påståendet om sysselsättning är, som flera artiklar visat, varför folk är beroende av just SodaStreams jobb. Palestinsk infrastruktur förhindras på olika sätt under den israeliska ockupationen. Dessutom har tidigare näringar (jordbruk t.ex.) krossats genom den israeliska inflyttningen.

(Det som stör mig JÄVLIGT mycket med rapporteringen om fabriken och företaget är att uppmärksamheten riktas mot nån skådespelare som har gjort reklam för firman och som nu försatts i en pinsam situation. Som om det vore det intressantaste.)

Det här får mig att tänka på hur jag själv ska förhålla mig. Min omedelbara reaktion när jag läste det där i HBL var: ok, jag borde ha valt en annan apparat. Det där företaget borde bojkottas. Och det tycker jag fortfarande men det känns ändå som att det inte är tillräckligt (läs en nyanserad text om bojkotter, Israel&Palestina och socialism här). Enskilda skurkföretag som SodaStream kan och ska bojkottas när olika avslöjanden görs. Däremot tror jag att det finns strukturer som sådana bojkotter inte rår på. För att citera Gavin Fridell som analyserar rättvis handel i en artikel i Historical Materialism (15 (2007)):

"Ethical consumers remain isolated individuals whose primary responsibility to the fair-trade network is to engage in the market (to buy fair trade coffee). Consumers are not connected with producers or other consumers in a democratic process and their influence on fair tradestructures of global capitalism) is limited to their ‘purchasing power’ as isolated individuals." 

(Det som förvisso gör skillnad är om man tittar på fair-trade som konsumtion, som nätverksform för producenter eller som försäljning: fenomenet är långt ifrån entydigt!) På samma vis: bojkotter är beroende av marknaden på olika sätt, de är beroende av att vi kan avstå från en viss vara, och att det finns ett etiskt alternativ. I elektronikbranschen är i synnerhet det senare ett stort problem. I mitt fall: jag kunde utan vidare ha avstått från fanskapet.

Kapitalism bygger på det slags tänjbara och elastiska strukturer som varuproduktionen vilar på och förutsätter: det här blandar in staten, juridik, ägande, arbete, att andra former av produktion än det kapitalistiska undermineras - och framför allt, konkurrens som skapar vissa ramar, och vissa gränser. Här är det centralt att se att kapitalismen är vad den är inte för att 'etiska värden' saknas eller för att kapitalister är psykologiskt giriga (så att företag borde utsättas för etisk upplysning); om man ser kapitalismen så kommer man att se det utnyttjande av naturresurser, människor och djur som kapitalismen är beroende av i ett visst ljus, kanske så att det är kunskap och välvilja som fattas. Kapitalismen är inte bara utbyte på marknaden. Kapitalismen är sociala relationer som skapas och upprätthålls. För att utmana sådana strukturer behövs ingripanden av många slag. (Jag menar inte att kapitalism inte kan kritiseras moraliskt, frågan är hur det görs.)

Detta gör ingalunda att bojkotter eller former av etisk konsumtion är onödiga - långtifrån. Förändringarna i enskilda människors och djurs liv kan vara avgörande, speciellt gäller det förstås vad man inte köper, att inte stöda köttindustrin osv. Det jobb som görs (t.ex. i fair-trade-rörelsen) för att skapa medvetenhet om arbets- och produktionsförhållanden och slitage på miljön är enormt värdefullt. Samtidigt är det viktigt att t.ex. rörelser som Oikeutta eläimille visar på det systematiska och systeminbyggda våld som utövas inom kapitalismen i form av exempelvis djurhållning.

Annat än etisk konsumtion behövs därmed också: politiska beslut, beslut och förändringar på en nationell och speciellt internationell nivå, regleringar, förbud, mångskiftande aktivism och gräsrotsrörelser, protester och journalistik, samarbeten, fackföreningar, alternativa ekonomier. För att inte tala om att skärskåda ens egna behov, vanor och livsmönster (t.ex. mina sätt att rationalisera köpet av en sodastreamer). Att saker ordnar sig till det bästa genom kloka & upplysta konsumentval kan t.o.m. bli en farlig ideologi om den får funktionen av att bedöva folks samveten - men en sådan ideologi är ju inte alls för handen alltid då det gäller etisk konsumtion. SAMTIDIGT: Att tänka att problemet är 'kapitalismen' har också sina uppenbara risker (cynism, handlingsförlamning, vaghet - därför behövs skarpa analyser av hur kapitalismen fungerar som system och på ett lokalt plan).

Alltså: det är viktigt att ta reda på saker om produktionsförhållanden och stöda sådana företag som t.ex. står för rättvis handel och ekologisk produktion. Men det här är inte ensamt saliggörande. En avgörande fråga: vad är det som styr vad och hur saker produceras, transporteras och säljs? En annan: hur kan det slags orättvisor som globala konsumtionsmönster uppvisar förändras? Målet skulle så klart vara minskad konsumtion/produktion, en värld där konsumtion/produktion inte är nödvändig 'för att hålla hjulen snurrande'. Målet skulle också vara att produktionsformer utanför kapitalismen kunde uppstå, former av handel, utbyte, tjänster och arbete (osv.) som inte är bundna till konsumtion som en nödvändig nivå av efterfrågan (för att öka tillväxten) eller arbete som ett allmänt behov av sysselsättning, oavsett hur skadlig eller farlig den är.

Det är lockande att tänka att det måste finnas ETT rätt sätt att tänka kring de här sakerna, men det gäller ju snarare att ha typ tio tankar i skallen samtidigt, motstånd på olika nivåer, fronter och plan. Att jag köpte den förbannade apparaten är något jag måste stå för - men i bubblorna ser jag nu mest ockupationspolitik och abstrakt retorik om att det bästa av allt är att erbjuda folk ett jobb.