Jag är världssämst bland grytorna. Häromveckan tänkte jag glad i hågen att jag skulle laga till något gott, något utöver det vanliga. Bläddrade recept på nätet. Sprang mellan helt icke-spektakulära matvaror och datorn. Grytorna ångar löftesrikt. Och sen sätter jag mig vid mitt enkla bord (som inte är något bord) för att hugga in. Det smakar förfärligt. Det smakar riktigt läskigt. Ja det är något i det hela som är fundamentalt motbjudande. Något har gått så in i helvete fel där i processen. Problemet är bara att när jag lagar mat kokar jag för en hel bataljon. Framförhållning. Således har jag flera askar med hemsk gryta i frysen att sätta guldkant på vardagen med. Idag är en sån dag, bon appetit bara.
5 comments:
Jag känner mig mer sugen på att smaka än om du hade sagt att det blev gott
Underbar text. Tack. Jag hade en standardsoppa när jag bodde på Tavastgatan. Alla inhemska rotfrukter man kunde hitta på Puhakka och en burk inlagda bruna bönor. Kryddning finsk standard. Jag kokade alltid för en vecka, men jag frös aldrig in eftersom jag inte hade någon frys. Sedan värmde jag en portion i taget. Mot slutet av kastrullen blev den alltid äcklig (skämd?). J avskydde men höll god min. Jag kokar den inte längre.
h: Jo, om Platon att också det äckliga skulle ha sin egen idé, kunde den här grytan lätt ta en upp till idéernas rena sfär. Men jag tror nog inte du hade velat smaka på detta, jag ryser fortfarande när jag tänker på eländet.
kim: Nu blev jag tavast-gatannostalgisk. När jag flyttade in i samma lägenheten hade hyresvärden fixat en frys dit... Oj, oj, måtte ha blivit motigt med soppätandet där mot slutet av veckan. Stoiska J!
Motigt, absolut, men vilken tillfredsställelse när kastrullen var tom :) Fanns 50-talsspisen kvar när du bodde där? En fantastisk pjäs med otroligt snabba plattor. Kanske inte energisnåla som moderna men trevliga att laga mat på.
Spisen fanns kvar, en riktig trotjänare; många fina minnen (trots skrala förmågor).
Aj det var en förträfflig bostad! Jag saknar ännu det där vattenskadade parkettgolvet, fast det gällde att akta sig för stickor.
Post a Comment