Feminist?

Anna i Finsalongen skriver om det suspekta sättet att liksom övertala folk till att kalla sig feminister: lite utpressning, lite tvingande logik -> nog är du väl feminist ändå! Alltså bara man tänker efter noga så är man det, liksom. Jag håller med om fuffenset häri, och jag håller också med om att feminism är viktig på helt andra sätt.

Även om det givetvis kan finns lägen där det är viktigt att kalla sig feminist är jag själv rätt trött på det slags ständiga positionerande (och avståndstagande) som finns därikring: jagärmanalltsåkanjagintevarafeminist, jagärfeministmeninteensåndärradikal, jagärintefeministmenförståsärjagförlikalön.

När jag hamnar i positionerandets former sker det ofta i en anda av rädsla och ängslighet: kan jag ta upp den här saken utan att bli den där tröttsamma feministen som ofelbart börjar härja om kön? Den tystnad som jag kan förfalla till (och det är ofta) visar att det svåra knappast består i att säga sig vara feminist, det svåra är vad man gör av samtal och relationer till andra, att gå in i (eller ut ur) samtal på vettiga sätt. Som Anna skulle jag också säga att allt det här är en utmaning som en ställs inför igen och igen.

När att vara feminist får allt för mycket karaktären av positionerande framstår feminismen som ett slags område som omfattar vissa specifika frågor där det viktigaste är att ta ställning, ja/nej, kryss i rutan. Då framstår feminismen som ett intresse som man rätt enkelt kan låta bli att befatta sig med: jaja, jag tycker ju också så där, det finns säkert en utredningsgrupp nånstans som fixar, och dessutom har vi kommit rätt långt i jämställdhetsarbetet.

Kanske så här: feminism är enligt mig ingen intresseförening för folk som tjänar på att strida för vissa intressen men som ingenting gagnar de som inte tjänar på såna intressen. Det som jag själv uppskattat med feministiskt tänkande är hur jag i ljuset av det har förts in på nya spår som berör allt från geografi, juridik, klass, ekonomi, medicin. Och kanske framför allt: hur feministiskt tänkande och handlande uppmärksammar orättvisor eller skevheter som tenderar att tystas ner eller banaliseras. Då är det inte frågan om att kryssa i rutan utan om att fundera på vad rättvisa är, vad en bra värld att leva i är, hur bra mänskliga relationer ser ut.