Idag har jag fått nya blanketter att fylla i för att min ansökan om att få arbetslöshetsunderstöd för månaden januari ska godkännas (en enda månad). Ett tjockt kuvert från lärarnas arbetslöshetskassa och ett tjockt kuvert från närings- och arbetsbyrån. Sammanlagt ska jag fylla i cirka 7 olika blanketter och lämna in cirka tio olika bilagor, av vilka jag lämnat in några redan tidigare. (Min första taktik att BOMBARDERA närings- och arbetsbyrån med bilagor i ett kuvert som höll på att rämna i fogarna visade sig misslyckad.) En begäran kräver att jag ska redogöra för vad jag gjorde från 1.7 till 31.9 förra året. Jag tvingas författa en berättelse om att jag skrev doktorsavhandling och fick sån ångest över all byråkrati som det innebär att vara arbetslös att jag lät bli att anmäla mig och bad till gud att jag skulle få pängar nånstans ifrån. Dessutom var det av ren och skär dumhet som jag nämnde att jag ibland skriver artiklar som freelance - det borde jag inte ha gjort, nu ska allt detta också redogöras för. Fans fan. Alltså all denna uppståndelse, allt detta utredande, allt för en månad. Jag funderar på hur dylika utredningar går till och den mängd arbetskraft som krävs för att alla uppgifter och information ska samlas ihop och granskas. På riktigt, är det här vettigt, är det ändamålsenligt, är det sunt? Och redan nu känner jag ett avgrundsdjupt missmod: samma fucking sak om några månader igen, samma blanketter, samma rumba, samtal med artiga tjänstemän per telefon. Detta jordeliv.
EDIT: Insåg sen när jag plitat ner dessa gnällrader att det lätt låter som att byråkrati är dåligt i allmänhet och att det här med arbetslöshetsstöd är lite suspekt. Så är det ju inte. Mitt problem är ärligt talat lite av ett lyxproblem. Det som stör mig är hur som helst att skattepengar går åt till sådana här rundor av oändlig granskning.
3 comments:
Jag fick också tillbaka en lunta från socialen, inget stöd för jag har för mycket pengar. eller hade, då när ansökan inlämnades för mer än en månad sedan. jag som hade tänkt vara ute i god tid. Nej, bra planeringsförmåga är inget dom värdesätter på socialen. först ska man vara helt i pisse, sen kanske dom kan hjälpa.
Men drar mig ändå lite för att dissa socialen, blanketterna och ansökningarna om pängar. det e ju ändå bra att dom finns, liksom, även om dom ska ha en massa information från en. det känns ju fel att klaga på att jag inte fick några gratis pengar. jag har ju själv försatt mig i en situation då jag inte har nån inkomst och nånstans tycker även jag att jag kunde skylla mig själv, faktiskt (vore jag i mexiko hade jag sålt handgjorda flöjtar på gatan, liksom). nåja, sånt är det.
Lycka till! h. din byråkratpapperssyster
men jo, det här argumentet att "det ska vara SVÅRT att få understöd" (därav en massa papper och intyg) har jag nog svårt med, i synnerhet när jag nästan vet att det i sista ändan inte är nån som varken läser eller bryr sig om de där pappren egentligen, att de kommer visar bara att man har ansträngt sig lite.
nä, det är skumt.
Jonä, jag vill inte heller dissa arbetskraftsbyrån och stödformerna i sig. Men det känns väldigt konstigt att ha den här pappershögen framför sig för att bevisa att jag är berättigad till en månads understöd. Retroaktivt.
Är lite osäker på det här med att försätta sig i en situation. Det problematiska är ju bland annat att dagens system är så formaliserat. Men visst har jag ju också själv valt min situation och får leva med konsekvenserna av det. (Och jag ÄR en gnällspik.)
Men otvivelaktigt - i Finland finns det ännu något slags välfärdssystem och det ska ha credits.
Post a Comment