vår

Det är något med den här årstiden, årstidsförvirringen. Luften är fräsch, lite frän. Snöhögarna håller ställningarna. Färgskalan i stan går från smutsgrått till smutsbrunt och svart. På ett något paradoxalt är det vackert. Man får navigera med största försiktighet, mellan vattenpölar, hundskit och en halväten pizza. Allt är exponerat. Ingenting är rart. Just nu är naturen inte det minsta insmickrande. Träden är bara. Plötsligt luktar det bensin. Det blåser. Pensionärer vinglar omkring på isen. Jag med. Cigarettrök sprids med vinden. Snor rinner från min näsa. Det är ingen elegant syn. Solen värmer. En hundägare försöker manövrera sina hundar. Hundarna stretar åt alla håll. De bildar ett roligt mönster. En farbror med en farbroderlig keps på huvudet och klädsamt beige jacka smyger förbi domkyrkan. Jag hör en fågel men jag vet inte vad den heter.