Idag ordnade FBF (som bildar folket) ett seminarium på temat "Odemokratiska tendenser i samhället". Det var roligt att se att evenemanget var så välbesökt. Ett antal politiker hade bjudits in. Tanken med seminariet verkar ha varit att öppna en diskussion om politik som varken handlar om att fiska röster eller räkna upp "vad vi har gjort". Normalt handlar politiska debatter om bekanta frågor som plikskydigt ställs till människor som vill få en plats i granitborgen: skattepolitik, invandringspolitik, någon fråga om "värden". Förutom ett bra anförande av en filosof lyckades det här sådär. De politiker som deltog verkade mer eller mindre handfallna inför uppgiften. Odemokratiska tendenser ville de helt klart inte tala om så gärna. Tyvärr kändes många inlägg på något sätt defensiva. Att säga att det nu är så här och vi måste ju göra upp en budget varje år men visst kan man beklaga alternativlösheten i politiken. En politiker sade något i stil med att det är mindre meningsfullt att diskutera politik och samhälle om det inte görs på ett sätt som vanligt folk kan förstå. Just ordet vanligt folk nämndes ett flertal gånger. Varje gång det nämndes tänkte jag att herregud, det här uttrycker verkligen en syn på att vanligt folk berörs av priset på mjölk men inte så mycket större frågor. Vanligt folk, vanligt folk. Den fråga som filosofen tog upp i inledningsanförandet, att demokrati handlar om att stävja former av makt (t.ex företagens makt) berördes väldigt lite av politiker. Distinktionen mellan statlig makt och privat makt är visserligen bekant och den togs upp. Men att demokrati skulle gå ut på att bryta upp makt - den tanken vann föga gehör. Trots att den diskussion som uppstod under seminariet var relativt livlig var det trist att se hur en hel del av de närvarande politikerna visade en pessimistisk inställning till vad de såg som sin uppgift: att politikens uppgift kringskärs av nödvändigheter som politiken inte rår på.
Det här seminariet påminde mig tyvärr om varför mitt partipolitiska engagemang blev kortlivat. När jag deltog i möten/kongresser handlade politik nästan uteslutande om strategi. Att få igenom beslut, att rösta fram nya organ, att komma in i riksdagen.
3 comments:
Tyvärr hade jag inte tid att vara med fastän jag gärna hade velat. Men det slår mig att just den attityd som du beskriver att flera av de inbjudna politikerna gav uttryck för just är en "odemokratisk tendens i samtiden": tron att de flesta egentligen inte bryr sig om politiska frågor, att politiken egentligen inte kan förändra särskilt mycket. Kanske det där var uppe i diskussionen. Själv skulle jag i alla fall framhålla den här passiviserande tendensen - som visar sig i väldigt många olika sammanhang och till mans - som en av de mest allvarliga.
Synd att du inte kunde delta!
Jag håller med! Det var en fråga som var uppe i diskussionen men ofta just genom att politikerna intog försvarsställning, en försvarsställning som visade att de inte tänkte speciellt högt om sin verksamhet, sina väljare. Exempelvis var en diskussion som ständigt kom upp den om valfinansiering. Det högsta tecknet på redbarhet i politiken var, om man lyssnade på vissa i panelen, att man redogjort för vem som pröjsat valkampanjen.
Utifrån det som politikerna sa var det inte särskilt klart hur demokrati skulle vara något, som Hannes (tror jag) sa, skriva en siffra på ett papper.
*vara något utöver att skriva en siffra på ett papper*
Post a Comment