Förvisso är jag ingen konnässör på synthmusik men det här smälter i örat. Trashig lyrik. Minimala arrangemang. Förträffligt nasala vokala insatser. Bra på alla möjliga vis. Av någon anledning tänker jag ibland på kvasipunkarna Young marble giants. Och på tidiga OMD (
Architecture & Morality är en skiva som inte blir dålig) . Finns det folk som känner sin minimal wave? Experter på fantastiska glittergruvor, kallakrigetgruvor i ett futuristiskt förflutet?
8 comments:
Ja du. Vi har ju talat synth tidigare, och det är ju som du vet min ungdoms toner.
Den här sortens kylslagen vågmusik är ju lite av en utmaning när det är så specifikt.
Jag har antagligen nämnt honom förut, men Arvid Tuba är alltid kylig och fin, särskilt "Måla med svartsjuka". När vi ändå kommer in på svenskt underjordiskt så rekommenderas Greens Restaurant, och skivbolaget Börft i allmänhet (www.borft.com), har jag säkert också nämnt.
Fehlfarben har kanske lite mycket riktiga instrument, men de kan kanske passa här. Adult. är ju kallt så det förslår, riktigt enkla texter också. En del gamla John Foxx-låtar är ditåt, särskilt hitten "Underpass" (han verkar ha gjort hundra miljarder usla nya skivor enligt Spotify, orkar inte reda upp det). Fad Gadget är ju ett givet tips, lite som englands DAF.
Just det, Metamatic är nog John Foxx-skivan du ska leta efter.
Åt det mer teknologiska hållet är den här gamla dängan fortfarande svårslagen, tycker jag:
http://www.youtube.com/watch?v=A5A47vzdR9M&feature=related
De dansar så tyskt i den här. Man kan spela den och titta på bilder på gamla åttiotalsmercedes, så får man en väldigt fin Wirtschaftswunderstämning.
Erik D&G&K: Dina ungdomstoner var just vad jag hoppades på att skulle åberopas i det här sammanhanget.
Arvid Tuba nämnde du i något skede. Fastnade så där då, men kanske jag provade på fel skiva? De andra (minus Kraftwerk, Adult och Foxx) är obekanta. Jag ska gräva och botanisera.
Englands DAF låter mycket lovande.
Sammanfattningsvis: tack!
haha, helt rätt - underbart.
Margareta Hallins sång utgör ett exempel på ett egentligt bruk av ordet "mysig"; det riktigt kusliga lurar runt hörnet.
Jag har lyssnat på den där jag vet inte hur många gånger idag, och resten av tiden småsjungit den för mig själv. Det var länge sedan jag hörde något så bra.
Fina, ostiga arrangemeng - speciellt de där perkussionerna som jag associerar till en tuggande skrivmaskin. På något sätt lyckas det bli nästan lite rörande i allt det craziga. Jag läser att Hallin är/var ... hovsångerska. (Ps: jag tänkte också på "Man vänjer sig" och så såg jag att din bloggare också gör den.)
Post a Comment