En episod som visar hur vissa filosofiexempel har blivit en del av ens organism:
En människa i minikjol skriker till mig när jag träder in på toaletten (på ett flytande vikingparadis): FEL! Hon skriker så högt hon kan, nästan i panik, och hon gör det genast när hon ser min hotfulla gestalt. Kanske på grund av den kvasimatematiska formuleringen reagerar jag, i min tur, spontant på ett sätt som överraskar mig själv; en gest som jag kanske/kanske inte har sett hos trafikpoliser i Peking. En avvärjande, myndig hand, stopp där, medborgare! Människan bredvid mig skriker nu, nästan lika högt, ett kvalfyllt "förlåt!" Adresserar du mig så adresserar jag dig.
Jag flinar och tänker på Butler & Althusser & "Hey you there!" & subjektblivande.
error / error / error
2 comments:
Jag tycker fortfarande om att läsa din blogg! Mic
Roligt att höra, Mic!
Post a Comment