Vad är lämpligare än att ackompanjera funderingarna kring automarxister från Italien med avantmusiker från Italien? Fuck work, var det ja. Alla gånger; det skriver vi under på. Detta musikaliska arbetsmotstånd ömsom bullrar och minislamrar hotfullt som knäpper och tuggar elektroniskt. Akustiska instrument blandas med elektroniska inlägg. Skivan låter sig inte sorteras i något fack. Det finns kopplingar såväl till postrock som till electronica och konstmusik. Musiken hålls för det mesta på avstånd, greppen tenderar att vara kliniska (inte en kritisk anmärkning). Kanske det är så här det utsugna kognitariatet låter. Vagt skrämmande i så fall, lite desorienterande (bäst på "Eternal plans"). Industrimusik nerstrippad till ett klank-klank-klank. Märk väl: den här arbetsrevolutionen kan man inte dansa till. Och gott så.
Det är rätt så bra faktiskt.
No comments:
Post a Comment