På eftermiddagarna blir jag ofta trött, sömnig och allmänt sur på att jag jobbar i ett hus där allt är sterilt, grått och akustiken usel. Då går jag ut på stan för att ta en promenad och sedan sätta mig någonstans och jobba en stund. Idag blir det Hunter's. Jag sitter med en Newcastle, en bok om arbete och gåvor och försöker låta bli att lyssna på den finska schlagermusik som alltid spelas här om eftermiddagarna. Bartendern som är en trevlig men bestämd typ samtalar om olika ölsorter med ölkonnässördamer. Det är trevligt att sitta där. Ibland slås jag av att den här stan är helt fantastisk. I den här stämningen får till och med fladdrande Hesburgeromslag, fula skyltar och gråa betongklumpar en estetisk anstrykning. Jag vill inte flytta en millimeter. Kanske är det mitt Lefebvrestudium som gör mig extra sentimental. I alla fall, samtidigt inser jag hur fantasilös jag är i relation till att hitta på saker att göra på det här stället. Det är inte direkt så att jag har fem snoriga ungar att förvalta, men ändå blir det sällan av att göra nya saker, att utforska, att se platser med nya ögon. Jag undrar vad den här bristen på påhitt beror på. Deal with it, jag är borgerligt insnöad och förpestad av arbetssamhällets gilla gång. Det finns ju en massa saker jag kunde göra.
Spela bingo / prova hattar / gå på biskopsgatan som dragqueen / klä sig i finkostymen och gå på den äckligaste krogen i stan och dricka drinkar / sova offentligt / äta gammaldags sleazebiff på Fransmanni / ta en promenad till Kaarina / gå i kyrkan som antropologiskt experiment / gå med i en förening / klappa främmande hundar och katter / hälsa på grannen som jag inte ens vet vad heter i förnamn / hälsa på obekanta människor på stan och kolla reaktion / gå på matinébio / sätta sig på någon annans trappa och dricka öl som om man bodde där / spela kolonialistiska sällskapsspel / supa sig full på blanka förmiddagen / gå på metallkonsert / låna böcker om nationalekonomi på biblioteket och se vad jag förstår / äta bakelser tills jag spyr / dansa humppa / ta första bästa buss & se var man hamnar, kanske en busshållplats vid någon åker, eller Nystad / gå till tantkaféet och prata med Marja-Liisa och Sinikka / ockupera hus / läxa upp en tonåring på tantvis / fynda på loppis / störa ordningen / gå på konstgallerior / spela in musique concrete / stirra dumt framför sig / köpa en matta / distribuera revolutionära texter / konspirera / gå på en arbiskurs och lära sig latin eller arabiska eller knyppling / promenera i stan när ingen annan är vaken.
Kanske finns det flera saker?
EDIT: Det här handlar, OBS, inte om att "sätta guldkant på vardagen". Guldkant är bara skit. Det jag skriver om rör sig snarare om att se på vardagen i ett nytt ljus.
3 comments:
haha, nu är jag igen här och kommenterar.
känner igen det där, och jag vet inte om man egentligen behöver vara så påhittig när det gäller att göra nya saker i invand omgivning? man gör ju sina saker och har sina rutiner för att man lärt sig trivas med dom, och det man nån gång i tiden inte trivts med, det gör man inte längre. blablabla. man ska vara glad om man trivs, för det är sällsynt!
Försvarstal skrivet av min egen lättja och faktumet att jag inte riktigt hoppar i taket när nån föreslår att man ska "pröva på nya saker".
oj vad många av dom där sakerna du listade som jag faktiskt gör, förresten!
jo, det är ju sant att om man har rutiner man trivs med är det ju inget fel med det. Rutiner betyder inte att man blivit blind för något eller försoffats. (även om man ofta tänker så.)
Däremot tycker jag ofta att jag förvandlas till en zombie som inte ens har rutiner utan bara, sömngångaraktigt, glider igenom tillvaron.
Det är inte rutinerna som måste vara fantasilösa men jag tycker att jag blir fantasilös när jag vet med mig själv att jag håller på med nåt bara för att jag inte orkar engagera mig på riktigt.
Sen inser jag att fan, det räcker med att gå en vända på stan för att det kontorsgråa ska släppa sitt grepp om huvet lite grann.
Post a Comment