Läser Johan Asplund, socialpsykolog och fin stilist. Fastän han är sociolog har han ett perspektiv som jag skulle kalla filosofiskt. Jag läste just ut Det sociala livets elementära former (1987). Boken handlar om hur social responsivitet är något grundläggande i våra liv men hur detta inte kan idealiseras eftersom responserna inte alltid är "moraliska". Asplund skriver ett kapitel om utbränning - 1987! - som är grymt skarpt. Han kopplar fenomenet till abstrakt socialitet - ett slags frikopplade sociala former, depersonalisering - som måste förstås just ur perspektivet att vi är varelser som reagerar på varandra. I slutet dissar Asplund tanken om att avslappning hjälper mot det mesta. Avslappning, säger Asplund, bottnar i abstrakt socialitet och den avslappnade är just - en abstrakt social varelse. "Inför denna företeelse har våra en gång så alerta ideologikritiker blundat. Vilken samhällssyn och människouppfattning ligger inbyggda i alla dessa avslappningsövningar? Hur många före detta upprorsmakare har i dag fått lära sig att andas med magen?"
Jag blir intresserad av att läsa en annan bok, Torbjörn Fribergs avhandling om utbränningsfenomenet, som beskrivs så här i en essä i DN: "Utbrändhetsdiagnosen är en dimridå över det egentliga problemet. Den har kommit att ingå, som något oundvikligt, i ett allmänt risktänkande. Den pekar ut dem som inte klarar de uppställda måtten i stället för att kritisera de uppställda måtten. En ny social kategori (utbrända) föds medan själva problemet inte behöver åtgärdas. Och just därför kan så många tjäna på tröttheten: vetenskap, media, politiker, stressexperter, rehabiliterare och livsstilscoachar - alla lika engagerade i att föra fram utmattning som en tolkning av de mänskliga villkoren i det samtida Sverige."
Johan Asplunds beskrivning av utbrändhet är bra eftersom han ifrågasätter att vi trubbas av och bränns ut för att vi är för upptagna, för involverade, för "känsliga", för påfrestade - "vi är för stressade". Asplund går till botten med en viss form av trötthet som åtminstone inte är detta. I en syrlig formulering i Axess beskrivs Asplund som en person som ser utbrändhetsproblematiken som ett rent samhällsproblem - ännu "en lös teoribildning om ett samhälle på glid". "[Det är] understundom outsägligt svårt att vara människa." Yeah but no but yeah but no.
1 comment:
Låtom oss dra oss till minne att Axess är den intellektuella högerns organ (alltså ett av dem). Nu när högern har parlamentet kan ju inte samhället vara på glid. Det gled dock ganska illa under den gamla flumregeringen (etc. osv.).
Post a Comment