scen

Jag sitter på en matinrättning i mitt lilla hörn. En far och hans avkommor, två till fyra år gamla, har bänkat sig kring ett bord. Jag kan inte se dem, men jag hör hela tiden en röst som mal: [på finska] "Sitt ner! Sitt! Nu sitter ni! När man äter sitter man ner! Sitt! Sitt! Spring inte bort, sitt ner! Sitt! S-i-t-t!" Barnens viljor ska bändas rätt, ögonblickligen. Mannens auktoritet ska inskärpas i familjemedlemmarna. Pappans röst osar en noga inövad maskulin pondus. Han är en man som vill bli åtlydd. Speciellt av sina barn. Och inget flams kring matbordet, om jag får be. Och speciellt när de är ensamma på restaurangen vill han inte ställa till med någon scen. Då är det rätt och riktigt att avkräva att hans kläppar håller sig i skinnet. Nu spricker mannens "tålamod"; "Om ni inte sitter ner nu får ni på käften!" Så, den oundvikliga manövern som ska få barna att besinna sig: "Ett.... Två.... Tre....", räknar han iskallt, som inför en rymdresa. En tystnad lägger sig, helt tillfälligt, över salen. Sedan tar slamret vid igen. De små insisterar på att gå på WC. Mannen är noga förberedd också för en sådan här operation. Han har ju trimmats i Finlands armé år 1988-9. Vilken grad uppnådde han? Där tar min kunskap slut. Men må vi samlas kring vissheten att denna försvarsmakt har skapat en behändig och allomfattande relationsmanual och ett robust och rejält sätt för fäder att a/dressera sina barn i en upprorets tid som denna!