27 July 2010

I löv jobb?, del xxxx

Roland Paulsen, sociolog vid Uppsala universitet, intervjuas i SvD om arbete:

Att skapa arbete är en viktig valfråga, varför tror du?
- Det är en absurd idé, men alla politiker idag vill skapa jobb. Det enda som diskuteras är tekniska aspekter på hur det ska gå till. Sen är det klart att man inte vinner val på att lova att det ska bli fler arbetslösa, men frågan om arbetstidsförkortning har sopats undan helt. Förr jobbade vi för att skapa tillväxt, nu vill vi ha tillväxt för att skapa arbeten. 

Jag håller med Paulsen om att skapandet av arbetstillfällen blivit ett oemotsägligt politiskt mantra. Säg det politiska parti som inte bygger sin partilinje kring att "rädda jobben". Jobben, jobben, jobben. Höger eller vänster har här absolut ingen relevans - retoriken är för det allra mesta den samma. Det enda som skiljer partier åt är hur, praktiskt sett, arbetstillfällen ska skapas. Det är som Paulsen säger; det enda som återstår är tekniska frågor. Men det är förstås en grov förenkling, kanske rentav vilseledande, att säga att "vi" förr jobbade för tillväxt men att tillväxten nu syftar till att skapa mera jobb. Att jobba för tillväxt är ju fortfarande en mycket levande form av retorik. Den har inte försvunnit någonstans (vi ska arbeta oss ur den ekonomiska krisen för att rädda tillväxtsiffrorna). Det som Paulsen menar är antagligen att vi nu har uppnått en sådan tillväxt att vi inte längre behöver jobba så mycket som vi gör.

Men: relationen mellan ekonomisk tillväxt och arbetsretorik är mycket komplex. Så vitt jag kan förstå är det närmast omöjligt att ge något slags oberoende, neutral beskrivning av de här begreppsliga relationerna. Det handlar om politik och anti-politik, att synliggöra olika möjligheter och att smussla undan hela frågeställningen. Kapitalismen bildar inte ett enda system som kan beskrivas på ett enhetligt sätt. Det finns belysande beskrivningar ("kapitalismen handlar om att kapitalet förökar sig") men det utesluter inte att det finns många olika relationer mellan ekonomi och arbete.

Att frågor kring arbete sopats under mattan som genuint politiska frågor, frågor om hur vi lever våra liv, är ett faktum man kan stanna upp inför och reflektera över. Vad tyder det på? Hur har det blivit så? Varför betraktas "arbete" nu som något bortom positivt och negativt, meninglöst eller meningsfullt, utan något som politikerna ska se till att skapa för att det måste vara så. Att fundera på: var tar den politiska diskussionen slut? Vilka saker betraktas som så självklara att de inte ens behöver diskuteras? Här kan man påminna sig om olika sätt som frågor införts som politiska, med allt det motstånd det har inneburit (tänk bara på ett begrepp som "politisk ekonomi" och att det nu närmast blivit en självmotsägelse).

Visst kan man, som Paulsen, hänvisa till växlande uppfattningar om arbetets värde. Men det man måste se på är hur olika praktiker och förhållningssätt till arbete är sammanväxta. Det är inte fruktbart att hänvisa till kalvinistiska eller socialdemokratiska idéarv som lever en skugglik tillvaro i våra medvetanden. Snarare: hur upprätthålls idén om arbete som plikt?

Fler frågor än svar, som vanligt.

No comments: