Idag läser jag jättekonstiga artiklar om riksdagens godkännande av nya kärnreaktorbyggen. Idel ryggdunk, kram- och tårtkalas bland industrimänniskor skildras. Sedan, det obligatoriska: det här beslutet möjliggör nya arbetsplatser. Det tycks mig rätt problematiskt att nästan vad som helst framställs som en glädjenyhet på grund av "nya arbetsplatser". Rubriken på dagens HBL-löpsedel: "Jobben ska stanna här." Just, just. Industrin kan man lita på. Industri som denna behövs för att trygga landets finanser och dessutom gör de ju medborgarna en stor tjänst genom att på detta sätt erbjuda arbetsmöjligheter åt finländare. Det vill säga om det visar sig att de är billiga nog. Det är någonting i dagstidningars - är det här en finsk grej? - glädjestrålande beskrivningar av nya industriprojekt som är rätt slående för ett slags tidsanda och språkbruk kring ekonomi och arbete. En inte speciellt subtil nationalism kommer till uttryck. Kärnan i denna nationalism är mantrat "DET ÄR FINSKA STATENS OCH FINSKA FÖRETAGS ANSVAR ATT SE TILL ATT FINLÄNDARNA HAR JOBB." Outsourcing, oändlig konkurrensutsättning av underleverantörer och slavliknande arbetsförhållanden är problematiska bara om de hotar vanliga finländares utkomst. Om finländarna har jobb är allt A-OK. Om ett industriprojekt eller en näring (t.ex. pälsnäringen) ger arbetstillfällen åt "många finländare" är det på inga grunder möjligt att komma med kritik och ifrågasättanden. Att finländarna har arbete - det är för fan ett absolut värde.
Ja, nu ska vi alltså än en gång vara tacksamma för att våra politiker och industrimagnater värnar om oss, hederligt arbetande människor.
No comments:
Post a Comment