"Det här är min upplevelse"

En sak som flimrat i mina tankar den senaste tiden är hur vi pratar om begreppet 'upplevelse'. I en feministisk diskussionsgrupp på FB blev en del arga över att ett radiobolag gått ut med en ursäkt utifrån att ett inslag "upplevts som sexistiskt". Är inte problemet, menade några i gruppen, att inslaget var sexistiskt, och att man inte bör uttrycka saken som att den upplevdes som det? Jag förstår ilskan: att fokusera på upplevelsen kan få det att se ut som om man ger efter för en hop människors upprörda reaktioner - kanske behöver radiobolaget då inte reflektera över vad det var i inslaget som var sexistiskt, det räcker med att ta lyssnarnas 'unlike!', icke-gilla, tummenned, i beaktande. Hänvisningen till 'ja tråkigt om ni upplever det så' blir i värsta fall ett sätt att ta kål på en diskussion, ett sätt att relativisera allt till 'upplevelser'. (Så att man alltid kan komma undan med: ok ni upplever det som sexistiskt men det var inte vår avsikt!)

Jag tänker också på Kajsa Ekis Ekmans artikel "Till attack mot jaget" i tidningen ETC. Ekman skriver, ofta klarsynt, om jagcentrerat samtidsprat. Ekman noterar att den här jagfokuseringen inte nödvändigtvis är individualistisk - den kan också förvandla jaget till en produkt, jaget strömlinjeformas. Jaget fungerar också som ett sätt att retoriskt skenbart förringa det man säger, samtidigt som allänna påståenden görs:

Istället för att säga ”Rättvisa är målet” eller ”Sexism existerar” är det vanligare att debattörer säger: ”Jag vill personligen leva i ett rättvist samhälle” eller ”Jag upplever att detta är sexism”. På så sätt verkar man göra ett begränsat uttalande. Man aspirerar inte på någon universell sanning, utan endast att tala för ett enda litet jag.

I retoriken blir jagets upplevelse en oigenomtränglig mur, skriver Ekman. Det blir omöjligt att diskutera. Istället för diskussion: utbyte av jagberättelser. Upplevelsen framstår som något som inte kan kritiseras. För att spinna vidare på vad Ekman säger: min upplevelse är min upplevelse, att ifrågasätta den utgör ett slags kränkning (för att ta in ett annat kringflygande ord). Min upplevelse kan ingen ta ifrån mig, nomatterwhat, allaharrättillsinåsikt - basta!

Ekmans slutsats, att pratet där jaget figurerar som bevis måste ifrägasättas, skriver jag under på. Frågan är vad kontrasten är. Är den givna kontrasten verkligen 'detta är sexism' och att alla bruk av 'jag upplever det här som sexistiskt' blir ett slags subjektivistiska sätt att kortsluta en komplex diskussion? Kan inte upplevelser också uttryckas på helt andra sätt, som ett slags dialogiskt möte, där det också finns utrymme att inom ramen för samtalet på ett levande sätt pröva och undersöka upplevelser, sina egna och andras? Jag tror det i specifika fall kan vara viktigt att säga 'jag upplever det här som sexistiskt' eller 'upplever du det här som sexistiskt'. Här kan det till exempel vara frågan om att gemensamt försöka komma till klarhet: 'så här ser det ut för mig, kan du se det också?' Att lyssna på någons upplevelse, att reagera på skevheter i någons upplevelse, att någons upplevelse blir ett slags ögonöppnare för mig: att jag genom din upplevelse, ditt perspektiv, din beskrivning ser att någon ÄR orättvist eller sexistiskt.

Distinktionen mellan 'att te sig' och 'att vara' blir komplex här. Att framhålla upplevelsen som upplevelse måste varken vara ett sätt att manövrera bort riktiga problem till upplevelsefluff eller ett sätt att framställa min upplevelse som ett bevis. Då hänger det på att det finns ett möte, eller en konfrontation, mellan min och din upplevelse. I bästa fall är betoningen av upplevelse ett sätt att öppna sig för andra, att dela med sig av ett perspektiv, en inbjudan där gensvaret inte är bestämt på förhand, där det inte är låst till att upplevelsebekräfta eller att den andra upplyser om hur det de facto ÄR. Subjektivt och objektivt är inte uttömande möjligheter.

Svåra saker. Å ena sidan risken att samhällsdebatt havererar till ett megaberg av tyckande och en ström av upplevelsemos. Å andra sidan: i vissa fall (långt ifrån alla) är det oehört viktigt att det kan finnas plats att säga: det här är min upplevelse av saken.