17 August 2014

"Trygga branscher"

För dem som haft sin utkomst och sina trygga jobb inom landskapet kommer förändringar. Stora förändringar till och med. Kanske det då kan vara skäl att påminna om att både Åland och världen förändras, och att det inte finns några "trygga" branscher längre, där gamla traditioner och privilegier kan bevaras. 
Det här är ett citat ur en ledare i tidningen Nya Åland (14.8). Sammanhanget är den privatisering som nu sker inom skärgårdstrafiken på Åland. Jag kan tänka mig att det finns argument som talar för att privatisera trafiken (hänvisningen till nödvändigheterna: det måste gå att göra trafiken billigare, på något sätt). Det finns också vägande argument mot som handlar om förhållandena för de anställda samt tillgänglighet, både nu och i framtiden, för skärgårdsborna med deras olika behov. Det är en stor och viktig diskussion och jag kan inte säga att jag är insatt.

Hur som helst. Det jag slås av är något jag fäst mig vid i andra sammanhang (och kanske i synnerhet i ledare i nämnda tidning): ett sätt att prata om förändring. Att i allmänna termer gestalta en framtid man redan nu måste vänja sig vid. En framtid av otrygghet och försämrade villkor. Det här synsättet hittar man, precis som i citatet, ofta när det talas om arbete. En viss bransch, eller kanske en viss arbetsplats, utmålas som en bubbla fjärmad från den övriga världen, en trevlighetszon, en skyddad verkstad, en privilegierad utpost. Men för att ta det här kort: problemet kan inte vara trygghet eller bra jobb. Problemet är den globala konkurrensens system. Som jag ser det bör man inte sträva till att anpassa sig till och acceptera att alla har det lika dåligt, lika otryggt, lika prekärt.

Det är naturligtvis orättvist om det är bara vissa branscher som har trygga fack som kan upprätthålla goda villkor (om vissa branscher får privilegier på konstiga grunder men att andra branschers krav inte tas lika allvarligt). På Åland debatteras just nu vårdarnas löner och här finns en tydlig rörelse som jag tror inte bara handlar om lönerna, utan kanske också om att driva krav och peka på brister. Det är bra. Risken med att som ledarskribenten ovan hänvisa till allmänna förändringsmönster och att man inte ska falla tillbaka på trygga enklaver är att sådan kamp också lika gärna kan tillbakavisas på samma sätt: i den här världen finns ingen plats för trygga branscher, här är det konkurrensens logik som gäller.

Den diskussion som förts om landskapsfärjorna på Åland har åtminstone delvis (om jag alls förstått saken) handlat om vilka krav som är "rimliga", vad som är realistiskt. Det är en brännande diskussion och det är viktigt att den förs med så öppna kort som möjligt och att man är uppmärksam på vilken part som framhåller realism och rimlighet. Här tror jag emellertid att inget blir bättre av att helt i allmänhet hänvisa till att det inte längre finns några "trygga branscher". Diskussionens brännheta karaktär får inte fuskas bort.

Jag är kanske lite långrandig, men jag undrar om det kan finnas mindre vettiga sidor av att säga saker i stil med "ja, nog har de ju nog det bra..." angående en viss yrkesgrupp. Jag tycker jag stöter på sådana påståenden i rätt olika sammanhang (också med spetsen riktad mot Åbo akademi), men att det ofta sägs med en lite konstig biton som lätt kan låna sig till en form av ressentiment (varför ska ni ha det så bra?).

2 comments:

walopää said...

Det här önkar en ju att du hade skickat till tidningen som insändare.

M. Lindman said...

Jo, äsch, det kunde nog ha varit intressant att se responsen på en sådan insändare. Och diskussionen om trygga branscher rullar vidare på Åland i och med nya privatiseringar. Hör folk säga det där hela tiden (alltså vanliga människor i skärgården): det finns inga trygga branscher, måste vänja sig vid läget, anpassa sig till situationen, hårda tider, hårda tider, hårda tider.