2 December 2012

lydia davis

I flera veckor har jag umgåtts med den tjocka boken The Collected Stories of Lydia Davis. Jag lånade den från biblioteket. Jag köpte ett eget exemplar. Sen glömde jag att lämna boken tillbaka till biblioteket. Davis skriver bra. Novellerna är sällan konventionella och ibland är de riktigt korta. Jag tänker ibland på Gertrude Stein. Lyn Hejinian. Jag är halvvägs igenom boken (som omfattar mer än 700 ss.) och är helt fast. Det jag gillar är kanske hur Davis närmar sig människor som gör saker, och sedan befinner de sig plötsligt i ett helt annat görande. Saker händer, men det är sällan frågan om det slags förändring som litteraturen ofta intresserar sig för, klara punkter där livet blir något helt nytt. Något annat står i centrum hos Davis. Det är svårt att förklara. Kanske borde jag läsa boken till slut först. I en särskilt fin novell beskriver Davis ett par som ska sköta om ett hus på landet. Det går inte så bra, men det går. Pengarna tar slut, de äter hos vänner och livet fortsätter. Davis beskriver deras tillvaro genom korta, matteroffactsatser. I slutet av novellen sjunger en fågel, och livet fortsätter. Ofta prövar Davis ett slags tankemönster. Provar, varierar, provar. Effekten blir komisk i de här korta, torra och begreppsliga novellerna. Begreppsövningarna uträttar inga underverk men det är nog inte mening heller. Språket och tankarna tuggar på i en osalig förening. En novell har det underbara namnet "Examples of Confusions." Davis listar förvirrade tillstånd, en blick&känsla av ständig nyvakenhet, som att världen slår en i en sorts grumlig förundran. Som här:

9. As I sit waiting at a restaurant table I see out of the corner of my eye again and again a little cat come up onto the white marble doorway of the restaurant entryway and then, every time I look over, it is not a little cat I see but the shadow, cast by the streetlamp, of a branch of large midsummer leaves moving in the wind from the river.

Jag gillar verkligen Davis' stil. Gentle. Jag kommer inte på något svenskt ord. I alla fall: läs henne.

2 comments:

Anna said...

Tack för tipset, anar en ny favorit!

M. Lindman said...

jo, boken är enormt fin, rekommenderar verkligen!