Jag har fått den perfekta julgåvan:
Henning Sjöströms memoar (en av dem, han har författat ett lass)
Min väg. Har man följt med bloggen En man med ett skägg vet man att Sjöström är ett slags tusenkonstnär med öga för stor litteratur, framför allt märklig. Efter att ha läst femtio sidor vet jag exakt vad detta betyder. (Jag switchade från Birgitta Trotzigs avgrundsberättelser till Sjöströms skrönor. Det var en rätt så drastisk omställning.)
Min väg är verkligen redan nu en helkonstig bok. Det är som en blandning mellan Teratologens
Äldreomsorgen i Övre Kågedalen och konventionell självbiografi. Och så delar Sjöström med sig av sina rättsfilosofiska funderingar. Han är ju stjärnjurist trots allt. Reflektionen startar i ett barndomsminne. Trots att vi bara är på s 36 har Sjöström redan delgett oss en hel del historier som utgår från att någon måste pissa. Här är ännu en. Sjöström måste gå på dass, men det är kallt. Det är varmare i ladan. Han smyger dit för att, öh, uträtta sina behov. Men i laden är något på gång. En ung man från byn är i färd att, öh, förgripa sig på en ko. Sjöström börjar nysta i den svenska rättshistorien och han konkluderar att om det svenska folket ska nå någon form av självförståelse, ja då måste man tala öppet om tidelagets enorma betydelse för både det juridiska systemet och det svenska psyket. "Du bär på det. [....] Ditt arv är i dig och är din karma om du vill det eller inte."// och med detta: GOD JUL!
2 comments:
tydligen var han också en av sveriges första öppet bekännande buddhister. en märklig person. läste en bok jan guillou hade skrivit om häxjakten i sverige (för övrigt en ganska intressant bok eftersom den satte hela händelseförloppet i ett lite annat ljus än jag hade väntat mig - bl.a. avskaffar han myten om att kyrkan sku ha drivit på den, tvärtom ville de få stopp på den, men det hade gått häxhysteri i folket och kyrkan kunde inte låta bli att döma mänskor som det plötsligt forsade in vittnesmål emot) och i den tangerar han också tidelaget, och vilken enorm betydelse det hade i sveriges rättshistoria.
guillou nämner också ett intressant rättsprotokoll mot en homosexuell officer som enligt protokollet hade gjort sina underlydande "väldigt ledsna", vilket han tolka som att folk på den tiden inte riktigt hade ord för att beskriva homosexuella gärningar, och annat smått och gott, en läsvärd bok.
ja, mycket märklig. intressant att guillou också reflekterar kring tidelagets roll i rättshistorien. Guillou är ju en människa som för övrigt själv inte saknar bisarra later.
Post a Comment