För inte så länge sedan ondgjorde jag mig över kulturskymningsfilosofer. Idag påminns jag om hur det kan låta när en filosof blir riktigt begeistrad. Här är den mest vrickat utopistiska beskrivning av vad Ranelid kallar det elektroniska nätet jag någonsin läst - och någonsin kommer att läsa. Religionsfilosofen Caputo skriver om internätets fantastiska immaterialitet, lyriskt bejublande det vidunderliga musklicket som kan transportera oss vart som helst ("från kontinent till kontinent"):
"We have divined a way to mime the angels who intervened to spring the apostles Peter and Paul from jail (Acts 5: 19; 12: 7) and to render our bodies into ethereal wisps that pass through the solid substance of walls like the risen Jesus visiting the frightened disciples. The old debate between mind and matter is fast becoming as antiquated as a debate about the relative merits of various sorts of fountain pens."
(Hans poäng är de facto ännu bisarrare men det tänker jag inte gå in på.) Det intressanta med det här är att hans beskrivning känns lika antikverad som en hyllningstext till Spinning Jenny eller lokomotivet. Det konstiga är att texten är skriven för nio år sedan men ändå känns hela perspektivet otroligt ... gammalt.
No comments:
Post a Comment