Som en liten demonstration av en tendens googlar jag "hederligt arbete". Det ger 74 600 träffar. En frejdlig summa. Bland träffarna hittar jag en dokumentär som handlar om jobbare som "bygger Sverige" och ett radioprogram om gamla hantverkaryrken.
Nu vet jag ju inte så mycket vad de handlar om, men: "Hederligt arbete" används ofta för att idealisera det förgångna. Förr jobbade man på riktigt och nu är det bara flummiga it- och marknadsföringsjobb som sysselsätter människor. Här är det inte kapitalismen som anses vara ett problem, utan snarare något annat (ofta oklart vad). Ibland finns det här i vänsterretorik, ibland i högerretorik - idealiseringen är den samma. De politiska knorrarna lite olika.
I ännu en googleträff hittar jag prat om hederligt arbete i samband med pensioner. Jens Magnusson, välfärdsekonom på SEB, vill reda ut begreppen då det gäller grunderna för att skapa en bra pension. Om jag förstår rätt vill han säga att pensioner mindre har att göra med förlorade fondmiljoner och konjunkturförändringar än det har att göra med arbete. I kommentarerna ironiseras det naturligtvis över att en räknenisse förespråkar hederligt arbete. Hederligt arbete var då? på SEB?
Mitt googlande för mig till mormonerna. Rubrik: arbete. "Familjer som arbetar tillsammans blir mer eniga". Gud visste att arbete är en del av välbefinnande. "Hederligt arbete tillgodoser inte bara våra fysiska behov av mat, kläder, bostad, trygghet och liknande, det kan också fylla våra mindre påtagliga behov av värdighet, självrespekt och meningsfullt tjänande."
Sedan avslutas min googlespaning med en rolig sida. "§2 LORT-SVERIGES DÖD. Två radio-samtal" Rubriken hänvisar till en serie radiosändningar från 1938, i vilka Ludvig "Lubbe" Nordström reste runt i Sverige och dokumenterade den låga levnadsstandarden och det andliga förfallet på den svenska landsbygden. Här skulle det städas upp bland folk och fä! Utdrag transkriberades sedan till en bok. På projekt Runebergs hemsida finns hela boken (naziklassiker?).
"Jag säger icke, att det innebär lösningen av landsbygdens problem och vägen ur Lort-Sveriges snusk och elände, men måhända ger det första samtalet en aning om den personliga uppgörelse, som alla svenskar så småningom torde komma att ställas inför, och det andra en aning om den nyorganisation av Sveriges jordbruk, som till sist torde bli enda vägen till ett nytt sakernas tillstånd."
Sedan följer en utläggning av Carl Larsson i By (!) om ungdomen som flyr landsbygden. Vad göra? Carl Larsson i By vet råd, låt mig citera en längre passage:
"- Nå, men vad anser du närmast, att man skulle kunna tänka sig för botemedel emot den här modedriften in till städerna?
- Man skulle först stärka självkänslan hos bönderna och jordbrukarna som yrkesutövare. Dom skulle stå på sin kant och känna sig mer som karlar, än dom gör, och inte anlita statens hjälp i onödan. Och så kunde man höja även ungdomens känsla för det fäderneärvda yrket.
- Tycker du, att till exempel J. U. F. har gjort gott?
- Dom har gjort mycket gott, dom har gett känslan, att det är ett hederligt arbete och ett möjligt arbete att vara jordbrukare. Det inser ungdomen nu.
- Då skulle detta inte minst betyda, att vad man måste lägga an på är att få fram en ny ansvarskänsla.
- Ja, naturligtvis, men den är avtrubbad hos nästan alla samhällsklasser numera.
- Du menar, därför att nu ska alla hjälpas?
- Javisst.
- Det är epidemiskt, och det har jag sett precis i hela Sverige, från sydligaste Skåne ända upp i Lappmarken.
- Ja, jag tror det är likadant överallt.
- Men då kommer vi in på en brännande fråga, och det är, om denna understödsanda till stor del skapats av det nuvarande demokratiska samhällsskicket så att säga.
- Ja, inte tror jag det, utan den är skapad av den marxistiska andan, den allmänna organisationen, staten ska göra allt, och individen ska bara hjälpas.
- Nå, det har i alla händelser blivit ett väldigt plåstrande på det sättet med folkmaterialet, och vad ska det leda till?
- Ja, naturligtvis, man plåstrar ju med avkomman för att hålla så många som möjligt vid liv, och det är inte alltid prima liv, och genom att en massa »sociala» tanter och sådana där har kommit med, så sysslar man mera med de svaga och livsodugliga, än med de kraftiga. Men just därigenom höjs skatterna.
- Det stämmer precis, och det har varit en genomgående synpunkt hos alla de läkare, jag har träffat i hela Sverige, att om den andan ska fortsätta, så är det en mycket, mycket stor risk för, att det ska få till följd en stark degeneration i landet, ett dåligt folkmaterial.
- Det får vi naturligtvis. De svaga får fortplanta sig."
Läs vidare om agronom Otting i Stora Tuna (som har åsikter t.o.m. om den kvinnliga lusten till förströelse) ... Eller gå till kapitlet "Lodare och löss", § 5, helvetet - Skara tydligen - där Nordström med kompanjon cruisar omkring. De samspråkar med en läkare som förordar internering för alla de där arbetslösa strykarna och lodarna...
1 comment:
Det är verkligt glädjande att agronom Otting sprungit ur samma Stora Tunajord som jag. "Kvinnan ut ur stallet och in till barnakrubban", "flytta byfånarna närmare en landsväg" och "mer intellektuell förströelse för landsbygdens folk" är sannerligen kärnpunkter för att äntligen kunna låta hela Swärge leva.
Post a Comment