På jobbet läser jag Heidegger. Konstverkets ursprung. Det är en bonnig bok. Heidegger utlägger donets tjänlighet. Detta gör han genom en lång utredning om bondskornas varande:
"Ur den dunkla öppningen till skodonens uttrampade inre stirrar arbetsstegens möda. I skodonens styvnade tyngd finns uppdämd inhärigheten i de långsamma stegen längs de vitt utsträckta och ständigt ensartade fårorna på åkern, över vilken en snål vind viner. Vid lädret låder jordmånens fukt och fetma. Under sulorna drar markvägens enslighet förbi, allt medan aftonen sjunker. I skodonen klingar jordens förtegna tillrop, dess stillsamma skänkande av mognande säd och dess outtalade vägran att släppa till sig på det vintriga värdets öde träda. Genom dess don drar den klaglösa ängslan för brödets trygghet, den ordlösa fröjden över att nöden än en gång är överstånden, bävan vid födelsens ankomst, och skälvan inför den från alla håll hotande döden. Dessa don hör jorden till, de är hägnade i bondkvinnans värld. Ur denna hägnande hemmahörighet stiger donen själva fram till sitt vilande i sig själva." (Heidegger: Konstverkets ursprung, (Stockholm: Daidalos, 1987) s. 28.)
Vad tusan är 'inhärighet'?
"Ur den dunkla öppningen till skodonens uttrampade inre stirrar arbetsstegens möda. I skodonens styvnade tyngd finns uppdämd inhärigheten i de långsamma stegen längs de vitt utsträckta och ständigt ensartade fårorna på åkern, över vilken en snål vind viner. Vid lädret låder jordmånens fukt och fetma. Under sulorna drar markvägens enslighet förbi, allt medan aftonen sjunker. I skodonen klingar jordens förtegna tillrop, dess stillsamma skänkande av mognande säd och dess outtalade vägran att släppa till sig på det vintriga värdets öde träda. Genom dess don drar den klaglösa ängslan för brödets trygghet, den ordlösa fröjden över att nöden än en gång är överstånden, bävan vid födelsens ankomst, och skälvan inför den från alla håll hotande döden. Dessa don hör jorden till, de är hägnade i bondkvinnans värld. Ur denna hägnande hemmahörighet stiger donen själva fram till sitt vilande i sig själva." (Heidegger: Konstverkets ursprung, (Stockholm: Daidalos, 1987) s. 28.)
Vad tusan är 'inhärighet'?
2 comments:
Jag vet inte om det ger något, men i min översättning skriver man "seghet" istället för "inhärighet". Kanske har man tryckt "ihärdighet" fel?
Troligt, troligt! Jag som suktade efter nya, roliga svenska ord. Om inte annat, så är det kul att läsa Heidegger för den svenska översättningens skull.
Post a Comment