Min nu bortgångna morbror K avskydde tre saker. Kungen, kyrkan och oredig ungdom. Han var konservativ och socialist på en gång. Jag kommer ihåg jularna när den pastellfärgade kungafamiljen på TV utlöste ett spontant okvädesutbrott hos min morbror, utan att han dock övergav sin kaffekopp eller de eviga julmandarinerna. Jag tänker på allt detta då jag helt enkelt inte kan låta bli att läsa om Kungens jultal i DN. Jultal? Varför håller en figur som Kungen tal? Kungen ska ju inte driva politik. DN citerar följande djupsinnighet:
"Finanskrisen och dess återverkningar gick som en röd tråd genom Kungens årliga jultal till svenskar i Sverige och utomlands. Han riktade sig till alla de som på olika sätt drabbats av finanskrisen och efterföljande lågkonjunktur. - Vi har tydligt blivit påminda om att vi lever i en gemensam värld och är beroende av varandra, sa Kungen.Kungen talade också om de möjligheter som trots allt följer på en finanskris och att den kan vara ett första steg mot en bättre värld. - Världens ledare har, med stor kraft och beslutsamhet, agerat gemensamt. Det finns inga självklara lösningar, men det är ändå hoppfullt att se samarbetet och dialogen mellan olika stater. [...] Kungen avslutade sitt tal med att prata om vikten av en rik kultur och traditioner för att få fäste i tillvaron och hur viktig litteratur, konst och musik är för vårt välbefinnande. - Jag tror att det har blivit allt viktigare i den gränslösa värld vi lever i idag, att ha tillgång till ett rikt kulturliv som både kan ge samhörighet och trygghet, sa Kungen."
Lågvattenmärkt från Kungen - och från mig.
No comments:
Post a Comment