medial uppmärksamhet

De senaste dagarna har jag hört olika människor påpeka det märkliga i hur lite massakern i Nigeria uppmärksammats i våra medier, och hur livlig debatten om morden i Paris varit. Jag måste bekänna att själv har jag också tänkt detta. Sedan drabbas jag av en annorlunda reaktion: vad säger denna ofta förekommande diskussion, där en tragedi jämförs med en annan med avseende på den mediala uppmärksamhet som den rönt, om oss, om mig? Kanske säger det ganska lite om vad vi egentligen bryr oss om? Utan tvekan är det en reaktion, och den är en reaktion på någonting. Men kanske är det bekymmersamt om sådana jämförelser av debatter eller frånvaron av debatter tänks vara en indikation på något som vi tydligt vet vad det är. Men det är ju inte alls tydligt: ett slags grumligt ansvar för vad som uppmärksammas pekas ut, men det jag framför allt känner i mig är ett allt grumligare dåligt samvete blandat med en uppgiven suck över "medierna". Att en påminnelse om medial cirkulation tänks skapa ett mindre tunnelseende, att en sådan påminnelse väcker våra samveten, är också oklart. För vad är det som jämförelsen riktar uppmärksamheten mot? Som sagt, jag är inte ute efter att klandra någon annan här, utan vill artikulera en dålig känsla jag har gentemot egna, betänkliga tankar och reaktioner. ---- Har igen svårt att sätta ord på det här, men något är fel när outsägligt hemska saker som sker i världen reduceras till representationer i medier, och där det blir bekvämt att tycka kors & tvärs, att - och nu talar jag alltså primärt om mig själv - ett slags gut reaction är att börja tänka på vad som sägs eller inte sägs eller hur något sägs i medierna. Exempelvis följande olyckliga dialektik: pompösa uttalanden --> cynism. Det måste finnas andra möjligheter. En sådan tycker jag mig se i den här klargörande texten. ---- "Bryr vi oss egentligen?" Hur viktig den frågan än är, ser jag en oroande tendens att förlamas av frågan, dess form. Bryr-vi-oss-egentligen. Som om det måste finnas ett entydigt svar, något om detta 'egentligen'. Men herregud: det viktiga skulle vara att komma bort från den här, ofta inåtvända, frågan, komma bort från det där förlamande. ----- Även om det är knepigt att börja jämföra och dra slutsatser på höga växlar av hur mycket medieuppmärksamhet en händelse får: det är enormt viktigt att journalister inte har förutfattade meningar (baserade exempelvis på vad de uppfattar som 'vår psykologi') om vilka händelser som vi 'tenderar' att vara intresserade av. En del av journalistiken måste bestå av att rikta vår uppmärksamhet åt sådant som är viktigt. Ansvar för att skarpa analyser som gör att vi förstår världen bättre och bereder plats för ett aktivt förhållningssätt.