Idag börjar jag dagen med att läsa Husis istället för att jobba och plöjer där en kolumn om invandring (som innehåller en del sympatiska poänger bland annat om den löjligt låga kvot som Finland antagit i relation till flyktingar från Syrien) som gav upphov till två frågor hos mig.
- Skribenten pratar om hur många invandrare samhället "tål". Jag undrar om det inte finns något skumt i själv perspektivet här, som om det skulle finnas en rent empirisk gräns för vad samhället "klarar" och att det är just den frågan som ska stå i centrum som om det är klart vad detta innebär. Det är uppenbart att ett sådant övervägande av vad samhället "tål" långt ifrån alltid ens kan tas upp (jag tänker på de länder som gränsar till Syrien) - att man i Finland, ett land med löjligt låga kvoter för t.ex. flyktingar, alls kommer på perspektivet om hur många invandrare samhället "tål" är på nåt sätt ganska slående. Med andra ord: vad för slags fråga är detta egentligen? Det som förvånar mig är att skribenten uttrycker detta som "hur mycket invandring tål europeiska samhällen och opinioner." Opinioner? Det för över till nästa betänklighet.
- Samma skribent talar om att den - som det nu börjar heta - invandringskritiska opinionen i någon mån måste beaktas i samband med överväganden om hur många invandrare Finland kan ta emot - eftersom, som han säger, denna opinion är en del av ett demokratiskt samhälle. Detta gör mig ytterst fundersam. Det som jag reagerar på här är att han talar om "klimat" och "opinion" för att sen direkt hoppa över till det demokratiska samhället. För att vara övertydlig: på vilket sätt ska en opinion ha en bäring på demokratiska beslut? Är det inte just detta som redan har hänt, med mycket oroande resultat (att politiker tycker sig behöva positionera sig i relation till "invandringskritiken" som om detta vore ett legitimt perspektiv, ett perspektiv att ta på allvar)?
7 comments:
Bra poänger. (Om du vill bli på dåligt humör ska du läsa framsidan på dagens ÅU, där femton "mannen på gatan" tillfrågas om huruvida Finland ska ta emot fler flyktingar från Syrien.)
- Sist och slutligen är väl frågan hur mycket flyktingarna själva tål att ingen vill ta emot dem.
- Jag tror visserligen inte att snacket om opinioner i första hand är ett tankefel, men om jag för ett ögonblick ska betrakta det så verkar det vara en sammanblandning av två saker. Det ena är en princip om majoritetsstyre, vilket ibland, vilseledande, uttrycks som att "majoriteten har rätt". Men det andra är själva den demokratiska diskussionen, där det förstås finns en poäng att allt som oftast säga att majoriteten har fel, eftersom diskussion bland annat syftar till ändrade uppfattningar och nya tankar. Att gå in i en diskussion med inställningen att rådande opinioner måste betraktas som givna är såtillvida förödande för demokratin.
Bra formulering om att man kunde svänga på det och fråga hur mycket flyktingarna tål att ingen vill ta emot dem. Det där borde sägas hela tiden, eftersom perspektivet här tenderar att vara så förbannat självcentrerat.
Jo, jag tror också den där sammanblandningen finns, och att den just grumlas genom "opinion". Speciellt framhävandet av den senare dimensionen blir väl viktigt här, vilket du också antyder. Då kan det inte finnas någon extern fråga om vad opinionen tål.
nu har jag inte läst texten i hbl eftersom jag inte har tid över för att läsa sfp:s dagliga reklamblad, men jag kommenterar utgående från dina citat. om vi ser på saken realpolitiskt: sedan sannfinländarnas jytky i förra valet så är det inte realistiskt att behandla invandrarkvoter utan att snegla över på nazisterna i riksdagen. hur mycket mer momentum vill man ge dem? hur mycket mer bränsle vill man slänga på deras - uppenbarligen väldigt livskraftiga - eld?
det är väl det här det handlar om att ta i beaktande den här "opinionen". gör man inte det, så riskerar man öka sannfinländarnas popularitet ännu mera. det är ett politiskt spel, och märkligt nog också ett tecken på att demokrati i det här avgränsade fallet fungerar (dvs. en ganska stor del av folkets negativa inställning till invandrare/invandring påverkar statens beslut).
demokrati handlar ju om att folkets åsikt ska påverka de politiska besluten, då blir det väl en sorts idealism att säga att "demokrati" inte kan reflektera en vilja som finns hos en inte helt liten del av folket?
Hm, själv blir jag lite orolig över det här politiska spelet. Är det inte just detta spelöga som har lett till att Samlingspartiet och SDP börjar spela med egna invandringskritiska kort?
Sen är jag inte helt klar på vad det innebär att alls bilda sig en uppfattning om hur många människor i Finland som är negativa till invandring. Hur visar man det? (Jag anser att frågan är djupare än att folk ombeds kryssa i en ruta i en enkät.)
jepp, sant, men är det inte ett utslag på att demokrati fungerar?
förstå mig (helst) inte fel, jag menar inte att det nödvändigtvis är en bra sak när demokrati fungerar, om folket vill ha krig eller masskonsumtionshysteri eller stängda gränser så är det ett problem, men ur ett rent demokratiskt perspektiv är det väl rätt att det påverkar besluten. sannfinländarnas frammarsch berodde väl rätt så(?) otvivelaktigt på två saker: att de talade "folkligt" om eu-kritik och ekonomiska orättvisor (och därmed tvingade sdp och saml att ta i lite mer med eu-kritik och ekonomiska orättvisor, och tvingade katainen att bilda regering med vf och sdp) och att de talade öppet om invandrarhat/motstånd (vilket ledde till ungefär samma resultat).
skulle demokratin ha fungerat bättre om sannfinländarna var det parti som vann allra störst i riksdagsvalet men inget av det de stod för gick igenom i den beslutsfattandet under 6 år framåt?
typ 4 år framåt då, jiisus, svårt det här.
Jo, alltså, lite ligger det ju i det du säger. Om saken gäller omröstning i riksdagen osv. är ju saken klar att där finns plats för demokratiskt spelrum. Men det var det här mera vaga, att man tar en opinion i beaktande, som jag har svårt med.
Sen är jag inte kompetent att bedöma varför Sannf. fick så mycket röster - men anyway, frågan är vilka beslut vi pratar om. Sannfinländarna har ju t.ex. inte suttit i regeringen. Men det är klart att som riksdagsparti har de naturligtvis rätt till det som partier har rätt till.
Frågan är väl hur man tänker på att demokratin fungerar. Är det en rent institutionell beskrivning (att allt går till enligt reglerna) eller finns det mer substantiella aspekter av det? Själv lutar jag åt det senare, och att det påverkar hur jag tänker om populistiska partiers roll i demokratin.
Post a Comment