22 November 2016

Göra nytta, göra nytta.

Häromdagen blev jag bestört. Jag berättade åt en bekant om en jag träffat som kommer från Irak som flera gånger varit inne på hur det finska stödsystemet passiverar människor. Folk ska arbeta säger han, göra nytta och lära sig börja från botten - inte få stöd och sitta hemma. Hen säger sig vara orolig för sina kompisar som inte blir delaktiga i det finländska samhället. Min bekant hör mig prata bekymrat om det där. Min bekant säger, till min förvåning, att det nog ligger en hel del i idén att människor är utstötta för att de inte arbetar. Hum-hum, muttrar jag lite tvivlande, och väntar på vart tanken skuttar iväg.

Min bekant: det är faktiskt så att folk görs passiva genom att få stöd. Att arbeta straffas ju i vårt system. Folk känner sig inte delaktiga av samhället. Ett bra system skulle vara sånt att arbetslösa skulle jobba med sådant som behöver göras. Att arbetslöshetsunderstödet skulle vara beroende av det här. Så skulle folk känna sig nyttiga, att de göra något - och det som behöver göras skulle göras. Vi behöver ett samhälle där vi kräver saker av arbetslösa.

Min kompis är uttalat vänster. Jag tycker det är ganska betecknande på många vis att till och med en vänstermänniska kan börja tänka i sådana här banor, som går helt i samma spår som Finlands regering nu, och Sveriges arbetslinje. Det som ser ut som 'vänster' är tanken om delaktighet och visionen om en statsapparat som skulle rustas upp för att fixa arbete som på ett eller annat vis måste göras, men som t.ex. inte är vinstbringande.

Det är intressant hur tvånget att arbeta för staten som arbetslös på det här viset för någon kan te sig som ett sätt att skapa sammanhållning, solidaritet och en känsla av att ha något att ge. Intressant - och sorgligt.

Samlingspartisten Susanna Koski kläckte för ett tag sedan ur sig att det för arbetslösa nog inte saknas jobb. Titta nu på skogen, insinuerade hon. Senare kompletterade hon uttalandet och bemötte kritikstormen med att det ju nog finns en massa arbete överallt. Bären i skogen behöver plockas, t.ex. Detta ska såklart inte förstås som att folk ska vända kapitalismen ryggen och leva på skogens fröjder. Utan: folk ska ta initiativ och bli företagare. Samtidigt utvecklas olika planer för ett finskt Fas 3-system där folk ska tvingas arbeta typ gratis.

I ljuset av detta är det ganska kusligt att också en vänstertyp tycker att tvång i statens regi vore önskvärt som ett sätt att skapa gemenskap. Det är tydligt hur det hos min bekant här finns ett jättestort hopp om att en välfärdsstat kunde träda in som en garant för att saker som behöver göras görs, och att de som gör dessa sysslor därigenom blir en del av en samhällelig gemenskap - och inte, som jag själv tror, blir en kast dömd att jobba för en apparat med täta band till näringslivet, och vinstskapande.

På tal om att dela på sådant som behöver göras. Själv fick jag en massa kritik från olilka håll för en text jag skrev om sysslor bortom kapitalismen - att dela på sysslor som ett sätt att ta ansvar för närmiljön. Jag fick genast höra att 'frivilligarbete' skulle konkurrera med låglönejobb och att frivilligarbete drabbar kvinnor som redan är belastade. Viktiga betänkligheter gällande frivilligarbete som det ser ut nu. Men texten förstods alltså som ett pläderande för ett alternativt system (i statens regi?) där folk gratis skulle göra olika saker som nu görs inom kvinnodominerade låglönebranscher. Att texten, en ranglig tankeövning (med många brister) och -provokation som alltså handlade om ett samhälle bortom kapitalismen, just förstods så var slående. (Jag borde säkert explicit ha tagit upp det där i själva texten, men det blev inte av.)

No comments: