27 November 2016

Dogg

Går runt kvarteren med min ex-ärkefiende, som nu är min kompis. Hon är på besök över helgen. Är under inga omständigheter bekant med hundlivsformen och nu går jag där och låter staden öppna sig via hundpromenaderna. C är en vildbasare som ibland tycker om att dra i kopplet. Ibland tittar hon spjuveraktigt bakåt: hänger du med, gamling? C pissar på allt. Ofta pissar hon på samma fläckar. Liksom omsorgsfullt. Jag fattar inte hur C kan portionera ut pisset på de där sättet. Vi går rundorna och C pinnar på, jag efter. C snusar på ett hus, pinkar lite, jag tänker på hur hundsällskapet beter sig under tiden. Tänka på annat, gå upp i C:s kissritualer & frändspårande, eller härja och dra i kopplet, fösa djuret vidare? C har kommandot och det vet hon. Jag kan inte låta bli att prata, högt, med doggen. Hitåt C hitåt, manar jag för totaldöva öron. C bajsar nära Fond-Toffes hus. Det är halt och jag glider efter ledaren, som tar mig genom vårdbergsparken. Hundar kommer emot oss. C lägger sig på marken med fötterna mot marken, kollar & avvaktar. Jag vet inte vad jag ska göra: här är det liksom jag som håller i kopplet och ska bestämma hur doggarna eventuellt får umgås. Den känns weird, makten. Andra doggen skäller. Den andra människan frågar om C är en pojke eller flicka. C är tyst och nyfiken, och jag river i kopplet. I trappan som leder bort från parken får C bråttom. Jag flyger som en tuss bakom. C ser nöjd ut och navigerar oss hem.

1 comment:

ponks said...

Härlig hundbetraktelse!