quiet & responsible professional looking for...

Jag försöker göra det omöjliga: hitta ett ställe att bo på i NYC utan att kunna gå och kolla lägenheterna själv (i samband med detta har jag lärt mig begreppet "bondfångeri"). Det blir ingenting, men istället kan jag närstudera diskurser kring samboende och lägenheter. Intressant. Språket som används i jobbannonser och sådana här annonser om att dela lägenhet, well, they give me the creeps. Att framställa sig själv i god dager, närmast som en övermänniska. Ett ord som ständigt nämns i annonserna om samboende är, förutom de obligatoriska åldersrestriktionerna, "responsible". Helst i den fantastiska kombinationen "responsible professional" (och ännu bättre: young, responsible professional motivated person). En gång såg jag någon som beskrev sig själv som ett partydjur - men såklart partajades det "responsibly". Många skryter med att de knappt är hemma för att de jobbar så mycket. 23-åriga CEOs eller inom finansvärlden verksamma ungar deklarerar att de helst vill bo med likasinnade young professionals. De här åldersangivelserna förbryllar mig. Varför skriver folk att de helst delar lägenheten med en (professional!) människa "in their mid-twenties"? Vad är folk rädda för?

Jag funderar på att författa en annons:

Hej alla ni! Jag är en doktorand (icke-business) som behöver sova nånstans. I allm.het hel & ren. Det spelar ingen roll hur och var och sånt, så länge ni är snälla. Med handen på hjärtat kan jag inte påstå att jag själv är solen personifierad men jag brukar fundera på takt och ton & dylikt (har ni Magdalena Ribbing in the usa?). Kan vara lite glömsk men det är menschlisches, allzu menschlisches. Jag röker inte (ännu), ett plus, visst? men om du gör det får du bolma på av hjärtats lust. Jag tycker om att dricka whisky, men inte hela tiden lol :), och så tycker jag om skräpnat också (burp!). Är inte så flink med matlagning men en kastrull vet jag vad är (minimalist cooking är en het trend i NY har jag hört). Helst vill jag bo inpå knuten på mitt uni men jag tycker i och för sig om att åka metro och tåg också. Bara så ni vet: jag är ganska lat och har en grundmurad aversion mot sk. "work-out", så ingen mission från er sida tack! Men jag har oregelbundna regelbundna vanor och är i allmänhet en tyst och försynt person som kan tassa igenom vardagen så att ni knappt märker det. Städning tillhör livets nödvändigheter, om detta är jag medveten, ni har säkert en dammsugare eller så (i USA har man knasiga dammsugare säger ryktet). Jag är intresserad av östeuropeisk film och musik som knappt låter alls (trevligt för dig, trevligt för mig). Jag tänkte ta med mig ett får som sällskap men tog mitt förnuft till fånga. Tyvärr är jag ganska omogen för min ålder och vet inte alls vad jag håller på med i livet (vet ni?). Men det reder väl ut sig på sätt eller annat bara man har en pragmatisk touch ibland. Jag är rädd för: arga hundar, hipsters, stora bugs, Arbetsmarknaden, trasslande byråkrati, Bono. Men navigerar man i riktningen New York kan det väl inte vara förbjudet med ett par tre neuroser, denna Woody Allens stad? Om ni har ett stort marxistiskt bibliotek är det ett +. Hoppas vi ses!!!!

Annonserna för lyxrum i lyxhus garanterar en hel del surrealism. Dessa hus har privata soltak, en doorman på plats klockan runt, gym och butlertjänster. Det kan vara lika märkligt att läsa de vanliga annonserna. Sammansättningar som "natural sunlight" tänjer på lovordsfantasins gränser. Jag försöker orientera mig i lurendrejeriets subtiliteter. Att med versaler skriva THIS IS NOT A FAKE AD JUST TO GET YOU TO LOOK!!! inger exempelvis föga förtroende. Jag blir till och med en smula misstänksam om skumma ord får versal. I en annons har skribenten begränsat sig till det substantiella och formulerat sig som följer:

Please be drama free, working and honest unlike my last two ppl.

Med andra ord: det här är en himla stor stad och jag är kusinen från lande.