Vardagslivet bombarderas oupphörligen såväl av industriproduktionens objekt som av dess medvetande. Det handlar inte bara om fritidssysselsättningar som bingo, disco-musik, enarmade banditer, flipper och elektroniska spel - även om dessa särskilt tydligt symboliserar människors "frivilliga" anpassning till industriteknologiskt tänkande. Naturligtvis påverkas också skolutbildningen av det tekniskt rationella tänkande som utmärker modern företagsamhet. Kunskap som inte på något sätt är ekonomiskt nyttig anses otidsenlig.
Men det är helt klart att slutklämman har fog för sig nu också. Sektorer av livet som inte är ekonomiskt nyttiga måste istället bevaras, K-märkas, upphöjas till Kultur eller annars bara sånt som man antagligen i framtiden kan kapitaliserar på. Diskussioner om det effektiva och det ineffektiva är alltid besvärliga och de blir sällan något annat än dåliga. Det visade den kvasidebatt som Svenskt Näringslivs rapport gav upphov till (det avgjort bästa inlägget här). Företrädarna för det Onyttiga uttrycker sig ofta lika endimensionellt som företrädarna för Ekonomin. 1) Alla aktiviteter som i någon bemärkelse är viktiga är samhällsnyttiga på något sätt, direkt ekonomiskt eller indirekt 2) Hårda Värden och Mjuka Värden, vi måste värdera annorlunda, vi måste etablera en solid värdegrund (där man såklart bortser från att värdebegreppet svårligen slits från från sitt ekonomiska ursprung) 3) "Kultur är viktigt för identiteten" 4) Allt som är icke-nyttigt är samhällsomstörtande och Subversivt (kan i värsta fall omvandlas till ett smygstöd till etn ändlöst fritt flödande, kreativ kapitalism som ingenting har att göra med forna tiders mål-medelrationalitet och paternalistisk samhällelig ingenjörskonst 5) .... för sin egen skull (ofta en dimögd frihetsretorik, 'konst för konstens skull').
No comments:
Post a Comment