kompetensen och individen

Jag lyssnade just på Slaget efter tolv (sändes för några dagar sedan) där Li Andersson, ny ordförande för Vänsterunga (roligt att hon blev vald!) debatterade med Wille Rydman från samlingspartiets ungdomsförbund. De pratade om positiv särbehandling, med anledning av Sannfinländarnas ökända skrivelse mot "rasism". I debatten återkom Rydman hela tiden till att det är kompetensen som är det viktigaste och att kvoteringar uteslutande är av ondo. Det är dessutom bara dåligt, menar Rydman, att ägna tankar åt att invandrare och kvinnor (två exempel som kom upp) har olika möjligheter att ta sig in på arbetsmarknaden samt att få olika jobb. Om man bara riktar in sig på kompetensen kommer alla orättvisor att försvinna och dessutom är det så att vi har olika intressen och så. Rydman vägrade resolut att ens bemöta Anderssons viktiga påminnelser om systematisk rasism och ingrodda föreställningar om kön som kommer till uttryck i exempelvis anställningssituationer eller val av styrelsemedlemmar. Rydman ville tala om Individen. Rydman talade som om att INTE beakta kön och etnicitet helt enkelt är ett beslut man kan göra, och då har man givit sitt stöd till den riktiga formen av jämlikhet som är - formell. Rydman sade explicit att detta var den bild av jämlikhet han ville tala för. Det handlar om "att alla får möjlighet". Men konsekvensen här blir ju att möjlighetsbegreppet blir rätt abstrakt. Mot detta kan man säga att det blir viktigt att påminna sig om möjligheten att få en anställning just när det finns olika oegentligheter, systemfel och skumma förhållningssätt som gynnar vissa människor och misstänkliggör andra. För Rydman är kompetens något man helt enkelt har och om man slutar tänka på allt utom kompetensen kommer alla orättvisor att försvinna i arbetslivet. Kompetens är en mätare på rättvisa. Erkännande för kompetens är blind för kön och etnicitet. Rydmans bild av det goda samhället tycks vara ett samhälle som erkänner kompetens och ingenting annat. Här får, tänker han, individerna träda fram som sig själva.

Men det är struntprat. Det som Andersson talade om i radioprogrammet: den dolda rasismen, könstänkande som på ett klart men svårformulerat sätt strömmar igenom olika verksamheter - är avgörande. Men också: man tänker gärna att kompetens i arbetslivet och annars är något helt grundläggande. Men så är det inte. Kompetens är ett begrepp - ett lealöst och halvdött begrepp - som inte kan kopplas bort från vad som ses som viktigt, från skumma motiv om vem som "klarar av", från värderingar av arbete som tagit en ekonomisk form; att viss form av "kompetens" belönas med €€€€€€€€ medan annan "kompetens" knappt når upp till minimilön. Rydmans snack om kompetens får det att se ut som om arbetslivet är rätt så rättvist som det redan är: om vi bara låter kompetenstänkandet styra så finns det inte mycket att klaga på.

Han har gruvligt fel. Det som stör mig mest i de här tankebanorna är att Rydmans jämlikhetsbegrepp är lite negativt som det frihetsbegrepp som högern vanligtvis prenumererar på: jämlikhet handlar om frånvaron av faktorer. För Rydman kan jämlikhet inte handla om att se sina skyldigheter, att jobba för att lyfta fram glömda röster, att uppmärksamma en viss grupps specifika behov, att peka på hur en viss verksamhet är anpassad efter en särskild form av individ. Som Andersson mycket riktigt påpekade: Rydmans perspektiv leder till en majoritetens tyranni. På sin blogg skriver Rydman att det inte går att fastställa kriterier för när någon tillhör majoriteten och minoriteten, ofta är det ju båda i olika avseenden. Just i den här typen av sammanhang står det helt klart att en högermänniska som Rydman har noll känsla vad rättvisa kan vara i praktiken.

För Rydman är "att behandla människor lika" mycket okomplicerat. Man behandlar dem som individer. Det sådan här högerpolitik aldrig kommer att kännas vid är att "behandla människor lika" kan kräva genomgripande förändringar i den roll som t.ex. arbete har, för att ta exemplet varför män generellt sett har högre lön än kvinnor. Här kan det t.ex. bli frågan om att fundera på varför vissa branscher ser ut som de gör, varför vissa jobb är välbetalda, vilken roll fackförbund har i hög- och låglönearbeten - och sånt.

Såhär skriver Rydman på sin blogg: "Aidosti tasa-arvoisessa yhteiskunnassa yksilöitä ei kohdella eriarvoisesti sen mukaan, mikä on heidän etninen taustansa, uskontonsa tai vaikka sukupuolensa. Kaikkia koskevat samat säännöt." ("I ett verkligt jämställt samhälle behandlas individen inte olikvärdigt beroende på etnisk bakgrund, religion eller varför inte kön. Samma regler omfattar alla.") Jo, arbetslivets individbegrepp där kompetensen ensam får råda är verkligen fantastiskt, eller hur - måttstocken på rättvisa!

PS: Vid ett tillfälle under radioprogrammet utbrast Andersson att det är just vita, finländska män som har lätt att säga de saker som Rydman satt och kläckte ur sig. Rydman skrattade beklämt och antydde strax därefter att Andersson hade gjort sig skyldig till ett fult trick. Men poängen är väl att Andersson faktiskt hade helt rätt. Det var slående hur obehaglig till mods Rydman tycktes bli då han pekades ut som någon som måste ta ansvar för att säga vissa saker.