En recensent jämför Frank Fairfield med skottska Alasdair Roberts. Det ligger något i det. Men det här är från Ämerikat. Det är mycket banjo på
Out on the open west. Banjo och fiol. Fiol är bra. Banjo är bra. Gitarr. Sången är både knarrig och vinglig och -målig. För glatt för att vara tillgjort och självmedvetet. Hur bra som helst! Och så är omslaget helt underbart icke-coolt. Jag vill köpa en jersey-ko och en lada.
No comments:
Post a Comment