18 August 2009

via en essä i dn och bo I cavefors' knäppa och ibland roliga blogg hamnar jag på Ny tids hemsida. där fäller poeten och författaren, surrealisten Stefan Hammarén, ett roligt omdöme om finlandssvensk litteratur:
- Den duger ju inte ens som tantsnusk. Vem ska läsa den?
Word.

4 comments:

ponks said...

sjukt sant!

M. Lindman said...

hehe!
beskrivningen av Hammarén i Sibbos avkrokar är också något jag måste citera:

"Vi hoppar in i bilen och börjar köra mot Sibbo skärgård längs vägar som blir krokigare och smalare ju närmare havet vi kommer. Vägverket håller på att lägga ny asfalt och vägen kantas av rostiga vältar och asfaltmaskiner. Arbetet verkar ha upphört plötsligt. Annars är det mest förfallna lador och granskog. Ibland kärrmark. Hammarén kör varsamt medan han berättar om invånarna i husen längs vägen. Det är sibbogubbar som kör i fyllan först med och sedan utan körkort, gubbar som dött och vapen som kommit bort på ett mystiskt sätt. Seniga krigsveteraner som vrålar åt textdirektören med 31 900 träffar: ”Försvinn era jävlar, låt en krigsinvalid på 82 år vara i fred snorgärs eller så tar jag till grövre vapen!”."

ponks said...

Haha, jag läste artikeln efter att läst din post! Det var speciellt spännande eftersom jag också råkar vara född just i dom där krokarna! Hahaha! Svartbäck, Spjutsund. Där på bensinstationen köpte vi Tervalakritsi medan vi väntade på skolbussen.
Nu är jag så dåligt bevandrad i litteratur att det inte ringer nån klocka när jag hör namnet Hammarén, men jag är säker på att morsan vet vem det är!

M. Lindman said...

:) hehe, spjutsunda. då vet du sibbobisarna.

ja, han Hammarén är skum. Jag har aldrig fattat om det är en pseudonym eller inte. Den enda gång jag sett honom på tv har han stått på nån jävla åker i tjugotalsrisig flygarmundering. Är han en pseudonym? Har inte egentligen läst så mycket. En diktsamling. Hans böcker myllrar verkligen av saker. Men stilen är speciell. Jag har inte bestämt mig för om jag gillar Hammarén eller inte.