Rolighet om gud & hjärnorna

Från dagens DN:

- Det finns ingen ”Guds-punkt” i våra hjärnor, säger en av forskarna bakom studien professor Jordan Grafman. Istället är den upplevelsen inbäddad i flera områden som vi använder varje dag, säger han till The Independent.

Enligt professor Grafman, som forskar vid vid US National institute of neurological disorder and stroke i Bethesda, är våra hjärnor uppbyggda för att tro på nästan allting så länge det finns en grund för att göra det. Så snart något är mer mystiskt och man inte omedelbart kan se en logisk förklaring börjar Guds-områdena i hjärnan att bearbeta materialet.

- Stycke 2 är det roligaste jag läst på länge. Såklart! Det är hjärnan som avgör "vad det finns grunder att tro på". Men det följande stycket överträffar nog det förra i rolighet:

Forskarna lät ett stort antal försökspersoner tänka på religiösa och moraliska frågor samtidigt som de mätte vilka regioner i hjärnan som aktiverades. Det visade sig då att personerna använde samma områden när de tänkte på moralfrågor eller frågor som hade med gud att göra. Resultaten var de samma oavsett vilken religiös övertygelse försökspersonerna hade.

Vetenskapligt så det förslår. Bästa vänner, här har vi hard science: de rigorösa vetenskapliga metoderna, den järnhårda vetenskapliga hypotesprövningen. Jag undrar vad folk tänkte på då de ombads tänka på "religiösa och moraliska frågor". I Independent läser jag att testpersonerna skulle "lösa moraliska gåtor". Jösses. Utan att vara en av dem som spenderar hela dagarna med neurovetenskap vågar jag påstå att det finns en tråkigt lockelse i test som går ut på korrespondens mellan 'att tänka på x' och hjärnområde(n) y'. Samma gäller 'att titta på bild x' och 'aktivering av hjärnområde y'. Vissa tendenser i (populär?)vetenskap är helt enkelt uttryck för intellektuell lättja. "Hur kommer det sig att religionen är ett universellt fenomen?" "Låt oss titta i hjärnan!!!" Om det är så, föredrar jag nog klassisk religionsfenomenologi alla gånger.

Från Independent, om samma rön:

"Religious belief and behaviour are a hallmark of human life, with no accepted animal equivalent, and found in all cultures," said Professor Jordan Grafman, from the US National Institute of Neurological Disorders and Stroke in Bethesda, near Washington. "Our results are unique in demonstrating that specific components of religious belief are mediated by well-known brain networks, and they support contemporary psychological theories that ground religious belief within evolutionary-adaptive cognitive functions."

- Det som är helt tydligt i detta citat, om man bortser från innehållet, är det BOMBASTISKA vetenskapliga språket. "A hallmark of human life". "Our results are unique in demonstrating..." "Well-known brain networks".

Men intressantare än de här nutsiga vetenskapsrönen är väl vetenskapsjournalistikens ansvar och uppgift i det här sammanhanget. Förutom humorvärdet som finns i föreliggande artiklar, plus eventuella sociologiska iaktagelser om vetenskapssamfund och -språk, skulle jag säga att de här beskrivningarna av "forskning" bidrar till fördumning och, framför allt, vidskepelse. Istället för att tänka på religionens olika roller/former/retoriska aspekter osv. i människors liv uppmanar ju de här artiklarna - i alla sin okritiskhet - folk att tänka på religion och moral som något självklart, gåtor eller övernaturliga förklaringar, och that's that, det intressant är bara hur det här tankarna kan placeras i hjärnan.