21 October 2016

lite som en ringklocka

Läser en artikel som handlar om det senaste på arbetspolitiksfronten: att tvinga arbetslösa att med jämna mellanrum låta sig intervjuas för att kolla deras aktivitet som arbetssökande. En sociolog uttalar sig vag positivt om resultaten, om än inte för samhällsekonomin som sådan. Med betoning på vag. Jag känner mig ofta, ofta dum i huvu s.g.s dagen lång, men här förstår jag verkligen ingenting. Först säger sociologen helt begripligt att intervjuerna helst ska göras face to face. Sen, på tal om nåt:
Det blir lite som att ringa i en ringklocka. Effekten uppstår av att den så kallade anpassningseffekten lindras. 
Jaha. Ringklockan. Anpassningseffekten.

Dräglande hundar? Eller vad är det för ringklocka som det ska ringas i? Associationerna snurrar på högvarv.

Samma artikel konstaterar för övrigt att det redan nu är så att arbetslösa inte interjuas i tillräcklig mån så att ens lagstadgad behandling uppnås. Tanken är väl att privata konsultbolag ska sköta bolagen, men det har det hörts väldigt lite om hittills.

EDIT: En dag efter detta skrevs visade det sig att staten av juridiska skäl inte kan outsourca intervjuandet till privata aktörer. Och det kommer man liksom på sådär lite efter en massa beredning. Justjust.

2 comments:

H. said...

Jag tycker at det är så fint att du är tillbaks att jag kommenterar utan att ha något vettigt att säga. Min tolkning av citatet är att sociologen tänker sig att arbetslösa mest sitter hemma i sin ensamhet. Intervjun blir alltså ett sätt vänja den arbetslösa vid att prata med folk, något den ju sedan måste göra om den får ett jobb. Ringklockan är då antingen väckarklockan som väcker den arbetslösa ur letargin eller dörrklockan som påminner om att det finns folk utanför lägenhetsdörren som man måste prata med.

Vad ska man då säga om det? Ja, i den mån det där är ett problem för arbetslösa är det väl ett tecken på ett mycket djupare samhällsproblem än arbetslösheten, nämligen att arbetet kan vara det enda genom vilket kontakt med andra människor uppstår.

M. Lindman said...

Ah, väckarklockan! Det borde jag ha tänkt. Men tänkte i lite samma banor om det där med anpassning, och att han ville få sagt att några jobb kommer metoden inte att fixa, men den kommer att förändra något i det sociala.

Och precis - problemet att människor förlorar fotfästet, KÄNNER sig inaktiva säger det ju något jävligt troublesome om just lönearbetets roll. Att människor ska 'återanpassas till samhället' är ju fullständigt tragiskt som en bild av vad det är att vara aktiv, d.v.s göra saker, umgås med människor.