ddr

Idag: står utanför en fucking mässlada och hittar inte andra dörrar än fraktingångar. SATAN, vrålar jag åt himlen och en gubbe som går förbi. Har oerhört skoskav och min gourmetlunch på Hese hoppar i magan. Det ruggregnar och Böle med sina byggnadsklimpar och megagator är så fult att det ddr-gråa gnisslar i mitt bakishuvud. Igår tänkte jag att det var en bra idé att hänga ute länge med S för att dämpa ångest inför att uppträda. Det var det förmodligen också. Väl inne i ladan sitter jag med en fin typ jag inte träffat förr och försöker snacka om vårt ämne, som är våldsamt stort. Förutom att det barkar ganska åt helvete (vill säga allt, kommer int på vad exakt det är som är viktigt) är det okej. Några kottar sitter och lyssnar, mässhelvetet stimmar, lakritsremmar och Jari Tervo, en optiker erbjuder gratis glasögonputs. Efter samtalet går jag en runda i någå finlandssvenska montrar, dricker kyrkkaffe. Det blir en kort runda. Jag får ÅNGEST. Nåt med det där finlandssvenska: folk spejar på varandra och tittar efter bekanta. Själv känner jag mig liten, loppig och trött. Sätter mig ner och lyssnar på en annan fin typ, Y, som diskuterar med en författarkollega. En dam kommer fram till mig och frågar om "det är du som är den där filosofen". Jag är filosofen, returnerar jag belevat, där jag sitter svettig i min vinterjacka och regnfrissa. Har hört att det bjuds gratismat och det mest meningsfulla är att luska reda på denna gratismat, vilket jag gör. Stormar förbi montrarna, går vilse, vilse igen och träffar en rolig typ som studerade samtidigt som mig som jobbar där på mässan. Han pekar ut gratismaten. Jag äter gratismat på tom kafeteria. Sätter mig på Böle station och njuter av utsikten&huvudvärken och Hannele Mikaela Taivassalos (hittills bravuriga) bok In transit. Tåget går inte förrän om två timmar. En gubbe ropar, om och om igen: det är ingen poäng med att demonstrera och härja! Jag dreglar och sover hela tågresan hem.