17 May 2016

Kapitalism med samvete?

Jag har gått och grubblat på en tidningsartikel jag läste för ett tag sedan. I den uttalar sig en forskare som tycker sig se en utbredd utveckling - en utveckling som gäller hela vårt ekonomiska system. Resonemanget är ambitiöst, och tycks vara avsett att sprida hopp på tvärs mot krisvarsel, cynism och skandaler. Forskaren menar att ett nytt skede nu tagit vid, ett skede som markerar en etisk vändning där kapitalismen inte längre handlar om att skapa vinst. Nu inser man att värdeskapande är så mycket mera än vinst. Det verkar som att forskaren tänker att företag i allt högre grad motiveras av andra saker än vinst; vinster är bara en nödvändighet, men ingen drivkraft.

Resonemanget bygger på att det som är avgörande är hur vi tänker kring ekonomi. Forskaren menar att ett enkelspårigt ekonomiskt narrativ nu bytts ut mot ett mera komplext sätt att tänka. De problem som finns med kapitalismen - att vinster inte sipprar ner är något som nämns - kan enligt detta åtgärdas genom att andra motiv blir tongivande. Nu finns det ett nytt "tryck" på en godare form av kapitalism. Det här trycket består i ökad medvetenhet hos konsumenter, som börjar ställa krav, fler visselblåsare och fler företagare som drivs av andra motiv än vinst. Ramverket som präglar denna nya kapitalism är ett erkännande av företagens delaktighet av en komplicerad social miljö.

För en massa år sen läste jag en hel del resonemang om så kallad företagsetik. Den här forskarens idéer är tankar som omfattas av många. Man hoppas på en bättre och mänskligare kapitalism där företagens beroende av andra aktörer sporrar etiskt handlande. Det som upprätthåller förhoppningen är bilden av att ekonomi består av enskilda företag och att det avgörande är de motiv som styr enskilda människors handlande, må det sedan gälla konsumenter, visselblåsare eller företagare. Just uppställningen mellan det endimensionella och det konplexa ger ytterligare lyster åt tanken: kapitalismen går från det enkla till det komplexa - från det mekaniska till det sociala.

Jag tror det är viktigt att gå i dialog med de här tankarna just eftersom de tycks så vanliga, så lockande. Gå i dialog - och gå till grunden med vad som menas med "det ekonomiska systemet". Är det verkligen motiven som styr? Kan snälla entreprenörer förbättra världen bara de erkänner sitt sociala beroende? - Utmanningen är att titta på vad som lämnas bort i den här bilden: konkurrens, tvingande konkurrens, tvingande omständigheter. Och det är också viktigt att fundera på hur en sådan här bild av etisk kapitalism konstruerar "social omgivning". Här framstår det sociala som något som närmast per definition, när det erkänns, innebär något positivt, progressivt. Om beroenden erkänns är det något som är bra.

(Att "värdeskapande" i de här beskrivningarna blir en yvig gest mot något som tycks självklart - typ: nu skapas värde genom brand, genom något immateriellt, genom etik etc, är så klart symptomatiskt.)

3 comments:

H. said...

Jag tyckte också den där tidningsartikeln var gåtfull när jag först läste den. Kanske kan man dock se den som ett svar på en viss typ av samhällskritik, den där kapitalister kritiseras för att vara giriga (en annan form av den gamla karikatyren med den tjocke gubben i hög hatt och cigarr i mungipan). Gentemot den vill man då säga att det där kanske stämmer i viss mån och förr, men nu ser vi andra typer av företagsledare.

Mot dessa båda bilder bör man då påpeka att det finns en annan typ av kritik, som inte riktar sig mot motiven. Motiven kan givetvis variera, men hur olika de än är så finns det villkor under vilka de olika verksamheterna, motiverade på det ena eller andra sättet, bedrivs, och dessa villkor ät långt ifrån oväsentliga och bortom kritik.

M. Lindman said...

Bra läsning. Hoppas hen menade så. Det skulle ju i alla fall vara lite vett i det.

Det som oroar mig är dock att forskaren hela tiden pratade, inte om företagare som personer i första hand, utan om KAPITALISMEN. Då blir anspråken väldigt annorlunda, än om poängen rör en trend kring hur människor tänker och förhåller sig.

Och i det senare fallet är kritiken som handlar om verksamheternas villkor verkligen angelägen. Även om den är det i högsta grad också utifrån den första tolkningen.

H. said...

Jag tror inte att personen ifråga menade så som jag skrev. Men med tanke på hur svårt det är också för många inom vänstern att se någon annan form av kritik än en kritik mot kapitalister som personer är det inte så konstigt att kapitalismens försvarare bara svarar på den typen av kritik, d.v.s. inte ens verkar känna till att det finns något sådant som systemkritik. Och om man inte känner till den ser man heller inget skäl att förhålla sig till den.