Företagsamhet

Hade ett kort, trevligt telefonsamtal med C. Vi pratade bland annat om företagsamhet. Kom att tänka på hur radikalt olika saker man kan mena med det här begreppet, och hur de kan stå i stark konflikt med varandra. När regeringen talar om företagsamhet är det potentiella pengar som ska rulla in. Att vara företagsam presenteras som att våga satsa på sina idéer, men det hela kretsar kring att undanröja hinder (byråkrati, kostnader) och att kunna sälja en vara som har tillräcklig efterfrågan. I telefon talade vi om en annan typ av företagsamhet. Att vara handlingskraftig och att inte låta sig nedslås av myllrande regler. En typ av oräddhet. Vi talade om att hjälpa de flyktingar som kommit till Åbo. Företagsamhet här kräver också ofta ett övervinnande av inre hinder, att inte hindras av blyghet, att inte låta ett uppslag fallera eftersom den tillfälliga orken och den tillfälliga gnistan falnade. Det finns såklart en viktig distinktion mellan att vara företagsam på ett lyhört sätt som går i dialog med andra om vad som behövs, och företagsamhet som präglas av en vilja att driva en grej oberoende av hur behoven ser ut, kanske en missriktad vilja att vara hjälpsam där hjälpsamheten blir ett projekt att driva igenom (vilket innebär en ganska skrämmande föreställning om de som utsätts för hjälpen ifråga).

Jag tänker i liknande banor när jag diskuterar arbete med N under en av våra söndagsölsessioner. Vi pratar inte om arbete i allmänhet utan om vår egen framtid. När jag går hem är det nåt som slår mig: vi har nästan hela tiden pratat om oss själva. Hur vi ska hitta vår plats, vår nisch, vår väg, något som det går att leva på, anpassa sig enligt det befintliga utan att gå under. Det som mer eller mindre faller bort när arbete helt blir en fråga om "att hitta sin nisch" är att stå till tjänst, att vara företagsam i den andra bemärkelsen, det vill säga att stiga in där det behövs och vaket agera enligt de behov som finns. Och det är viktigt att det här är behov, och inte efterfrågan, och att företagsamhet i den meningen blir något helt annat, och ytterst moraliskt suspekt, om den blir en fråga om "att hitta en nisch". Min fundering: oron inför framtiden, oron som handlar om säkra inkomster, konkurrens och brändande äter lätt upp det slags initiativglädje och -rikedom som på riktigt skulle behövas just nu. Ett liv där det finns 'frivilligarbete' som ett slags nisch, en hobby, att syssla med på sidan om den egentliga företagsamheten - på arbetsmarknaden. // Råddiga & fumliga tankar igen.