Krysta fram

Ett av skälen varför det är en olägenhet att sitta i allmänna universitetsutrymmen, såsom arbetsrum och dylikt, när filosoferandet riktigt tar fart är de sinnliga uttryck denna aktivitet är förbunden med. Sitter hemma i pyjamas, musiken på max, och stångas med texten den eländiga och försöker - som G säger - mocka upp begrepp. Kör in i väggen, vet att det blir fel och det gäller att komma på rätt väg. DITÅT - men hur? Har under de här dagarna kommit på mig själv med små skrik: öö, aa, ååå. Grannar, hav förbarmande. Grejen är snart i tryckpressarna (hu). Redan queer-Sokrates beskrev sig som en barnmorska. Han tänkte på filosofin som återerinran, att det gäller att föda fram något som redan finns i en. För Sokrates sker det här genom samtal. Trots att filosofi för mig också är att få syn på och artikulera nya saker tycker jag något i det här uppenbart stämmer. Enkelt sagt: att tänka efter,  att genom någon annans fråga tvingas tänka efter, ompröva. Barnafödande är ungefär så långt man kan komma från mina egna livserfarenheter, men icke desto mindre sitter jag på min stol och krystar: öö, aa, åå!!! Som sagt, har alltid fascinerats över olika sätt att genom metaforer beskriva filosofisk verksamhet - allt från närmast våldsamt, sexualiserat manligt maktspråk till detta queera barnfödande. Hurra för Sokrates!