vad har det här med ekonomi att göra, egentigen? Egentligen?

Under hösten har jag undervisat en kurs om filosofi och ekonomi. Det har varit mycket givande men också helvetes svårt. Det svåra handlar förstås delvis om att jag som lärare måste kännas vid och presentera mitt eget grumliga tänkande. Att inte kunna tänka färdigt. Att famla. Men det är svårt att tänka på ekonomi också av andra skäl och det ska jag försöka säga något om nu. Och jag hoppas de här kommentarerna har en annan funktion än att illustrera den neurotiska lindmanska psykologin.

En av sakerna som slår mig när kursen är slut är hur naturaliserad ekonomin är i mångas, också mitt, tänkande. Det tycks inte ses som något anmärkningsvärt att komma med filosofiska perspektiv på moral, estetik, logik osv. Men att säga något filosofiskt om ekonomins och det ekonomiska tänkandets roll i våra liv tycks utifrån det här tankesättet varken intressant eller ens möjligt. Det mesta av vad filosofen säger kan avvisas med den nyktra och stränga reprimanden JA MEN VAD HAR DET HÄR MED EKONOMI ATT GÖRA EGENTLIGEN? INGENTING.

Filosofen som intresserar sig för ekonomi kan agera tapper dilettant. Man kan vara dilettant på renässanskonst och antikviteter, men fan inte ekonomi. Det är skamlöst, nämligen. Ekonomins roll är ogenomtränglig, tänker man, för alla andra än fackmän. För att beskriva ekonomins relation till samhället eller individuella relationer måste man redan vara på det klara med att det är en och endast en beskrivning av verksamheten som är giltig och sann. Allt annat är flum eller välmenande önsketänkande som dimmiga filantroper ägnar sig åt. Ekonomisk kunskap har växt fram ur nationalekonomins mödosamma utveckling; från att vara sladdrig moralfilosofi har nationalekonomin uppnått ett helt igenom vetenskapligt (och hör sen) utformande av matematiska modeller.

Ekonomin fungerar på ett givet sätt som vi inte har överblick över i vardagssammanhang. För att komma på det klara med dessa mekanismer (ja ni ser) måste man behärska ett sofistikerat artilleri av grundläggande begrepp som utgör grundvalarna för förutsägelser av ekonomiska fenomen. - Det är inte så att jag skulle förneka att nationalekonomin ger förståelse av ekonomi. Det som det gäller här är att fundera på varför man är benägen att tänka att varje annan förståelse på något sätt är stympad.

Under kursen kom jag på mig själv med att, kanske eftersom det fanns en del ekonomer i gruppen, nästan be om ursäkt för att jag saknar ekonomens tekniska utbildning. I mina mörkaste stunder lät det nästan som att man måste ta mina funderingar med en nypa salt eftersom jag inte vet något om ekonomins matematiska tillvägagångssätt. Det här hade förvisso till en del att göra med att vissa texter som diskuterades under kursen uttalade sig om vad ekonomer säger och inte säger. Det är klart, där är det viktigt att ha kännedom om själva vetenskapen, även om det finns vissa slags påståenden om rationalitet och egenintresse som man inte behöver ha gått på grundkurs i nationalekonomi för att reflektera kring. Att filosofera om vetenskap, om det sedan rör sig om evolutionspsykologi eller ekonomi, ställer en del krav på klarhet från filosofens sida angående vilken slags anmärkningar som görs, på vilket plan man resonerar (det här är för övrigt extremt viktigt i all filosofi).

Det konstiga är dock att också uttalanden om ekonomins karaktär och roll ofta förstås som något som ekonomer har ensamrätt på, trots att vi i en väldigt okontroversiell bemärkelse lever mitt bland ekonomiska institutioner, ekonomisk retorik, ekonomiska styrmedel, kvasiekonomiskt babbel. Men det här är inte egentligen ekonomi, inte i primär mening, sägs det då. All annan förståelse än den som centreras kring förutsägelse är "mjuk" och avviker från den ekonomiska vetenskapens stenhårda grepp om verkligheten (ja ja, den nyttomaximerande individen är bara en modell men ekonomer HAR DE BÄSTA beskrivningarna av ekonomisk verksamhet). Visst kan man roa sig med att räkna upp handlingar som inte passar in i det nyttomaximerande egenintresset, men då sysslar man tveklöst med beskrivningar av andra domäner än ekonomins. Och om sådana dimensioner finns i ekonomiska sammanhang också kan det kanske ha ett marginellt intresse, men endast om det hjälper till att bygga en modell som göra lyckosamma förutsägelser.

Samma slags frågor uppstår eventuellt i samband med filosofi om matematik (det förmodar jag utifrån min ringa erfarenhet av hur diskussionen går där). Visst har vi alla erfarenhet av plus, minus och torghandlarens huvudräkning - men det är inte egentligen matematik, eller hur.

Vad handlar det om? Det är svårt att inte se ideologier spöka i bakgrunden, ideologier som är både av vetenskaplig och politisk karaktär. Ekonomin representeras inte som en orkan eller jordplattornas rörelse, men näst intill. "Ekonomi handlar om att hantera resurser som på något sätt har en kostnad." En någorlunda klassisk förståelse av vad ekonomi är, tror jag. Utifrån den tycks matematiken redan implicerad. Ekonomi handlar om kostnadseffektivitet. Vad finns det att säga om kostnadseffektivitet som inte är av rent teknisk natur? Ja, en hel del, tycks det mig. Poängen här är att ekonomi ofta presenteras på ett sätt som får det att se ut som ett slutet system som är helt och hållet avklippt från alla frågor som man inte kan svara på tekniskt. Därför måste ekonomin jobba med "tomma" begrepp om välfärd, resurser, begär, nytta osv. När de här begreppen fylls med innehåll är de inte längre ekonomiska begrepp och en reflektion kring hur man talar om dem saknar därmed ekonomiskt intresse.

Jag har som sagt svårt att värja mig för det djupt konstiga i detta. Man isolerar en typ av handlingar, förvandlar dem till begrepp och formella relationer - men att bråka med varför den här typen av handlingar specificeras på ett visst sätt tycks alltså inte ekonomiskt intressant. Det är där en viss ideologi börjar. Att koppla ekonomi till övrigt liv (övrigt!) är irrelevant och flummigt eftersom definitionen av ekonomiska handlingar är sprungen ur verkligheten själv (resurserna och knappheten och kostnaderna). Få skulle säga så, men jag tror många tänker så. - Att man tänker att just här krävs ingen omprövning kan inte vara något annat än dogmatiskt tänkande där man i någon bemärkelse har bestämt sig för hur ekonomin måste se ut, vilken plats den måste ha, och därmed, hur vi måste förhålla oss till "ekonomiska fenomen". En av de mest destruktiva föreställningar om ekonomi är att den är relaterad till mänskliga relationer endast i avledd bemärkelse. Primärt handlar ekonomi inte om mänskliga relationer. - Jag tror att om man börjar fingra på den bilden, kommer mycket annat att ställas i ny dager.

Det här är naturligtvis saker som jag ännu tänker väldigt oklart på men jag tror det kan vara viktigt att klampa på också i obekanta träsk.

PS: Om man har det minsta intresset för den här frågan ska man läsa Jacob Meløes text "Remaking a Form of Life". Det är en av de minst dogmatiska texter om ekonomi jag någonsin läst, kanske också en av de mest klarsynta. Finns det någon annan (det måste inte vara filosofer) som har skrivit om de här sakerna?