På arbetsmarknaden

Min kompis sätter sig ner med en människa på arbetskraftsbyrån och denna person ska ge tips om hur man ska skriva CV.
Människan fnyser åt hens publikationer.
Hen gör pruttljud för att visa att sånt där inte är nåt en endaste arbetsgivare bryr sig om.
Fuck your books liksom.
Människan frågar om min kompis har några hobbies.
Hen räknar upp vad hen gillar.
Människan fnyser igen. Sånt där är inte användbart!
Det hen säger implicerar: skaffa dig fritidsintressen som är nyttigare, ur arbetslivets synpunkt, vad nu den än är.
På CV:n ska man ha en stor bild på sig själv. Man ska le. Om man är smal och snygg, säger Cv-gurun, kan man ha en bild i helfigur.
Och:
Människan säger åt min kompis att hen kanske kunde fundera på det här med sexarbete.
Som ett exempel alltså.
På jobb.
Att sånt här på arbetskraftsbyrån år 2013 i Finland.
Från och med nästa månad borde jag eventuellt skriva in mig som arbetslös (trots att jag har hur mycket jobb som helst, dvs. avhandling). Det blir intressant. Kanske får jag träffa samma människa som berättar åt mig att jag ska skriva en CV där jag betonar hur positiv och utåtriktad och social jag är. Eller så citerar jag Weil i min CV:

The human is a social animal, and the social is evil. We cannot do anything about it, and yet we cannot accept it if we do not want to lose our souls. Life can thus be nothing but laceration. This world is uninhabitable. And therefore we must escape to the other. But the door is closed. How long we must knock before it opens! In order truly to enter, not to remain on the threshold, one must stop being a social being.

Hej då, jag sticker norrut för att hänga med mygg, böcker och filmstjärnor.