Om ansvar.

Det är ofta i små formuleringar som kvinnor skuldbeläggs för mäns våld. Det gäller att ge akt på det här. Läser gårdagens Husis. Ett kort referat av filmen Thelma & Louise (jag tycker om den filmen, men det är ovidkommande i sammanhanget) av filmkritiker Hans Sundström: "I vår tid ska kvinnor prompt imitera allting. Så också i Thelma & Louise ... Mycket riktigt innebär det en våldsförhärligande imitation av manliga beteendemönster men tillika ett kvinnligt uppbrott från manssamhället. Och helt enligt genren också en frihetens blodiga sång. Det börjar som ett weekendfirande väninnorna Thelma och Louise emellan. Båda har det lite jobbigt med sina män och på vägen till det hägrande målet, en hyrd fiskestuga, kastar de loss på ett Texassjapp där den flirtiga Thelma går lite för långt med en av de lokala machomånsarna." Jag undrar hur redaktör Sundström tänker här. Antagligen inser han inte att han genom beskrivningen "att gå för långt" tar ställning. Det som händer i filmen: Thelma dansar med en gubbe på haket. De går ut på parkeringsplatsen. Han försöker våldta henne. Sundström säger ingenting om mannen. Han talar inte heller om en våldtäkt. Han säger bara att Thelma "gått för långt" och att Louise räddar henne genom att sätta en kula i skallen på mannen. (Han säger också att flickorna har det "lite jobbigt" med sina män.)

Genom att säga att Thelma "går för långt" säger Sundström att hon gjort en invit och att hon bär ansvaret för det skedda. Att säga att Thelma "går för långt" är alltså ett moraliskt omdöme, inte ett neutralt faktum om situationen som man kunde utreda genom en oberoende studie av omständigheter.

"Att gå lite för långt" tycks implicera bilden att Thelma överträtt en gräns - gränsen där det oskyldiga flirtandet övergår i något annat, något man kan hållas ansvarig för. Det här är en vidrig bild från början till slut och tonfallet är nästan lite raljerande. För är det inte bilden av kvinnan som "bjuder ut sig" åt den manliga sexualiteten som tycks finnas med här? Hon "provocerade" fram mannens reaktion? Den aktiva parten är alltså Thelma, den passiva parten (vars handling inte ens behöver nämnas) är mannen som våldtar henne. Jag menar: what?? I filmen, när Louise kommer till parkeringsplatsen och riktar pistolen mot Harlan - mannen som våldtar Thelma - säger han: "we're just having a little fun." Beskrivningen "Thelma gick lite för långt" befinner sig inte så långt borta från det perspektivet. De hade ju bara "lite kul tillsammans" men sedan råkade situationen urarta?

Och vad innebär det att Thelma "räddas"?

Om man har sett filmen ifråga så vet man att den här skuldfrågan är ett tema. Trött och ledsen anklagar Louise, om jag minns rätt, ungefär som Sundström gjorde, Thelma för att ha gått för långt - att Thelma kan skylla sig själv (dels handlade det om att hon ville rikta uppmärksamheter från sin egen handling). Men om jag minns rätt blir det också klart att Louise ganska snabbt inser vad slags ställningstagande hon gjort genom sina ord.

Det är också intressant att Sundström beskriver det som händer i filmen som ett "uppbrott från manssamhället". Som om det som händer i filmen - våldtäkten, mordet, flykten undan polisen - handlar om något slags principiellt avståndstagande från gruppen Män. Det här är en underlig beskrivning (som ganska många skulle läsa som att Sundström förstår filmen T & L som ännu en inlaga i "feministdebatten".)

Visst finns det vissa problematiska element i Thelma & Louise. Men ändå är det en film som är viktig just i sin beskrivning av manligt våld och också i beskrivningen av skuldbeläggande av offret.

**

I lördagens Husis ingår en ledare av Marit af Björkesten med rubriken "Ingen ursäkt för våldtäkt". Där uppmärksammas att antalet våldtäkter i Finland 2008 ökade med en femtedel i relation till året innan. En konstapel uttalar sig om att antalet våldtäkter kunde ha halverats om offret hade betett sig på "ett allmänt godtagbart sätt". Sedan följer en förvirrad formulering av af Björkesten själv: "Visst är det ansvarslöst av en kvinna att ragla omkring redlös. Men det är oförsvarligt att föra över ens en del av ansvaret på offret." I och för sig kan man ana sig till hur af Björkesten tänker här: ansvarslöshet för berusning är en allmän ansvarslöshet som inte har med ansvarsfrågan gällande våldtäkt att göra. Vem som helst, kanske man tänker, är ansvarslös då den raglar omkring. Men frågan är om det är så enkelt. För trots allt kopplas ju graden av berusning och våldtäkt ihop. Som om graden av berusning hos någondera parten skulle göra en skillnad i beskrivningen. Jag har svårt att förstå mig på den här idén, "när man är full kan lite vad som helst hända". Oberoende av hur jävla packad offret än är kvarstår beskrivningen: VÅLDTÄKT. Berusning ändrar inte ett jävla dugg vad det handlar om.