Hjärnan i trim, hjärnan i arbete

Eftersom jag är extremt sysslolös på jobbet läser jag en bunt HBL. Det är som vanligt en artikel om arbete som gör mig grön i ansiktet. Under rubriken "Ge hjärnet! Kolla e-posten! Ring Ulla-Maj!" analyseras en riksdagsledamotsassistents vardag av en neurolog. Det är det vanliga. Hur hektiskt är arbetslivet idag? Hur ska man trappa ner på takten? Nu är det alltså neurologen som ska komma med små råd och rön om den effektivt fungerande hjärnan. Resultatet är inte överraskande. Neurologen talar om vikten av vila och pauser. Vad som är slående är dock hur sneaky en retorik om "det moderna arbetslivets hektiska takt" lätt blir. Å ena sidan verkar det fint och bra att neurologen är bekymrad över en hög arbetstakt. Men utgångspunkten verkar vara tanken att vi behöver en effektivt fungerande hjärna - för att kunna jobba med maximal förmåga. Det är alltså saker som minne och koncentrationsförmåga som betonas. Att journalisten alls väljer att vinkla artikeln på det här sättet är symptomatiskt. Den hårda tillvaron som snuttjobbare och multitaskare sägs å ena sidan vara problematisk. Men varför? Tydligen eftersom den här formen av tillvaro riskerar att verka i motsatt riktning än den önskade; att arbetsförmågan blir sämre och inte bättre. Utifrån den här synbart "humana" retoriken kommer sånt som sömn och kaffedrickande att underställas ideal om effektivitet. Hur mycket sömn behöver människan för att fungera optimalt? Och om kaffedrickande:

"Det är dags för den dagliga kaffepausen. Den tar hon samtidigt som andra assistenter på SFP:s kansli. Hjärnforskaren föreslår en paus efter två till fyra timmars tankearbete.
- Jag rekommenderar varmt kaffepauser med kolleger! Du trimmar ditt tänkande med att tala med en annan människa, säger Kiti Müller.
Müller har tidigare i offentligheten vädjat om ro för tankar på arbetsplatsen. Hon anser att var och en ska få sätta 10-15 procent av sin arbetstid på att diskutera och tänka."

Man tycker kanske att jag läser texten lite ogint. Hon förordar ju reflektion osv. Men det paradoxala är alltså att detta verkar göras utifrån en idé om vad det är att fungera bra. Och nu gäller det alltså hjärnan. Men en funktion är alltid en funktion för något. Det är svårt att förstå betoningen av minne och koncentrationsförmåga om det inte görs för att det är viktigt att minnas och att koncentrera sig. Vad en del formuleringar i den här artikeln - såsom citatet ovan - ger vid handen är att minne och koncentrationsförmåga är viktiga just för att kunna arbeta optimalt. I det här sammanhanget är det därför inte alls märkligt att också den arbetsdel som idealt sett skulle innehålla diskussion och reflektion kan ges en kvantitativ beskrivning.

Jag vet inte om jag förhåller mig alltför skeptiskt till den retorik som betonar vikten av "avslappning". Men ofta tycks det mig att bakom fasaden av kritik av nyttotänkande finns det ett ännu större och mera omfattande - subtilt också - framhärdande av nyttoidealet. Jag har t.ex. svårt att förstå begreppet "avslappning" isolerat från en smygtanke om att vi slappnar av för att kunna göra något annat. Vad detta "annat" är sägs ibland ut och ibland inte.

Om det är så att jag ska dricka mitt kaffe och prata med andra människor för att hålla min hjärna i trim flyttar jag hellre ut i öknen och vallar kameler, eller nå't. Eller vägrar arbeta helt och hållet.