dagens bild

Idag har jag äntligen tagit mod till mig, börjat böka mera systematiskt i de där gamla texterna. Avhandlingsarbete - NU. Under sommaren ska det filosoferas med hammare, medelst copy/paste, snabbreferenser, effektivläsningar och filosofiska dunderkurer (hittills okända, förslag emottas m. tacksamhet). Ett antal darlings, råddpassager och dåliga infall ska skopas in i skräpfilen. Hjärtat brister. Jag hittar t.ex. de där utläggningarna om Adorno och rolighet och varför det är andefattigt att solbada. På tal om det - här ser ni själva farbrorn som fastnat på bild i en tillfällig rolighetsexcess, kolla här hur man kan spendera lite kvalitetstid utomhus för att riktigt ta igen sig och NJUTA:

Okej - när vi nu är inne på skojiga killar! Här är en annan som ser ut att njuta av solen och livet, Thomas Bernhard, skriftställare som skrev många alster om t.ex. hur fint det är i mysiga Österrike:

Enjoy sommaren hörni :)

svärmeriet.

Löst hållna och flummiga läror som evolutionspsykologi och nyliberal ekonomism kan ifrågasättas på en mängd grunder och det bör göras så strängt och effektivt som möjligt. Jag anser att det alltför sällan talas om svärmeri nuförtiden. Läser man Kant i svensk översättning är just svärmeriet en mycket graverande kritik som riktas än mot det ena, än det andra:

Man kan kanske ursäkta inbillningskraften om den ibland svärmar, dvs. inte försiktigt håller sig innanför erfarenhetens skrankor; för en sådan fri flykt gör den åtminstone upplivad och stärkt, och det är alltid lättare att lägga band på dess dristighet än att avhjälpa dess tröghet. Men att förståndet, som skall tänka, istället svärmar, det kan aldrig ursäktas; ty på förståndet ensamt beror all hjälp med att sätta gränser för inbillningskraftens svärmande där det är nödvändigt (ur Prolegomena).

-- Om inte annat, så kan man studera Kants skrifter pga. den mängd saftiga dissningar han oupphörligt levererar. Det är just som 'sofisteriet med subtila undanflykter", "påstådd, billigt förvärvad visdom", "dystra, gagnlösa grubblerier" och "hjärnspöken" som evolutionspsykologi borde avfärdas.

bli förolämpad!

Om man har låtit sig bli okvädad av Luther kan man gå vidare till Marx. Jag provade:

M. Lindman has wasted my time, and what is more, the dolt opined that, since I was not engaged upon any 'business' just now, but merely upon a 'theoretical work', I might as well kill time with M. Lindman!

Äh, just som jag kommit igång med skrivandet!

äckliga blomster

dagens märkligaste

Jag läser i Guardian om en ekonom som, likt många andra ekonomer, har åsikter om hur det sociala livet ska se ut. Bryan Caplan har skrivit en bok om varför föräldraskap ska handla mer om kul än om hårt arbete och disciplin. Det är helt underbart roligt att läsa ekonomistiskt nonsens - enjoy!:

"What do good sense and economics tell you to do when the prices turn out to be lower that you thought? Buy more. Stock up," said Caplan. "Quit fretting over how much TV your kids watch. Don't force them to do a million activities they hate. Accept that your children's lives are shaped mostly by their genes and their own choices, not by the sacrifices you make in hopes of turning them into successful adults."

Guillou sover!

Alltså det här: Indie-Jens sjunger en vemodig och gullig visa. J. Guillou - sover! Guillou - ser uttråkad ut! Guillou - tänker, 'satans fjolla', eller/och Guillou - tänker: sistah! it's the opposite of Hallelujah you don't know what I'm goin' thru! Guillou! Guillou - lyssnar! Ett dolt leende  - spelar på Guillous läppar! Guillous BLICK. Guillous HÅLLNING. Kameran till Lekman igen. Lekman ser vän ut. Lekman visslar och musicerar. Kameran zoomar in suddig Guillou i bästa Fassbinder-stil! Guillou - sitter!

Och så är det en skitfin sång, men det är en annan sak. (Tack Å!)

NEJ OCH NEJ

Hur kan det vara så svårt?

Jag borde skriva. Jag har ju lovat. Det är idag. Klockan är mycket. Jag har ju lovat. En skiss till ett nytt kapitel ska skrivas. Det pirrar i fingrarna. Det knakar i hjärnan. Ur högtalarna kommer den sämsta musiken som någonsin gjorts (jag har en teori som stöds av modern spetsforskning om att självförtroendet växer av att filosofera till skitlyrik). Boktornet svajar hotfullt i hörnet. Och, trots att jag har lovat på heder och samvete, på kattens ära, trots att jag vet exakt vad jag borde göra, trots att jag vet att om jag inte skriver nu kommer jag att ångra det sen, trots att det egentligen är roligt och intressant att tänka på de här sakerna - trots det ....

hamnar jag här.
Jag vet inte hur.
Eftersom jag ändå inte filosoferar med min hammare kunde jag lika gärna slå sönder modemet med den.
Patetiskt.

Tillbaka till arbetet: "Marcuse var i sin tur så avogt inställd till bilen att han under sina 81 år vägrade att ta körkort."

tännsjö

Om det är något som gör mig på gott humör idag är det att Torbjörn Tännsjö citerar psykoanalytikern och knasbollen Wilhelm Reich i DN.

Kanske svenska utilitarister börjar bli trötta på utilitarismen?

(Resten av artikeln är tyvärr inte så spännande.)

dagens citat

"Vi får helt enkelt förlika oss med våra gener och komma ihåg att deras uppgift är att göra oss urvalsmässigt konkurrensdugliga, inte att göra oss lyckliga. Frustration och missnöje är tillvarons defaultläge. Allt annat är ren bonus."

Å hör sen.

filosofi med Patrick Swayze!

pedagogiska framsteg

Den lindmanska tankeverksamheten har gjort omåttliga framsteg idag. Förutom filosofiska landvinningar (revolutionerande insikter) har den excellerat i praktiska initiativ mänskligheten till godo. Med andra ord: jag har kommit på en idé. Det är en snilleblixt som torde ge mig vilken lärostol som helst på vilken pedagogisk fakultet som helst ... på klotet. Nu har jag ju tänkt till ordentligt om det här med NÄRVAROMETAFYSIKEN (kören: den ja). Den är ett problem. Vad vi än gör kommer vi aldrig bort från NÄRVAROMETAFYSIKEN. För att explikera: ett satans gissel, det där. Nu är det så att jag har funderat på en scen i Mulholland Dr. Den där de två "personerna" (OBS: säg inte person) går på konsert tillsammans, mitt i natten är det till på köpet. En dam i utsökt klänning sjunger en sorgesam sång på spanska. I slutet av sången singlar kvinnan till marken. Sången fortsätter. Sången är på band. Det är en fin scen. Kuslig också. Och nu, mitt herrskap, min idé. Det är ju inte så att jag inte skulle vara en briljant föreläsare (det är jag). Men det är NÄRVAROMETAFYSIKEN. Det är den som förfalskar den pedagogiska upplevelsen och drar ner den i talets metafysiska lockelser. Jag har tänkt lägga upp det så här: i bakgrunden spelar Einstürzende Neubauten stämningsfulla melodier på diverse metallskrot. Musiken bankar och har sig. Det passar utmärkt för den värld som kursen kretsar kring. På en stor stol mitt i klassen sitter en he-mangubbe av plast. (En sån hade min yngre kompis år 1986, jag var VÄLDIGT avundsjuk, för jag FÖRVÄGRADES ägandet av en he-mangubbe) I he-mangubben finns en mp3-spelare inplanterad. Ur denna strömmar mina briljanta, sammanhängande föreläsningar, som nu sömlöst frammanas ur plastfigurens inre. Ingen närvarometafysik! Röstens spöklika framträdande! I ett slags ruskas min publik ur/in i sina filosofiska bryderier.

Men for reelz: jag förstår det inte och jag kommer aldrig att förstå det: hur kan människor prata sammanhängande, hålla monolog, i mer än tre minuter? Jag lindar in mig i milslånga meningar som låter som om de kommer ur dostojevskijs mest feberosande karaktärers mun (nej det blir inte stor konst, det blir skit). Och det konstigaste av allt är att kopplingen till det jag verkligen säger helt har slitits av: jag pratar, det är min röst som pratar, men det är inte jag som pratar. Att vara, som det heter, "bortom sina sinnen" (det heter det inte alls: "att vara från sina sinnen"). Så egentligen behöver jag inte den där he-mangubben. Jag är min egen söndriga apparat.

att läsa Rawls

Vissa saker är svårare än andra. Vissa saker är t.o.m. oöverkomliga. Det oöverkomliga bildar en skala från runda trianglar till att läsa Rawls' A Theory of Justice. Nu har jag en belägenhet. Jag borde bilda mig en uppfattning om Rawls. Jag bildar mig en uppfattning om A Theory of Justice: Boken väger tungt i handen. Det är en tjock bok. Med andra ord: det finns många sidor i den. Sidorna är av papper. Boken ägs av ett universitetsbibliotek. Ingen har gjort några understreckningar i den. Tråkigt. På bokens omslag finns ett abstrakt konstverk som ser sextitaligt ut. Jag inbillar mig att den är målad av en amerikan som tycker att han själv är mycket samhällskritisk. Kanske är det en grafiker på förlaget som tillverkat omslaget, och inte alls nån målare. Undrar just vad en sådan har i lön. På bakblurben står det många upplysande ord om bokens kvaliteter, bla: "....compulsory reading for every student of the subject." När vi går över till innehållet ser vi att boken, verket, texten, är tillägnad/t Mard. Vem är Mard? Är det Rawls' katt? Partner? Barn? Faster? Farbror? Kollega? Hemliga älskare? Granne? Sophämtaren? Den minst priviligerade? Den mest priviligerade? Bibbatanten? En slumpvis vald person ur populationen som bildar en stat? Rawls' låtsaskompis? Är Mard ett spöke? Marx' spöke? Det låter troligt. Kanske ett stavfel. Jag slår upp boken på ett ställe, där står det: But even leaving this element aside, the rising or at least the nondeclining plan appears preferable since later activities can often incorporate and bind together the results and enjoyments of an entire life into one coherent structure as those of a decling plan cannot.

modebloggen

Man borde klippa sig för att förbereda sig inför framtida uppgifter:

eller den lite lättare varianten:

kanske skaffa nya glasögon också.

Långbyxan och kulturens andliga förfall

Ibland älskar jag mitt jobb II:

Man kan knappast förneka, att ett allmänt större allvar ter sig som en för 1800-talet typisk företeelse. [...] Man kan knappast nämna ett mera påfallande symptom på lekelementets bortfall än fantasiens försvinnande ur den manliga klädedräkten. Den stora revolutionen åstadkommer här en förändring av så genomgripande slag som man sällan kan iaktta i kulturhistorien. Långbyxan, som tidigare i många länder brukats som en dräkt för bönder, fiskare och matroser - därför finner man den hos figurer ur commedia dell'arte - blir plötsligt manligt mod, tillika med den dystra oordnade frisyr, som uttrycker revolutionens patos. Det är från och med nu slut med den yttre manifestationen av spelad förnämhet... [...] Manskostymen blir i allt större utsträckning färglös och formlös och underkastas allt färre förändringar.

Frågan är alltså: vad är det för skitsamhälle vi lever i, där en man inte förstår att bära en förnäm galakostym, där modet förfallit till "grova vävnader av skotskt ursprung"? "Man bör inte underskatta denna nivellerings- och stelnadsprocess i manskostymen som kulturhistorisk företeelse. Hela den andliga och samhälleliga omsvängningen sedan den franska revolutionen får där sitt uttryck."

(ur Johan Huizinga: Den lekande människan - en skribent som är lika kär i tankestrecket som jag själv.)

någon, vilkens spel är elefant

Ibland älskar jag mitt jobb:

Med substantivet lila med avdelningen lilayati uttrycks framför allt det luftiga, lätta, glättiga, lediga och overkliga i leken; grundbetydelsen är väl svängande eller vaggande hit och dit. Dessutom finns det i lila ett "som om", det skenbara och efterapande. Sålunda betyder gajalilaya (bokstavligen: med elefant-lek) helt enkelt; "som en elefant", gajendralila (bokstavligen: någon, vilkens spel är elefant) en människa som föreställer en elefant, resp. spelar en elefant. I alla dessa benämningar på leken tycks utgångspunkten semantiskt sett vara begreppet "snabb rörelse", ett sammanhang som man kan finna i flera andra språk.  

hair metal from the 80's - part IV

The 11-year old me was a devote fan of 70s and 80s MOR rock (yes, that is what I talk about while lying on Dr. Freuds couch every week). Coke-snorters like Eagles were on heavy rotation and - blogs were invented for the dissemination of cavernous confessions - Journey. Low's cover of Journey's horrendous "Open arms" on their excellent, marvellous 3-disc compilation A lifetime of temporary relief might be the funniest piece of music ever recorded.

Un-fortunately, there is no video... But if you have the guts (I believe this is the origin of Kant's concept of the sublime, scary forces of nature and all) push the play button:

Wissenschaft.

"Now researchers believe that improvements in health care in wealthy western countries mean women do not have to worry so much about the quality of their offspring – and so are picking more feminine looking men.

The researchers at the University of Aberdeen came to the conclusion after studying the preferences of 4500 women from 30 different countries.

They found a direct correlation between the quality of health care and the choice of male.
In countries with better health care, the more likely women would pick a feminine looking man and visa versa."

From The Telegraph, March, 2010 (via this). For a number of reasons, I find this ridiculously funny. The sweeping appeal to "a direct correlation" is absolutely hilarious.

"Dr DeBruine said: “We found that women from countries with poorer health, which have higher mortality and increased incidence of communicable disease, were more attracted to masculine faces than women living in countries with better health."

"Women were shown two images of the same face side by side, but one picture was very subtly altered so it had more masculine traits, for example a bigger jaw and heavier and lower brow line, and the other was oppositely altered so it had more feminine traits.
Researchers then matched preferences to health statistics from the World Health Organization."

I have no words to describe how absurd this is. The only thing I can say is that newspaper articles like this, straight-faced, "serious", "interesting", defies any attempt at parody. Anyway, in projects like this (if the article doesn't distort it) the role of the IMAGE is very interesting, and very unclear.

hair metal - part three

Facebook, Anneli Jäätteenmäki & Heraclitus made me think of this great piece of music, penned by Jon Bongjovi: "They say that no man is an island / and good things come to those who wait". You are in for Jon Bon Jovi's enigmatic spiritual journey, heading back to Santa Fé:

det lönar sig (som vanligt).

"När man är snäll mot andra aktiverar man ett njutningscentrum i hjärnan som ger samma effekter som narkotika, sex och god mat. Jag kan också tänka mig att man kan få fysiska fördelar, eftersom välbefinnandet blir ett motgift mot stress och stressrelaterade sjukdomar, säger Stefan Einhorn."

Mail

I got mail today.
"Dear Mr ----" [my name] "The international Socrates Award for Philosophical achievement - Iconic Achievers"
The letter praises "my" (the recepient's) philosophical achievements, recognition of "your varied talents recognized by all", "your avocation, enthusiasm and reputation".
But oh, the only downside of this brilliant Honor is that you have to BUY this fine testament to achievement. For $ 635.
"Commissioned by the IBC, this wonderful, laminated, full-colour certificate has been created by an excellent professional artist. Measuring an imposing 11.5" x 16.5" the award features the portrait of the legendary Socrates in the background.... It will become an heirdom for you and your proud family to cherish"
Maybe I would gain some confidence were I to buy this magnificent thing.
Philosophy is so hard anyway. Maybe one had better buy oneself some recognition in this business.
Now, I have a serious and existential question: WHO THE HELL PAYS FOR MAKING THIS SHIT UP? I mean, printing, distribution etc. must've implied some costs. That there are actually real people who produce spam like this amazes me. Maybe that is what I'll do when I grow up. Profession: producer of spam.