Externa hårdskivor är uppenbarligen inte konstruerade för att tåla en och annan stöt. Detta har jag nu bittert fått erfara. Medan jag betänker fördelen med sjuttioåttavarvare framom digitala format lyssnar jag på en av skivorna som överlevt denna musiktragedi. Det rör sig om närmast mysig drone eller postrock från Konntinent. Musiken har många nyanser. I motsats till mycket annan dronemusik jobbar Konntinent med en bred palett. Vissa spår har till och med vokala inslag. Jag gillar det här. Kombinationen av mjukt oljud (ja!), pulserande stämningar och tassande gitarrer fungerar rätt så bra (fast jag medger att det låter rätt trist på papper). Man undviker det slags svepande bredbildsformat som en hel del dronemusik jobbar med. Jag är glad att Konntinent gör något lite annorlunda. Kanske är det just ett slags förhållningssätt till musiken som sticker ut. Det är inte DARKNESS och det är inte BYGGA UPP KLIMAX heller och inte NU SITTER JAG PÅ TRAPPEN OCH SPELAR GITARR STJÄRNORNA LYSER UTE. Okej, det är inte så annorlunda, det är inte radikalt annorlunda. Vi har äldre grejor som Labradford och nyare saker som Emeralds, och Taylor Deupree (ibland tänker jag av nån anledning på AGF, men det är kanske för att jag gillar AGF så mycket).
Det viktigaste är kanske att det inte rör sig om traditionell rockestetik utan musik är mycket öppnare än så. Och inga satans trummor.
Lyssna speciellt på 55 44 33. Det är fina saker som byggs upp.
En rolig detalj är hur mycket omslaget till skivan påminner om en av mina favoritskivor av Earth.
No comments:
Post a Comment