Thisemptyflow

om att bo

2012-01-28T00:30:00.007+02:00

Efter ett antal månaders nomadliv: ett bo. Rusar uppför en hal kaskisbacke med ett brett grin i fejset, som är alldeles stelt av köld. I backen fanns förr ett minikafé där en åbodialektstalande tant (helka? hilkka?) serverade munkar och kaffe åt kvarteringar. Nu finns antagligen en trist inredningsbutik där. Ser mitt smutsgula hus dyka upp i synfältet, ler ännu bredare. Omgivningen är ful och fin samtidigt; hiskeliga fasader har genast blivit sådär obegripligt älskvärda. Det handlar inte om territorium, utan om något annat. När jag trivs på ett ställe innebär det att varje millimeter fylls av betydelse, tyngd, viktighet, detaljer - värld. Så var det på Tavastgatan, i Flatbush, så är det på min societetsskräpbacke. Ett par vackra trähus där nånstans. Sunkig ölbar. Två (2) pizzerior i min omedelbara närhet vilket har en viss bäring i sammanhanget. Butiksbiträden blir bekanta ansikten på den signifikanta hemvägsrundan. Att leva är att bo på olika ställen. Det bildas mönster i ens liv, rutter, noder, spår, skitspår, joxiga hang-ups. Man får en plats att orientera sin vardag efter, så att 'kort' och 'långt' får nya betydelser. Hur dagarna byggs upp på vissa sätt, nya moment tillkommer eller gamla faller bort.
Det tar evigheter att promenera till jobbet men det är ingen dålig sak. Kråkor (?) kraxar i träden och jag ser en pensionär nonchalant trotsa rött ljus med sin rollator. Det är kallt som fan men inte heller det stör mig just nu så som det brukar störa mig. Snor rinner i en strid ström och jag är bara nöjd och till freds* all the way.
När jag väl riggat upp apparaterna passar jag på att spela några toner och icke-toner för grannen samtidigt som jag hoppas att det där dunk-dunk från andra sidan väggen inte har adress. Ett skäl till varför jag prompt måste bo själv är att det i mitt liv är helt och hållet väsentligt att jag kan spela Carter family/New kids on the block/Jason Molina/Depeche mode/Sunn O))) klockan fyra på natten. Musik kräver mer än öron, den kräver rumslighet, väggar golv och tak. Att bo själv: kunna avfyra en brakfis utan att skämmas ens lite. Svära högt på fem språk om vankelmodet drabbar. Lämna smulorna på bordet. Ha sin anala ordning och schtruktur på saker. Vanka runt som en osalig ande om det finns olösta funderingar. Gaffla okontrollerat åt infantila oväsentligheter. Påminns om hur fånigt man kan bete sig när man är helt själv. Gå ut ur boningen för att träffa folk, vara civiliserad, eller lite åt det hållet.
Framför allt: när jag är ensam klarar jag av att vara ohejdat icke-sysselsatt. Jag ägnar en betydande del av mitt liv åt att stirra slött/förundrat/funderande/tomt ut i luften. Då har jag inte överhuvudtaget något på gång. Bara vara, kanske fundera på vad Kant menar med morallag egentligen eller vad ska jag äta till middag, hm.
För sådana icke-aktiviteter behövs ett hem. Eller: jag behöver ett eget hem för den här typen av totala frånvändheten.
Hem är dit man hittar också inne i den grumligaste dimman skriver någon i HBL. Jag håller med. Att ha ett bra ställe att bo på är att på något sätt ha en plats där vissa saker är självklara, där svåra saker får ta paus och det sträva sofftyget är jävligt bekvämt under huvet. Hemma är robust, lortiga kläder och dörrar som bär spår av en massa folk som bott och rört sig och smällt och härjat. Jag är lugn och fin (lovar/hedersord). Kaklet glänser - men bara en stund.
Ett kort med krusidulliga silverband ligger på hallmattan. Blir glad. Hittar mitt tygfår från Wales. Baxar upp skräp på vinden och röjer bland högarna. Re: En massiv härva av kablar (behöver du en scart-kabel? en audiosladd? skarvsladd kanske? en sån där obegriplig svart? contact mig!) På vessan: golvvärme. Guds nåd. Varje gång jag vandrar in dit suckar jag förnöjt _ golvfuckingvärme! I mina rutiga tofflor inkarnerar jag lyxpensionär, redo för vad som helst, kanske till och med en prenumeration på främmandespråkstidningen Helsingin sanomat.

På natten ligger jag i mörkret och iakttar reflektionen från rött neonljus/bensinstationen mittemot. - - -

* bra ord, speciellt särskrivna; hur mjäkigt annars låter inte ett ord som tillfredsställelse

kommentarfältsherrn

2012-01-27T12:54:00.001+02:00

"Varje morgon kommer jag samtidigt till garaget med en kvinna i samma ålder som jag. Och när jag har startat, backat ut och svänger ut genom porten har inte hon ens fått igång bilen. Hon är alltså efter redan innan dagen börjat, hur resten av hennes dag ser ut vet jag inte men man kan kanske ana en trend här. Är detta ett tecken på ett manligt förtryck eller finns det individuella skillnader som kan förklara att vissa tjänar mer än andra?"

En kommentar (det tycks finnas många som lystrar till "Anonym") på ett blogginlägg på DN om det hat som väcks då feministiska anmärkningar görs.

den kreativa kreativitetens kreativitet (den nya arbetskraften)

2012-01-25T18:45:00.001+02:00

Jag läser ett sånt där extremt amerikanskt inlägg om teknologi och generation Y. Stereotyperna. Generation x var lat och tyckte mest om att ligga på soffan och röka spliff. Generation y tycker om att jobba, men inte för pengar. I det tidstypiskt kvasioptimistiska reportaget är det följande mening som är kontentan: "It seems that money isn’t one of the primary motivators for this generation." För de här unga människorna är det viktigare att få surfa på Fejan än att tjäna kosing, vill artikeln förmedla. Budskapet är att penningstinna dinosaurieföretag måste se om sitt hus för att locka hit den här typen av kreativitetstörstande arbetskraft. Storföretagen, får vi veta, har inte råd med status quo. Entreprenörskapet måste få rasa ut ur de här små entreprenörerna. De måste ges lite eget utrymme att experimentera. Framför allt bör de här ungdomarna få ägna sig lite åt sociala medier på jobbet.

Det som irriterar mig mest här är hur "att bry sig om pengar" här ses som helt out. Bilden som ges är att det inte är unga människor som försöker hitta ett jobb som är ok betalt, utan att det är storföretagen som springer efter den kreativa men pengaointresserade generationen för att få affärerna att blomstra.

Hur mycket ideologi finns det här? En hel del: kreativiteten bildar kärnan i dagens företagsvärld. Pengarna strömmar där lite på sidan om, för att hjälpa kreativiteten att flöda ännu friare (är det inte underbart, säg?). Den kreativa kreativitetens människor är framför allt intresserade av att "kommunicera", t.ex. på olika nätverk. Som tur är får just detta den kreativa kreativiteten att porla och skvätta fram ännu friare! Storföretagen flåsar dem i nacken och är helt jätteskraja för att bli dissade så att deras pengar börjar ruttna på någon trist bank när den yngre generation har det helt sjukt kul där framför sina monitorer.

wittgensteinska mar/drömmar - filosofiloopen

2012-01-23T17:21:00.000+02:00

Jag vaknar 3.30. En dröm utmynnar i:
MAN MÅSTE ARTIKULERA EN BILD.
Jag vaknar 4.00. En dröm utmynnar i:
MAN MÅSTE ARTIKULERA EN BILD.
Jag vaknar 4.30. En dröm utmynnar i:
MAN MÅSTE ARTIKULERA EN BILD.

Och så där håller det på. Med en halvtimmes intervall. Att bli knäpp. Skulle helst mardrömmar röra sig om mera uppbyggliga saker, att försena sig till bussen och sånt. Den här dagen - blev inget vidare. Snark.

dagens citat

2012-01-23T14:58:00.000+02:00

Jag tar mig friheten att citera min vän J:

Fördomar är som piss, har man det i huvu är det svårt att tänka.

Något att brodera in på en blomstrande bonad.

new school

2012-01-19T12:02:00.001+02:00

När New School delade med sig av den här bilden på Facebook drabbades jag omedelbart av en viss new york- eller new school-nostalgi. (Arendt är uttrycksfull på alla bilder.) Noterar dessutom att skäggmodet på New School hållit i sig (under de där månaderna övervägde jag att skaffa lösskägg för att smälta in lite bättre).

kakka/vändningen

2012-01-18T19:19:00.001+02:00

Det här är en sån där dag då hela tillvaron (min) är orkes-/glans-/håglös. Avhandlingen: stasis. Glasögonen har blitt snea, fenomenologiserar jag. En muskelnerv krullar sig någonstans. Tänkande: glöm det. Lyssnar på dassig country och äter Fazers blå, provar jobbsoffan medan huvudet registrerar ett beslutsamt klick-klick-klick från ett hörn i rummet. Kaffet luktar bränt och unket i kafferummet. Min drift är att gå ut genom dörren, navigera ett par steg vänsterut, sen några framåt, bygga en iglo av snö i Tomasparken och kura där tills det blir mörkt, grinig som en fyraåring. Istället går jag ner på stan. De faktiska bestyren. Då händer det. Den där obegripliga, magiska vändningen som uppenbarar sig från ingenstans. Jag går in på Akademen. Där är bokrea. En grinande Pär Stenbäck stirrar från en av bokpärmarna. Då slår det mig omedelbart:::: jag har ju ännu inte fått tillfälle att läsa Toffe och hans vänner! Kom med ens att se på framtiden med stor och orubblig tillförsikt.

att ha ett sammanhang

2012-01-17T19:07:00.002+02:00

Jag och min kompis beger oss ut på ett litet äventyr. Vi har en vän som är präst och vi åker för att lyssna på henne. Hon pratar bra. Fastän jag inte har någon relation till kyrkan alls är det inte problematiskt, det är inte märkvärdigt, utan bara fint. Att träffa människor som man inte träffat förr, att förvånas, kanske förbryllas, att reflektera över vad som händer. En dam i sjuttioårsåldern riktar sig till mig och min vän med just en fundering om sammanhang. Ni som är studerande och sånt, säger hon, ni har ett sammanhang. Hon beskriver en annan tillvaro, pensionärstillvaron, där det inte längre är självklart vem man umgås med och hur man rör sig i olika kretsar (det är säkert självklart för en del, men inte för alla). Det var något med vad hon sade som känns viktigt. Vad är det att ha ett sammanhang? I olika skeden av livet kan man halka ut ur olika sammanhang, sluta med saker, börja med saker eller tvingas förhålla sig till just dessa frågor på grund av leda, konflikter eller bara insikten om att man trivs så helvetes bra på ett ställe. I mitt fall: en osäker tillvaro som akademiker, där det är helt oklart och öppet vilka sammanhang jag har om två år, om jag kommer att hänga med samma människor, om jag kommer att jobba på posten eller i något obskyrt -verk och prata om helt andra saker med helt andra människor. Att vara i New York var ögonöppnande på den här fronten. Jag umgicks huvudsakligen med mig själv, och hade tid att fundera på just vad det är att ha en viss krets av människor som man rör sig med och har alla möjliga inställningar till, ett visst mönster i tillvaron som inbegriper både aktiviteter och människor. Att, i olika bemärkelser, "ha folk omkring sig". I den hajtandade metropolen kände jag från början ingen. Ändå upplevde jag mig vara i ett sammanhang på två ställen, och det var inte filosofi-institutionen. Det ena var en mikrobiograf som på något sätt skapade en förutsättning för uppsluppna samtal och allmän samvaro mellan folk som inte känner varandra sen förr (kan man inte starta något sådant här i Åbo? --> se adress till höger för bisniss proposals om du äger en fastighet.). Det andra sammanhanget var mina vänners vardagsrum; ett par typer som jag genast kände mig nära med, som jag kunde tala med på ett sätt som aldrig var förutsägbart, eller enkelt. Att röra sig i en stad i nästan ett halvår utan de vanliga mönstren och rutinerna var på ett sätt uppfriskande, men också på ett sätt ibland tomt. Den där känslan infinner sig ibland när jag reser; att ingenting jag gör egentligen har betydelse precis för att det inte existerar i något sammanhang utan att jag ägnar mig åt något slags ensligt kringirrande som blir bara fjantigt med tiden.

- - - Jag försöker hålla fast vid min idealisering av pensionärstillvaron (det är trots allt lätt att hålla fast vid mörkerbilden av arbetslivet). Jag vill bli pensionär. Det ville jag när jag var 7, det vill jag nu. Pensionärer är coola och har tid att ägna sig åt vad som är viktigt. Fast jag vet att när (om) jag är 70 kommer välfärdsstaten att vara nedmonterad och människors arbetskraft kommer att utnyttjas ännu effektivare, ännu mera hänsynslöst. (Varför tänker jag att det här är något slags nödvändighet? Det borde inte vara något jag tänker, ändå tänker jag det, att så här blir det.) Vad kommer sammanhang att betyda då, i sjuttiofemårsåldern? Kommer jag att sitta fastlimmad vid TV:n, sitta hemma för det mesta och prata extra länge med stressad butikspersonal? En annan bild av pensionärsliv. Ensamhet. Kompisarna dör. Att orientera sig i en värld som handlar om att vara 35 och i karriären, på väg. Utifrån min idealiserade bild av pensionärstillvaron handlar livet om att vara på väg till torget där man kan dricka kaffe och käka bullar och ha revolutionsmöten tillsammans med sina kamrater i ett obegränsat antal timmar. Tänker då och då på de där dundertuffa damerna i Occupy Wall street-demonnstrationerna. Hur ser deras vardag ut? Vad har de upplevt? Vilka slags politiska sammanhang har de där i New York? Dom verkade så otroligt .... beslutsamma (som i "which side are you on"-beslutsam). Det där kanske är det absolut finaste minnet jag har från New York. --- Men såklart har jag en väldigt begränsad bild av vad det är att åldras och förhålla sig till de sociala förändringar som det innebär [och de olika attityder man kan ha till det].

"Sammanhang" handlar om mycket mera än om, som det ibland heter, att ha en förutsägbar tillvaro. Snarare: att ha en plats i världen, med andra människor som man litar på och tycker om - att göra något bra.

---> Åbo

2012-01-11T18:12:00.005+02:00

Jag dricker surt kaffe som vanligt. Jag går till jobbet som vanligt. På bron har presidentkandidaterna snöat igen. Något har ristats in på Sari Essayahs mun. Det regnar, snöar / solen ligger så lågt att den knappt syns. Jag avhandlingsangstar som vanligt (ett läskigt år). Jag snackar skit och strunt som vanligt (för mycket; för dåliga grejer, lobotomist, åderlåtare; hör av dig på adressen till höger). På Arken: lunchbrus, Xs hörn är Xs hörn där han plötsligt dyker upp med en mångtydig min. Kan inte låta bli att le när jag hasar genom den anonyma korridoren. Det arkengråa. Nya saker, gamla saker. Samtal som tar olika riktningar där man hittar sig eller någon annan eller båda eller ingen alls. Rumsterar bland böckerna: finner Gamla handstilar i hyllan [säkert bra att ha] och Den auktoritära personligheten. Den vanliga genomströmningen, men också den bottenlösa arkentröttheten på eftermiddagen, som bara kan sluta i sovstolen och att vakna upp från sina egna snarkningar (triumviratet elegans - värdighet - professionalism). En halvdålig bok blir bläddrad i, förstrött. Kaffe bortom varje beskrivning värms i mikron. Att blicka ut över Arkens innergård under 45 sekunder. Ett töcken. New York är ett avlägset moln, Åbo är ett avlägset moln. Höjdpunkten under de här två veckorna: jag och B går till en av de mest legendariska barerna i stan, mest för att titta på ett hus jag betraktade som potentiell residens. Vi vet inte riktigt vilket hus vi ska blicka upp mot. Ett är inlindat i plast. Hasses pub är öde. Tyst snögata ute. Två medelålders tanter i puben. De verkar båda arbeta där. En mystisk, enorm projektor i taket. Julduk på bordet. Slam i ölglaset. Hasses pub är ett ställe som på alla sätt förflyttar en till en annan verklighet - Kaurismäkis. Hemma läser jag Knausgård och ser ordet Skatteverket reflekteras på fasaden mittemot. Gemytliga samtal mellan Knausgårds beskrivningar av traumatiska barnkalas. När jag går ut (och det är en kamp) hör jag ingen dundrande hiphop. Det finns varken en Hese eller ett jamaicanskt bageri runt hörnet, däremot en skurkbutik över gatan. Till skurkbutiken går jag för att köpa foder till mig själv. Bilarna på Eriksgatan. Vissa dagar är det kallt på det där viset som krymper livet till en klumpig jacka, obekväma skor och ett par torra läppar. Det tar c:a 13 minuter att gå till jobbet. Om man går fort.

en till

2012-01-10T17:16:00.000+02:00

Ännu en cover. Här är det 16 horsepower som spelar Gun club. Så in i helvetes bra.

doktor F?

2012-01-10T11:13:00.000+02:00

Kanske det finns skäl till oro när jag på morgonen funderar på vad jag drömt och det enda jag minns är att Gun clubs Run through the jungle figurerade i drömmen. Bra låt, scary text.

Stålboken

2012-01-08T23:31:00.004+02:00

Det är lite suspekt med Ernst Jünger. Så tänkte jag när jag började läsa I stålstormen i engelsk översättning. (Det var jul i New York och lägenheten var mörklagd på grund av mystiskt strömavbrott. I skenet av ett stearinljus: Jünger.) Jag hade en vag idé om denna författare som machoromantisk, tysknationalist och som någon form av vitalist som breder ut sig om hur livet bubblar och flödar och spritter. Allt det där är väl sant. Speciellt det sista. Det jag inte anade var att boken också innehåller en märklig form av melankoli - en hurtig melankoli. Något i den här melankolin gör att beskrivningarna lever (också i sina mest korthugget reportageliknande stunder). Heroism och melankoli tussas ihop helt explicit. Denna skildring av den tyska västfronten under första världskriget liknar ingen annan bok om krig jag läst. Bättre än många andra författare skriver han om vardagen, krigets vardag. En aspekt av det är att boken inte väjer för upprepning. Granater svischar förbi, soldaterna skadar sig eller dör; ibland dricker Jünger lite vin med sina kamrater nere i nån håla. Godsaker (kaffe, sylt, whisky) upphittas här och där och intagandet av dessa beskrivs vällustigt av krigaren. Jünger drar på sig skada efter skada. Han har egen betjänt ("my Vinke") och till och med inför en utmanande strid är han noga med att komma ihåg att betjänten slarvat med hur det stekta ägget ska tillredas.

En lustig detalj i den engelska översättningen är hur ofta ordet "cozy" förekommer. Mys är inte direkt det första jag förknippar med första världskrigets utdragna frontstrider. Samtidigt som Jünger skriver om att ta sig en lur när han kan och samtidigt som han känslosamt registrerar hur olika saker doftar och känns är boken lakonisk och stenhård i sin hyllning av mod och manlighet. --- Det är svårt att veta hur man ska ta sig an den här boken. På några ställen fnissar jag åt Jüngers maskulinitetsidoliserande beskrivningar där han verkligen anstränger sig för att låta manhaftig och nonchalant. Andra passager ägnas åt finstämda skildringar av olika stämningar, leda, trötthet, upprymdhet osv. Framför allt: kriget och omgivningen beskrivs utifrån alla fem sinnen. Ännu en av de märkvärdiga sakerna i Stålboken är hur författaren lägger örat vid fronten och skriver om alla ljud han hör. Men Jünger stannar lika ofta vid fågelsång eller det förfärliga ljudet av kroppar som han vältrar sig i krigsmaskinens oväsen på futuristers vis. Nej det här har nog sist och slutligen ganska lite att göra med de där oljudsromantikerna.

I ett antal scener, speciellt i början av boken, följer vi Jünger på en spatsertur; han snusar på en blomma, tittar på molnen eller funderar på sin favoritfärg - eller citerar en dikt. -.-- Tonfallet är här hämningslöst romantiskt och nostalgiskt. Detta bryts alltså mot en observerande och ibland extravagant ton, där de fallna soldaterna nämns och de sätt de gått sitt öde till mötes registreras på ett slängigt och iskallt sätt. I den här typen av passage förvandlas motståndarna till kaniner, byte för en glad jakt (andra gånger hyllas engelsmännens manlighet). Kanske är det trots allt inte helt konstigt att de här sakerna kan existera i samma bok? Det som förmedlas i nästan samtliga partier är ett slags - estetisering? Händelser och stämningar rusar förbi, men vi får egentligen inte veta vad något betyder för Jünger. En grej jag fäster mig vid som kanske hänger ihop med det är att Jünger inte tycks vilja gå in i vissa reaktioner hos sig själv. Stunder av närhet bland soldaterna kan plötsligt blixtra fram, men avfärdas strax med någon manligt neutraliserande fras. Ett annat exempel är i slutet av boken då ett dramatiskt slag skildras. Plötsligt står han där öga mot öga med en motståndare. Den senare gräver i fickan och fiskar upp ett fotografi. Istället för att fundera över varför det var omöjligt att skjuta säger Jünger mångtydigt att han senare kom att betrakta detta som ren slump. Läsaren blir osäker på vem som kommer till tals här.

Man kunde kanske förvänta sig att en sådan här bok skulle skrivas utifrån perspektivet 'kriget som rörelse'; den konventionella krigsboken handlar ju om hur kriget framskrider eller stagnerar. I stålstormen har ganska lite med den genren att göra. Jünger skriver mycket lite om att vinna eller förlora, att retirera eller röra sig framåt. Just därför är det svårt - för mig - att läsa boken som en propagandaskrift. Här skildras rörelse snarare som något hallucinatoriskt eller närmast konstaterande: "vi rörde på oss". Det är därför svårt att dra politiska växlar på hur författaren pratar om mod. Mod tycks här vara ännu ett uttryck för styrka och uthållighet i själva livet. När kriget placeras i ett större sammanhang sker det vanligen genom korta och sällsynta pompösa formuleringar t.ex. om världens framtid. Men man förstår inte alls hur Jünger tänker om denna framtid - åtminstone förstår inte jag.

Det som är lite oroväckande här är hur jag dras med i den här boken. Borde jag det? Hur läser jag här? Vad blir man av att dras med här? Jag kommer högst sannolikt att återkomma till Jünger.

algoritmer och elektroniska kulturtjänster

2012-01-02T18:22:00.001+02:00

I dagens SvD finns en intressant artikel om hur vår vardag, i synnerhet vår kulturvardag, i allt större utsträckning styrs av algoritmbaserade urval som olika hemsidor/appar/program erbjuder.

–Kvalitativt sett är det ofta jättebra rekommendationer. Men ur en kulturpedagogisk synvinkel ger de oss bara godis och det gör oss dummare. Jag tycker att så många som möjligt ska exponeras för så mycket kvalitativ kultur som möjligt, inte bara det som redan intresserar dem, säger Thore Husfeldt, algoritmforskare vid Lunds universitet.

Det ligger något i att sådana här rekommendera-program bidrar till en väldigt självcentrerad form av kultur. Kultur som konsumtion: köp detta och du kanske också vill ha DEN HÄR LYXBOXEN!! Jag har dubbla känslor inför fenomen som Last.fm, som bygger på just denna form av generering av musikrekommendationer, som sedan samlas ihop till en radiokanal som kan strömmas. Å ena sidan samlar sidan ihop artister vars likhet består i att människor som lyssnar mycket på x också lyssnar mycket på y. Last.fm bygger alltså på mönster i lyssnandet hos olika människor. Här finns en koppling till hur man kan lära sig av sina vänner. Jag har vissa vänner och bekanta som jag brukar antasta med frågor om vad de lyssnar på för tillfället - för att jag vet att de alltid har intressanta saker i lurarna och dessutom är det roligt att höra vad de har att säga om musiken. Risken med last.fms algoritmsystem är att det bidrar till ett sätt att förhålla sig som i och för sig inte egentligen beror på teknik, utan som har att göra med olika roller som kultur kan spela. Jag tänker på hur musik kan förvandlas till stämningar som man vill befinna sig i (jag frestas tyvärr ibland av detta sätt att tänka), eller musik som en form av nischat, specialiserat utforskande som kan förfinas utifrån närmast vetenskapliga anspråk på översiktlighet och noggrannhet (det går snabbt att bilda sig en ytligt bred bild av vilken scen som helst, "bilda sig en uppfattning" genom att strömma något). Det som jag ibland upplever när jag ägnar mig åt att läsa om musik på nätet, eller aktivt försöker hitta ny musik på nätet, är en känsla av tristess. Allt är tillgängligt - det finns miljoner saker att lyssna på - det finns ingenting att överraskas av, slås av osv. Att prata med vänner om musik är annorlunda än att klicka sig vidare genom ett algoritmsystem. Algoritmerna berättar inte om hur musik kan drabba en på olika sätt, det säger inte saker som: du kanske inte genast kommer att gilla det här, men försök en gång till.... Ingen maskin i världen (som sorterar dig efter mer eller mindre suspekta kriterier som kön, ålder, musikprofil, lyssnarhistorik bla bla) kommer att kunna säga: jag gissar att DU kommer att tycka att det här är bra. --- Och samtidigt har jag genom alla de här programmen hittat fram till saker som jag kanske inte fått tassarna på annars.

Det som är mest oroande med de här algoritmerna är ju de ekonomiska sammanhang de lever i och på och genom, och den förändring som dessa sammanhang bidrar till. Om detta skriver Fredrik Edin på sin fina blogg Skumrask [läst den]. Bloggposten är en bra översikt över begreppet spotifiering. En aspekt av dessa produkter är att de skapar en känsla av att "veta precis vem du är" och att om du betalar en och annan slant till så kommer programmet att veta vem du är med ännu större noggrannhet (last.fm har allt mera förändrats åt detta håll - det har blivit allt mer kommersialiserat). En bra iakttagelse som Edin gör att den här typen av tjänster ofta är kostnadsbelagda på ett otroligt förvirrande sätt; man köper ett abonnemang med ett antal krångliga paragrafer där det ofta är mycket oklart exakt vad det är man betalar för (håll er borta från monstret emusic). Enligt marknadsföringen betalar man så klart för en enklare åtkomst (just one click). --- Och det som är verkligt oroande här i algoritm- och tjänsteträsket är så klart att 'välja' blir nyckelordet och att 'kunna välja' blir beroende av en mängd olika villkor för tillgång till tjänster och produkter. På ett plan skapas en bild av översiktlighet och obegränsad tillgång - på ett annat plan: en rörig värld av teknik, konkurrerande teknik, copyright-labyrinter, försäljning av olika matematiska och andra lösningar.

... Sedan är det kul att a) det finns algoritmforskare som b) undersöker kulturlivet och som c) heter Thore. Jag håller dock inte med om att vi behöver "utsättas" för så mycket kultur som möjligt. Vad är detta för perspektiv på litteratur/film/musik? Däremot instämmer jag i en oro över en värld där man ges enkla redskap för att mejsla ut "vad man är intresserad av" som gör ens upptäcktsfärder både förutsägbara - och ekonomiskt vinstbringande.

åka hem

2011-12-27T00:21:00.004+02:00

Det är konstigt: åka hem från NY. En lång tid, en kort tid. Jag går långa promenader; okonventionellt julfirande. Det är tyst och fint överallt. Hudson river blänker : New Jersey ser fult ut. NY kunde vara Mariehamn, så öde är det. En gubbe dyker upp i ett hörn och frågar var närmaste gaybar är. En polisbil står parkerad utanför Dunkin donuts. I de centrala gathörnen osar det bränt kött - en vidrig och efterhängsen lukt som påminner en om varifrån köttet kommer. Med andra ord: stanken av döda djur. Kommers på Canal street, non-stop. Vem köper de där fejkrolexklockorna? En kaka på ett hak i Chinatown (denna stadsdel är mycket bagerität). Inte ett ord engelska hörs här. Caféet är av det trevliga och robusta slaget och här finns färgglada kakor som man kan älska om man är lagd åt det hållet - vilket man förhoppningsvis är, om man läser den här bloggen. På någon enstaka gata i Midtown brusar livet som vanligt. Ena dagen ser jag en människohord, tätt, tätt sammanpressad, som stirrar intensivt på en överpyntad julgran. Åtminstone tror jag att det är vad som blir tittat på. Den andra dagen slår jag mig ner i Bryant park bredvid ett fint monument tillägnat Gertrud Stein. Stadsbiblioteket i ena hörnet, en massa fula bodar i andra. Sitter länge. Tittar på solen. Ett intensivt, underligt, varmt sken. Vinden är rå. Folk köar fem kvarter för att skrinna på en liten ruta till kitschig julmusik. Dricker kaffe med ett par vänner. Vi åker tunnelbanan hem åt samma håll. Det är vemodigt på det där verkliga-overkliga sättet som det är när man vet att man inte kommer att se fina människor igen på väldigt länge, kanske aldrig. Här gäller det att inte låta sig översvallas av melankoli. --- I butiken väntar ett ärende av gruvligaste slag. Vi har såna där varelser som hemsöker diskhon i köket på natten. Små, irrande, outgrundliga kryp. Jag bänder rädsla till -- något mera aktivt. Varelsen jag skymtat är mindre än i min [Godzilla-]fantasi. Skräckinjagande icke desto mindre. Jag står vid hyllan och mitt vemod får vika undan när jag finner mig stående inför valet mellan tjugo olika bugsprayer (jag skojar inte). Blotta utbudet får mig att rysa. Bono bräker i högtalarsystemet. One love, one life. Jag tittar noga efter för att välja det spray som ser giftgast ut. En grön flaska där ordet "kill" står nämnt många gånger, $ 3.99. Lunkar hem med giftdosa under armen. Det där solskenet. Jag håller nog på att bli förkyld eller nåt. Det är nog det.
[EDIT: I stridens hetta applicerade jag det där medlet lite väl frimodigt; nu har jag ett giftmoln i lungorna och det känns faktiskt inget vidare. Kanske är det rätt åt mig.]

Maurice (1913)

2011-12-22T21:17:00.001+02:00

Vad är mer juligt än Ivory-produktioner? Vad är mer juligt än engelska aristokrater med själsliga bekymmer? Maurice, skriven av EM Forster, är underligt nog en av de där Ivory-filmerna, om än inte den kändaste. Jag har inte sett filmen, men har ägnat mig åt Forsters bok under några lata dagar. På baksidan beröms boken, som skrevs 1913-4 men publicerades först 1971, som "civiliserad". En civiliserad bok! Maurice handlar om ett civiliserat samhälle som upprätthåller en fasad, många fasader. Det här är den enda bok jag läst av Forster. Jag hade tänkt att han skulle vara en sån där som kanske ironiserar lite över samhällskoderna, utan att ändå lämna ramarna för det smakfulla och respektabla skriftställeriet. Delvis passar det här in på boken. Men samtidigt är det en lite intressant skildring. I efterordet skriver författaren, året är 1960, att roman skildrar "an England where it was still possible to get lost". Numera, skriver Forster, inte så lite nostalgisk, finns det inga platser utanför civilisationen. Samhället är övervakat och ordnat och vetenskapligt. Vad har detta att göra med boken Maurice och på vilket sätt är det intressant?

Romanen, som ni säkert vet, handlar om Maurice som under sin tid i Cambridge träffar Clive, en intellektuell gosse som har en smula ambivalenta funderingar kring det platonska i Platon. Maurica och Clive är ett par, men på Clives intellektualiserade villkor. Clive dumpar Maurice efter en extra-ordinär "insikt": han har blivit omvänd! Till kvinnotycke! Stackars Maurice finner sig ensam i en meningslös tillvaro av finansarbete, en konventionell familj och enträgna frågor om hur det går med damerna. Så händer det sig att han på Clives ägor stiftar bekantskap med en tuff ung man från den tjänande klassen. Forster bullar upp med klassernas motsättning och en kärlekshistoria som trotsar sedernas England på flera plan. Boken slutar optimistiskt, vilket var viktigt för författaren, som var väl medveten om att en bög som dinglar i snaran på romanens sista sida nog kunde vinna en censors acceptans.

Boken var skriven under en tid då homosexualitet var kriminaliserad (lagen upphörde delvis att gälla 1967). En bok som Maurice kunde inte skrivas idag, i en engelsk kontext. Förstås har homofobi inte försvunnit någonstans. Däremot kommer motsatsen mellan kärlek och konventionalitet/samhället att gestaltas annorlunda. Konventionaliteten har inte försvunnit heller men den antar hela tiden nya former (det respektabla partnerskapet; heterofolk som refererar till sin partner; nya stereotypier, nya varianter på tankar om relationen mellan kärlek och samhälle). Nostalgi finns det inget skäl för här. Jag är helt övertygad om att det finns litteraturvetenskapliga avhandlingar i tusental om tematiken. Exempel på en relativt ny bok eller film som på ett belysande/bra/intressant/oroande sätt tar upp relationen mellan kärlek och samhälle, utan att landa i myten om Lilla Familjen som en skyddad plätt bortom allt annat? Klart att de finns. Fatih Akin har jobbat med det där, och ibland gör han det bra.

Som bäst beskriver romanen Maurice en form av kärlek som söker sanning, snarare än identitet (eller, för att låna en recensents ord, "livsstil"). Detta sanningssökande handlar om att göra upp med självbedrägeri om vem man är, och vad man är i samhällets ögon, och vilka samhällsögon man själv stirrar med. Forsters beskrivning är samtidigt nog mer än problematisk. Konventionalitet förknippas i boken huvudsakligen med det kvinnliga. Det enda botemedlet mot denna mediokra existens är maskulin kärlek. Alla kvinnor i boken beskrivs som tjatiga, nyfikna, kvävande, slätstrukna. Forster är också mån om att hålla kvar en viss idé om gentlemannen, även om denna blivit utstött från sin vanliga kricketspelande cirkel. Den här gentlemannasorten är modig, tar sina egna beslut, är inte vulgär och är tuff på ett sätt som absolut inte ska förknippas med de lägre klasserna.

Om inte annat kan man läsa Maurice för att få en dos av underbart brittiska meningar som: "Absurd people came thundering up the stairs." Romanen har tyvärr rätt många passager som är dåligt skrivna och lite pinsamma att läsa - men som sagt också en bra bok.

yeah!

2011-12-21T22:00:00.006+02:00

Så här bra kan musik vara just nu. Jag gillar det! Kolla in hennes album från i år. Solida grejer. Hittat via en bra musikbloggs årsöversikt. Mirel Wagner påminner mig om Alela Diane, vilket är en mycket bra sak om man diggar dylikt. Jag kommer dessutom att tänka på fina Mi and L'au, men det har inget med Finland att göra. Båda utgår från det lite enformiga, oplacerbara. Wagner har ett eget tonfall, både när det gäller frasering och sättet att spela gitarr. Hon är inte mjäkig. Söderngotiken finns där. Det kan man ha invändningar mot om man vill. Jag har inga. Här i hålan har jag emellanåt ofrivilligt utvecklat en mindre aversion mot stillsam musik med plockande gitarrspel: indiekafémusik som gifter sig med affärsluncher och stolskrap. Det här gör bara att jag måste klämma vaxet ur örat och lyssna noga på vad jag hör. Ärligt talat vill jag hoppa på flyget hem NU för att se en livekonsert. Jag ser fram emot flera album av Mirel Wagner.

Vår man i New York

2011-12-20T17:38:00.001+02:00

Varje månad får jag ett nyhetsbrev. Det är troligen på grund av att jag sökt bostad via Svenska Kyrkan här i stan. Nyhetsbrevet är alldeles fantastiskt underhållande. Det är nämligen skrivet av ett universalgeni. Låt mig presentera: generalkonsul, generaldirektör, chefredaktör, riksdagsledamot, statssekreterare, företagare [bland annat]. Mannen skriver om precis allt. Vi delges en analys av det ekonomiska dagsläget. Bojkotter av företag med fuffenshandel med Syrien utvärderas. Det stundande presidentvalet diskuteras. Utöver detta bjuds läsaren på en rundtur i det flärdfulla NY. Den här mannen har nys om de lyxigaste restaurangerna, de finaste barerna och de mest exklusiva galleriorna. I förra nyhetsbrevet fick vi tips om en sk. nattklubb där man kan ägna sig åt "högljutt håll-i-gång". Läsaren blev därutöver upplyst om att frijazzgubben Mats Gustafsson har en spelning i stan. Den här gången får jag reda på var man kan köpa sig en mazarin här i hålan. Var kan man äta fina ostron? Vår man har koll. --- Denna människa fascinerar mig. Att ha ett nyhetsbrev av denna allround-typ är långt mera storslaget än att ha en usel blogg.

Kim Jong-il will look at things no more

2011-12-19T18:28:00.001+02:00

Den mytomspunne diktatorn har dött. Om ni inte gjort det förut, titta in på bloggen Kim Jong-il looking at things. Det är en rolig blogg, men framför allt är bilderna kusliga. Konceptet är alltså helt enkelt att ledaren tittar. Han tittar på läskedrycker, en tröja, ett datorrum eller en maskin. Eller korvar som ligger på en butikshylla. Eller frysmat. Det som gör bilderna komiska är så klart att Kim på bild efter bild tittar, gör inget annat, inspekterar. Själv är han där för att tittas på. Varenda bild stampar hem poängen att en fasad desperat hålls på plats. Och tanken slår en: det är för fasen riktiga människor som står där, hur levs ett sådant själv/bedrägeri? Precis allt i de här bilderna ser arrangerat och ihåligt ut - allt är där för att tittas på, för att ge en bild. På bilderna står diktatorn omgiven av folk, ibland militärer, ibland andra. Deras ansikten - bortom beskrivning.

på benen i Red hook

2011-12-18T22:52:00.001+02:00

Jag spejar oroligt ut genom fönstret, som en gammal fiskare. Det ser oroväckande ut. Det är en grej jag absolut ännu måste göra i New York. Idag är kanske sista chansen att göra det. En bar som ligger avsides. Ett legendariskt ställe i en vindpinad del av Brooklyn. Ingen tunnelbaneförbindelse kopplar denna stadsdel till det övriga Gotham. Jag snör på mig vandringsskorna.

Tunnelbanan till Park slope, som är barnvagnarnas domän. Men som jag påpekat också caféernas. Jag hittar ännu ett nytt ställe, enormt stort och rätt mörkt. Det är omöjligt att skapa en överblick över utrymmet. Ett sådant här café kunde vara outhärdligt. Folk sitter med sina datorer eller med sina mänskliga kamrater. Jag slår mig ner i en slarvig fåtölj med en kopp kaffe. Stolen är så nersutten att aktern omsluts av en inbjudande grop. Plockar fram en bok. Skillnaden mellan outhärdliga kaféer och magiska vattenhål är glasklar. På de senare ställena finns ett slags frid och ro. Det finns det på Tea lounge. Far dit! Jag spatserar genom Park slope nordväst. Ruffigare kvarter tar över.

En bro tar en till Red hook (som ännu under nittiotalet tydligen hade väldigt dåligt rykte, vad sånt sen betyder). I ena hörnet av området finns en ökänd svensk möbeljätte (wiki: "IKEA and its contractor demolished Civil War era buildings and exposed the community to asbestos."). Stadsdelen är som jag kan förstå lite splittrad. Dels bor här arbetarklass, men också vita innekids. Jag blir orolig gällande min bar. Är det ett sånt där ... ställe? Sunny's har öppet bara tre dagar i veckan. Jag har däremot glömt att ta reda på när det öppnar. Irrar rätt och hittar en låst dörr. Det är enormt kallt och blåsigt. Mörkret: ogenomträngligt. En tur i kvarteren. Julpyntade hus. Industrilokaler. Någonting som surrar. Jag hör ett par ungar. Havet. En park vid havet. Ingen är där. Står där i mörkret. Vinden piskar kinderna. Havet mullrar. Horisonten lyser. Frihetstanten lyser. Och naturligtvis hör jag ett fartyg råma. En helt annan verklighet möter jag i stadsdelens enorma matbutik. Jag inser: här bor pengar. Det är intressant att se hur matbutikerna skiljer sig åt på olika ställen i New York. Den här butiken har definitivt andra saker än i min affär, där man kan hitta mexikansk öl, tvättmedel och jerk sauce. Här finns etiketter på franska och chips med ostronsmak. Jag går ut igen och kan fortsätta fantisera om hamnbusar och korrupta lotsar.

Sunny's öppnar sina dörrar. Chet Baker kurrar i högtalarna. I baren: jag, och två bartenders. Den ena har ett enormt skägg, den andra kommer från Norge. Jag får en öl och får bestämma vad som ska spelas. Surprise me. Skägget plockar fram en dammig LP med en orkester från tjugotalet. Jag slår mig ner med min bok. Varje lördag samlas folk som spelar country och bluegrass. Musikanter av olika slag, till stora delar äldre farbröder och tanter, droppar in. Det är roligt att lyssna på dem. En del spelar gitarr, någon munspel, någon annan ståbas. Ingen spelar fiol. Det är opretentiöst. Folk spelar det de känner och de ger varandra plats. Så långt från macho-poserande som man bara kan tänka sig. Samspelet ser hänsynsfullt och sympatiskt ut. Jag tänker på Stornoway på yttre Hebriderna. Criterion-baren. Det kunde vara här. En sån här bar - tidlös, åldersblandad, välkomnande - behövs i varje stad. Det är fint att se att såna här ställen finns kvar. --- Guds straff efter en sådan dag av dekadens är tre svenska tjejers oavlåtliga skrikande, timme efter timme. I ett avseende ska det bli skönt att åka hem.

(filosofi och trassel)

2011-12-17T08:21:00.004+02:00

Ungefär vart annat inlägg på den här bloggen handlar om att strida med filosofin. Tjatbloggen. Jag är i ett skede av avhandlingsarbetet som är otroligt underligt. Å ena sidan läser jag just nu spännande saker som öppnar upp för nya frågor och som gör att jag måste tänka om många saker. Det är inspirerande, men svårt. Att det är svårt gör det roligt. Något känns viktigt. Hur kan man prata om arbete och mening utan att gå med på ett språkbruk som har kapats av management-teori? ("Varje arbete är potentiellt sett meningsfullt") Jag stångas med de där arbetskritiska texterna. Vad innebär det överhuvudtaget att filosofera om arbete, kan man göra det på ett politiskt neutralt sätt? Vilken är skillnaden mellan att beskriva en ideologisk tendens som ger upphov till metafysik eller att t.ex. fokusera på enskilda exempel? Flera frågor. En dimension: jag kommer igång med att tänka på de här sakerna bara genom att fundera på saker som verkar oklara i våra förhållningssätt till och sätt att tala om arbetets roll. Att arbete beskrivs som oerhört viktigt samtidigt som det tar över folks liv och tynger ner människor, slukar upp deras hela liv (och att de här sakerna kan förekomma hos samma person). Alternativt beskriver många sitt arbete som ett slags nödvändigt element i livet som man nu träsar sig igenom för att det är precis så det ska vara. Så finns det en mängd inställningar till arbete som inte passar in i någon av dessa bilder. Tänk på hur ett jobb kan vara fullständigt knasigt i praktiken fastän det på något plan kunde vara meningsfullt. Vad innebär det att säga en sådan sak? De arbetskritiska filosoferna vill ofta inte gå åt det hållet. Jag kan inte låta bli. En massa associationer, funderingar, spår, spån, smulor, bilder, tendenser, ideologier. Hur orientera sig i den där röran? För en vecka sedan presenterade jag en usel text för två helt olika grupper. I den ena gruppen sades det att texten kan utvecklas genom Marx ("du är mera marxist än du tror" fick jag till min förvåning höra), Nietzsche, Hegel. Vi pratade om erkännande, svårigheten eller vikten av erkännande. Den andra gruppen rekommenderade att jag skulle tona ner marxisterna och vrida frågeställningen åt ett annat, mera existentiellt, håll. Men också här kom erkännandets roll på tal, även om jag knappt berört detta begrepp. Att kämpa med det där är bra, nyttigt, stimulerande. Det var kul att diskutera, intressant att se hur olika responsen var. Jag tvingas fundera: vad är det jag försöker säga, vad är det jag stör mig så mycket på, är det något jag skapar en bubbla av? Minst av allt verkar det handla om vilken gubbe eller gumma jag vill filosofera med. SAMTIDIGT: Jag har hållit på med det här i ganska många år. Jag borde bli klar. Istället för att trassla in mig, borde jag trassla ut mig. Hjälp. Hur gör man det? Var är det där pillret som får alla metafysikmoln att skingras? Det här är två helt motsatta perspektiv på filosofi som verksamhet. Det ena får det att kännas meningsfullt att tampas med frågorna. Utifrån det andra perspektivet drabbas jag ständigt av tanken: a men, jag fattar ingenting, jag är trög i huvudet; att inte känna sig hemma i en byråkratretorik enligt vilken tänkandet ska slingra sig ut ur huvudet på mest effektiva sätt; det ska korvas kvantitet, tänka fort, fort [genomströmningen], produktivt. Och det är utifrån det senare perspektivet allt trassel framstår som hotfullt och destruktivt, fastän det borde vara tvärtom. --- Allt detta måste jag spika in i hjärnan varje dag (vilket syns här på bloggen, där varianter av detta inlägg förekommit många gånger). Att måla upp den där skillnaden gör kanske ingenting lättare, men det gör det åtminstone tydligare vad jag förhåller mig till, att inte börja blanda på saker som känns betungande/angstiga och saker som känns utmanande.(Sen finns det naturligtvis också sätt att tänka på att bli klar som inte är angstiga eller som bygger upp den här motsättningen; då kan det t.ex. handla om vikten att samla ihop sina tankar, att inte flyta ut i onödiga utvikningar osv. - vilket jag också gör mitt bästa för att påminna mig om där och här i dimmorna.)
Jag tycker att filosofi borde se ut som gubben på bilden där. Gadamer, som skrev sin stora bok i en relativt mogen ålder, brukar jag skänka en tanke när det är filosofikris på gång. (Är det inte en fin bild, säg?)

hurra för radio!

2011-12-16T06:52:00.002+02:00

I gymnasiet lyssnade jag enormt mycket på radio. Det fortsatte ett par år efteråt. Jag lyssnade på allt möjligt: kultur- och vetenskapsmagasin, litteraturprogram, samhällsanalyser, diskussionsprogram, knastertorra gubbar som presenterade elektroakustisk musik eller en femdelad serie om en obskyr finlandssvensk sångare på 40-talet - jag lyssnade på allt. Det var fantastiskt. Jag har ett antal fina minnen av att åka bil med min faster på natten på hemväg från ön - bilradions brus, faster skruvar upp, imma på fönstren.
Av någon anledning kom radion och jag ifrån varandra. Under de senaste åren har jag bara lyssnat på radio nu och då. Aldrig riktigt så där systematiskt som jag gjorde då. Häromdagen kom jag igen att tänka på det fantastiska programmet This American life som sänds på amerikansk public service-radio. Jag gräver i de generösa och översiktliga arkiven och blir om och om påmind om vilket fantastiskt koncept det här är. Varje program behandlar ett tema. Innehållet kan vara vad som helst. Nyktra samhällsanalyser varvas med drömska noveller och märkliga intervjuer. Tonen är ofta lågmäld, personlig. Vissa historier är vidlyftiga, andra mycket vardagliga. Nyss lyssnade jag på ett avsnitt från 1996, "Dawn". Utan att gå närmare in på innehållet i berättelsen kan jag rekommendera programmet för alla som på något sätt är intresserade av amerikansk gotik och det sätt på vilket kön är en myt. Jag älskar den här berättelsen om den gamla aristokratin, anständighet, det onda ögat, motsättningar i samhället, en random referens till Vita Sackville-West, skräckslott, skvaller - och en ständig förvirring kring den roll kön har i våra liv.
Tack till dem som tipsade om programmet för något år sedan! Finns det andra radioprogram som folk absolut inte får missa?

råddiga funderingar om mänskliga rättigheter

2011-12-14T23:25:00.002+02:00

En föreläsare säger något som oroar mig. Det kan hända att det är Arendts tankar som spökar i honom (han lägger ut A på ett sätt som helt tydligt är en tanke han själv är bekväm med). Han försöker beskriva mänskliga rättigheter och relationen mellan politik och moral. Den slutsats han når är att politiken måste vara primär i hur folk relaterar till varandra som aktiva varelser. Om moralen får en fot in i det här kommer våra relationer att dras in i något konstigt frivillighets- och välgörenhetstänk. Vi vet ju vem som står för dylika funderingar: republikaner. Knorren i resonemanget blir en tanke om erkännande, och sånt kan bara ske i en offentlig sfär. Detta kopplas till en viss förståelse av mänskliga rättigheter. Mänskliga rättigheter är något som människor kräver av andra, man kräver erkännande, att bli sedd som en mänsklig varelse i dess mest fylliga betydelse. Detta tycks vara det primära. Att ta fasta på moral här skulle innebära en interventionalistisk imperialism (wink, wink, vem håller på med sånt!). Så här säger föreläsaren: antingen har vi en cynisk imperialism eller en mjäkig idé om tolerans, där var och ens olikheter ska tolereras. Det här är vad som står till buds och det finns inget mer att säga, så här är det. Antingen elimineras skillnader ("moral") eller så hyllar vi tolerans (för att det är i de partikulära samfunden som riktiga frågor kan komma upp).

--- Om människor är så nerstampade att de inte kan göra sina röster hörda får moralen "träda i kraft", men det här är ett specialfall. Om och om igen säger föreläsaren att den största risken är att "moralisera" politiken.

----- Det här oroar mig. Det är så ofantligt mycket jag inte förstår här. Egentligen har jag aldrig riktigt fattat vad man ska göra med det där eviga "erkännandet". I den bild som målades upp här lades det otroligt stor vikt vid ett begrepp som "dignity". Här verkar ordet betyda något i stil med en rättighet att leva ett liv med allt vad det kan betyda. Det här erkännandet handlar inte om individer som erkänner varandra individuellt, utan om något annat plan - den offentliga sfären där en grupp människor plötsligt kan befinna sig utanför en rättighetssfär på ett radikalt sätt (papperslösa migranter - nu) där ett begrepp som "liv" förlorar sin juridiska vikt. Men när Arendt på ett mera positivt sätt utvecklar sin tanke om den politiska sfären blir beskrivningen långt att det är individer som kommer till uttryck i sin egenart. Hon har här mycket lite att säga om relationen mellan den negativa bilden (att vara papperslös, rättslös) och den positiva bilden av den offentliga sfären. Det har sina runda skäl och de tynger ner Arendts filosofi: nödvändighet och arbete och livet i dess mest handgripliga mening har ingenting i politiken att göra, annat än som ett slags gränsfenomen. Arendts bild blir nästan denna: antingen är en människa reducerad till liv-som-inte-betyder-liv-för-det-är-så-naket eller så är hon del av ett politiskt samfund där vissa saker har skuffats bort från blickfånget, och då är det på riktigt bara erkännande som gäller. Arendt är så pass upptagen i en idé om någon typ av domino-effekt att allt hon kan se i sin samtid är hur den är på väg mot det totalitära tillståndet.

---- Arendt har något viktigt på gång här och det har föreläsaren också. Det som de beskriver är en värld där ett språk kring rättigheter finns,, vi har till och med nedtecknade absoluta rättigheter, men dessa rättigheter har ingen kraft (Arendt skrev delvis om förlorade rättigheter i relation till att bli statslös, sedan omänskliggjord, men också senare kritiskt om FN:s deklaration). Men först tappar jag bort mig i storgubben Hegel och begreppet erkännande och anständighet. Men ett ännu djupare problem rör hur rättigheter beskrivs här. På ett fundamentalt sätt är jag oenig med tanken att rättigheter är något som primärt sett krävs, att andra ska iaktta mina rättigheter. Det är något i ryggraden som säger: nej. Jag har alltid tyckt att jag förstår Weil när hon säger att rättigheter snarare bara kan existera om det finns skyldigheter. Då blir det moraliska centralt. Vårt ansvar inför andra är det enda som kan få ett begrepp som "rättigheter" att ha en stark betydelse. Föreläsaren, däremot, vill säga att Arendt motsätter sig det moraliska genom att betona hur "enforcement" är grundläggande, inte något moraliskt krav. Det moraliska kravet ses då som något tandlöst inneboende logiskt tankegods.

---- Precis som hos Arendt fanns det hos föreläsaren en tendens att spalta upp ansvar i två aspekter: personligt mod och ett slags kollektivt ansvar, där ett politiskt samfund lever för att vi förbinder oss till det på ett sätt som inte handlar om intressen eller rationalitet eller kontrakt utan delaktighet. Det här ansvaret exemplifierades genom civil olydnad, som blir den politiska form som visar vad det betyder att ett samfunds politiska form uttrycker oss. Den första typen av ansvar görs till helt privat, helt individuell, medan den andra formen är beroende av plats i bemärkelsen (och det är en vidunderligt glidande bemärkelse): att ha en plats i världen. Det Arendt beskriver i sina böcker (och här ÄR hon ute i viktigt ärende) är en tendens där "att ha en plats i världen" hotas. (Exempel: att ha en plats betyder att ha ett arbete, att ha ett arbete betyder att man kan bli tvungen att flytta runt hur som helst och helt låta ens liv bli uppslukat av underliga "arbetsmarknader" - för att nu läsa bokstavligt, men Arendt skulle också vara intresserad av en rörelse där allt blir subjektivt, att ha en plats i världen är att ha en plats inne i sitt huvud, ingen plats alls.)

---- Det som jag hängde med i och håller med om här är att det finns en falsk tro på mänskliga rättigheter. Då blir mänskliga rättigheter ett uttryck för rationalitet, ett krav som finns inskrivet i logiken själv, eller något a priori. Det här är en fantasi om mänskliga rättigheter som en lösning. Om jag fattar oron rätt: retoriken om mänskliga rättigheter förlorar sin politiska prägel och blir istället något som ska vara "självklart". Utrymmet för ansvar försvinner. Rättigheter blir "inneboende", vi "har" rättigheter.

---- Problemet, som jag såg det, i hur föreläsaren sprang från en bild till en annan var att "a priori" ställdes mot det historiska, och därmed fragila och kontingenta (fast han samtidigt ville ta avstånd från föreställningen om att rättigheter är "uppfinningar" eller konventioner). Jag har under åren utvecklat många filosofiska allergier, vilket gör att jag ibland blir lite blind för saker, enögd ibland, slemsprutande aggro-filosof ibland. Under hösten har en av mina starkaste antipatier blivit en betoning av detta fragila och kontingenta. Ärligt tycket jag att det här sättet att prata om den fragila mänskliga anständigheten är ett ärkefilosofiskt drag, som på ett sätt inte alls fungerar som en riktig påminnelse (om ansvar), utan som mera lyfter fram filosofen själv: vi är filosofer som kan se annat än begrepp och sånt och a priori: vi ser hur SKÖRT allting är.

--- Men jag får inte den här bilden att gå ihop med det föreläsaren säger i övrigt, betoningen av ett politiskt samfund som aktivt. Jag får inte kontingens att passa in i den bilden. Visst finns det ett antal olika omständigheter som gör att mänskliga liv trivialiseras, instrumentaliseras, förträngs, slussas runt, hopas ihop till en anonym hög, vräks ut. Det är något med betoningen av det sköra och fragila som verkligen GRÄVER i mig. Jag menar: vad har man gått med på om mänskliga liv och politik framställs som sköra och fragila? Hos Arendt är påståendet filosofiskt, och riktat mot farbror Marx: politik är inte att bygga, producera, fabricera, utan något helt annat, och mycket mindre stabilt än en arbetsbild gör gällande. Igen: någon smula där kan man ta vara på. Visst finns den där bilden av politik (och mänskliga rättigheter: om vi jobbar fram heltäckande dokument och riktiga urval av tillämpningar som bäst kan illustrera...). Men de här filosoferna får fragilitet att framstå som något i politikens natur - att det är något skrämmande tillfälligt och obeständigt i politiska handlingar och samfund. (Och det här är ju precis hemma hos Arendt.) Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men det är något riktigt gälet med det här tankesättet. Och just precis detta gör mig så sur när föreläsaren med ett spefullt leende frågar studenterna: "Blev ni besvikna nu?" Jag borde ha räckt upp handen och sagt: ja hördudu, jag blir besviken på att filosofin nöjer sig med sina FÖRBANNADE "aporier" och att vissa saker beskrivs som återvändsgränder man inte kan ta sig bort från för det är ju en APORI. Antingen imperialism där man ska "rädda" människor eller ett erkännande av, för att ta det riktigt traditionella uttrycket, att "vi inte delar uppfattningar om vad det goda livet är" (Charles Taylors grubblerier osv.). Är det verkligen en sådan uppställning som vi bör jobba med när vi tänker kring begreppen om mänskliga rättigheter? Visst finns det viktiga frågor kring vad som garanterar att människor inte slås ut, blir rättslösa, att vad som helst kan hända med dem. Visst måste man akta sig på en övertro på dokument och överenskommelser och falska idéer och abstraktioner. Men vad är det som är aporetiskt med det? I don't get it.

---- Jag har inte läst så mycket politisk filosofi. En stor del av den är så tråkig och träig att hjärnan ramlar ut ur huvudet medan man läser. Kanske kan jag någon gång förmå mig själv till att läsa mer.

meningen med arbete

2011-12-12T00:07:00.001+02:00

För en stund sedan sände P1 ett avsnitt av Filosofiska rummet där arbetets mening diskuterades. I programmet deltog en sociolog, en historiker och en nationalekonom/politiker (som varit med om att utveckla RUT-avdraget). Sociologen (Roland Paulsen) diskuterar hur arbetets värde knappast korresponderar med hur väl betalt ett jobb är. Vissa arbeten tjänar skumma syften, men ändå betalas de bra. Sociologen tar upp Sveriges blomstrande krigsindustri: "...vi ger exportstöd för att få ut krigsmateriel ... vi är väldigt ovana vid att diskutera arbetets värde för samhället på det här sättet." "...[vissa former av arbete] tjänar ju till något som kanske är destruktivt för samhället .... vi arbetar ju också för ett mål, för att få ut en produkt och det är ju lite grann meningen också med arbete."

Nationalekonomen: [torrt och ironiskt skratt] "aaa, jag som ekonom kan jag inte riktigt skriva under på den typen av beskrivning. Vi resonerar ju på ett helt annat sätt hos oss. ... Vi ser ju så här att det finns ett samhälle bestående av individer, som består av företag och stater ... som vill köpa vissa varor och tjänster och det är ju genom att individerna och företagen och staterna visar vad de vill köpa som det uppstår en efterfrågan på folk som producerar cigaretter. Vi kan tycka här att det är dumt att röka men det finns trots allt människor som vill röka och som därmed vill köpa detta och därmed andra individer som därmed arbetar med att framställa cigaretter och kommer därmed också att tjäna något på att göra detta." Nationalekonomen drar slutsatsen att det finns lite olika preferenser och det är inte så mycket att göra åt om man inte önskar sig en "upplyst despot.... det vore ju obehagligt!"

Lägg märke till att ekonomen väljer att diskutera cigaretter, inte vapen. Tänker många nationalekonomer så här? Det är läskigt. Att allt man kan säga om arbetets betydelse är "preferenser". Man kan ju tänka olika om vad som är bra för samhället eller vad som är bra för mig. Arbete handlar om att producera för konsumtion. Tack ja, kritisera är en sak! Vill vi ha någon annan som bestämmer åt oss istället? Vi kan ju välja att jobba lite mindre om vi tycker det.

Det som var bra i programmet var att en rad viktiga frågor ställdes. Hur ska vi förstå en indelning där en massa människor jobbar livet ur sig för bra löner i en del av världen, och i en annan del av världen jobbar man livet av sig för sämre löner. Varför har arbete en så dominerande roll i politiken? Det vettigaste svaret som gavs var att detta både är ett slags fixering vid arbete som dygd och också något som drivs på ett systemplan. ---- Varje kväll hör jag min rumskompis komma hem. Dörren slås igen. Hennes steg förbi mitt rum. Vi säger hej. How are you. I'm tired. Yeah, I'm tired too, säger jag, kanske lite för att vara med i retoriken. Varje dag upprepas det där mönstret. En härva av olika saker. Vi VILL representera oss på det sättet. Många människor MÅSTE arbeta, kanske ta flera jobb, för att få det att gå runt. FANTASIN tar slut. Kanske ska det vara så här. Trötta, arbetande människor som pratar med varandra om hur trötta dom är. ---- Här är både en retorik och ett system som slukar upp den mening arbete kan ha.

På tal om mod....

2011-12-08T17:49:00.002+02:00

En av de skummaste användningar av begreppet 'mod' (begreppet, inte ordet) är det ständiga tjatet om "starka kvinnor". En författare beskriver "starka kvinnor i fem generationer" (eller var det tjugofem)/ "I Finland är kvinnorna starka." "En stark kvinna berättar om sitt livsöde." De här meningarna rullar upp bilden av det "kvinnliga livet": idogt, väderbitet, i ur och skur, fem händer, allround-; en riktig kvinna är inte svag utan stark på sitt eget sätt, den kvinnliga urstyrkan som inget rår på, naturkraft närmast. Den starka kvinnan behöver ingen feminism för hon kämpar för sin jämlikhet själv. En stark kvinna reder sig oavsett vad. Osv, osv. (N: tack för insikterna.) I högstadiet tvingades vi läsa en roman. Katrina, av Sally Salminen. (Åländsk såklart) Boken handlar om en ung kvinna som mer eller mindre luras till Åland och därefter genomlider elände efter elände. Folk dör och det är knappt. Katrina ror sin båt, föder barn och biter ihop, gråter en smula. Katrina arbetar. Katrina donar. Katrina är uppnosig och låter sig inte kuvas av myndiga kaptensbönder. Läs inte den boken. En rolig grej med romanen, som (numera) fått klassikerstatus på de där öarna, är att klasskamp ges stort utrymme (det fattade t.o.m. en trettonåring.) Rika redare mot fattiga egenförsörjande bönder. Nu hyllas boken av Ålands borgerliga folk. Därför skrockar jag så klart extra mycket att sökresultat # 1 på Katrina/Salminen är en artikel i Flamman: "För många kvinnor har Katrina varit deras kanske enda men nog så viktiga bok." "Att vara författare på Åland innebar inte heller någon status. Här var det hårt arbete och duktigt sjömanskap som räknades."

EDIT: Arendt skiljer mellan det mod som krävs i offentlighetens sfär och den uthållighet som arbete (labor) tarvar. Man kunde tro att Arendt var ålänning. På åländska finns ordet träsa (som i: att träsa å på). Det betyder att arbeta, att arbeta hårt, att slita - att traska fram i vardagens spår. Jag kan inte garantera att ordet har en klart feminiserande roll, men jag kan lätt tänka mig sådana bruk (markservice).

//

2011-12-07T08:23:00.003+02:00

Åker upp till Harlem. Från amerikanarna har jag övertagit ovanan att släpa med mig kaffe överallt. Det regnar. Central park luktar jord och träd och fukt. Jag vill lägga mig på marken och knarka ruttna löv. Kanske hade jag blivit arresterad. En bok ska hittas. Hittar boken. Expediten frågar om jag är riktigt, riktigt säker på om jag inte vill ha boken på tyska. Nej. Tåget ner. Någon talar estniska Går förbi den hemlösa mannen med grått skägg som jag brukar se. Jag har börjat nicka till honom. Hej du. Så brukade vår granne säga, i byn. Hej du. Kaffetjejen: det vanliga. Jag: det vanliga. Idag är mitt åbäke till dator hemma. Det är bra. Min bok verkar bra (i bemärkelsen: äntligen en bok om arbete). Men som vanligt har jag hamnat i klorna på de där italienska marxisterna. Varje år får jag höra: men varför beblanda sig med de där konstigheterna? Ja, ja. Jag vill bara säga: jag vet inte, någon måste jag ju föra dialog med. Det är nästan bara filosofi som influerats av den autonoma marxismen som bryr sig om temat arbete just nu. Ibland blir det rätt så monotont. När man skriver avhandling förväntas man ha koll på diskussionen. Diskussionen käkar upp mig. Ibland, nästan varje dag, hinner jag tänka: finns det alls något att tänka kring arbete i filosofin? Sen tänker jag: tänk inte så där. Terminen lider mot sitt slut. Vår föreläsare pratar om Wittgenstein. Hur han håller på med det där publika. Jag skrattar (för mig själv). Slås av att jag fortfarande stör mig på det där självsäkra tonfallet bland en viss grupp unga amerikaner. Eller: det som jag hör som självsäkert. Skulle jag faktiskt komma över det där om jag bodde här i något år? Eller är det något annat som gör att det där tonfallet verkligen gnager i mig? Varje vecka slår föreläsaren nya rekord för hur länge han pratar. Han avslutar med några uttrycksfulla ord om hur det svåra i moralen inte handlar om omdömen utan om mod. Jag tänker först: det där är väl ett unket Aristotelesbegrepp. Sen tänker jag att den där jädrans A-gubben kanske inte ska få norpa åt sig alla begreppen. Jag vet inte hur man ska tänka om mod. Kan inte sluta tänka på träiga moralfilosofigubbs som pratar om mod och kamrater och krigsslag. Uff. Kanske finns det andra sätt att tala om mod. Ändå: blir inte en betoning av begreppet 'mod' ofta ett sätt att tänka att vi måste övervinna något? Men det är kanske inte någon dålig beskrivning av många situationer: att övervinna blyghet, att övervinna känslor som på olika sätt är ens egna men ändå inte ens egna, att övervinna en dragningskraft mot bekvämlighet. Jag vet inte vad som stör mig. Sådär är det ofta för mig. Grumligt. Vi släpps iväg och det är mörkt och tyst på gatorna. En dragspelssnutt från Richard Buckner rullar i huvudet. Mina egna kvarter är mörka och tysta. Jag kommer knappt ihåg hur jag tog mig hem. Nu skriker monsterkatten igen. Var bor den? Monsterkattens blodisande läten vänjer jag mig aldrig vid.

om uppmärksamhet

2011-12-06T00:31:00.001+02:00

Det är besynnerligt hur en viss form av trötthet ibland riktar ens uppmärksamhet åt oväntade håll, eller gör uppmärksamheten konstigt bedrägligt skarp, som när man varit uppe hela natten eller annars bara befinner sig i en dimma. På förmiddagen gick jag min vanliga runda från huset till tunnelbanan. Text: inlämnad. Vimmelkantig. Plötsligt ser jag mitt bland butikerna på Ocean avenue en port, ståtlig, som jag aldrig sett. Gråa pelare, bastant dörr. Vad finns där? Stannade upp och kände mig lite kuslig till mods. Har den där porten funnits där hela tiden? Bredvid scanningsbutiken, matbutiken, datorbutiken och mitt frukostställe? Fastän jag har gått här tusen gången har jag inte sett den, lagt märke till den. Jag fascineras av såna där upplevelser, när en bekant omgivning plötsligt kastas i ett helt nytt ljus, när en stämning får ett ställe att te sig helt främmande, eller blir lite overkligt. Förundran över att saker finns till, liksom. Att en plats inte alls är så genomrotad som man tror, att ingenting är förutsägbart, att allt kan ses med nya ögon, hur många gånger man än sett det förut. Lindman är trött och sentimental. Fuck you, skrivangast. Här ska inte angstas. // Proust, jag saknar dig.

in the parking lot where I waited alone...

2011-12-05T05:38:00.002+02:00

Det blir lite för glansigt i nev jårk. Gräver i countryhögen. Jag tycker varenda en ska lyssna på Handsome familys album Twilight (nej, glöm den där skitfilmen) från 2001. Jag hittade inte något Youtubeklipp innehållande The Dark Eye, som ja, trögar fram i en rytm som inget har i indielokalen att hämta, men så här låter texten. Sånt här tycker jag om.

In the parking lot where I waited alone
A white bird sat sleeping on the broken pay phone
And up came a black beetle dragging off a green fly
Underneath a parked car and then out of sight
And I felt a dark eye turn its gaze upon me
As if the earth, the earth could see
A dark eye, a dark eye
A dark eye fell on me

In that parking lot where a prairie once grew
And through the tall grass, the buffalo flew
I heard something crying way down below
Where the sewerlines snake around Indian bones
In that parking lot, cars baked in the sun
And somewhere down the road, the pop of a gun
I watched a red ant crawl up my shin
And I felt so sad until it bit my skin
A dark eye, a dark eye
A dark eye fell on me

Men för att ändå spela upp en fin bit musik, här är Louvin brothers. Deras skiva, MÄSTERVERK, satan is real (1960), har riktigt nyligen getts ut på nytt. Bara tanken på slarviga suputen Ira och ordentliga Charlie och deras repertoar (mördarballader och Jesusballader), gör mig på gott humör.

See its sulfury shine/ See the big city moon/ 'Tween the radio tower/ 'Tween the big diesel rigs

2011-12-03T22:21:00.008+02:00

Jason Molina, som bildade kärnan i projektet Songs: Ohia, gör musik som antingen är lysande, hjärtskärande eller lite medioker. När han är bra är han så in i helvetes bra. Enkla fraser lyfts i Molinas frasering upp till något alldeles särskilt. Under namnet Songs: Ohia har han gjort magiska saker som Axxess & Ace, The Lioness, Ghost tropic och den skiva som de här låtarna är hämtade från, Didn't it rain. Under sitt eget namn spelade han för ett antal år sen in en av, enligt min mening, historiens bästa skivor - Let me go, let me go, let me go. Tyvärr har Molina stundvis ägnat sig åt lite mera bredbenta sektioner av country/folktraditionen. Det glömmer jag helst.

Om ni gillar Songs: Ohia kan jag meddela att jag hittat en annan artist som gör musik i samma anda: Richard Buckner. Our blood, som gavs ut i år är riktigt, riktigt awesome. Buckners musik är perfekt att sura till. Han har en osviklig känsla för arrangemang.

Språkliga tics

2011-12-02T22:08:00.001+02:00

Under de senaste dagarna har jag funderat på de tics vi har när vi pratar och skriver. Min vän himlar sig över språkets förfall - hur amerikaner hasplar ur sig flera 'you know' i varje mening. När hon säger detta hinner hon med säkert fyra eller fem 'you know'. A måste gå ut på altanen för att skratta av sig. Folk har säkert språkstics i högre och mindre grad. När man lär känna någon kan man såsmåningom börja se ett mönster i hur den personen pratar. En del, men inte allt, av det handlar om något slags tics, såna där till synes banala ord som dyker upp på ett lite okontrollerat sätt. I min skrivkamp får jag lägga ner enorma mängder tid på att rensa tics. Jag har fem miljoner stycken. De här ticsen skiftar lite - med språk också så klart. Min nya filosofitic, som är ytterst fånig och avslöjande pinsam, är att använda ordet "simply" hela tiden. Gosh alltså. Jag vet att jag vill att filosofitexter ska låta robusta och klara, men kom igen. Hur blir man av med det där? I text kan man ägna sig åt järnhårt redigeringsarbete, om man har matsmältningssystem för sånt (det har inte jag, fast jag borde). Med tal är det annorlunda, delvis. Men trots skillnaden är både talat och skrivet språk på något sätt (min tic: i någon bemärkelse) spontant framvällande. [Här måste jag radera en av mina riktigt svårartade tics: det lilla och oskyldiga ju. Vad fan ska jag med det till? Insinuant dyker det upp i allt jag skriver.] Normalt sett tänker man ju (!) inte igenom hur saker sägs, eller jag menar, speciellt inte formen för hur det sägs. Visst finns det en skillnad mellan att "kläcka ur sig" och noggrant väga sina ord. Men båda de här sakerna är mera undantag. I de flesta fall rusar vi fram med språket i försök att få saker sagda, formen kommer på köpet. Ändå är de där ticsen lite konstiga. Hur kommer det sig att man börjar haka upp sig på vissa ord eller formuleringar som börjar liksom leva ett eget liv? Det är lite kusligt. Vad säger du, Sigge? Det är oerhört sällan jag vill lyfta fram hjärnans funktioner. Här är jag lite-lite frestad.

(Jag vet inte vad Sigge skulle säga om mitt fall, men jag har utvecklat tics till och med när det gäller bruket av tankestreck och kolon och sånt krafs. Efter att jag inspirerat läste Andrei Belyis Moskva blev det bara värre. Nu - ser ; mina texter - ut ::: såhär. Visst är det trevligt att yxa och hugga och knipsa i en menings rytm för att skapa bråk i harmonin. Men någon gräns.)

Min princip för att skriva blogg är att inte redigera så mycket. Att skriva snabbt och spontant. Naturligtvis blir följden att en oöverskådlig mängd tics nästlar sig in i texterna.

en kärleksförklaring

2011-12-02T07:37:00.003+02:00

Jag är helt upp över öronen. I biblioteket Bobst. Jag vet att jag tjatar. Jag vet att det kanske inte är så intressant att läsa om ett sketet amerikanskt bibliotek. Men hör här: Bobst är bibliotekets renodling. Ett ställe för bildning. Böckerna dignar. Där finns allt. (Också, så klart, ett särskilt arkiv tillägnat arbetets historia!) Man erbjuds en sublim utsikt då man uppflugen på en ranglig pall stirrar på raden av böcker. Man hittar dem inte alltid. Min teori är att folk helt enkelt gömmer vissa böcker. Det finns plats att gömma dem på. Hemliga ställen. Någon har gömt Marx' Grundrisse. En annan har gömt Butlers bok om prekära liv. Satan. Det är förlåtligt. Bibliotekarien säger att alla är ute efter Marx, hans böcker försvinner ständigt. Bobst är biblioteksparadiset. Stämningen där är fullständig koncentration. Smart nog har rummen rustats med mycket tyger så att ljuden minimeras. Det är lågt till tak på många ställen. Trots att byggnaden är en enorm, skräckinjagande röd klump upplever jag utrymmena som mycket intima. Hur går det ihop på ett så massivt ställe? Det här är arkitektoniskt geni, arkitektur som lever, arkitektur för alla sinnen. Genialiteten bara tilltar: folk kan sitta och läsa (eller sova, eller tänka, eller sitta och stirra ut i luften) på en mängd olika sätt, vilket gör att man kan slita på lite olika kroppsdelar varje dag. Och det ger var och en möjlighet att sitta bekvämt. Det som gör mig extra kär i Bobst är blotta tanken på folk som har detta som arbetsplats. Jag är avundsjuk. Bibliotekarierna här verkar vara av prima virke, med ett undantag. Eftersom jag har haft en skrivgrej på gång har jag befunnit mig i byggnaden nästan hela tiden. Klockan ett på natten stängs de allmänna utrymmena där böckerna finns. Temperaturen verkar skruvas ner en stund före. En kvart före ropar en röst sömnigt i högtalarsystemet att om vi inte sticker från de högre våningarna innan ett så blir vi inlåsta. Känslan är ungefär den samma som när Viking line viker in i Långnäs mitt i natten. Men vakna studenter kan fortsätta läsa i andra utrymmen - klockan runt. Egentligen borde det väl betraktas som lite oroväckande att så många studenter jobbar i Bobst under så sena timmar (landet där hard work är det viktigaste). Men jag vet inte. Det är något magiskt med att tassa fram i Bobst när staden i övrigt sover. Att ta hissen upp till en annan våning för att gräva efter en bok. Någon sitter på en soffa i panopticonaulan och skyfflar i sig mat. Folk ger verkligen intrycket av att vara bosatta på Bobst. Det finns studiemiljöer där läsandet blir hackigt och ofokuserat (råkade jag nämna ordet Arken? Om inte gör jag det nu.). Och så finns det miljöer där människor kan slå sig till ro och ägna sig åt intellektuell verksamhet. Mottot: ta dig tid. Det är lätt att känna sig hemlös i New York. Ett ställe som Bobst utgör motsatsen. Tanken på att min relation till Bobst är av ett flyktigare slag är fruktansvärd. Kanske tycker jag särskilt mycket om Bobst eftersom det finns så många opersonliga, jobbiga ställen i den här stan. Bobst är varken bullrigt, snobbigt eller voyeristiskt.Det är lite slitet, ett ställe där det syns att alla grejer är i ständig användning. --- Nu är klockan strax ett igen. Fan. Trötthet som gnager i kroppen. Suddiga tankar. Det är inte ett speciellt vettigt tillstånd för att redigera filosofiska texter. Tyvärr finns det såvitt jag vet ingen 24/7-diner i närheten av Bobst. Jag skulle behöva en kopp starkt kaffe. Det får jag. I källarvåningen finns en sån där kaffemaskin som fanns på ÅA:s bibba förr i tiden. Jag blir nostalgisk. Skulle behöva någon timme sömn också.

boutique office?

2011-11-29T17:42:00.000+02:00

En dag går jag genom slumkvarteren i SoHo. Fort, för såna ställen gör mig skraj. Jag noterar detta plakat. Begreppet "boutique". Boutique office. Jag är lite enkelspårig och har inte riktigt fattat begreppet boutique i såna här sammanhang. Undrar hur kontoren har rustats så att den kreativa kreativiteten ska flöda. Kanske det finns stolar och bord och en kaffebryggare. Nej, vid närmare eftertanke vore nog en kaffebryggare helt malplacerad i den här settingen. ---- för att själv åka iväg till mitt boutique-bibliotek som har en så stor samling böcker om kommunismens historia att man kan börja tro att hälften av New Yorks akademiker sysselsätter sig med detta ämne. I boutique-biblioteket möter man kreativiteten i knastret från chipsätande människa, klickande höga klackar, någon harklar sig, några för en diskussion, en toalettdörr dräms igen - men mest är det knäpptyst och bokdammet får tala för sig. // Jag undrar vilken historia begreppet kreativitet har? Hoppas den historien någon gång tar slut. Ärligt talat: jag är inte så förtjust i kreativitet. Det är ett riktigt uselt och överskattat och överlastat begrepp. Den enda användningen där begreppet kommer till bruk på ett sätt som inte är påfrestande skulle vara till exempel: "det där är en kreativ knut!" Jag vill starta ett institut för antikverat tänkande och icke-innovationer.

önsketänker om arga österrikiska författare som hatar österrike i New York

2011-11-27T23:06:00.002+02:00

En dag ser jag en hårt sminkad dam på tunnelbanan. Hon sitter rak i ryggen och ser sträng ut. Min omedelbara tanke är: MEN DET DÄR ÄR JU ELFRIEDE JELINEK!!!!!!!!! Min andra tanke är att Jelinek sägs ha agorafobi. Det är långt till Österrike/var hon nu bor. Min tredje tanke är att kanske det är sånt som journalister hittar på eller sånt som författare hittar på för att bli av med en efterhängsen presskår som ställer fåniga frågor. Min fjärde tanke: det där har jag nog inte med att göra. Tänk om det var Jelinek i alla fall? I så fall borde jag ha hasat fram och sagt att allt emellanåt, när insikten om att leva i en skitvärld som är kapitalistisk och sexistisk slår som hårdast (och det gör den understundom, också i New York) - då är en av mina mera positiva funderingar att ja, Jelinek finns ju i alla fall. Jag har inte läst någon av hennes böcker på ett litet tag nu, men det börjar bli dags.

Annars ser jag inte så mycket alls på metron. Det har att göra med den omständigheten att jag somnar på vilket som helst transportmedel som befinner sig i rörelse. Fast ännu har jag inte utvecklat förmågan att sova stående. Kanske det kommer.

___________

2011-11-24T22:34:00.004+02:00

Ett moln av os migrerar från köket till mitt rum. Rummet saknar dörr. X tillreder något slags kött. Lukten kryper in i näsa, i huvud, i lungor. Söt, kvävande, blytung. Det är Thanksgiving. Det enda jag vet är att amerikaner samlas hos sina familjer och äter robust köttmat. Allt detta får mig att tänka på min mormor som varje söndag lagade stek eller kyckling. Sås till, brun, eller sylt. Ris med klumpar. Ibland blandas oset med en svag doft av cigaretter. Min mormor röker kontemplativt vid spisen. Det är något som gör min morbror galen. Han hade något uttryck för dem, giftpinnarna. Folk trängs och armbågas vid matbordet, kastar i sig maten, mest tystnad. Mina släktingar kollar sport på TV, kanske en dokumentär om Hitlers sista dagar, kanske ett naturprogram om mullvadens liv. En finsk berättarröst drönar enformigt. Det röda fårskinnet framför teven, bordet med kartmotiv, min mormors blommor som svajar på en träställning, en ful tavla på väggen. Vardagsrumsdörren står alltid lite på glänt för att mota ut den värsta köttlukten: vinterluften, höstluften, vårluften, sommarluften. Täs on NIIN KUUMA, bräker någon ilsket på finskåboåländska, med adress. Som i en jävla ugn. Allt känns tråkigt på det där sättet som lindar in skallen i bomull och får saker att kännas overkliga. Gamla ålandstidningar, gamla nyheter, stasis. Disk slamrar och mina morbröder suckar. Persiennerna är neddragna, solen bländar ute. Någon grälar en stund, ryter purket till, så var det med det, satan, et soittaa ny taas se soitti just. Telefonen mullrar. Ett samtal kommer kanske igång, ibland avspänt, ibland inte alls, dör ut så småningom. Min morbror sörplar kaffe ur sin kopp och kollar klockan när skiftet skulle börja. Min mormor på sin stol i ett avlägset hörn i rummet, avvaktande, på gång, alltid lite borta i sin egen värld. Utanför hörs med jämna mellanrum grannens hund - kollektiva invektiv. Någon åker iväg på en biltur. Jag återvänder till en bok. Huset tar en lur.

ur-biblioteket

2011-11-23T08:21:00.003+02:00

När det är tillräckligt litet avstånd mellan deadlinen och mig får alla former av skrivångest lov att ge med sig. Texten ringlar fram i sporadiska infall, konstiga associationer och snurriga meningsbyggnader på stenåldersspråk, men nu måste jag producera text. Jag sätter mig i det enorma Bobst-biblioteket för att läsa Studs Terkels klassiska intervjubok Working. Det är en fantastisk bok som både säger något om sin tid, vår tid, och hur mycket det finns att säga om arbete och mening. Jag fattar inte hur det går till men att läsa Terkels intervjuer är som att läsa små noveller. Bobst-bibban tillhör New York University. Jag har tillgång till resurserna, kommer förbi säkerhetsspärrarna, men har inte rätt att låna material, vilket är synd. Under mina första besök blev jag mest matt och omtumlad men nu märker jag att biblioteket, trots den helt fasansfullt omtumlande entrén, är en av de mysigaste platserna i New York där det går att fullständigt försvinna in i en bok. Det är nämligen bara en del av byggnaden som är black-lodge-goes-Gotham-city. Främst av allt verkar Bobst vara ett gediget bibliotek även om man bortser från det otympliga klassificeringssystemet som gör att en människa som mig får leta i evigheter efter en bok. Där finns, inbillar jag mig, alla böcker som någonsin publicerats (söker man en obskyr bokserie utgiven av Uppsala universitet någon gång på åttiotalet - troligen inga problem). Studenter sitter vid slitna träbord. Det är mestadels tyst. Får man myror i fötterna kan man gå ett varv runt bibliotekets panopticonliknande mittenparti. Börjar det inte svindla i huvudet då, så när. (Jag medger att 'panopticon' kanske inte omedelbart driver hem associationen om mys.) Hela byggnaden är som tagen ur en paranoid, oroväckande, vindlande dröm. Timmarna försvinner inuti mitt bås. Bobst är otroligt nog öppet ända till ett på natten. Det kallar jag bibliotek som tar sin verksamhet på allvar. När jag går hem vid tiotiden är det ännu många studenter kvar. Min känsla i kroppen är att det är mitt i natten. Går en runda på en våning. Bobst är fullt av skrymslen och tomma hörn och andra oidentifierbara utrymmen. Legenderna säger att en student bott på Bobst under flera månaders tid. Jag kan tänka mig att det kan finnas en och annan som fortfarande vågar sig på att övernatta där. Bibliotek är vänliga och stillsamma platser för det mesta, vilket har gjort att jag liksom någon annan student nu och då tar mig en liten lur med huvudet inbakat i armarna en seg eftermiddag på New Schools bibliotek. Bobst däremot är ibland hårt övervakat (som sagt, panopticon och allt) och jag undrar om sovande personer väcker säkerhetsvakternas aktionslusta. Det regnar när jag kommer ut. När det regnar i New York regnar det hårt och skoningslöst. Genom mina glasögon ser jag dansande ljusfläckar. Taxibilar river förbi och svallvågor bildas efter dem i de minisjöar som regnet för med sig. Jag känner mig så klart som Humpherey Bogart. Knappt en kotte syns till på gatorna. Bogart kliver i en pöl. Bogart ser ingenting. Det skulle smaka med en stark dryck. En ensam och sammanbiten man i trenchcoat rastar en tjock hund. I mitt huvud spelar - detta:

Universitetets uppgift?

2011-11-22T16:37:00.002+02:00

- Genomströmning.

drönar på

2011-11-21T05:29:00.001+02:00

Eliane Radigue är en fransk kompositör som jag först nu har upptäckt. Hon gör musik som är mycket, mycket statisk, där bristen på rörelse blir musikens själva innehåll. Om man läser beskrivningen på Wikipedia kan man få för sig att Radigue gör ostig new age-musik. Nej. Transmorem - Transmortem (1974) är den skiva jag börjat lyssna på. Låt oss säga så här: ljuden kommer en mycket, mycket nära. Man slukas upp av dem, blir en del av dem. Trots att det är musik som saknar alla former av utsmyckning - vi snackar en ton i lite olika frekvenser och en drone därunder - tvekar jag inte att säga att det är vackert. Visst är det utmanande för öronen, men det är så det ska vara. Jag ser fram emot att höra mera av Radigue.

Orgel och elektronik. Nicholas Szczepaniks skiva Please stop loving me (2011) är massiv, omåttligt STOR. En recensent beskriver ljudvärlden som musik för flyghangarer, vilket är på pricken. Där många drone-artister erbjuder ödsliga, industriella och sorgsna ljudflak (tänk Stars of the lid eller Leyland Kirby osv) orienterar sig Szczepanik i en annorlunda riktning. Jag kan inte låta bli att tycka att det här är religiös musik (inte bara på grund av orgeln) med jublande stämningar. --- Ovanligt! Och mycket fint och överväldigande. Men så klart finns det referenser. Jag har tidigare nämnt Juliana Barwick och det finns en uppenbar parallell, trots att deras musik skiljer sig åt på en mängd sätt (Barwicks musik är ju inriktad på rösten). Dronemusik kan lätt bli enahanda, tråkig rentav. Detta är inte ett exempel på den dötrista, generiska, pompösa dronemusik som produceras i mängder nuförtiden.

på benen i Greenpoint

2011-11-20T19:24:00.001+02:00

Den läsare som prisade munkarna i Peter Pan bakery i Greenpoint hade helt rätt. Det rör sig om gudomligt goda munkar serverade i en lite ålderdomlig miljö, vita bardiskar och rutigt golv, ångande plåtar med godsaker. Musiken: förskräcklig. I kaféet bildas två strömmar. Folk springer ut och in för att köpa med sig munkar hem så att personalen får jobba för fullt med att slänga in munkar i boxar. Andra sitter vid disken på ett sätt som anmäler att världshändelserna kan ta vilken riktning som helst, nu äter jag min munk. Jag ägnar mig åt vita contemplativa tillsammans med en red velvet donut och kaffe.

Det är framför allt polacker som bor i Greenpoint. Många restauranger är polska, och man kan höra polska på gatorna. Utöver detta har stadsdelen en hel del gemensamt med Williamsburg. Industrial chic, kaféer, barer. Men i Greenpoint kan man se flera människor än två över trettio. Byggnader och gator är lite slitna. Jag antar att om femton år kommer de här stadsdelarna att se mycket annorlunda ut, gatorna kommer att bli anonyma som på många andra ställen och Starbucks eller någon annan kedja kommer att slå ut de mindre aktörerna som nu dominerar. Industrierna kommer att jämnas med marken. Jag går västerut mot vattnet. När man kommer till stranden är det helt stilla. Knäpptyst nästan. I New Yorks larmande gytter är det bra att hitta ett sådant ställe. Vandrar ner till Williamsburg för att se en film på en sk mikrobiograf. Biografen är mysig på alla sätt. Trots att jag bara varit där en gång för två månader sedan känner den pratsamma personalen igen mig. Stämningen och storleken är mera vardagsrum än biosalong (skrubben som fungerar som toalett har försetts med en liten ljusinstallation bestående av några rörbitar och ett par blinkande lampor - tja vad kan man säga annat än : New York, New York.). Rummet hyser tjugo personer. Obskyr film visas och publiken sörplar på sin medtagna öl. Det är ett prima ställe.

veckans bild

2011-11-19T08:04:00.003+02:00

Okej, jag har tjatat om den här bilden (från NY Times igen) på fejan, men måste lägga upp den här också, så att jag kan återkomma till den igen och igen. Kontext: affärsnissar fotograferar ockupanter från sitt kontor. Kamera fotograferar kamera. Affärsnisse ler/skrattar mångtydigt. Vad är det för ett leende? En fin poster med uppbyggligt budskap som formulerar Marx' teori om kapitalismens logik: "keep more of your money working", en gräll teve. Den här bilden får vem som helst att vilja skriva en roman. Mina gratulationer till fotografen: ett kolossalt lyckat fotografi. Med en sådan tematik kunde bilden ha blivit övertydlig. Det är den inte (tycker jag). Jag kan riktigt höra högklackade skor klicka mot ett hårt golv medan det blaskiga kaffet kluckar i plastmuggen, back to work, guys.

occupy everything - om gående, massa och demonstration

2011-11-18T08:47:00.001+02:00

Tre teman på tapeten på bloggen: fenomenet massa, gående och kapitalism. Dessa tre sammanfaller i Occuoy Wall street. Jag deltar i en del av aktiviteterna idag, eftersom en stor studentstrejk ordnades. OWS firar två månader på barrikaderna. Ockupanterna har drivits bort från Zucotti park och tydligen har allt/en del av deras tillhörigheter förstörts, bland annat ett omfattande bibliotek (fatta - amerikanska myndigheter förstör böcker?!). Det morgontidiga försöket att försena öppethållningen på börsen läser jag bara om i tidningen. Det lär ha gått lite ruffigt till. En del arresterade. Det regnar halva dagen. Studenter står på Union square vid tretiden och huttrar. Min axel är stel och gör ont. Jag tänker: fan ta alltihop. Att ha krämpor går inte bra ihop med bilden av den rosenkindade revolutionären (det världsfrånvända i att ha ont osv.). Stannar kvar. Tänker att kanske är det just därför jag ska vara där; snubbla över trottoarer, uthärda något jävligt, tänka på annat. Får en skylt i handen, "våra liv är mera värda än deras vinster". Det kan jag skriva under på. Några människor håller tal om universitetspolitik, studenters skuldtyngda tillvaro, hur utbildning finansieras i USA. Talen manglas på det omständiga sättet igenom folkmikrofonen. Med jämna mellanrum ropas ett ord jag inte förstår, ett ord som mest låter som ett tjeckiskt namn. Efter ett tag uppfattar jag: mic-check. Aha. Ungefär lystring, lystring folkmassa, nu ska ni sprida nåt vidare.

Många människor är på plats. Jag vet inte hur många. Det är svårt att bilda sig en föreställning om något. Precis som förra gången (jag har bara deltagit i en demonstration) har många kameror med sig. Demonstrationståget drar igång. Det regnar inte, men det är kallt på det där sättet som tränger in i märg och ben. Plötsligt kommer några på att ta en short cut för att undvika polisens spärrar. Jag fattar inte hur det går till. Vi går mitt på gatorna. Femte avenyn. Sjunde avenyn. Det är jävligt stora och breda gator. Bilarna - måste stanna. Vi går mellan bilarna. Med jämna mellanrum uppmanas vi att springa. Vi springer. Det är surrealistiskt. Jag antar att det är för att undvika avspärrningar. Det lyckas. Tåget drar fram utan hinder. Bilarna - står. En del förare ser sura ut bakom sina tonade rutor. Andra tutar som stöd. Bussar, skolbussar, leveransbilar, lastbilar, taxibilar blir stående. En mycket konstig känsla. Här har fotgängarna makt över de stora gatorna. Bilisterna måste rätta sig. På trottoarerna står människor och kollar på. De inbjuds högljutt till marschen (Canetti skulle nicka, just så, den expanderande massan). Under ett litet stycke uppstår en situation där ett koppel poliser rusar in i folkmassan. Oro uppstår. Håller själv på att bli nedtrampad av poliser i kravallmundering. Det är obehagligt men situationen är snabbt över.

En konstig form av gående: att gå för sig själv men ändå tillsammans med andra. Att inte egentligen ha en aning om rutten utan alla går dit alla andra går. Massan som en enda kropp, men ändå utmärker sig individer på olika sätt. Någon skriker högt, andra går helt tysta, någon pratar i telefon, en annan filmar med sin kamera. En viss kollektiv takt uppstår hur som helst. Alla går långsamt för att de måste, eller så går vi snabbt, eller springer. Trots att det vrålas slagord och annat samtalar folk sinsemellan och stämningen är rätt avspänd. Fast vi är på väg någonstans är det inte ändå det som är det viktiga. Själva rörelsen är politisk, att vara där bland bilarna, att hålla promenaden aktiv men inte våldsam. Kanske främst av allt: att bryta upp en på förhand given urban rytm där bilar, fotgängare, konsumenter och försäljare alla har tilldelats sina givna platser och roller.

Någon vill kanske säga att vad är det nu för grej att ett gäng typer springer på storstadsgator och skriker slagord - handlar inte politik om att få saker gjorda? Här görs väl ingenting? Hopplöst snurriga idealister som borde sätta sig ner och fundera på vad de egentligen vill få till stånd istället för att leka cirkus! Men det är kanske det som är kruxet här. Att sitta ner och lugnt fundera ut modeller för det ideala samhället - "såsom jag tycker att rationellt sett alla borde tänka om de är rationella". Nej! Nej. Det som ger en gnista hopp med OWS är att det uppstår en stämning av att det är färdigsuttet, att det är dags att gemensamt göra politik men att det MÅSTE vara obestämt vad det blir av det, vad som föds ur det. Politiken får inte bestämmas av ekonomin. Politik handlar om oss, om hur vi är tillsammans, vad vi gör, hur vi rör oss, hur vi bor. Alla de här sakerna är långt mera komplexa och mänskliga fenomen än vad en policy-syn på politisk aktivitet låter förstå. Framför allt är det en känsla som sjuder i OWS. Känslor bör tas på allvar, också i politiska sammanhang. Den känslan är: vi kan inte ha det så här, vi kan inte leva i en sådan här värld. Jag tycker att det är något som bör tas på allvar att den här känslan delas av en jättestor mängd människor, som bidrar med olika berättelser, perspektiv, protester. Men: vi kan inte leva så här. Följer man dagspolitiken i pressen är detta den känsla som minst av allt kommer till uttryck. Politiker kommer med löften och säger att de trots allt inte kan lova så mycket, lovar ändå. Allt kan fixas i sinom tid. Vi är på rätt spår. Statsvetare kommer med prognoser. Samhället lunkar på i sina vanliga spår. Lagstiftningsarbete pågår i all stillhet. De flesta är överens om att den demokrati vi har nog är det enda vi kan tänka oss. Vi får ju rösta, eller hur. (Jag vet att jag fladdrar mellan kontexter, så klart ser det normalpolitiska språkbruket delvis olika ut i USA och i Finland.) Poängen: OWS gör politiken till en annorlunda kraft, ett annorlunda sammanhang, ett annorlunda rum.*

På Foley square samlades, precis som förra gången, en mängd fackföreningsmänniskor och studenter. Intressant nog hålls flera tal av präster. Musik uppförs. Här blir det lite oklart vad som egentligen är på gång. Jag tyckte om prästernas tal, som vittnade om att kyrkan kan vara en radikal kraft i samhället. Mera tveksam är jag till det slags feel-goodstämning som musikerna gjorde sitt bästa för att pressa fram. En ny promenad skulle dra igång, men den kommer inte iväg på evigheter. Jag vet inte vad som händer. Delvis beror det på att jag inte är utrustad med en telefon/dator som förser mig med en överblick över situationen på olika håll i stan. Det är meningen att vi ska gå över Brooklyn bridge. Vi väntar. Det är kyligt. Min axel grälar på mig från sin position. Folk småpratar. Ingen är otålig. Alla väntar. Polisernas roll blir nu ytterst oklar. De övervakar? Håller ställningarna? Med sin närvaro ska de se till att ingen ställer till med något? Men också demonstranternas relation till poliserna är komplex. Dimensionen av civil olydnad är betydande. Att välta omkull spärrar, ockupera platser, skapa egna regler. Tyvärr finns en trist och barnslig anti-polisretorik som på det hela taget är fullständigt onödig och destruktiv. Men man ser också demonstranter som pratar med poliser, vilka i sin tur gör det klart att de inte ÄR sitt jobb, de kanske sympatiserar med ockupationen.

Människomassan stapplar iväg efter en lång väntan. Bron är vacker. Människorna är tysta för det mesta. Trötta. Manhattans profil från bron: svarta ljusprickiga klumpar. Kvällsluften. Polisens eller pressens helikoptrar kurrar på himlen, nästan som stjärnor som pulserar. På bilvägen under oss susar en ström av fordon förbi. Med jämna mellanrum uppmuntrande ljud, från bilar och människor. Tystnad igen. En ung man försöker desperat få igång folk. Människor vill gå hem, gå på öl, vandra för sig själva ett tag. Demonstrationen avslutas i lätt förvirring - alla går åt sitt håll och efter fem minuters promenad är det bara antalet poliser som påminner en om att en stor demonstration ägt rum. Jag är trött och hoppar på ett tåg. Nickar till och märker plötsligt att jag inte alls är på väg hem utan på väg till Coney island. Svär en ramsa och kliver av på nästa station.

(Bilden är tyvärr inte tagen av mig. Hittade detta fina foto i kvällens onlineupplaga av NY Times)

* Nu ger jag en väldigt positiv bild av OWS. Det jag vill med det är inte att skapa en sann representation av hur medeldeltagaren i demonstrationerna tänker. Snarare vill jag få på pränt en allmän stämning, delad (men kanske inte kollektiv) känsla, som kanske inte finns där hela tiden, men som gör att jag åtminstone funnit det meningsfullt att delta i demonstrationen. Jag tycker också det är dumt att beskriva demonstrationer som coola och lite upproriska. Det finns människor som förhåller sig på det sättet - och det gör mig deprimerad.

Vinterlistan

2011-11-17T19:46:00.000+02:00

Det här är första (och antagligen sista) gången i mitt liv då jag väntat på vinter, snö, kyla, att rulla omkring på hala gator, komma in i ett varmt hus, gå hem från baren/bion/föreläsningen och svära över hur kallt det är. Jag vet att jag kommer att gnälla och klaga och jämra mig då min önskning förverkligas. Men i alla fall. Viss typ av musik är sådan att jag återkommer till den varje vinter. Sentimentalt? Javisst. Men så är det. Kanske är det så för er också? Jag är ett sånt därnt får som använder Spotify. Alltså har jag donat en lista med gamla favoriter som återkommer år efter år, samt en del nya saker. Jag tycker om att hålla den här typen av listor trevligt eklektiska, så musiken spretar åt lite olika håll.

kapitalismens språk

2011-11-17T06:50:00.006+02:00

Jag läser artiklar om företaget Carema och undrar hur någon människa kan mena att privatisering av sjukvård är bra eller att ett kundperspektiv på vård helt enkelt är det system som garanterar "valfrihet", kvalitet och effektivitet (för det behövs ju i alla sektorer, oavsett om man tillverkar knappnålar eller byter blöjor på gamla människor). Kvalitet är ett mycket bra ord för det kan kvantifieras och objektifieras så att trevliga diagram och överskådliga siffror kan visas både för staten/kommunen, kunder och ägare. Snillrikt! (Jag har själv joxat med såna där kvalitetsdiagram under ett års tid - drömmer mardrömmar ibland.)

Bild: kapitalismen dras med några rötägg men de kan elimineras så att systemet igen kan fungera fin-fint. Bara politikerna är tillräckligt uppmärksamma på de företag som tjänster hyrts ut till fungerar det mesta bra. Om de värsta riskkapitalisterna rensas ut har vi inget att oroa oss för. Ekonomi går före människor bara i det fall då något slagit slint t.ex. i en personal som inte är empatisk eller någon tokig riskkapitalist med fel prioriteringar. Med hård kontroll fungerar det ekonomiska systemet, som i och för sig är en massiv väv av sälja och köpa och köpa upp och låna ut och låna till och köpa lån och sälja lån och köpa företag och sälja företag etc., men det här kan hållas i schack om politikerna har ögonen med sig! En noggrant utförd upphandlingsprocess ser till att företagen levererar kvalitet. Uppföljning är a och o. Dessutom finns det som tur är många glada och kloka ekonomer på universiteten/instituten som gärna författar utredningar. För det här med ekonomi är ju inte helt lätt att förstå med bondförnuftet. :) Och så finns det ju så många vettiga initiativ och goda strävanden som är till allas nytta. Snälla och nitiska kapitalister som bryr sig om sina kunders subjektiva preferenser riggar t.ex. upp ett tillförlitligt kvalitetssystem som inte släpper igenom några som helst brister i verksamheten. Riktiga innovatörer behövs för att driva samhället framåt! Annars hade vi blivit kvar på stenåldern: plockat bär och jagat stora djur med pilbågar. Och det är precis därför det behövs rörligt kapital, förstår ni väl. Om det ska ske nyinvestering och utveckling så krävs ett visst mått av vinst. Lyssna här på farbröder som kan lägga orden rätt. Här är herrar som är måna om att upprätta branschens förtroende:

- Om vi driver verksamheten väl har vi möjlighet att gå med vinst, men detta ska aldrig göras på bekostnad av den kvalitet som våra uppdragsgivare och brukare förväntar sig och har anlitat oss för.

Säger riskkapitalisterna.

Läs den meningen fem gånger. Tio gånger. Och läs sen tjugo gånger till. Fullständigt glasklart och logiskt vattentätt resonerande kring en verklig konflikt som vårdekonomin dras med. Välkommen till en värld där orden har mening i sina sammanhang.

Egentligen är det här inget att ironisera över - det jag vill ha sagt här är hur en mängd klichémässiga bilder av ekonomi och tilltro till redovisning får saker att framstå som långt mindre fruktansvärda än vad de är.

hemma och borta i filosofiskt språk

2011-11-16T09:09:00.002+02:00

Den filosofiska miljön på New School skiljer sig på en mängd sätt från den som jag är bekant med hemifrån. Hemfilosofin: varken analytisk eller kontinental, så lite teknikalitet som möjligt - Wittgenstein lurar i ett eller annat hörn. Kanske är den största behållningen i att vara här att försöka orientera sig i ett nytt sätt att prata om och förstå vad filosofi är. Ibland har jag inga problem att hänga med: har fått totalrevidera min förståelse av Hannah Arendts tänkande och när jag kommer hem måste jag fundera på alla dumheter och oegentligheter jag skrivit i preliminära avhandlingsutkast. En av de saker jag gillar är hur filosofi behandlas som ett ämne mitt i samhället och hur filosofin kopplas till aktivism. Ett underbart exempel: under en kurs om Marx är det en diskussion som återkommer nu och då och det är frågan om vilka verksamheter som skapar värde. Ibland stampar diskussionen på stället, går in i återvändsgränder och ibland sägs klargörande saker. Folk skrynklar hjärnorna för att fundera vad exakt det innebär att tala om värdeskapande och hur t.ex. finanssektorn inte skapar värde. I den här kursen får jag ständigt känslan av att saker står på spel och att det är bra att förhållningssättet till Marx är långt ifrån ortodoxt. Med andra ord: det förs många levande filosofiska samtal under kurser och det är kul att se.

Vid andra tillfällen känner jag mig lite som en antropolog. En utomstående håller ett föredrag om Hegel och staten. I diskussionen efteråt är alla fullständigt upprivna av talarens fatala felläsningar av stora H. Folk kan Hegel på sina fem fingrar, och jag tror ordet "sublation" förekommer i de här människornas vokabulär lika ofta som andra talar om smörgås eller stol. Inte nog med att folk kan sin Hegel; Hegel väcker helt tydligt känslor. Vips förflyttades jag till 1800-talet och fick bevittna en batalj mellan höger- och vänsterhegelianer. Själv är jag dåligt inläst på Hegels rätts- och statsfilosofi, och ramlade av kärran. Rena blodbadet, konstaterade en ung man efteråt. Jag himlade diskret med ögonen.

Samtidigt som det är berikande att stifta bekantskap med en annorlunda filosofisk tradition (för det är det) är det också på ett sätt skönt att plötsligt slås av många bra saker i den egna filosofiska hem-miljön. En av de sakerna är ett slags nolltolerans för att doppa ner filosofiska frågor i ett mystiskt, komplicerat, paradoxalt skimmer. Det där skimret stöter jag på nu och då här (inte hela tiden) och det gör mig lite tokig varje gång. Att göra filosofiska poänger borde inte handla om att låta smart eller djup eller använda en tillkrånglat språk. Skippa vokabulären, skippa de snitsiga ambivalenserna. (Jag borde ha knyckt Rush Rhees-böckerna från biblioteket hemma - i Åbo brukar jag med jämna mellanrum läsa honom för att påminna mig själv om hur man skriver filosofi. Skulle behöva de där böckerna nu.) Många gånger vet jag inte exakt vad det är som gör att vissa sätt att prata för mig framstår som otroligt främmande. Exempel: en föreläsare talar vitt och brett om hur politiken numera saknar grund. Han lägger fram detta som en omvälvande insikt som vi borde bli rejält skakade av. Politiken - helt grundlös! På det kontingenta och fragila vilar den! Kanske vill någon korrigera mig, men jag har svårt att se varför man ska göra ett sånt nummer (eller Spiel som det ju heter här) av sånt här. Visst känner jag igen mönstret. Den grundlösa politiken, tron, moralen - det grundlösa språket. Allt jag vill säga är: ja, ja, men varför ska man se det så, vad klargör det? Vad utmynnar insikten i då? En sak som kanske hänger ihop med det här är återkommande poänger som görs här (dvs. New School) om modernismen som brytningsskede. Själv saknar jag känsla för den här sortens rörelser och tycker mest att diskussionen i sådana stunder börjar famla i mörkret. (Men kanske är det något jag borde se.) Min oförståelse handlar dels om filosofiskt innehåll, men kanske också om det jag pratade om nyss, ett slags filosofisk stil som skiljer sig åt på olika ställen (min beskrivning var, det bekänner jag, lite tendentiös). Det som jag själv får kämpa med är så klart att inte genast hänga upp mig på att något tycks sägas på ett mystifierande sätt eller att jag vid första anblicken har svårt att ta en viss typ av diskussion på allvar. Men den kampen känns just nu rätt så fruktbar, eftersom det handlar om att göra sig själv mera uppmärksam på vad filosofi är för en verksamhet och vad det betyder att tänka, skriva eller uttrycka sig bra.

Elias Canetti: Crowds and Power, del 1

2011-11-15T17:27:00.001+02:00

En sommar efter gymnasiet jobbade jag som kyrkvärd på Åland. Det är det bästa jobb jag någonsin haft, främst för att jag nästan uteslutande kunde ägna mig åt att läsa böcker. Jag har ett dunkelt minne av att jag under denna sommar läste Elias Canettis Förbländningen. Läsupplevelsen minns jag som positivt kringirrande, men förstod jag något av den? Nej. Jag har här och där stött på referenser till Massa och makt av samma Canetti. Hittar boken på en bokhandel och kan inte hejda min nyfikenhet. Mitt intryck hittills är att det är en märklig bok. Canetti sorterar och katalogiserar, sätter rubriker på olika sorters människomassor (ibland djurhorder). Den långsamma massan (religiös), den omsvängda massan (revolutionen), förbudsmassan (strejker). Så där håller han på i en stor del av boken. Svårast är att förstå vad Canetti gör för slags anmärkningar. Det är inte riktigt sociologi, inte riktigt antropologi (men kanske nog någon form därav), inte riktigt socialpsykologi och filosofi är det nog inte heller, åtminstone inte hittills. Jag gör som jag brukar och läser boken som bra litteratur. Hittills är det bara i undantagsfall som jag tycker att Canettis beskrivningar träffar rätt. Framför allt har Canetti ett öga för hur massan utplånar alla skillnader, att skillnader mellan människor i en massa raderas bort eller blir irrelevanta. Jag hoppas han skulle säga något om vilka mycket olika betydelser det här har i olika sammanhang; krig, urbana fenomen, religiösa former. Risken som jag ser hittills i Canettis projekt är att hans begrepp om massa blir för allmänt och att hans grepp gör att alla fenomen betraktas från samma vinkel: alla människomassor kännetecknas av en tendens att växa i storlek och alla människomassor behöver en riktning (det värsta som kan hända en massa är att den förskingras, upplöses). Hittills har Canetti sagt mycket lite om historiska brott då det gäller hur människomassan har betydelse. Vi får se. Ett riktigt utmanande jobb är att beskriva samhällsfenomen som inte primärt handlar om individens beteende. Hur beskriver man sådana på ett rättvist sätt? Vitt skilda exempel: upploppen i London (tänk på skillnaden i beskrivning: "våldsam mobb" - "ett kollektivt symptom på ett orättvist samhälle"), en revolution, trängsel på gatan, Occupy Wall Street ("unga människor i horder som har för mycket tid" - "människor som trots inbördes skillnader är gemensamt förbannade över vart samhället är på väg"), en musikkonsert där publiken är kollektivt uttråkad, att stå i en otålig kö, människor som kollektivt går förbi en tiggare som ber om pengar. I de här exemplen tycks individens roll mycket olika, eller snarare kanske, det betyder olika saker att "uppgå i massan", även om det kan finnas allmänna saker att säga. Här finns något intressant att undersöka. Ännu är jag inte alls säker på hur brett Canetti förstår fenomenet massa. En människomassa är på något sätt en viss typ av sammansättning mellan människor. Men närmare? Kommer Canetti att kontrastera denna kollektivitet mot något?
Kanske läser jag Canetti också för bokens otidsenlighet. Begreppet "massamhälle" trivs nog inte riktigt så bra i sociala analyser idag som det gjorde på Arendts tid. För många framstår nog ett sådant begrepp som rejält suspekt och gammaldags moraliserande. När jag bläddrar runt på internätet hittar jag läsningar av Canetti på flera konservativa bloggar. Jag har ännu ingen aning om vart Canettis bok drar, politiskt sett. Återstår att se.

på benen i Queens

2011-11-14T17:47:00.006+02:00

Queens är stort. Queens är obekant. Jag tar tåget upp. Löjligt nog går tunnelbanan via Manhattan. En huvudvärk som maler i huvudet. Det är fortfarande varmt i luften. Jag har en idé om att besöka ett konstmuseum. Senare förstår jag att jag hoppat av på fel station och att den riktiga stationen finns helt nära konstmuseet. Gatorna är numrerade enligt street och avenue och drive och annat. Systemet är råddigt fastän det inte borde vara det (kanske blir det råddigt när systemet skiljer sig i olika boroughs). Jag äter en himmelsk thai-rätt i en restaurang som är helt folktom. Har försökt hitta bra donuts i stan. Det är svårt. I USA borde det ju finnas det slags dignande utbud av donuts som kan skådas på kaffebordet på polisstationen i Twin Peaks. Provar en på ett hak. Nåja. Bredvid mig sitter ett gäng ungdomar som analytiskt diskuterar rasism. På andra sidan sitter en äldre man som luktar urin. Min promenad blir cirkulär. Lite slitna bostadshus övergår i olika industrier, mindre övergivna, mer övergivna. Ingen annan syns till på gatorna. Söndag, nästan allt är igenbommat. Gator utan människor gör mig inte rädd. Det kan finnas kvarter som har ett slags dålig känsla i luften på ett sätt som är svårt att sätta fingret på. Öde kvarter kan också vara rofyllda, sömniga, tomma, urgröpta, på gång. Torra löv blåser omkring på gatorna och skapar ett knattrande ljud. En dålig promenad: axeln värker, huvudet pulserar, en svårbegriplig matthet. Allmän leda. Sätter mig ner på en sjaskig, osig diner och tar en kopp kaffe. Lyssnar på människor som talar spanska. Saker känns bättre. Hittar boken Maurice av EM Forster för en dollar. Expediten i kirppisen pratar med ett par pojkar som hör sig för om en walkie-talkie (vad ska de med den till?). Expediten frågar om deras föräldrar kommer från Egypten. Nej Syrien. Det får duga. Jag frågar om en adress. Expediten spärrar upp ögonen och säger att det är svårt. (Den frasen gör sig allra bäst på trumpen ryska, eta trudna.) Han tillkallar en kund som är ortsbo. Hon förklarar omständigt och pedagogiskt. (Jag har hört att Queensdialekten är speciellt, undrar om hon talar ortens mål.) Jag påbörjar promenad nr 2. Industrier igen. Icke-platser. Trafikhubbar. Något som byggs, något som rivs, infarten till en bro. En restaurang "Salt & fat". Hade jag inte ätit, skulle jag nog ha traskat in för att beställa något under just den beskrivningen. Konturen av Manhattan tornar upp sig i horisonten. Går förbi ett community college. En affär erbjuder sina tjänster för att eliminera asbest och farliga sopor. Allt är stilla. Min destination är en bar. Det ville jag inte riktigt klämma fram åt en ortsbo. Gå genom halva Queens för en bar? Att gatorna är så tomma och händelselösa gör mig ännu mera nyfiken. Taxistall söker arbetskraft. Plötsligt: ett litet centrum. Något slags juridisk byggnad står ståtlig med liten park och allt. Butiker. Mera industri. Barer. Jag hittar fram. Att gå på ett obekant ställe utan karta är roligt - om man har tid. Det kartlösa gåendet får mig ofta att förhålla mig öppnare. Som skärgårdsbo graviterar mina steg mot vattnet. Att vara vilse i någon obskyr stadsdel är inget problem utan tvärtom en del av det skojiga. Att inte ha kontroll över vad jag ser. Är du helt lost går det alltid att fråga folk. (Här igen skulle jag slänga fram som en tes att de flesta helt spontant lyssnar på en fråga och svarar på den. New York må vara en folktät metropol men inte heller här stirrar folk vanligen på andra som riktar sig till dem som om de inte fanns.) Det krävs en viss inställning till gående. Här uppstår ibland konflikter med vänner som förhåller sig annorlunda, som blir galna av att ha en destination "kanske" i sikte, kanske inte. Jag menar inte att det ena förhållningssättet är bättre än det andra, men de kommer att stöta sig mot varandra på ett ganska fundamentalt sätt, eftersom det handlar om helt olika sätt att se platser, att röra sig, att förstå saker som väsentliga och oväsentliga. Long island city, där jag befinner mig, sägs vara hippt på lite samma sätt som Williamsburg. Men jag trivs bättre här, kanske för att det är mindre folk som går på gatorna och dräller och kollar in varandra och här finns det faktiskt människor som är äldre än 30. (Jag har svårt med västra Williamsburg.) Ändock: inne i baren hör jag en ung dam komplimentera en ung mans mustasch. Själv kan jag inte ta män med mustasch riktigt på allvar, jag måste kämpa med det. Skälet till att jag styr stegen just hit är barens urval av ädla skotska drycker, som jag inte förtärt under min vistelse i USA. Nu får jag en Talisker. Bartendern häller upp en trippel enligt frejdligt ögonmått. Det smakar underbart. Det är livemusik i baren om söndagarna. Instrument riggar upp, pluggas in. En gatulykta lyser in i baren och skapar ett våldsamt, underligt sken. En ung man med gitarr stiger upp på en miniscen. Jag gillar simpel country. Gränsen går vid texter om blod och järnvägsspår och tusen dåliga metaforer. Jag tänker att den unga mannen borde skriva mera om majs och lära sig spela fiol eller anlita någon som kan. Två ytterligare artister uppträder och de spelar countrymusik som är helt acceptabel. Jag har hittat någon ädel dryck till och är en smula omtöcknad i huvudet när jag på ett magiskt vis hittar hem genom gator, E-, N- och Q-tåg. No I'm not from Philly, I'm from ----.

den bortglömda konsten att skriva en livstrött bok

2011-11-11T17:43:00.001+02:00

Man kan fråga sig varför jag plågar mig själv med att läsa vidare i The Lost Art of Walking. Kanske är det för att boken inte är lite dålig - den är spektakulärt dålig. Jag har nu också identifierat författaren. Det är inte alls Geoff Nicholson, utan David Brent som skrivit boken. Åtminstone är jag säker på att det är David Brent som författat intervjun med Iain Sinclair, där vi bland annat får veta att a) S har läst flera böcker än författaren, b) S tycker om att promenera, precis som författaren, C) S har en ljusare röst än författaren föreställt sig och d) S är inte intresserad av att ta en promenad med författaren e) att promenera hög som ett hus på syra "has a monstruous aspect to it".

Nicholson fortsätter ägna sig åt manliga författare. Han radar namn på namn, excentrisk gubbe efter excentrisk gubbe (oj så mycket tossigt man kan hitta på fotledes). Nicholson dedikerar emellertid ett helt stycke åt en kvinnlig författare, Virginia Woolf. Vad har han att säga? Jo, att han "tvingat sig igenom" hennes böcker och att han vill smälla till Mrs Dalloway för att hon är så jobbigt uppmärksam. Är den här killen lite obehaglig eller vad? Att skribenten inte förstår sig på Woolf säger bara något om att Woolf är en rasande bra författare. Han hinner också med en rasistisk beskrivning av Harlem, där det enda han kan tänka på/se är att han är den enda vita människan på gatan.

Författarens egen uppmärksamhet riktas mot anti-klimax. Ett långt kapitel ägnas åt psykogeografi. Om läsaren är obekant med detta fenomen blir hon nog inte klokare här. Nicholson går på konferens och drar snart slutsatsen att psykogeografi är löjligt och att han föredrar att gå hem nu. Trots att boken är skriven i pigg pop-stil är det en av de mest livströtta texter jag läst sedan jag dumt nog tog mig för att ögna igenom Alain de Bottons bok om arbete (för att jag skriver om arbete). Nästan allt förvandlas i Nicholsons händer till frivolt och lönlöst och löjligt. Det som finns kvar är det excentriska irrandet samt ett kort, flyktigt ögonblick av ---. Nicholson säger sig gå för att undvika att bli deprimerad. Helt begripligt, och kanske kunde man få en bra beskrivning av vad detta betyder. Men Nicholson slänger bara ut detta som ett personligt faktum: sådan är jag. Märkligt/typiskt nog är den bästa episoden i boken en story om hur Nicholsons familj spenderade semestrar på trötta semesterorter där det fanns noll saker att göra förutom att dra benen efter sig och där familjen dessutom verkade sakna vilja att göra något. Här lyckas Nicholson plötsligt hitta rätt, och det går lätt att hitta fram till beskrivningen, och den tragedi som finns inbäddad där.

Nicholson ser gående som en form av erövring, att göra ett område till sitt, att markera revir. Hur kommer ett sådant perspektiv för en överhuvudtaget? Jag är alldeles säker på att jag inte vill dela Nicholsons hållning till gående. Man kunde tro att en bok om gående skulle vilja få en att rusa ut och bege sig på upptäcktsfärd. Boken lyckas på inget sätt med detta. Alla platser som beskrivs förblir fångade i Nicholsons glättiga försök att lyfta fram sig själv: "här finns ju inte mycket att se egentligen men jag är en excentrisk man som har en fäbless för konstiga promenadprojekt och därför är jag här för att det här är mitt tvångsmässiga projekt". Mot slutet av boken, då Nicholson blir mera självbiografisk, är texten lite mindre upptagen av det här.

Kanske jobbar Geoff Nicholson i själva verket för någon marknadsföringsenhet på ett krisande bilproducerande företag?

They don't make this kind of music anymore

2011-11-10T18:36:00.003+02:00

For Carnation - For Carnation (2000) är en skiva jag lyssnar på när jag är trött på musik, när ingen ny musik fastnar, när jag är trött på andra saker. Skivan är rotad i nittiotalets postrock, men det vore fel att hänga upp sig på det. Bas och trummor är en vinnande kombination, helt enkelt. Bandets ledande figur Brian McMahan spelade under nittiotalet i konstellationer som Slint. Visst kan man höra spår av det. For Carnation är en fantastisk samling låtar och skivan har inte åldrats ett dugg (kanske kunde man ha tryckt lite mera sällan på effektknapparna, men det är en kommentar i marginalen). Tyst, impressionistisk, olustig. Musik för skymningszonen. Dröjande toner, upprepning, sång som viskas nära, nära mikrofonen. Melodierna förblir antydningar. Allt låter olycksbådande. Kanske, kanske görs detta lite för tydligt vid något tillfälle. Liknande stämningar hittar man numera i paranoid dubstep, men For carnation har inte den där tillbakablickande futurismen som det där dubstepmörkret brukar vara genomströmmat av. Det är snarare bluesen som på ett intressant sätt är närvarande på skivan, det slags blues som inte är det minsta bredbent utan som är mera ett mummel, en nynnad melodi av Blind Willie Johnson. En och annan synthslinga (här kunde kanske en viss ytterligare restriktion ha iakttagits) markerar tonläget. Referenser kan man sprida till höger och vänster. Det spanska bandet Migala eller Tindersticks kommer kanske närmast (Migala var väl aldrig riktigt kände och är det inte nu heller). Kanske också: Bedheads (ett annat band som tiden slukat upp) Transaction de novo. Varför inte: Talk Talks två sista skivor (den ena har just givits på nytt!). Chicago har/hade många grupper som jobbar med gränslandet jazz och tyst rock, så jag vill också nämna Boxhead ensemble, som jag brukar tjata om med jämna mellanrum - helt enkelt för att de där väldigt bra och förtjänar att nämnas i varje sammanhang.
Jag kommer ihåg att min kompis skaffade den här skivan åt mig (i Schweiz?) och att vi lyssnade på den tillsammans i hennes vardagsrum med alla lampor släckta. Ett magiskt musikögonblick.

arbete, ställen, urbana fickor

2011-11-09T08:23:00.003+02:00

Åttonde november: det är kusligt varm ute. Vårväder. Mitten av april. I New York gör jag ungefär samma sak som i Åbo, tröttnar på att arbeta, läsa och skriva, på ett ställe. Jag vill röra på mig, sätta mig ner på en skum inrättning någonstans och få saker gjorda. Urbant brus och vänligt mummel, i måttliga doser, gör att jag kan koncentrera mig på texten och ingenting annat. På bibliotek blir jag snabbt okoncentrerad och börjar störa mig på alla möjliga underliga detaljer i den mänskliga och icke-mänskliga världen. I Åbo är det inte så lätt att hitta bra ställen att jobba på (men jag har mina stamställen). Här i New York är det inte heller så lätt. Starbucks: nej. Finare caféer finns det många men där får man ägna sig mera åt sina neuroser än sitt arbete (vilket är slöseri med resurser). Fina kakställen finns det också men många av dem är så små att det inte går att hänga någon längre stund i utrymmet. Efter tre månaders idogt letande har jag nosat mig fram till några ställen. I Park slope, Brooklyn, finns det förutom barnfamiljer också många kaféer. En del av dem är jobbiga och snofsiga. En dag går jag in på ett kafé som tycks tillhöra den där kategorin. Slår mig ändå ner med min bok och efter tre minuter är jag såld på stället eftersom den polerade ytan kombineras med en spellista med uteslutande - pudelrock. Van Halen, Guns n' Roses, Mötley Crüe. Sådant ger mig arbetsro. Ett annat ställe i Chelsea säljer såna där underliga kakor, macarons, som egentligen smakar pyton. Stället heter något på franska och deras musikutbud är en förbryllande blandning av opera, radiopop och dålig hårdrock. Ergo: jag trivs. Det känns helt logiskt att omringa Kapitalet med färgglada kakor (som smakar damm, grädde och karamellfärg) och rejält kaffe. Faktorn som gör stället inbjudande är att lokalen är så pass stor att det går att gömma sig där. Det känns inte som att personalen sveper över kunderna med falkblick var femte minut: ska inte ni gå hem snart? Många yngre människor är nästan lika expressivt uttråkade på jobbet som den postsovjetiska personalen i Moskva. Ska man bo här i stan får man lära sig att helt enkelt ignorera giftig ironi och sura gäspningar. Ta det sociologiskt, liksom. Mitt senaste fynd är ett mysigt ställe på Upper West Side. Stället har en tre sidor lång kakmeny och klientelet består av pensionärer som för livliga diskussioner på hebreiska.

Jag har också irrat runt för att hitta den perfekta baren där det går att läsa i lugn och ro. Det är lite svårt, för de barer som är trevliga (dvs. trevligt slitna) har ofta väldigt skum belysning. Jag drar mig för att rusta mig med egen läslampa. Idag smög jag emellertid omkring i norra Chelsea i ett par bedrägligt trista kvarter. Där hittade jag det perfekta stället. Billy Mark's West bar, nionde avenyn, tjugonionde gatan. Jag välkomnas av en halvtom lokal. En man som har det där mångtydiga utseendet "jag har varit med om precis allt, sett allt, hört allt" frågar vad som önskas. Jag ber om rekommendationer och får i min hand en dryck som heter High life ("the Champagne of beer!"). Den smakar ingenting. Det gör inget. Bartendern står i ett hörn där han alternerar mellan att rossla, ropa åt/med kunder (t.ex. "don't yell!!!"), sjunga med i de låtar som spelas - eller "med" är inte riktigt sant. Han hinner sjunga de finaste passagerna redan några sekunder innan artisten hunnit dit. Ljudanläggningen får precis allt att låta bra. Basen pulserar i något ben i huvudet. Vi snackar en eminent blandning av det värsta och det bästa: Talking heads, Journey, bling-bling-lyrik, Temptations, Billie Holiday. Volymen är inte fy skäms heller. Stämningen på baren är rowdy fast klockan inte är mer än sju. Svårt att beskriva: rojsigt på ett sätt som genast får en att känna sig som hemma (och ja, det är en lite finsk bar). Jag får genast känslan att vad som helst kan hända i det här rummet. I motsats till en del liknande ställen är stämningen inte ironisk. Belysningen är utmärkt för avslappnade studier. Ett gäng killar spelar biljard. Vid ett bås diskuterar ett par tjejer med allvarsamma röster. Jag smusslar lite med min Marx. Det här är ett ställe där man inte riktigt vet vad en sådan tänkare kan väcka för reaktioner. --- Ett underbart ställe. En snabb promenad tillbaka till universitetet. Empire state building lyser som en fucking julgran i mörkret. Kostymnissar på hemväg från jobbet. Folk går med sina hundar. En man vädjar i telefonen "I didn't mean it that way".

måndagar med doktor F

2011-11-07T23:19:00.003+02:00

I New York ska man så klart syssla med psykoanalys och det är precis vad jag gör. Varje måndag sitter jag i ett rum där en humoristisk äldre man torrt och metodiskt lägger ut Freuds olika teorier om medvetandet. Det är otroligt hög nivå på kursen. De flesta studenterna har läst en massa Freud och är du med den ofta tekniska vokabulären (doktorn är ju doktor). Jag är nybörjare och sitter och lyssnar med stora öron, ibland förbluffad, ibland oroad. Kort sagt: det är jävligt intressant/givande. Har man läst Freud går det betydligt lättare att hänga med i vad som händer i den kontinentala filosofin och i en viss typ av kulturdebatt. (Visst kan man fråga sig: hur mycket vill man hänga med, men det är en annan sak.) Att lyssna på en praktiserande psykoanalytiker som tolkar Freud filosofiskt är också väldigt intressant: här finns en känslighet för vad det faktiskt innebär att möta människor som har väldigt olika typer av svårigheter. Kursen ägnas inte åt att kritisera Freud, utan att ge något slags övergripande bild av hur Freuds tankar utvecklas från bok till bok (och det gör de, rätt så radikalt). Föreläsarens perspektiv är filosofiskt på så sätt att han fokuserar på Freud som medvetandefilosof: vad innebär det att tala om något som omedvetet? På vilket sätt gör Freud upp med dualistiska föreställningar? Vi håller oss tätt, tätt till texterna. Att läsa Freud är konstigt. Freud säger en del kloka saker, en del saker som kanske kan göras vettiga med lite/mycket/enorm god vilja, och en del saker är bara bisarra eller totalt motbjudande. Så här vackert skriver doktorn om den manliga och den kvinnliga kärleken i "On Narcissism" (från 1914):

"A comparison of the male and female sexes then shows that there are fundamental differences between them in respect of their type of object-choice, although these differences are of course not universal. Complete object-love of the attachment type is, properly speaking, characteristic of the male. It displays the marked sexual overvaluation which is doubtless derived from the child's original narcissism and thus corresponds to a transference of that narcissism to the sexual object. This sexual overvaluation is the origin of the peculiar state of being in love, a state suggestive of a neurotic compulsion, which is thus traceable to an impoverishment of the ego as regards libido in favour of the love-object.1 A different course is followed in the type of female most frequently met with, which is probably the purest and truest one. With the onset of puberty the maturing of the female sexual organs, which up till then have been in a condition of latency, seems to bring about an intensification of the original narcissism, and this is unfavourable to the development of a true object-choice with its accompanying sexual overvaluation. Women, especially if they grow up with good looks, develop a certain self-contentment which compensates them for the social restrictions that are imposed upon them in their choice of object. Strictly speaking, it is only themselves that such women love with an intensity comparable to that of the man's love for them. Nor does their need lie in the direction of loving, but of being loved; and the man who fulfils this condition is the one who finds favour with them."

Efteråt jämförs kvinnor med katter, ett jaktbyte, barn och kriminella (alla inneslutna i sin värld, eller hur det nu var.)

Bilden är lätt att känna igen från de unknaste ställen. Mannen riktar sig utåt och attraheras av kvinnan som inte riktigt tillhör denna värld. Den goda doktorn, som har en högst ambivalent inställning till sin roll som vetenskapsman, kan förstås inte låta bli att säga att den kvinnliga ego-fokuserade kärleken är den sannast och den renaste. På vissa ställen i sina skrifter är Freud noga med att grunda sina påståenden på psykoanalytisk erfarenhet eller något annat. Ofta slängs saker ut som en förmodan som så småningom ska bestyrkas genom erfarenhet och forskning. Så här låter det här:

"Perhaps it is not out of place here to give an assurance that this description of the feminine form of erotic life is not due to any tendentious desire on my part to depreciate women. Apart from the fact that tendentiousness is quite alien to me, I know that these different lines of development correspond to the differentiation of functions in a highly complicated biological whole; further, I am ready to admit that there are quite a number of women who love according to the masculine type and who also develop the sexual overvaluation proper to that type."
Vetenskapligt så det förslår.

Vår luttrade professor säger att han "feels like blushing". En mycket adekvat respons.

---- Jag undrar hur folk som jobbar professionellt med psykoanalys hanterar Freud, hur utbildningen ser ut. Hur behandlas Freud där, hur läses Freud, hur hittar man sig själv i Freuds texter, eller måste man hittar sig själv i Freuds texter för att vara freudiansk psykoanalytiker idag? Jag antar att svaret är: det beror på. Det kan i vilket fall som helst inte vara helt lätt.

"a charming book"

2011-11-07T16:41:00.002+02:00

I en bokaffär hittade jag för ett tag sedan en bok om gående. Vände och vred på boken och även om jag hade mina misstankar blev det köp av. Blev helt enkelt så glad av att hitta en bok om detta ämne (tänkte på Gs gåendefilosoferande och kanske var det mest det som gjorde mig glad). Nu läser jag The Lost Art of Walking (titeln i sig röjer vad det är för bok) av Geoff Nicholson, som beskrivs som någon typ av kulturkommentator (? intressant titel; - vad jobbar du med? - jag kommenterar kultur jag i välformulerade böcker med både hög- och lågkulturella referenser. - det låter intressant!). I skrytblurbarna beskrivs boken med adjektiv som "bewitching", "amusing", "charming", "a mirthful ode". Varningsklockorna dånar. Efter femtio sidor lägger jag boken ifrån mig och skriker kulturfientliga invektiv. Ni känner säkert igen det slags bok jag har framför mig: Nicholson vill framstå som en smart, beläst (betoning på beläst) kulturkille som månar om att inte vara alltför tyngd av livets allvar. I boken kopplar han några lustiga personliga anekdoter till de stora Författarnas Strövtåg. De Stora Författarna är alla (hittills) män. (Nicholson definierar det manliga gåendet som att glutta på kvinnor.) Det är något med den här boken som gör mig förbannad. Det är så klart dels en sexistisk ton som går igen. Men det är kanske framför allt en viss typ av hållning till Bildning, en inställning till vad det betyder att skriva en lättsam Bildad bok riktad till Vanliga Joe. Genom att nämna en massa författare och deras drulliga gåendestories skapar Nicholson ett allmänt gemytligt samförstånd i boken. Kulturgubbarna och killarna spankulerar tillsammans liksom i en ledigt charmerande rytm. Visst är livet lite tokigt, grabbar?! Och här går man! LOL! Låt mig citera Byron... (Ska försöka skriva ett mera substantiellt inlägg om gående sen.)

den sunkiga salongen

2011-11-05T19:53:00.000+02:00

New York kräver sina kontraster. Det enda logiska är att försjunka i bröderna Goncourts dagböcker, som finns översatta till engelska, och en svensk översättning finns tydligen också, men jag har inte sett den. Dagböckerna erbjuder en total motvikt mot Amerika, sund framåtanda, polerade ytor och ja, en total motvikt mot det mesta. Redan år 1867 jämrar sig bröderna över att världen är amerikaniserad. Men den franska kulturen eller någon annan kultur är inte mycket bättre. Sann och äkta kultur representeras så klart av brödernas egna litterära verk och i vissa skrifter som deras kompisar författat.

Jag läser i snigelfart, men det är inget nytt. Goncourtbröderna, Edmond & Jules, skrev en ofantlig mängd romaner, artiklar och pjäser och vetenskap och what not men nådde ingen större framgång, varken när det begav sig (andra hälften av 1800-talet) eller nu (nu är deras namn kanske mest känt som ett namn på ett litterärt pris). Deras dagböcker har däremot gått till historien, och de omnämns bland annat utförligt i en passage i På spaning efter den tid som flytt. Jag är inte helt säker på varför det är roligt att läsa den här boken. Bröderna är omåttligt misogyna, misantropiska och skvallriga. Referenserna i boken har dock i många fall blivit rejält otillgängliga för en läsare som mig, som inte riktigt har koll på den tidens creme de la creme. För det är just detta som boken handlar om: ett oöverskådligt nätverk av kulturpersonligheter, adel och societetsfolk och överklass och outcasts. Dagböckerna förtäljer om middagar, luncher, salongschill. Röriga och pikanta diskussioner återges: om konstens väsen, sjukdomar, någon bekant som gjort bort sig igen, någon bekant som skrivit något dumt, Flaubert pratar om sig själv. Och titt som tätt grälas det om Homeros' kvaliteter. Trots att jag många gånger har svårt att veta hur man ska reagera på delikat skvaller om kejsaren/Flaubert/Mme Sand/ett lokalt fyllo är det en underhållande bok för var och en som vill umgås lite med gammal god spleen, livsleda, tråkighet. Bröderna funderar så klart mycket över sin egen genialitet och de drar ständigt den fullständigt vattentäta slutsatsen att genier alltid är neurotiker. Deras självuppfattning kontrasteras med världens galna, lumpna och oriktiga omdömen om dem (de blir arresterade för osedliga skrifter, blir utbuade, får dåliga recensioner - men har också några trogna vänner i sitt lilla kotteri.) Det är nog inte brödernas skarpa samhällsanalyser som gör boken läsvärd (fast här finns ett par intressanta beskrivningar av en polisiär regim och de förändringar som Pariskommunen för med sig). Brödernas spetsfundiga & metafysiska aforismer är ofta mera fåniga än tänkvärda. Mest är det nog den oändliga självupptagenheten, skvallerlystnaden och den allmänna pessimismen som åtminstone skiljer Goncourtbrödernas artonhundratalsmörker från 2000-talets dyrkan av hälsa och positive thinking. Att vara krasslig, ha dåliga nerver, att dras med en och annan könssjukdom hör för Gouncourtbröderna ihop med litterärt djup.

"We spent the day wandering about in despair, dragging our feet through the dead leaves in the Tuileries Gardens, blind to things and people, with a bitter taste in our mouths and a void in our heads."

Bröderna vantrivs naturligtvis i kulturen på precis alla sätt. Här är det svårt att inte instämma med brödernas analys av tidernas andliga förfall, förflackning och nivellering av värden:

"A sign of the times: there are no longer any chairs in the bookshops along the embankments. France was the last bookseller who provided chairs where you could sit down and chat and wast a little time between sales. Nowadays books are bought standing. A request for a book and the naming of the price; that is the sort of transaction to which the all-devouring activity of modern trade has reduced bookselling, which used to be a matter for dawdling, idling and chatty, friendly browsing."

industrimagnat 1 & 2

2011-11-05T07:48:00.000+02:00

Industriman tittar in i kameran (Foto: August Sander, 1929)

Industriman sitter obekvämt på kuddar! (Foto: August Sander, 1927)

Är man i New York är det obligatoriskt att besöka MoMa. Jag släpar mig dit först nu. MoMa: massor av människor (många tittar knappt på bilderna/installationerna; de fotograferar dem med sina fina telefoner och systemkameror!?), jag håller i misstag på att törna in i en Monet-målning, en skittrist & sexistisk utställning om någon de Kooning som tydligen är känd (jag: vet i det närmaste ingenting om konst, men jag är alldeles säker på att abstraherade nakna damer i min bok inte kan räknas som vidunderliga uttryck för mänsklig kreativitet). MoMa har ändå sina höjdpunkter. Som ovan. Fotografierna heter, kort och gott, lakoniskt och allt det där - "Industrialist" och "Industrial Magnate". Fantastiska bilder: roliga, pinsamma, berättande, konstiga.

The soft moon

2011-11-03T17:47:00.001+02:00

Har man ett varmt förhållande till muntra orkestrar i Joy divisions eller Suicides anda är det möjligt att detta nya band kan göra din onsdag lite extra mysig.

Werner H och det mänskliga

2011-11-03T07:15:00.003+02:00

Igår råkade jag gå förbi en biograf ("råkade" som i "hade vägarna ---- förbi") och noterade då att en dokumentärfestival drar igång idag. Werner Herzog står för öppningsfilmen. Egentligen tycker jag att en del av Herzogs filmer är medelmåttiga, medan andra är lysande. Gubben är produktiv. Så gott som alla hans filmer är lite tvivelaktiga; det finns alltid lite oroväckande frågor om exakt vad Herzog vill säga. Perspektiven som förs fram är ofta drastiska och ibland rätt så dunkla. Men jag har en grej för denna farbror med den tyska accenten. Herzog påminner om en av mina släktingar, vars perspektiv jag inte alltid vill skriva under på, men som alltid är fantastiskt rolig att lyssna på. Precis som denna släkting är Herzog bra på att, som det heter, lägga ut texten. Vete dock fan var man har honom när allt sägs i en blandning av gravallvar och klurig absurdism. På festivalen visas Herzogs senaste dokumentär, Into the Abyss, som i någon bemärkelse handlar om dödsstraff, utan att filmen dock är avsedd att "ta ställning i en debatt" (men Herzog gör det nog klart hur han själv förstår dödsstraff). Före filmen meddelar Herzog att familjer som drabbats av våldsbrott bjudits in till föreställningen. Detta faktum hinner jag förtränga när intervjun, som är av det glättiga slaget, kör igång. Filmen visar sig vara otroligt ojämn. Herzog har en bra blick för att skapa levande bilder av människor som säger saker som låter helt knasigt/extremt sorgligt (ibland både och). I centrum av filmen står ett trippelmord som begåtts för att få tag i en sketen bil. En ung dödsdömd man intervjuas i sin cell. Den unga mannen ler stort och säger att man måste lita på Gud. Målas det med grova penseln? Absolut inte. På sitt karaktäristiskt kluriga sätt intervjuar Herzog offrens & förövarnas familjemedlemmar, en präst, en annan ung man som dömts för brottet osv. Tonläget kastar oupphörligt. Från vridet humoristiska scener - där det hela tiden är oklart om det är okej att skratta - slungas publiken in i mycket obehagliga bilder. Flera gånger blir jag obehagligt berörd av bildmaterial som på ett sätt är bekant (i bemärkelsen: sånt vi ofta ser på teve), men som här blir akut fruktansvärt. Då och då: Herzogs eget "livsbejakande" perspektiv (hittar inget bättre ord). Är man lite bekant med Herzogs filmer kan en linje urskiljas: livet som något slags outgrundlig energi som strömmar åt en massa olika oregerliga håll. Jag vet inte om Herzog alltid lyckas så bra i detta uppsåt (ibland tyr han sig till bisarra lösningar för att göra sin poäng). Filmen appellerar på olika sätt till southern gothic-stämningar, vilket ibland görs relativt snyggt (ni ska veta att jag gillar southern gothic i alla former) och ibland klichémässigt plumpt. Kompositionsmässigt håller filmen inte riktigt ihop; kanske är den rentav en smula slafsig. Som sagt: det är en märklig film och jag vet inte om det är ett beröm. I några scener dröjer kameran bisarrt länge kvar vid de intervjuades ansikten, det är alldeles tyst och jag får flera gånger känslan av att jag ser något jag inte borde/vill se.

I en underlig frågestund efteråt säger regissören himself att han ville göra en film som visar människor som människor (han gör en distinktion till att "förmänskliga" en förövare). På ett plan lyckas han: de dömda unga männen framträ1der utan försök att göra ett entydigt porträtt; det vi ser är just en snapshot, vilket på något sätt är drabbande. Herzog säger å ena sidan att dokumentärer alltid bör vara regisserade men det kommer samtidigt fram att intervjuerna gjorts otroligt snabbt. I vissa scener blir Herzog lite väl kär i sitt gotiska spår (öde landskap, hotfull musik, fåglar som skingras), och börjar rota bland stereotyper av "white trash" i djupaste Amerika. Det är en konstig liten film, skakande ibland, dålig ibland. Framför allt är det underligt att se Werner H sitta i pullover och mysa/prata allvar/tacka samarbetspartners (vi är i Amerika: det pratas mycket pängar). Publiken bestod till stora delar av filmskolekids. Före filmen hör vi dem rangordna filmer och regissörer, vilket är en smula tröttsamt att lyssna på.

über Gewissheit

2011-10-31T04:01:00.000+02:00

[Jag sticker in huvet i en toalett som just håller på att städas, vill försäkra mig om att jag inte stör städerskans arbete]
- ok to use? [i new york ska man uttrycka sig maffia-aktigt kortfattat, pekar mot bås]
- ------ ---- --- --
- ???
- MALE OR FEMALE?
- F..emale
- ARE YOU SURE?
- [kissnödigt] I AM SURE!!!!!!!!!!

Jag kan bara le och tänka på Wittgenstein, olika användningar av "att vara säker" (här, som i: du lurar väl inte mig, din pissnödiga lurendrejare?) och hur en i vissa lägen minst av allt klarar av att diskutera könspolitik.

röra sig, föra sig, tänka, filosofera

2011-10-30T03:57:00.021+03:00

jag läser litteraturkritikern Susanne Christensens fina blogg. hon länkar till sina bilder från new york. på en av bilderna sitter judith butler och funderar. jag fixade inte att gå och lyssna på butler och cixous och ronell. det var dumt. jag klarade inte av tanken på ett auditorium/nyfikna människor/kändisfilosofer/dålig luft/sirliga formuleringar. sen ser jag den där fina bilden och önskar att jag hade gått dit i alla fall. häromdagen satt jag i ett rum med filosofer som diskuterade kring ett seminarium. de pratade hit och dit om kända filosofer. butler hade bjudits till en grej förra året. kommit också. men det var ju för att hon råkade vara i new york, sa någon. ja. konstigt/underligt, i new york händer allt och dit lockas alla och dit kan alla komma. då blev jag ännu mera motvillig. men nu, omtänkt. jag hade velat se butler fundera - okej? om det är något som är kul med filosofi är det att se hur överraskande mycket som kan omfattas av "att tänka". att filosofera snurrar kring att tänka för sig själv och tänka med andra och ut-tänka och klar-tänka, men det gäller också att försöka uttrycka sig, göra sig förstådd, ta in det någon sagt, reagera vettigt och inte ovettigt, hålla sans, förhålla sig till saker - hålla sitt tänkande levande. om det är något som gör mig närmast gråtfärdig är det ett enormt tjat om filosofiska "positioner" (att själv inta en position). då har man slängt sig i graven som tänkare, tycker jag - då har man mumifierat sitt tänkande helt av fri vilja. filosofin som verksamhet mellan människor är, om något, ett uttryck för att tänkandet inte är en process inne i huvet.

själv är jag dessvärre rätt så dålig på att följa med föredrag som folk läser opp på konferenser och dylika evenemang. tappar greppet, faller av kärran, börjar tänka på vad jag ska äta till middag, blir outhärdligt sömnig oavsett hur intressant pappret är. däremot är det alltid roligt att se hur filosofi görs mellan människor och hur filosofer rör sig och för sig.

expressiva filosofer, babblande filosofer, krumbuktande filosofer, mumlande filosofer, gestikulerande filosofer, fnissande filosofer, strama filosofer, hoppande och skuttande filosofer, skittråkiga filosofer, rabblande filosofer, finslipade filosofer, surmulna filosofer, extravaganta filosofer, slöa filosofer, plirande filosofer, halvsovande filosofer, glada filosofer, grymtande filosofer, nyktra filosofer, onyktra filosofer, röriga filosofer, filosofer som tycker om att numrera saker (för det blir så vetenskapligt och uebersichtlich då), snälla filosofer, arroganta filosofer, humoristiskt muttrande filosofer, filosofer som famlar i mörkret, galna filosofer, griniga och defensiva filosofer, joviala filosofer, obegripliga filosofer, expresspratande filosofer, argsinta filosofer, sävliga filosofer, ödmjuka filosofer, filosofer som spiller ut sitt vatten (kategorin nervösa f.), ängsliga filosofer, duellerande filosofer, kverulantiska filosofer, grundliga filosofer, filosofer som är höga i korken, funderande filosofer, kluriga filosofer, burdusa filosofer, hummande filosofer, nyfikna filosofer, distraherade filosofer, egofilosofer, roliga filosofer, tysta filosofer, luttrade filosofer, teflonfilosofer, blyga filosofer, divafilosofer, kameleontfilosofer, tramsfilosofer, dialogiska filosofer, kloka filosofer. FAN I HELVETE ATT JAG INTE GICK DIT, fy skäms.

en bild för att illustrera fascinationen med filosof-hållningar:

Det är en så himla bra bild av Arendt (Arendt påminner om min mormor på den här bilden, och det är så konstigt att göra den kopplingen; kanske inte så bra att söka mormorssurrogat bland historiska filosofer eller kanske är det precis just det man ska göra). Hur olika det kan se ut att tänka/fundera/vara försjunken i tankar/tänka efter/skärpa sig/slappna av/hitta ett flyt/komma av sig/formulera sina tankar/bli intrasslad i något och inte hitta ut/ta en paus och andas/bli avbruten i sina funderingar/bli förbluffad av det någon sagt/få en insikt/försöka hänga med i någon annans krångliga resonemang/att försöka att inte visa att man tycker att den andra snackar bull/att bli ivrig. Jag tror knappast jag hade lärt mig något jättespännande på en timme och fyrtiofem minuter. Men det hade varit kul att se hur en filosof som jag har läst är "i verkligheten"; hur funderande i skrift kan skilja sig från en filosofisk muntlig utläggning eller ett samtal.

uppdatering

2011-10-29T21:52:00.005+03:00

Eller va?

Jag kommer att sakna Brooklyn. Det finaste med New York är det oändliga antalet stadsdelar man kan utforska. Kanske hittar man en restaurang på en gata med kilometer efter kilometer av bilfirmor, mackar och målfärgsaffärer. Kanske kan man äta torra pannkakor med smör och sirap. Kanske blir man betjänad av en hummande gubbe i sjuttioårsåldern. Kanske kan man känna världen smälta bort helt och hållet.

Min vän kommer på besök. Hon vill vara turist. Jag gör ett halvhjärtat försök. Färjan mellan Staten island och Manhattan är gratis. Förutom horder av turister och den gröna frihetstanten ser man havet, och havet är havet.

I finanskvarteren en het eftermiddag. Finansgubbarna med sitt hämtkaffe. Hela Wall street luktar cigaretter. Vid börsen spatserar två polishästar. Stämningen är trött och sur. En tunnelbanestation är avspärrad, jag vet inte varför.

Occupy Wall street ockuperar nog inte Wall street, men nog Zucotti park. Där finns tält och sovsäckar och informationsbord. Skäggiga unga män. Någon håller ett tal om polisvåld. Utanför parken finns massor av poliser. Människor fotar ockupanterna - vilket kul upptåg va? Mitt emot finns den berömda pizzerian som förser ockupanterna med spis. Ostpizzan är inte dålig (i New York kan man få vansinnig hemsk pizza).

& sånt, hög byggnad, många hus, det blåser kring öronen.

Stalins åttonde syster. En bank.

Coney island: nöjesfält, strand, ö. Ryska gubbar fiskar och dricker vodka. Vågorna brusar. Neon och gråa bumlingar till hus. En livlös sol pulserar i ett par moln. En dam i päls poserar för en fotograf. Det är som en konstig dröm. Vi dricker blaskig öl på Ruby's bar. En femtiotalsidol croonar. Bredvid oss förs ett tystlåtet samtal om kapitalismen. Bartendern säger åt varmkorvgubben att han ska ge en bit mat åt en hemlös man som huttrar. Vi huttrar också. Fåglar på jakt efter mat. Nöjesfältet är upplyst men ingen är där.

Det snöar. Våt, vidrig snö. Till och med under tre tröjor och två täcken är det kallt. Pisskaffe. Min lägenhetskompis röker och lyssnar på julsånger med sin väninna. De har för vana att bråka på skämt. Bakom väggen bråkar någon på riktigt. Jag är eftermiddagstrött. Mest av allt skulle jag behöva en whisky. Kanske tre.

EDIT: Vid en viss temperaturgräns slås värmeelementen på. Detta var ett ögonblick som i mig ingöt en känsla av skräckblandad förundran. Elementet - en silverfärgad, robust historia, klingar, bultar, piper, river, pyser, frasar, frustar, rosslar: gnisslar: skramlar. Att läsa Marx invid denna skapelse från en annan tid - nix problem. Jag tänker mig att det är så här ett stålverk anno 1860 måste ha låtit. Nu kommer jag att sova fantastiskt gott och drömma fina drömmar under Blixa Bargelds orkesterledning.

jag och Chuck

2011-10-23T18:23:00.001+03:00

Jag har tränat på att precisera min blick. Det finns prekära situationer då språket kommer till korta. Att göra en diskret, men uppenbar gest. "Nu räcker det." Jag har övat och övat. Låtsas att jag är Chuck Norris. Svänger på huvudet, tittar strängt, intensivt - fear me, punk. Jag provar blicken på gubbar i tunnelbanan som sitter onödigt och machoaktigt bredbent så att vissa andra får kura ihop sig på sina millimetrar. Blicken biter sällan på de här gentlemännen. De fattar liksom inte att de sitter bredvid Chuck fucking Norris. Igår ägnade jag mig åt mitt lördagsnöje: att besöka spännande biografer i New York och se bra filmer. Salongen är full. Filmen är av en sådan kaliber att man vill följa olika dimensioner av den, både bild och ljud. En ung man bredvid mig knaprar intensivt på sina popcorn. Jag hör honom mumsa i mörkret, påsen prasslar, mera smackande. Istället för att tänka på Bresson/moralen/film & rörelse migrerar hela min uppmärksamhet i riktningen: ätande människa. Med andra ord, jag är irriterad. Rätar på ryggen. Vrider på huvudet - låååångsamt. Tittar mannen i ögonen. Nickar mot påsen. Tittar mannen i ögonen. Varvid påsen plockas bort. Jag sjunker förnöjt tillbaka i stolen. Popcorn borde förbjudas på biografer, och därmed jämt.

universitetet i samhället

2011-10-23T05:00:00.001+03:00

Occupy Wall Street börjar ta mer och mer plats i medier här i USA. Beskrivningarna är inte alltid förlöjligande, fastän New York Times förra helgen prydde sin söndagsrapport med en maskerad ung människa som är i färd med att sparka in ett fönster. En sak som har gjort mig både glad och positivt förbluffad är hur ledningen vid The New School har aktiverat sig. Som sagt ställdes vissa föreläsningar in under en stödmarsch. Man såg personal i marschen. På kurserna jag deltar i (okej, okej, det är kurser om Marx, Arendt och Merleau-Ponty men i alla fall) talar föreläsarna med en viss entusiasm om den här rörelsen (i ett fall: STOR entusiasm, det formligen bubblar om hela människan, vilket är fint, och lite rörande, att se). För en vecka sedan skickade presidenten för universitetet ett mejl till alla. Jag antar att den positionen motsvarar en rektor? Jag vet skamligt lite om administrationen vid amerikanska universitet. I mejlet där uttalade han sitt stöd åt de studenter som blivit arresterade. Presidenten uppmanade folk att delta i denna rörelse på ett icke-våldsamt sätt. Igår kom ännu ett mejl där presidenten meddelar att det kommer att ordnas en speciellt dag, "a teach-in" där syftet är att fundera kring Occupy Wall street. Presidenten hänvisar till New Schools historia: att kämpa mot orättvisor och tänka kritiskt. Han uppmanar alla att delta i detta evenemang. Jag ser mejlet alltför sent: hinner inte delta. I vilket fall som helst ger mig detta lite hopp gällande vilket slags roll i samhället ett universitet kan ha. Relationen mellan samhället och universitetet behöver inte begränsas till att informera om universitetet, att marknadsföra sig och sin forskning/undervisning, eller att "profilera sig". Det som visar sig här är att universitet också kan vara en kraft att förändra samhället på ett helt direkt sätt. Farligast av allt vore att försöka krympa universitetet till en viss samling "intressen" som ska bevaras eller marknadsföras, där universitetet, liksom företaget, måste se till att TYCKAS vara "mitt i samhället" fastän det egentligen är helt strunt samma. Jag har ingen aning om vilket slags förändring Occupy Wall Street kan bidra med. Men jag tycker att det är helt briljant att universitetet kan delta AKTIVT, utan att det handlar om något som är "till universitetets gagn" överhuvudtaget, perspektivet här är ett annat.

Kultur i Nev Jårk

2011-10-21T20:45:00.002+03:00

Häromveckan påmindes jag om att min farmor uttalade New York som Nev Jårk. Jag försöker föreställa mig min farmor i New York. Det går inte så bra. (Jag har ärvt många av hennes manér: jag är minst lika noga som hon att man ska dyka upp på platser i mycket god tid och gör man inte det så är det KATASTROF. Det här leder till vissa mindre bataljer med vänner och bekanta, när jag med min farmors vingliga röst indignerat utbrister för sjätte gången, inför ett evenemang: "MEN SKA VI INTE GÅ NU DÅ?? VI BLIR SENA.....!".) Vi hade släktingar i Amerika - exotiskt! Släktingarna var lite som spöken för mig, en konstig existensform. Det stora landet! I utskären: min farmor läste en massa sagor för mig och min syster. Ibland gjorde hon det på eget initiativ och ibland var det ett idogt tjatande som krävdes. När hon lästa amerikansk frihetlig propaganda för mig (dvs Lilla huset på prärien som jag delvis har oroväckande levande minnen av, medan jag glömt de flesta andra saker som jag läst/hört, har just detta etsat sig fast), försökte jag skola henne i konsten att uttala namnen rätt. Min farmor vägrade lyssna på dylikt nonsens.

Man borde inte vara slö i Nev Jårk. Jag är lite slö. Läser om en del av de kultursaker som pågår. Blir imponerad och begeistrad: härregud, vad det händer! Butler & Cixous & Avital Ronell kommer till New School på måndag. Jaha; OJ, men, ja, har ju en föreläsning att gå på. Psykoanalysseminarium under två dagar. Kevin Drumm & Grouper spelade förra helgen. Ah.... tunnelbanan jävlas igen. Kanske man borde gå på obskyr teater? Se en performans? Med andra ord: en risk med metropolen är att en kan bli lite blasé. Imponerad, men b111l1111asé. Det finns så mycket, det händer så mycket. Att drunkna i kulturutbud och tänka, tja, det vore ju intressant. Kulturtsunami. Helt absurt är det att kunna välja mellan utbudet på femton olika alternativa filmvisande ställen istället för biograföknen Åbos enda .... "underhållningscentrum". Lyxproblem av värsta klass, klagomål & jämmer av värsta sort. Vad jag säger är: New Yorks kulturutbud är helt galet brett - det är svårt att fatta.

Som sagt: i New York borde man inte vara lat. Fila på inställningen, Lindman. Ändå förlåter jag aldrig min f111örra rumskompis som inte berättade att Patti Smith hade en gratiskonsert mitt i stan. Den .... uslingen. Det hade jag velat uppleva. Nåja, kanske jag springer på Patti Smith i mjölkbutiken någon dag? Och så grämer jag mig över att jag inte märkte att Dardennebrödernas senaste film visade på New York Film Festival. Jag hade gärna hört vad dessa eminenta och fantastiska belgiska farbröder tänker om film (och politik).

husdjur, musdjur

2011-10-19T19:35:00.000+03:00

Weil skriver någonstans om hur en annan människas närvaro i ett rum gör en avgörande skillnad. Vi reagerar på att någon kommer in i rummet, att någon är där, oavsett vem det är. Upptäckten att man inte är ensam i rummet är inte som att upptäcka att det finns ännu en stol i rummet som man inte sett. Jag tänker:att "behandla någon som luft" kan bara vara ett undantag. Ett slags förträngning. // Jag vaknar av ett ljud. Soffan gnisslar som vanligt. Jag tittar runt i rummet med mina dimmiga ickeglasögon. Något stort och grådaskigt rusar från ena ändan av rummet och genom det skynke som agerar substitut för en dörr. Jag turnerar möjligheten som ofta dryftats bland analytiska filosofer: "mina sinnen kanske bedrar mig". (Hade en liknande episod där jag drog den skeptiska slutsatsen: Lindman är rädd för kryp & inbillar sig) Efter en sekund ratar jag den möjligheten. Djuret är högst antagligen en råtta, eller en mus. Lägenheten blir genast en mera sinister plats. Jag är inte rädd för råttor egentligen. Möss är ju rätt söta, resonerar jag stenhårt. Föräldrarnas katt fångar möss och tar in dem i huset. Jag har sett råttor på gatan utan att fundera något särskilt. Tänker glatt att det måste finnas mycket mat för dessa djur att kalasa på i de soptunnor som står på gatorna. Den här råttan blir jag rädd för. Otvivelaktigt är det ett liv som jag reagerar på. En levande varelse. En råtta är inte samma sak som t.ex. mögel på ett bröd. Råttan var uppenbarligen på väg någonstans. Råttan har en omvärld som den reagerar på precis som alla andra, djur och människor. Kanske är råttan lika misantropisk som jag. Den blev antagligen skrämd av den gnisslande möbeln och odjurshuvudet som tittade fram. --- Jag rapporterar mina sinnesintryck åt min rumskompis. Försöker hålla mig till att presentera mina aningar som en skotsk upplysningsfilosof. Nu förvandlas råttan till något helt annat. Ett problem på samma plan som att det är för kallt i rummet eller att taket läcker. Ett problem att fixa på mest effektiva sätt. En prominent yrkeskategori tar hand om dylikt. Min rumskompis har kanske numret. Det är en underlig kontrast. "Dear rat, I would much rather choose the line of gentlemanly non-interference, that we'd part ways in a mutually acknowledging way. Dear rat, I need a room of my own. You need one, too. I wish you the best of luck in all scavenging & other projects & you know, we are all in this together."

Jag funderar på att alliera mig med den argsinta gangsterkatten i kvarteret, men det är nog lönlöst.

och arbetet?

2011-10-18T19:00:00.002+03:00

Läser en kolumn i Husis om stress och akademiskt arbete. På ett sätt: en bra kolumn med viktiga påminnelser. På ett annat sätt: en kolumn som ger ett mörkt perspektiv på den värld vi lever i nu. Jag skriver ett långt, dumt blogginlägg. Raderar: bara goja. Duktighet bland unga kvinnor. Insikten. Lära sig hantera. Prioritera relationer. Hitta tillbaka till glädjen. Vägra stressa. Ja, men, ja och, ja, nej. Det är i de här ögonblicken jag tänker på mina ölsessioner med R och hur hon brukar säga "När ska revolutionen komma?" vilket gör mig alldeles tyst. Jag känner igen den här retoriken om duktighet och antiduktighet. Själv är jag en del av den på olika sätt, ibland genom att hitta mig själv bland sådana tankar, oftare hittar jag mig själv i infantila sätt att ta avstånd från det. Att oroa sig över att Meisterwerket har blivit arbetat på redan många år, få streck på CV:n - att tänka att hej, världen går inte under fastän jag ägnar eftermiddagen (& aftonen) åt sunt dagdriveri, sitta på en bänk och stirra, käka bakelse, bläddra i en bok, lyssna på sorlet och bry sig bara om sådant som är viktigt. Mest gör den här diskussionen mig innerligt trött. Åt helvete med alltihop. Blir handlingsförlamad och misantropisk. Kanske vill jag ändå skriva den där skitavhandlingen - för att tänka färdigt om en eller två saker. Jag funderar på vad jag vill göra sen. Att hitta ett arbete som man inte går under i. När det gäller diskussioner om duktighet och icke-duktighet är det en dimension som blir så himla oklar: och varför håller man på? Ställa de barnsligaste, lägsta frågor: varför ska man prestera? Liljorna och fåglarna (arbetar inte)? Kan man arbeta utan att prestera? För vem presteras det? Hur tusan börjar jag tänka sådana här tankar, varifrån kommer de? Vad är de ett uttryck för? Varför ses stress bland en viss grupp människor som något närmast naturligt, livet självt, som var och en måste göra upp med bäst man kan? På vilket sätt är detta något annat än ett utbrett, tragiskt sociologiskt faktum? Marx skriver om arbete i mitten av artonhundratalet. Frågan han ställer sig är hur det kommer sig att arbete under kapitalismen är sådant att arbetarens liv, i bred och ibland i snäv bemärkelse, står på spel. Hörnini: jag tycker att det är en smula anmärkningsvärt att samma fråga är faststämplad på tapeten år 2011. Människans villkor? Nej. Ska det vara så nej? Hur skiter vi i det här? Vet ej. Vad jag tycker: stress i relation till arbete ska de-naturaliseras. Det ska inte ses som något kors som alla i någon mån måste bära och som man kan prioritera bort om man är stark nog eller har pängar. Den där stressen måste ses som totalt fucking bizzarr, och samma med "duktighet bland unga kvinnor". Hej så länge - nu ska jag åka till Manhattan för att titta på stressade människor.

sorgebud

2011-10-17T16:44:00.000+03:00

Mannen med skägget meddelar att stjärnadvokaten Henning Sjöström har gått bort. Om ni inte ännu läst Kalle Linds serie om Hennings "mustiga folklivsskildringar", gör det för Guds skull nu. Finns det något annat exemplar av mänskligheten än Henning Sjöström som har burit monokel efter år 1899?

re: försäkringsbolag

2011-10-16T05:47:00.000+03:00

Jag läser en närmast tragikomisk notis i New York Times. Om det här är försäkringsbolagslogik, så varsågoda:

"The Obama administration announced Friday that it was scrapping a long-term care insurance program created by the new health care law because it was too costly and would not work. Kathleen Sebelius, the secretary of health and human services, said she had concluded that premiums would be so high that few healthy people would sign up. The program, which was intended for people with chronic illnesses or severe disabilities, was known as Community Living Assistance Services and Supporters or Class."

Läs de två sista meningarna en gång till. Kanske är jag dum i huvudet, kanske förstår jag mig inte på järnhård ekonomi (det gör jag inte): men VA? Artikeln berättar vidare att en mängd människor som måste betala $ 75 000 för att vårdas påvårdhem under ett år helt enkelt inte har råd med det. Programmet som hade en dylik målgrupp, var alltså tänkt att finansieras av friska arbetare. I slutet av artikeln kläcker skadeglada republikaner ur sig diverse spydigheter. God natt och hälsningar från The Land of Plenty.

NP: Boxhead Ensemble: New York Ten

Att läsa Kapitalet, del två

2011-10-15T21:23:00.000+03:00

Min läsning av Marx' skrifter sniglar vidare. Den här utläggningen omfattar del två och tre, bok ett, volym ett av vår favoritbok Kapitalet. Och nu träder vi för första gången över tröskeln, från varorna som hemlighetsfullt viskar till varandra till en värld av vampyrer som lever på blod: kapitalets värld. (Ja, Marx pratar hela tiden om vampyrer.) Frågan som här ställs är: vad är kapital? På vilket sätt är kapital annorlunda än en vara som byts ut mot en annan vara? Kapitalets rörelse är en annan. Kapitalet är pengar som via en vara blir pengar igen. En vara köps för att sedan säljas. Men om den här processen helt enkelt skulle repeteras vore den meningslös. Marx introducerar tanken om mervärde. På engelska förekommer också ett ord som gör mig en smula förvirrad, men som jag tror att kan förklaras enkelt: "valorization" (Verwertung). Om jag förstått rätt rör vi oss igen på storgubben Hegels jaktmarker: något förvandlas till något annat. Värde förs över på olika sätt, men det växer också. När jag jobbade på ett slags konsultföretag som forskar om industri stötte jag där ofta på begreppet värdeskapande. Begreppet förbryllade mig enormt. Jag gör mitt bästa för att hitta tillbaka till denna oklarhet nu.

Lägg märke till en sak. Värde är fortfarande inte något naturligt begrepp. Värde är på olika sätt rörelse. Värde är relationellt. Värde är förbundet med en viss typ av livsform. Nu snackar vi det värde som sammanhänger med varans form och varans rörelser på en marknad. Marx vill alltså se principen bakom ekonomisk tillväxt. Han irriterar sig på ekonomer som tänker att det handlar om att "få mer för mindre", ett slags lurendrejeri eller att höja priserna. Värde kan skyfflas runt på olika sätt men hur uppstår en ökning av värde (som inte är samma sak som pris)? Ekonomerna vill gärna göra gällande att en ökning av värde primärt har med utbyte att göra. Marx går delvis med på det, men säger att det också måste finnas något annat, något mera fundamentalt.

Marx' svar får mig nästan att trilla av stolen. Jag häpnar: han säger att en ökning av värde grundar sig på bruksvärde. Jaha, jag som trodde bruksvärdet var ute ur bilden just nu? Här är en del av marxistisk teori som åtminstone inte jag hört något betona (men jag har inte läst så mycket). Marx har drivit hem poängen att det enda som värde kan skapas ur är arbete. Maskiner eller andra hjälpmedel kan vara en del av den process där värde skyfflas runt, men de skapar inget nytt värde. Bruksvärdet som Marx har i tankarna här är människans kapacitet att arbeta. Det är genom denna underbara förmåga som mervärde kan skapas. Jag vill här påpeka vikten av att det primärt sett är mänskligt liv som Marx hela tiden pratar om här. Mänskligt liv kan ställas i arbetets tjänst för att skapa mervärde.

I tidigare samhällsformer fanns det olika former av nödvändigt arbete. Det arbetsbegrepp som Marx utgår från här kan tyckas simpelt, arbete som nödvändighet för att man måste över-leva. Men är det inte något som händer med den här nödvändigheten, historiskt sett? Att arbete sex timmar i jordbruket, kanske fem nästa dag, för att få in årets skörd - det här är en form av nödvändighet. Här finns det, så vitt jag ser, inget begreppsligt utrymme för att arbeta mer än man behöver. Vad tusan skulle det betyda? Vilken innebörd skulle detta ha? Om jag spinner vidare från det som Marx säger ganska lite om: det på behov grundade arbetet kunde vara uppdelat på olika sätt, och här finns det också olika socialt präglade former av att arbeta för andra, att jag jobbar fem timmar för eget behov och två för att samla ihop skatter. Här tycks finnas en relativt klar uppdelning mellan det nödvändiga arbetet och det arbete som görs för någon annan. I kapitalismen är situationen en annan, och detta är helt avgörande för Marx teori om värde. I kapitalismen arbetar jag kanske åtta timmar varje dag, om vi utgår från dagens standard. Men uppdelningen mellan nödvändigt arbete och det arbete som kapitalisten kan göra vinst på går inte att göra på ett konkret sätt här, även om vi som Marx säger kan ställa upp formeln. Grejen är att jag här måste arbeta åtta timmar för att få det att gå runt, även om jag i en annan mening bara skulle behöva arbeta fem. Konsekvensen av detta är att för Marx ter sig längden på arbetsdagen som något som hela tiden är förankrat i politisk kamp, klasskamp. Det här utreder han mycket noggrant med historiska exempel. Det nödvändiga arbetet är vad det är tidsmässigt, bestämt, men längden på arbetsdagen kommer hela tiden att förändras, beroende på hur mycket arbetarna exploateras.

Åtminstone gällande de här delarna av Kapitalet tycker jag att det är helt och hållet fel att säga att Marx skulle ha en mörk bild av arbete i allmänhet. Han PRATAR inte om arbete i allmänhet, utom för att spegla en allmän struktur i det KAPITALISTISKA samhället.

Kapitalismen bygger på så kallat fritt arbete. Det är inte slaveri där arbetarna säljer sig själva. Arbetarna säljer sin förmåga att arbeta. Kapitalisten äger produktionsmedel. Arbetaren äger sin arbetskraft, som hon kan ställa till en företagares förfogande. Hon ger alltså upp sin förmåga, som blir kapitalistens instrument. I detta avseende är det inget alls som förändrats sedan Marx' dagar. Den här logiken stämmer i en rätt så stor utsträckning, i de flesta arbeten. Någon annan än arbetaren själv har bestämt villkoren för hur jobbet ska göras, någon annan bestämmer hur länge arbetet varar. Såväl under Marx' tid som nu förekommer yrken där det är en produkt som säljs, snarare än en arbetsförmåga, eller där man får betalt per produkt, och inte per tidsenhet - men sådana yrken har sinsemellan OLIKA relationer till den kapitalistiska strukturen (att sälja fisk till en fiskhandlare/att arbeta på ackord i en fabrik/att sälja en artikel). Kapitalismen förutsätter en splittring mellan arbete, ägande och konsumtion.

På samma sätt som andra varor har arbetskraften ett värde. Dess värde är det arbete som lagts ner i dess reproduktion - vad det krävs för att hålla arbetarna i arbete, hålla dem vid liv. Det här värdet kommer att variera historiskt, eftersom det innebär olika saker att leva under 1860-talet än att leva år 2011. När jag läser de här passagerna slås jag av hur mycket Marx egentligen betonar just denna aspekt: arbete som liv, liv som arbetsliv, liv ställt i arbetets tjänst. Men Marx går inte in i detta i detalj eftersom det inte är hans intresse. Ur synvinkeln att skapa mera värde är det inte intressant exakt hur arbetsinstrumenten förändras historiskt - eller hur arbetarens liv utanför arbetet hela tiden förändras. Kan man kritisera Marx här? Mitt svar: det beror på hur man uppfattar projektet som helhet. Om man vill läsa Kapitalet som en berättelse om den värld som kapitalet skapats ur och som skapas i och med en utbredd kapitalism - ja då blir det intressant att säga något om hur exempelvis reproduktivt arbete ska förstås. Det är ju det här som bland annat italienska autonoma marxister grunnat på. Framför allt: det är helt väsentligt att påminna sig om att det kapitalistiska arbetet inte klarar sig på egen hand. Detta KAN inte, både praktiskt och begreppsligt, vara den enda arbetsformen. Frågan är vilka slutsatser som ska dras av detta. --- Dvs vilken relation har oavlönat arbete till avlönat arbete. Här uppstår naturligtvis frågor om arbete som PERSPEKTIV på en verksamhet.

Det finns många formuleringar här som man kan snaska på. Bland annat säger Marx att arbete är "Unruhe" och objekten som arbetet skapas är "sein".

"During the labor process, the worker's labor constantly undergoes a transformation, from the form of unrest, into that of a being, from the form of motion into that of object." (296)

Marx går bland annat in i en rätt rolig diskussion om hur produktionsmedlen innehåller spår av tidigare arbete, men det blir påfallande bara när något går fel i processen. Här finns alltså en alternativ distinktion om det stelnade arbetet och det levande arbetet. Men också produkter kan väckas till liv: av arbete. Det som Marx vill få oss att se här är hur arbetsprocessen är en avsiktlig process som har bruksvärden som resultat. Men det här är alltså ett helt annat perspektiv än kapitalismens, även om den här dimensionen, som jag förstår det, inte helt och hållet kan upphävas. Är detta viktigt? Ja: den kapitalistiska processen kan inte göras sig av med bruksvärdet, även om det är helt och hållet oväsentligt ur dess perspektiv (dvs, människors liv kan inte HELT bli en del av kapitalistisk process? det finns alltid något som skaver mot värdeformen?), men bruksvärdet i arbetskraft och i produkter får processen att rulla. Frågan om arbetets relation till kapitalet har såklart manglats i den marxistiska litteraturen. Är det så att arbetet bevarar något slags självständig identitet, eller uppgår det helt i den kapitalistiska processen?

Marx återkommande tanke är arbetet som drivande kraft i produktionen. Allt annat som behövs för att skapa vinst, t.ex. arbetshjälpmedel, fabriker, är "genomströmmat" av arbete. Utan arbete blir de här sakerna värdelösa - de förfaller. (Det här uttrycks tekniskt genom en LÅNG diskussion om variabelt kapital, som är arbetskraft, och konstant kapital, som är allt annat som kapitalisten måste köpa, och hur dessa kan variera på olika sätt så att värdet på produkten ändras.) Arbetet väcker en värld av fabriker och verktyg "från de döda". Oavsett hur nyttig en maskin eller en råvara är, kan det inte lägga till nytt värde. Utan den mänskliga aktiviteten finns det ingen kapitalistisk process, och ingen värld av ting. Även om förflutet arbete finns bevarat i ting osv. är det alltid det levande arbetet som skapar vinst. Ett annat sätt att uttrycka detta är att värdet som arbetskraften har är något annorlunda än det värde som denna arbetskraft kan skapa (Verwertung). Med andra ord: capital - an animated monster.

I det här skedet befinner sig Marx moraliska engagemang. I en ytterst raljerande ton beskriver Marx kontrasten mellan arbetaren som ser en orättvisa i att utnyttjas av kapitalisten och kapitalisten som tycker att det är nödvändigheten och dygden som talar. Kapitalisten känner inte några skillnader. Lägg märke till att Marx talar om kapitalisten som REPRESENTANT för en klass. Han säger alltså inte något om hur kapitalister är mest. I den här delen av Kapitalet skymtar också statens roll fram. Å ena sidan är staten en nödvändighet för att kapitalismen ska fungera (att pengar har den roll de har, exempelvis). Å andra sidan blir det juridiska systemet viktigt i kampen om arbetsdagen. Det börjar stiftas lagar om arbete. Arbete hamnar plötsligt på den politiska agendan. Den moraliska poäng som Marx gör här är det trots att arbete formellt sett är fritt är så att arbete är ett slags tvång. Man MÅSTE sälja sin arbetskraft. Arbetaren har förvandlats till ett medel i produktionsprocessen snarare än att arbetaren har ett antal verktyg till sitt förfogande för att arbeta bra. - Att Marx skulle ha övergett tanken om alienation i Kapitalet stämmer inte alls.

den manliga frihetstörsten

2011-10-15T06:38:00.001+03:00

Inga saker i världen är så festliga som att läsa recensioner av Ulf Lundells böcker. Jag har inte läst en enda sida av Ulf Lundells författarskap, och kommer inte att göra det heller. Men listan på dinosaurieskelett i recensionen är häpnadsväckande:
1. Tomheten utanför murarna.
2. Väderleksobservatör. Regnet kommer in från väster. Mannen är genomblåst.
3. Huvudpersonen heter "Red" (jämnårig med författaren).
4. Red vankar av och an.
5. Red dricker för mycket.
6. Red vill bli kvitt sitt förflutna.
7. Börja om.
8. Den manliga friheten kallar.
9. Var hittar man mening?
10. Allt gammalt slagg.
11. Skulden.
12. Betydligt yngre och pikant bisexuella Anna. (Mums!)
13. Det enklaste vore att bara köra söderut.
14. Det går inte.
14. Den svenska samtiden.
14. Skånsk brunmylla.
15. Jämställdheten är bra för sexlivet.
16. Så en dag står han där med en hög müsli och har slagit sin fru, som varit otrogen med grannen.
17. Hans liv är plötsligt kaos.
18. Skita i allt.
19 Ge sig av.
20. Allt är i rörelse.

skriet - det beslutande organet

2011-10-13T20:06:00.000+03:00

Ni vet hur mycket jag tycker om Pascal. Isak Sundström figurerar också i konstellationen Skriet, som nyligen har nedkommit med nytt. Det är en riktigt fin, vass skiva, Det beslutande organet. Pascal är omedelbart explosiva. Här är det mera molande. Sundström är expert på ödesmättade, hotfulla stämningar. Hans röst svajar. Det instrumentala får större plats. En delvis avskalad historia. Sundströms expressiva, enkla texter. En gång i slutet kommer jag överraskande att tänka på det instrumentella och obskyra countrybandet A small good thing. Tänker också på Galaxie 500, som jag tjatade om för inte så länge sedan.

umwelt

2011-10-13T06:31:00.004+03:00

Efter två månader i New York, en futtig tid, är det många saker som blivit vardag (dock inte grå vardag). Rutinerna, vanorna, rundorna - saker som är självklara och sådant som jag tar för givet. Ändå är det en mängd grejer som jag hajar till inför. Små saker:

- Att servicepersonal och andra som något slags avskedshälsning hojtar ett perky "Have a good one!" Varje gång undrar jag vad detta mystiska "one" står för.
- Att det finns åtminstone två personer på New School vars arbete uteslutande tycks vara att åka hiss eller att ha uppsikt över fyra hissar. Kanske de kallas något annat än hisspojkar. Snacka om kvarleva! På New School! När man åker en av de där hissarna får man lyssna på ett alarmerande NU-KRASCHAR-RYMDSKEPPET!!-ljud. Varje gång jag åker hissarna tänker jag på deras jobb; att åka upp och ner med svettiga studenter och personal som pratar om varför det går åt pipan i och med ze liberal state.
- Att amerikanska karameller smakar så jädrans dåligt. I landet finns det delikata efterrätter, kakor, bakelser - allt. Men karameller tycks inte vara något som tas på allvar i de här trakterna. Jag har min egen dealer i en mörk gränd på nedre Manhattan som jag besöker ibland när behoven tränger sig på. Dealern frågar varje gång hur det är i New York och jag svarar artigt, tack bra, man har sina addictions.
- Varje vecka slås jag av hur mycket mina med-studenter hinner/orkar/klarar av att läsa. Kurserna omfattar en astronomisk mängd litteratur. Långsamläsaren får fundera över sitt läsande.
- Att New York är en lyxig och pimpad stad men ändå är många trottoarer och gator i rätt så dåligt skick.
- Att det finns biografer mitt i stan, på Manhattan eller i Brooklyn, som visar filmer där publiken består av mindre än tio personer. Hur går det runt? Genom vilka kanaler finansieras de här jätteviktiga kulturinstitutionerna? Kunde biograföknen Åbo lära sig något av de här snillena?
- Att varje dag gå förbi lyxiga klädbutiker på Fifth Avenue. En av kedjorna heter Victoria's secret. På butikens skyltfönster finns mycket pornografiska bilder av kvinnor med typ ingenting på sig. Jag ägnar dygnets ljusa timmar åt att studera Marx och Arendt och kan inte låta bli att himla mig lite över namnet - Vicoria's secret - hemligheter som kapitalismen ruvar på och/eller: vad blir en intim hemlighet i en kommersialiserad sfär?
- En mycket arg katt har sitt revir nedanför mitt fönster. Katten låter som ingenting jag någonsin hört. Byt ut ett gulligt kurr mot skräckfilmsjamande. Många dagar svävade jag i ovisshet om ljudet kunde spåras till en arg bebis, eller kanske en fågel? Jag möter helst inte denna varelse i en mörk gränd.
- I så gott som varje kvarter finns det en nagelsalong. Jag vet inte vad en nagelsalong är, och att det finns så många förbryllar mig ännu mer.
- Myggorna. Hur kan det finnas myggor i oktober? Är det myggor?
- Att sitta i New schools aula och läsa ett mejl av min far som skriver att älgjakten har börjat - en kontrast om något.

det ungerska mörkret i New York

2011-10-10T07:23:00.001+03:00

Så kallade kändisar intresserar mig i en ytterst begränsad utsträckning. Att kulturarbetande människor skulle vara speciellt eller ovanligt fascinerande som personer - nej. Ändå är det en sak som får mig att rusa till tunnelbanetåget och springa sick-sack genom horder av turister och söndagsflanörer. Den ungerska regissören Béla Tarr är i stan. Han ska prata på en gratis Q&A och dessutom visas hans film The Turin Horse under New York Film Festival. Tarr gör långsamma, mystiska filmer med mycket sparsam dialog. I svartvitt, naturligtvis. Hans stil liknar ingen annans. Tarr är säkert lätt att göra narr av, om man är lagd åt det hållet. Här är det verkligen frågan om östeuropeiska vindpinade gubbar som, ja, sitter vid ett fönster och tittar ut. Ändå är hans filmer något jag kan ta helt och hållet utan behov att ironisera. Filmerna har ett envetet sug, en långsam, brutal frenesi. Den sju timmar långa Sátantango är inte utan orsak en alternativfilmsklassiker, och det är inte på grund av filmens minutantal. Werckmeister Harmóniak är en annan av Tarrs riktigt fina filmer. En skrämmande film om ... ja ... samhället, och en stirrande val. Andfådd dimper jag ner på en stol i ett packat auditorium. Coctailklänningar samsas med slitna jackor. Tarr intervjuas av en människa från The Lincoln center. Intervjuaren är flåsigt entusiastisk och det blir pinsamt precis med en gång. Jaha, här Tarr, här sitter vi nu... vad anser ni om den mänskliga naturen? Publiken får (tyvärr) flika in frågor. Frågorna är tröttsamma och glättiga, Tarr verkar generad, med all rätt. Han avvisar frågorna på ett milt sätt. Klart att han inte kan sitta där och uttyda sin relation till den amerikanska avantgarde-filmen (som är alldeles för narcissistisk, mumlar han). Klart att han inte kan komma med allmänna råd till framtidens filmskapare. Klart att han inte vet vad han ska säga på stubinen om den danska filmen Festen (som absurt nog kommer på tal hela TVÅ gånger?!). Både här och sedan i en frågestund efteråt får den stackars ungraren svara på frågan om varför han använder sig av långa tagningar. Ja? För att han inte gillar korta? Tarr säger fina saker som att han är intresserad av människor men inte karaktärer. Han säger att han spelar in ljuden i filmerna skilt. Han säger att en dramatisk naturscen uppstått ur användningen av en billig vindmaskin. Han säger att allt går åt helvete och att vi måste förstå oss på våra liv. Tarrs senaste film tar avstamp från Nietzsches omfamning av den pryglade hästen. Filmen följer inte Nietzsche in i tystnaden, utan hästens väg in i tystnaden. Det här är hans sista film. Han är rädd för att upprepa sig, för att göra tomma filmer. Jag har otur och sitter uppe på en balkong (så går det i sista minuten, men jag får diskutera arbete med en grafisk designer). De engelska texterna är inför mina blinda ögon mest blurr (en kvinna på ett café utbrister: "you're pretty blind, huh!"). Som tur är innehåller Tarrs film väldigt få repliker. Jag blir att fundera på huruvida hans ovilja att säga något om sina filmer uttrycker en form av slapphet, eller om det faktiskt är svårt att säga något om den här typen av icke-berättande, primärt bildbaserade film. Jag fick inte intrycket av att Tarr koketterade med att inte ha något att säga (ni vet attityden: MY MASTERPIECE SPEAKS FOR ITSELF!). Han verkade genuint besvärad av situationen - vad ska man svara på så allmänna frågor? Vad vill folk att han ska inta för roll egentligen? Jag är inte van vid att lyssna och se på regissörer som pratar om sina filmer. Béla Tarr slår mig genast som en person jag skulle vilja ta en öl med och diskutera allt möjligt - han gav inte alls intrycket av "demonregissören". Ändå är jag för blyg för att gå fram till Tarr där han står och röker en cigarett utanför biografen. Folk flockas kring honom. Jag är lite nyfiken: vad säger folk? Jag vet inte vad jag skulle säga. Om filmen (som jag missade en hel del av, på grund av avståndet): det går att dra paralleller hit, och paralleller dit. Bressons film om åsnan. Den japanska filmen där en forskare på grund av omständigheter fångas i en sandgrop tillsammans med en kvinna (The Woman in the Dunes). von Trier häromsisten. Jeanne Dielman. Men Tarr liknar nog bara sig själv. Hans filmer: misantropiska med något slags outgrundligt hopp. Den här filmen grubblar dessutom över ett tema som intresserar mig personligen: vad innebär det att brytas ner av repetition? På vilket sätt är vanor något som alltid är samma men i någon bemärkelse alltid annorlunda? Tarrs film är våldsamt monoton. Kläder blir påklädda, potatisar ställs fram på bordet, potatisar äts upp, en häst vägrar äta, vägrar arbeta. En del av publiken vandrar ut. Före filmen säger Tarr att han hoppas att ingen blir ledsen av filmen. Jag hann inte äta lunch innan föreställningarna. Kurrande mage ser två karaktärer äta potatis. Kurrande mage på två ben vinglar tjugo kvarter uppåt utan närmare destination, för att tappa lusten med matutbudet och sorlet och allting - tar det underjordiska tåget hem.

Pluss och framför allt: Béla Tarr vinkar som drottningmodern när han avlägsnar sig.

ontologin & kakorna

2011-10-08T20:00:00.003+03:00

En kulen afton kommer jag hem till mitt rum och finner att något är annorlunda. Lite äppelskal här och där. Och kakor. Det ligger kakor utplacerade på de mest konstiga ställen. Under den följande veckan hittar jag kakor bland mina kläder, kakor i min säng/soffa, kakor på golvet, kakor bland mina böcker. Filosofer tränas till att ställa frågor om begriplighet och mening:

- Har jag själv, helt omedvetet, på natten?, gått runt i mitt rum och lagt kakor på strategiska ställen? Varför? Utgör detta den tröskelerfarenhet som indikerar Lindman: losing it, Lindman: going into the Dark Side: Lindman: håller på att bli knäpp. Att nya livsomständigheter är omvälvande är ett bland psykologer känt faktum. Jag noterar att New Yorks sinneshospital är trevligt placerat i en stor park vid vattnet.
- Har något djur, en kackerlacka, en råtta, en tvättbjörn, en tiger, en elefant, en mås - öppnat ett paket kakor och kånkat runt med dessa i mitt rum?
- Jag har inte delat lägenhet med andra människor förut. Kanske är detta en form av lyckobringande gest. Eller kanske antyds den följande kända formeln för social antagonism: "den här gången kakor - nästa gång !!" Nej, knappast. Tänk dig öppningen på följande konversation, där jag, precis som Magdalena R rekommenderar, med ett soligt leende hör mig för: "är det måhända Ni som har utplacerat ett antal bakverk i mitt rum? Jag skulle uppskatta om Ni skulle giva större akt på sådant beteende!"
- Ett naturvetenskapligt förhållningssätt gör gällande att det rör sig om partiklar som flyttats runt i vad vi på gatuspråk kallar "rum".
- Kanske finns det för människorna okända krafter vars verkningssätt kan urskiljas bland annat i kakors uppdykande?
- Jag får helt enkelt finna mig i en ny användning för begreppet "kaka", som en entitet med rörelsemönster som inte riktigt låter sig förutsägas.

New York är en stad som bjuder på många intressanta upplevelser.

uptown, downtown

2011-10-08T18:24:00.002+03:00

När det nalkas filosofikris (och det gör det titt som tätt) är det bara en sak som hjälper, här liksom i Åbo: en riktigt lång och intensiv promenad. Idag bestämmer jag mig för att ta en paus från biblioteket, universitetet, den vanliga rundan. Precis som jag ibland gör i Åbo. Sätter mig på tunnelbanan, svischar förbi Union Square. Stiger av vid Lexington Avenue och går tjugo, trettio kvarter upp till Upper East Side, Det är inte för att sniffa på gamla pengar som jag är där. Skälet är ett annat. Jag går på dinerjakt. Jag älskar diners. Hittar mitt lystmäte: gammal inredning, kitsch, stekos, trånga utrymmen, gruffande personal, blaskigt kaffe, en fet macka, olika människor som av någon anledning hamnar just här, ett trivsamt skrammel. En rekorderlig luncheonette. Menyerna innehåller alltid samma mat, maten är garanterat icke-hälsosam och det är sällan en alltför konstlad atmosfär på dylika syltor. Dessa inrättningar börjar bli en historisk lämning av en annan värld, en värld som inte tycker om minimalism och god smak. Också därför älskar jag dem. Upper East Side är annars ett ganska lyxigt område. Åtminstone delvis. Det är som sagt känt som ett gammalt societetsområde. Jag går österut och njuter av en höstsol som vägrar svalna. Carl Schurz park har en fantastisk utsikt över delar av både Bronx och Queens samt de små holmar som ligger i East River. Pråmar glider över vattnet. Parken är nästan tom på en tidig eftermiddag. I parken är det tyst, men fortsätter man promenaden längs med floden river trafikbruset i öronen. Ibland tycker jag om sådant. Att låta hela huvudet genomströmmas av oväsen, för att sedan hitta en kontrast på en lugnare gata. Går från Upper East Side till Midtown, id-town. Skyskraporna svajar. Det är kusligt stilla där. Att få det att rymmas i huvudet att det är samma stad som just huserade tusentals antikapitalistiska demonstranter är - en enorm utmaning. Lukten av Starbucks, Starbucks eviga gröna fasad. Svänger av österut igen och går genom ett sjukhusdistrikt. Icke-platser och platser. De där konstiga plättarna omgivna av staket där något ska byggas eller något har just rivits eller platsen har bara glömts bort av världen. Som ett hål på stadskroppen. East village, första och andra avenyn. En bra promenad avslutas på en bar som råkar dyka upp som en lämplig viloplats. Jag hittar en passlig lokal. En bar som borde K-märkas. Söndriga säten, där man sitter liksom i en grop, ett biljardbord, skitiga hörn, Journey växlas till Clash. Jag plockar fram Marx i den skumma belysningen. Filosofiangst: no more.

Sociala djur, filosofdjur

2011-10-07T06:35:00.002+03:00

Jag grubblar över det sociala. Det är underligt: i vissa situationer uppstår möten med människor helt spontant. Saker och ting kommer på tal; småprat, storprat, bullshit, omvälvande saker - men det kommer. Att vara med andra människor innebär då inget särskilt. I andra situationer: det sociala. En konstig sfär. Att jobba med sig själv i den här sfären, vad betyder det. "Nu måste jag nog jobba med mig själv i det sociala." Jaha. Lycka till. Fast det är dumt att hänga upp sig på det spontana. Det kan ibland finnas en form av ansträngning som inte innebär att man ger sig hän åt en form. Att det faktiskt kan innebära ett visst jobb att säga saker, att öppna ett samtal, att bryta isen. Det finns ingen kausalitet här. Däremot finns det en känsla av lättnad, att inte längre anstränga sig, att inte behöva vinnlägga sig om att lägga orden. Ingenting gör mig mera pessimistisk och missmodig än det sociala: att klamra sig fast i en situation och försöka liksom rulla den från ett hopplöst läge till ett läge där det sociala försvinner och riktiga möten uppstår. . För det mesta blir det där sociala arbetet bara skit, papegoja, pinsam tystnad, förstämning, handfallenhet. I vissa fall är det något som händer helt plötsligt och hela dimensionen försvinner och det går att prata normalt med folk, utan att det innebär någon ansträngning alls. I situationer av allmän fånighet är det svårt att förhålla sig till sin egen självmedvetenhet utan att bli femtio gånger mera självmedveten, vilket var just där skon klämde. Här finns det en viss risk för att bli oredig och - självupptagen. I en bransch som filosofi är det en extra snurr på dom där situationerna. Filosofi är kort sagt ett sätt att ge sig i kast med att göra sig förstådd, att ha en benhård tilltro till att ord faktiskt betyder något. En låst filosofisk situation blir alltid lite tragikomisk, nästan som ett brutalt skämt på verksamhetens bekostnad. Språket kilar på dubbelsemester. De här situationerna pekar alltid i två riktningar: det är viktigt med filosofi (för mig, i allmänhet) och filosofi är bara eländigt (= borde jag syssla med det här?). Mest underligt här är att få saker blir bättre av att gräva i de här situationerna. De finns. Det måste man leva med. Ibland lönar det sig inte (dvs de löönar sig inga) att fundera över hur sådana här knutar kan lösas upp. Men det är svårt att förhålla sig redigt till dem eftersom det är lätt att börja blanda samman sina egna sociala svårigheter (sociala svårigheter!) med akademiska saker, som att man har lite olika sätt att tala om filosofi på olika håll och att det krävs tålamod och vana och mod att förstå varandra. Ändå kvarstår det att ett bra filosofiskt samtal på något sätt just handlar om att en viss social form faller bort och att det inte handlar om att försöka säga saker kärnfullt i tre meningar. I ett bra filosofiskt samtal känns det inte som ett misslyckande då man misslyckas med den sortens kärnfullhet. Jag har för vana att bota de här dystra känslorna med att försöka föreställa mig alla filosofiska samtal som en musikal. Det hjälper, varje gång. [Ännu ett inlägg i min upplyftande följetong om filosofins elände.]

Att läsa Kapitalet, del 1

2011-10-06T22:55:00.001+03:00

Jag går en kurs om Marx vid New School. Istället för att fokusera på filosofihistoriska saker, t.ex. Marx' relation till Hegel, närläses texter ur perspektivet: kan vi göra något vett av det här? Jag gillar det här angreppssättet. Själv har jag tragglat mig igenom del ett (och lite till). Eftersom det är mycket folk på kursen, och min formella status där är "åhörare", tänker jag samla några spridda Marxtankar här. För att helt enkelt fundera över vad jag läser.

Det som slår mig när jag kommit så här långt/kort är hur annorlunda Marx närmar sig ekonomi i jämförelse med de skribenter för vilka ekonomi är något självklart, att det är självklart att vi mer eller mindre vet vad ekonomi är och att uppgiften består i att reda ut de tekniska detaljerna. För Marx, som var kritisk mot klassiska ekonomer som Smith och Ricardo, ligger det inte till på det sättet. Om det är något som kännetecknar "metoden" hittills - för att inte tala om stilen - är det att ekonomi framstår som något synnerligen märkligt. Det ekonomiska systemet tycks på något sätt ligga fjärran om hur saker normalt är - samtidigt som en viss typ av beskrivningar utgående från att bonden byter vara med fiskaren är lockande klara. Ekonomins värld är inte en värld av saker, användning, nytta, olika uppgifter som måste göras, att dela uppgifterna mellan folk på ett praktiskt sätt, seder och bruk. Men ekonomi kan inte heller helt kapa av banden till dessa saker. Vilken röra! (Jag förenklar genom att prata om ekonomi där Marx talar om en ständig utveckling av kapitalismen, ok?)

Frågan som möter oss i del ett är: hur blir vanliga saker som ett tygstycke, en flaska Brandy eller en påse mjöl varor? Samma fråga skulle inte fungera lika bra om vi hade iPod, spikmatta, D&G-väska som exempel. Man måste såklart fråga varför det är just här Marx börjar. Varför börjar han inte med en transaktion, med vinstskapande eller ojämlika relationer? Det finns säkert flera svar. Ett är att genom begreppet vara synliggör Marx hur ekonomin på något sätt tar avstamp från den sociala världen av nytta och användning, abstraherar från denna, för att sedan skapa en ny form av socialitet - så läser jag honom. Där klassiska ekonomer velat säga det ena och det andra om ekonomi som system försöker Marx göra något helt annat. Han rullar upp ekonomins värld, den värld som skapas av ekonomins relationer. Det är något av fenomenolog i Marx när han börjar med hur saker "ter" sig, för att går djupare och djupare ner i spelet mellan hur något ter sig och vad något är. Ekonomi tycks vid första anblick vara ett utbyte av varor som har värde. Ekonomer skulle säkert applådera, just det, varor som har värde som cirkulerar. Där börjar Marx gräva.

Begreppet värde blir viktigare än något annat. Marx gör en skillnad mellan bruksvärde och bytesvärde. Bruksvärde är helt enkelt användning i dess allra mest allmänna bemärkelse. Det är ingenting gulligt med bruksvärde, ingenting idealiserande. Bytesvärde är ett värde som är förknippat med ekonomiska relationer. Kapitalet utreder vad detta ska betyda och vilken relationen är mellan bruks- och bytesvärde. Som det ska visa sig är relationerna mycket komplexa och av flera slag (vilket ibland sopas under mattan när den här distinktionen kommer på tal). Å ena sidan är kapitalismens utveckling ökad abstraktion i och med bytesvärde. Bytesvärde grundar sig inte på bruksvärde. Å andra sidan verkar det finnas något slags begreppsliga gränser kring vad en vara alls kan vara: något som någon köper utifrån ett behov. Å tredje sidan kommer bruk och utbyte att bli alltmer ihopråddade i kapitalismen där saker tillverkas för att säljas.

Det är redan i del ett som Marx lyfter fram sin värdeteori, enligt vilken en varas värde INTE skapas t.ex genom relationen mellan tillgång och efterfrågan eller någon skum subjektivitet. En varas bytesvärde grundar sig enligt Marx på det arbete som kvantitativt, tidsmässigt, finns inne i varan.

"Objects of utility become commodities only because they are the products of private individuals who work independently of each other." (165)

Det här är en aspekt av Marx' tänkande som många avvisat som löjeväckande. För att svara på det borde man vara ytterst klar över vad värdeteorin tänks uträtta, vad slags teori det är.Värdeteorin blir också viktig för att visa på flera spänningar inom kapitalismen - spänningen mellan arbete och kapital. När Marx säger att det abstrakta arbetet, den socialt nödvändiga arbetstiden, bestämmer värdet på en vara, då är "värde" inte alls samma sak som pris, även om de inte är helt orelaterade. För den klassiska ekonomen är värde inget märkligt. Vad säljaren är villig att sälja för och vad köparen är villig att köpa för. Inga konstigheter. För Marx, däremot, är begreppet "värde" mycket, mycket knepigare. Jag är inte säker på om jag ännu förstår vad slags begrepp det är hos Marx. "Värde" är alltså ingenting som strömmar ut ur en sak på grund av dess egenskaper. Inte heller är det ett rent konventionellt begrepp. Snarare tycks Marx vara ute efter ett slags relationalitet som skapas i skärningspunkten mellan arbete, ting och en framväxande kapitalbaserad marknad. Här vill man så klart fråga: är den här frågan alls intressant? Jag skulle säga: i högsta grad, för att förstå vad det är förstå de sociala förutsättningarna för en kapitalcentrerad ekonomi där tillväxt står i centrum. Jag kan hålla med Marx om att en vara är just en "social hieroglyf". Precis som Marx skulle jag säga att pengar TYCKS ha en självklar relation till varor, men att detta är något som egentligen borde ses som spektakulärt. Jag ska återkomma till det (hoppas jag): att en vara motsvarar en viss mängd pengar får oss lätt att tänka på en vara som något "i sig" och som just genom det döljer dess egenskap av "stelnat arbete" (för att nu använda det språk som Marx tyr sig till).

I denna analys av värde och arbete är det en rörelse som görs som verkar återkomma, och det är kontrasten mellan det levande och det döda. Det är en rätt så kuslig värld Marx målar upp (det vimlar av spöken, monster, vampyrer och magi i Kapitalet). Det vi vanligen tänker oss som levande - levande aktivitet - får ekonomiskt värde bara när det är dött, dött arbete konserverat i varan. Marx' moraliska patos skymtar fram då han säger att relationer mellan människor i den ekonomiska världen blir relationer mellan ting. I kontrast till den klassiska ekonomen är uttrycket för ekonomiskt värde ett oändligt antal varor som speglar sig i varandra, snarare än köparen och säljaren som småpratar på torget om vilket pris som ska sättas. Ännu en gång: en ENDA vara kan inte säga något om vad ekonomiskt värde är. För att visa vad ekonomiskt värde är måste vi säga något om relationen mellan FORMER AV ARBETE (som blir kvantitativa, privatiserade, sociala) och relationen MELLAN VAROR. En fråga anmäler sig: Marx tycks säga något viktigt om ekonomiska institutioner här. Att den ekonomiska logiken gradvis börjar leva ett eget liv, att det uppstår en social form som ingen har kontroll över. Men vilken är kontrasten här? Vad innebär det att människor HAR kontroll över en ekonomisk institution?
I del ett tar Marx sig an cirkulationen av varor. Han försöker visa hur detta innebär att arbete abstraheras till arbetstid. Han visar också hur pengar uppstår ur en logik som finns i cirkulationen av varor: att värde är något mätbart och att alla varor står i relation till varandra på samma sätt, utifrån begreppet värde. Universell måttenhet behövs, pengar. En vara är vad den är bara i ett likhets- och skillnadsförhållande till andra varor (här får Marx igen grotta ner sig i hegeliana). I det här avsnittet rör vi oss ännu inte i kapitalets värld, utan i något slags förstadium. Men rörelsen är klar: genom en underlig form av transsubstantiation förvandlas arbete till varor till pengar. Marx tänker här för att tydliggöra ett drag i kapitalismen på en vara som byts ut mot pengar för att sedan ett köp av en annan vara kan ske. Här finns ännu ett spel mellan bruks- och bytesvärde som Marx gottar sig åt i många intrikata formuleringar (Marx äääälskar formuleringar om hur saker speglar sig i varandra eller uttrycker sig eller realiserar sig i varandra). Ändå finns här en tendens till nivellering av varor: "In their money-form, all commodities look alike."

Analysen är knappast ett försök att empiriskt måla upp kapitalismens ursprung och utvecklingsskeden. Snarare verkar det röra sig om att en begreppslig studie där begreppen hela tiden är historiskt förankrade. Det skulle vara viktigt att förstå vad exakt Marx tänker sig att denna utvecklingshistoria om kapitalismen är, eftersom den bild av ekonomi han tycks tala emot är tanken om ekonomi som en sorts naturlig utväxt av mångfalden av mänskliga behov. För vissa ekonomer verkar historien om arbetsdelning, enkelt byte av varor och kapital bilda en stegvis historia där moderna former av kapitalism helt enkelt är mera komplexa varianter av ett grundläggande mänskligt fenomen. Så mycket är klart: det är INTE den historien Marx berättar. Ändå är jag - ärligt talat - inte i det här skedet alls säker på hur Marx ser på institutionella förändringar (vid vissa tillfällen kan jag verkligen förstå varför vissa strukturalister flockats kring herr Marx). Jag får verkligen lägga band på mig för att inte börja grubbla över vilken form av abstraktion som kommer först (är det arbetet eller varan?) - kanske Marx egen text i någon mån bjuder in till dylika gå-in-i-väggen-frågor, "HUR UPPSTÅR VÄRDEFORMEN EGENTLIGEN"? Hur ska man beskriva övergången från varor som byts mot andra varor till en logik där kapital investeras för att skapa mera kapital? Finns det historier om brott, dvs. om två ekonomiska processer som har liknande fenomen (vara, värde) men som icke desto mindre uppvisar helt olika former av rörelser (utbyte av varor är en begränsad process, strävandet efter ökat kapital tar aldrig slut).

Det är också lockande att fråga varför Marx inte direkt ger sig i kast med en moralisk kritik av kapitalismen. Marx säger uttryckligen att individer är intressanta endast som representanter för en klass. Här kan man fundera på hur Marx använder ett språkbruk för att beskriva kapitalismen, som enligt Marx inte känner några skillnader alls, förutom kvantitativa. För varor gäller detta, men också för arbete - och också för det liv som arbetaren lever (vi kommer dit sen). Om det finns en moralisk tråd i texten så här långt är det i dess eget arbetsamma strävan: att inte ta ett sätt att tala om ekonomi för givet, ett sätt att tala som får en historisk situation att framstå som en variant av ett evigt tillstånd. I den här delen försöker Marx beskriva - för att uttrycka det på mitt sätt - olika skikt i en kapitalistisk ekonomi som kan tydliggöra det han i själva verket är intresserad av: en värld av KAPITAL.

När man läser Marx är det en jädrans massa nummer om abstrakt och konkret. Eller kanske är det jag som fastnar i den distinktionen? Här måste man tror jag acceptera att "det konkreta" för Marx spelar olika roller. Dels är det något som vi lyfter fram som ekonomins självklara kärna, det här är enligt Marx ett "sken", vilket inte är direkt samma som "falskt sken". Å andra sidan är det konkreta något som förändras till något abstrakt genom samhälleliga institutioner (arbete, framför allt). Sedan har Marx en massa vändningar i texten som jag skulle tillskriva hans hegelska språk, typ att varan endast utgör arbetets fysiska skal. Det är passager där Marx råddar in sig i kontraster mellan varan som fysiska egenskaper och värdet som en abstrakt egenskap och hur de här kan eller inte kan ha någon relation till varandra. Sist och slutligen är kontrasten mellan det abstrakta och det konkreta uttryck för ett slags genuin förundran över det ekonomiska systemet. Hur kan väldigt konkret arbete - att fylla en bunke med innehåll, att trycka på en spak - skapa ekonomisk tillväxt? Hur kan något så konkret som varor och arbetsuppgifter ha en relation till kapital som växer sig större och större? Vem är det som lägger guldägg?

Om ni tror att Kapitalet är en torr bok; tänk om. Det är en svår bok. Men intressant. Inför nästa del blir väl mottot: "Money extinguishes all differences."

Occupy Wall Street

2011-10-06T06:27:00.002+03:00

På universitetet distribueras flyers om en stöddemonstration. Flera universitetet deltar. Vår Marxföreläsning ställs in. Professorer uppmanar studenter att gå. Jag är inte riktigt klar över vad Occupy Wall street är. Så långt är jag med, att det är en löst organiserad grupp som är missnöjd med det ekonomiska systemet. Däremot vet jag inte hur man ser på problemet, och alternativen. Flera statliga regleringar? Slut på kapitalismen? Jag förhandlar med mig själv och går till samlingsplatsen för vårt universitet. Två filosofistudenter är redan där. Dom är i full gång med att diskutera Heideggers begrepp om det förflutna. Marschen löper nedför Lafayette street. Håller på att bli omkullsprungen av en prominent filosof. Ser New School-personal här och där: fint. I en park nära stadshuset samlas en disparat samling folk. Universitetsmänniskor. Fackfolk. Andra. Folk ropar slagord ("we are 99 %", andra slogans om att staden och gatorna tillhör oss, om att ge pengar till utbildning istället för krig). Ett brassband spelar och det är nästan som karneval. Folk delar ut flygblad. Marschen går vidare längs Broadway. Packat med folk. Det är kanske den mest blandade grupp människor jag sett i New York. Unga människor, medelålders typer som förlorat sina jobb, stentuffa tanter och farbröder, hippies, hipsters, arbetare, tonåringar, anarkister, föräldrar med spädbarn, feminister, religiösa grupper, socialister. En grupp har ostar på huvet. Don't ask. Människor bär banderoller och skyltar som ser mycket heimlaga ut. Den bästa: You know things are messed up when librarians start marching. Marschen är omringad av poliser och staket. Jag har aldrig sett så många poliser på samma gång. Det sista kvällsljuset strilar ner på höga byggnader. Vinden blåser runt ett oändligt antal flygblad och skräp. Staden kokar, ljud överallt, trummor, folk som visslar, klappar, skriker, pratar. Tusen och åter tusen människor. Jag har glömt att äta lunch igen och blir glad då någon ger mig ett paket salta pinnar. Det känns underligt att gå mitt på Broadway. Det går inte att komma in i parken där Occupy Wall street-människorna häckar. För fullt. Människor står och tittar ner i parken. Mera slagord. WHOSE STREETS? OUR STREETS! FUCK WALL STREET! En del försöker marschera mot finanskvarteren. Polisen har slagit barrikader för några gator. Istället blir folk stående vid gathörn, omringade av polisbilar och poliser. Folk gör ingenting, tittar. Poliserna - tittar. I något skede blir det grinig stämning, poliserna ingriper på något sätt. Jag ser inte. En del yngre figurer är maskerade. Plötsligt är det tyst och skingrat. En dam grälar med en äldre dam i trenchcoat. Den ena skriker åt den andra att hon har tre jobb. En polis säger till sin kollega: it is what it is. Kollegan svarar: it is what it is. Den första polisen gäspar större än jag sett någon människa gäspa. Ändlös kortege av bussar och polisbilar. All annan trafik avstängd. Ett par finanstyper klagar att det är besvärligt att ta sig från A till B. Det kan jag tro. Jag undrar vad som rör sig i finanstypernas huvud en dag som denna. En polis gratulerar en annan till avslutat skift. Jag vet att människor inte kommer att gå hem på länge ännu. Jag har ingen lust att stifta bekantskap med pepparspray och ännu flera gäspande blåklädda figurer (det sägs att någon typ av terrorismenhet har inkallats också). Tunnelbanan vid Wall street är avspärrad. Istället slår jag följe med en personal trainer från Panama som tycker att marschen är begriplig men själv skulle hon inte delta i den. Jag vet inte egentligen vad jag själv uträttat genom att delta.

Det är något med den här oändliga massan av människor som drar åt ett visst håll som är både pirrande och oroande på samma gång. Kollektiviteten, men samtidigt de oändliga skillnader som finns i folks sätt att röra sig och föra sig. Att se så många människor ute på stan är både vindlande och lite klaustrofobiskt - massans oförutsägbarhet är både spännande och lite skrämmande. Det bestående intrycket är ändå att just den här kvällen är det inte shoppande människor och finansvalpar som äger lägre Manhattan - nu svämmar gatorna över av folk som har en sak gemensamt: de är förbannade över vart USA är på väg.

Det som jag åtminstone lärt mig under kvällen är att missnöjet med det kapitalistiska systemet är utbrett. Många föredrar att skylla det på girighet. Andra på dåligt skötta institutioner. Andra igen på orättvisa samhällsformer. När jag kommer hem ser jag otäcka scener på Youtube där poliser klubbar ner demonstranter. Annars är det en sak som jag slogs av: närvaron av kameror. Överallt. Folk som på olika sätt poserar, dokumenterar, vill göra intryck, vill fånga något, är uttråkade och distraherade, vill visa något för sig själva, vill visa något för sina Facebook-kompisar ("jag var där!") - men också: det här händer på riktigt, så här agerar polisen, så här agerar demonstranter. Ofta var jag osäker på om någon som såg medialt välutrustad ut var där i egenskap av journalist. Vad betyder det att säga det numera?

revolutionära kyrkkaffen

2011-10-01T18:40:00.003+03:00

Patrik Hagman har ett bra öga för kristendomens revolutionära aspekter. Dessa kommer på ett underförstått sätt fram i en kolumn han skrev för Kyrkpressen. Det är en fin text som lyfter fram en väldigt icke-konventionell förståelse av kyrkans gemenskap. Den vanliga bilden är att den bygger på en självklar likhet - människor som "tycker likadant". Denna rätt så anti-kyrkliga bild kontrasterar kyrkans enhetlighet med samhällets mångfald och kontrasterar dessa så att det genast går till samhällets fördel och så att kyrkan framställs som en institution som förtrycker olikhet. Det är naturligtvis en förfärligt förljugen bild av både kyrka och "samhälle".

Hagman målar upp en helt annan kontrast. Många sammanhang bygger på intressegemenskap. Folk läser samma böcker, gillar samma musik, gillar samma sport. Ofta finns det en stor likhet mellan människor i en viss cirkel. Man ser ganska lika ut, pratar på samma sätt osv. I sin personligt präglade text får Hagman kyrkan att framträda som en gemenskap som bygger på helt andra villkor. Här möter man inte nödvändigtvis det som man är bekant med eller som man spontant skulle tro sig vara intresserad av. Man kastas in i möten med många olika slags människor.

Det revolutionära i det här är beskrivningen av att bli bekant med erfarenheter som inte är ens egna, att lyssna på berättelser som man inte kan stava formen för, att förhålla sig till olika sätt att förhålla sig till saker. *-- En av de bästa sakerna Hagman tar fram är hur den kyrkliga gemenskapen får honom att utveckla sidor av sig själv som inte kommer naturligt.

Jag har ingen erfarenhet alls (nästan) av kyrklig gemenskap. Jag är skriven i kyrkan, men vet inte vad jag ska svara om någon frågar mig om jag är religiös. Att besöka en gudstjänst eller någon kyrklig aktivitet känns som något främmande. Varför? Däremot är det lätt att identifiera det slags socialitet som Hagman talar om, där allt på något sätt just handlar om likhet. Det är en form av gemenskap som kanske inte är ytlig, men den handlar ofta om ett slags införståddhet, eller mera allmänt, att det är klart från början "vad man delar". Jag tänker mig (och det här är inte alls klart för mig) att det inte kan vara på det sättet självklart när det handlar om en religiös gemenskap (fast nu menar jag alltså att dela mer eller mindre i bemärkelsen "intresse", som att dela intresset för film, böcker eller sport). Jag försöker också fundera på andra sammanhang som i den här meningen skulle likna kyrkans samvaro. Vänskap i olika former kan förstås ha en sådan karaktär - och som bäst har den alltid det. Då handlar vänskap inte egentligen om att utbyta boktips utan om att vara öppen för och förändras av den andras närvaro i all sin annanhet. Men andra former av gemenskap? Idealt sett kunde förstås politiska gemenskaper ha en sådan karaktär (och nu är jag gravt anti-marxistisk). Men i praktiken: tja.

Kanske lite olika begrepp om likhet här. Å ena sidan att se ut på samma sätt, lyssna på samma musik, komma från samma bakgrund, ha ungefär samma intressen. Å andra sidan: att hela tiden vara införstådd, kanske till och med att det finns vissa stämningar som gör att det man säger är fel och malplacerat, dumt eller icke-coolt. Ibland går de här sakerna ihop, ibland inte. (På samma sätt, olika begrepp om vad det är att "tala samma språk")

Vilka verksamheter/sociala former är sådana att de inte handlar om intressegemenskap? Vid vilka tillfällen möter ni människor av olika åldrar, samhällsbakgrund, språk osv?

* Spontant skrev jag "konfronteras med" här. På alla tre ställen. En talande spontanitet: kanske ett uttryck för hur en antagonistisk bild av mänskliga relationer spökar i mina tankar även om jag skulle önska bort sådan hemsökelse. Ändå finns det något som gör att jag vill skriva om konfrontation, men utan antagonistiska övertoner. Fingrarna vill skriva: vi behöver skakas om ibland, ruskas om, se att inte alla lever samma liv som vi själva, att inte alla ser på sina liv som jag ser på mitt, att "dela" inte betyder "att ha något gemensamt". Menar jag då att vi alla naturligt går omkring och inskränkt tror att alla är fjättrade vid sitt eget sätt att förstå, så att allt annat kommer som en chock? Nja, så menar jag ju inte heller. "Man lär sig något av ... skillnader." ZzZ. Äsch, skippa det allmänna här. Jag kan bara tala för mig själv. Ibland tycker jag att mitt eget sätt att tala och förstå saker blir för hemvant, att det ibland kan vara så lockande att bara göra en liten gest och så har man trott sig vara förstådd. Eller tvärtom: att genast tro sig förstå vad någon menar, kanske för att man hör ett nyckelord och tror sig vara på det klara med det territorium man befinner sig på. Och kanske också: att jag är lite rädd för att söka mig till sammanhang som inte på förhand är klara för mig, att känna sig fånig för att jag inte vet "hur man beter sig". För mig är det en tanke som anmäler sig skrämmande lätt, i många olika sammanhang; en rädsla för att känna sig bortkommen, bortkollrad. Poängen här är kanske att olika sammanhang verkligen har olika former i just det att det ibland är helt jävla katastrofalt att vara bortkommen, då är man helt lost; medan det i andra sammanhang inte blir någon affär av det, där det är något alla jobbar med i olika grader och där det kanske är något man öppet kan prata om (nu tänker jag inte bara på Hagmans beskrivningar av kyrkan utan också om t.ex. hur olika arbetsgemenskaper kan vara - vissa kan helt handla om intressegemenskap - man har samma mål - där det i andra gemenskaper är mycket mera öppet vad gemenskapen innebär och vad det innebär att t.ex. komma som ny in i denna gemenskap.)

Men nu har jag kommit en bit från Hagmans text. Det här var utflykter och extremt oklara tankar.

TILLÄGG: När jag läste Patriks text tänkte jag på Couchsurfing som ett exempel på något som inte heller kan handlar om intressegemenskap. Couchsurfing är ett forum för gratis boende, men också umgänge mellan människor. Man har en egen profil som är tillgänglig för medlemmar. Couchsurfarna erbjuder sina soffor åt resande; ingen betalning är involverad. Men det handlar inte, såvitt jag förstår saken, om en viss tjänst som någon erbjuder "helt gratis". Snarare går Couchsurfing ut på att öppna sitt hem för andra och å andra sidan att ges förtroende att vara i någon annans hem. Även om många stavar ut sina intressen på sin profil (typ musik, arbete, film, osv) är det inte det som är viktigt. Som bäst handlar Couchsurfing om umgänge, att lära känna en plats genom andra människor. (Det här är min förståelse av Couchsurfing, bör påpekas) Som jag ser det skulle Couchsurfing vara något helt annat om det genomgående bara skulle gå ut på att "hitta någonstans att bo". Det som är fint här är just att formen för umgänget inte kan vara på förhand bestämd. Det finns ingen "form". Jag har inte surfat på så många soffor ännu, och inte haft jättemånga gäster - men mina erfarenheter hittills är att det så klart är något väldigt specifikt med att bjuda in en viss människa till ens hem eller tvärtom.

Ur sjukjournalen

2011-09-29T04:08:00.004+03:00

Jag sitter på en föreläsning om Merleau-Ponty. När föreläsaren för femte gången idag nämner ordet inelectability graviterar mina funderingar mot det inre, kroppsliga mörkret (jag har redan hunnit fundera femtio gånger på vilken animerad karaktär föreläsaren påminner om, kan inte komma på det). Att vara krasslig i en hektisk stad som New York är ingen bra idé. Staden förvandlas av min trilskande trumhinna till en Jim Jarmusch-rulle från åttiotalet (besökte i helgen ett par kvarter i Brooklyn med en öde, industriell prägel som kunde platsa i en av hans tidiga filmer). Att bli riktigt sjuk i USA är en ännu sämre idé. Bestämmer mig för att gå emot mina instinkter, som är den finska machomannens: att bita ihop och gå till doktorn bara om man är halvdöende. En dum och farlig inställning. Jag hade vanvettigt dystra tankar om amerikansk hälsovård. Att den är astronomiskt dyr, på alla sätt odemokratisk och orättvis, att den är byråkratisk, att den ibland är undermålig. USA - i mina fördomar - är ett land där man ska åberopa och känna till sina rättigheter snarare än vara en ynklig typ som behöver hjälp med allt möjligt. Nu blir det den hårda skolans kunskap: empiri. Jag pratar först med en snäll dam på universitetet som tror att jag vill köpa en försäkring. Universitetsarkitektens fäbless för klara färger syns också på studenthälsan, men istället för det vanliga klarröda, gula eller orangea är studenthälsan fräscht babyblå. Jag vill inte köpa försäkring (har en). Tyvärr har jag inte rätt att nyttja universitetets hälsovård och får finna mig i att trava iväg till en öronklinik tre kvarter bort där jag hoppas få hjälp med mitt kroniskt struliga öra. Trafiken skramlar i mitt huvud, de höga byggnaderna håller på att tippa över min geggiga perception, tumlar in i en gubbe. En snäll dam på kliniken som kallar alla baby frågar genast om jag har försäkring. Jag får fylla i fyra olika blanketter. En av dem går endast ut på att skriva under på att jag vet mina rättigheter, att jag känner till sjukhusets ansvar och sjukhusets informationspolicy. En del av texten är helt vettig och bra. I en liten klausul står det dock att sjukhuset under vissa villkor kan ge ut patienters uppgifter - till polisen och underrättelsetjänsten, om så krävs. Får slå mig ner i ett smockfullt rum där stolarna står några centimeter från varandra. Det är vanliga människor där, ingen ser stenrik ut. Jag hoppas de är försäkrade hela bunten, för de här läkarbesöken kostar - mycket. Det talas många olika språk. En gubbe jiddrar med kvinnan i luckan: "I guess you missed me, babe" Jag hoppas detta inte snart blir min replik. Ljudvärlden förändras ständigt utan att jag har någon kontroll över det. Två TV-skärmar brölar. Barnprogram i ena änden, nyheter i andra. Personalen ropar ut namn för folk som ska fylla i blanketter. En kille visslar en melodi med tre toner, om och om igen. Jag räknar mina fingrar. Två spädbarn gråter. Ett par spanska tanter för en mycket högljudd konversation. Mitt i detta sorl förväntas jag höra när mitt namn ropas upp bland fem andra. Lystrar och försöker använda fantasin. Jag får aldrig riktigt kläm på principen bakom hur folk slussas igenom systemet. Missar mitt namn men har skäl att anta att det borde vara min tur. - Vilket bara betyder att jag slussas till ett annat rum. Får till slut (vi snackar timmar) träffa en läkare som är kompetent, analyserande och ärlig. Rejält snack, raka rör, en helhetsbild.

-- Nu hoppas jag att jag i slutet av hösten inte kommer att kunna mera om detaljerade klausuler i sjukförsäkringsdokument än om kontinental filosofi. Det är något med försäkringsbolag som får det att klicka i huvudet på mig. Jag har svårt att betrakta försäkringsbolag och deras verksamhet som något annat än ett symptom på ett samhälles yttersta förfall. Att kapitalisera på framtidens ovisshet. Det är svårt att hitta ett mera ruttet perspektiv på liv, framtid, sjukdom, olycka, katastrof, död, förlust än det som används av den här branschen. Försäkringsbolag har en viss betydelse i många människors liv, dom flesta av oss har något slags kontakt med de här firmorna. Att inte vara försäkrad i ett visst läge kan få katastrofala följder, speciellt i det här landet. I försäkringsbranschen är det glasklart vems liv som är mest värt. Kanske just därför känns det så uschligt att själv vara lite lättad över att ha en försäkring.

horace andy

2011-09-25T07:51:00.000+03:00

Bara bra hela vägen.

vi kallar oss - kampen om arbete och språk

2011-09-25T07:07:00.002+03:00

Representanter för bemanningsföretag i Sverige har startat en kampanj på nätet, "Vi kallar oss", med avsikt att hitta en allmän benämning för folk som jobbar för bemanningsföretag. En brokig grupp - vad skulle vara ett begrepp som kunde omfatta alla? Folk uppmanas skicka in och rösta på förslag. Hittills leder begrepp som "bemannolog", "kaosonaut", "konsult" och "bemannare". Det här tilltaget har skapat en häftig motreaktion. En annan "vi kallar oss-sida" har startats, där man också får rösta på begrepp för den här typen av arbetare. Orden är inte lika snälla och neutrala på den här sidan. "slav", "daglönare", "låtsasanställd" och (min personliga favorit) "flexhjon". Den senare sidan har naturligtvis startats av folk som har en rätt så mörk bild av bemanningsföretag och den arbetssituation som dessa bidragit till att skapa. Min första reaktion är att även om det inte är speciellt fruktbart att dra till med de mest dystopiska ord man kommer på, att plocka fram begreppet "slav", för att fånga en allt annat än idealiskt fungerande arbetsvärld, är det riktigt bra att funderingar kring arbetslivet får plats på diskussionsagendan. Det behövs. Betydelsen som diskussionen har handlar inte om orden i sig själva, utan om den roll som ett neutraliserat språkbruk kring arbete har. Att bemanningsföretagsarbetande beskrivs som "konsulter" eller "kompetensresurs" är problematiskt eftersom retoriken kring "fria arbetare" lever på en mycket skev verklighetsförankring (eller skapar sin egen "verklighet").

Företrädarna för bemanningsföretag önskade sig stilistisk återhållsamhet, neutralitet och att vem som helst ska kunna använda ordet. Fräcka ord publicerades inte på sidan. Det finns skäl att fråga sig om deras syn på neutralitet inte kan ifrågasättas. Vad skulle neutralitet betyda här? Antagligen: ett ord som inte väcker anstöt. Problemet är bara att vi rör oss på ett fält med mycket asymmetriska eller varför inte antagonistiska parter: bemanningsföretag, företag, staten (som mest av allt vill skapa jobb), anställda på företag, för bemanningsföretag arbetande människor, arbetssökande, arbetssökandes familjer osv osv. Men det här är inte vilka asymmetrier som helst - parterna är på inga sätt jämlika. Ett bemanningsföretag eller ett företag har enorm makt i jämförelse med en människa som finner sig i en situation där hon måste hitta ett sätt att försörja sig. Som det heter: "få foten in på arbetsmarknaden". Ett företag eller ett bemanningsföretag har råd att välja och vraka bland potentiella arbetare. Det är något som en arbetssökande mycket sällan kan göra. Företagets frihet är en annan än den arbetssökandes "frihet". Formellt sett är arbetsmarknaden i Norden fri - slaveri är inte en dominerande arbetsform (för att prata som Marx, som jag lärt mig något av gällande detta tema). Men diskussionen om frihet tar ju inte slut där, vid den formella strukturen, eller hur? Det sken som skapas av det tillrättalagda kompetensspråket är dock att bemanningsföretagen optimerar allas "intressen" (som om allt är intressen): företagen får personal när det råkar behövas snabbt (för det är snabba tag som gäller i businessvärlden), bemanningsföretagen tjänar pengar, människor får jobb, staten får inkomster - kort och gott: jobb skapas. I New York Times (22.9) sade en skribent att måttet på en framgångsrik ekonomi inte är aktiers stigande värde utan att arbetstillfällen skapas - och här känner många av oss en viss dragning att säga: ja men visst är det så!

Att neutralitet kring arbete är en svår sak är inte endast en angelägenhet i den här situationen. Kampen om språket och arbetet har förts länge. Exempelvis är arbetsspråket knappast neutralt då det handlar om huruvida något ska ses som ett arbete överhuvudtaget - hushållssyssla, konstnärligt skapande, familjeliv. Att något börjar beskrivas som ett arbete - eller tvärtom, som en fritidssysselsättning, är förbundet med hur en verksamhets roll förstås. Kanske finns det något som lockar oss att tänka att arbete är en sådan sfär som helst ska behandlas så neutralt som möjligt, och därmed beskrivas i ett så neutralt språk som möjligt. Är inte det mest centrala i arbetet att var och en får ägna sig åt det hon är kompetent för? Är inte huvudsaken att var och en behandlas rättvist i arbetslivet och är inte en garanti för detta ett så neutralt förhållningssätt som möjligt? --- Kanske är detta några tankemönster som spökar i bakgrunden.

Läs mer om diskussionen kring "vi kallar oss" här. För ännu en vinkel på kampen om arbete och språk - läs Kristina Lindqvists "I skitjobbens land" och dessutom Rasmus Fleischers inlägg som gav upphov till många kommentarer om "skitjobb". Själv skulle jag säga att det viktiga med skitjobben inte är om man får eller inte får säga så om en viss arbetsuppgift. Det intressanta är väl vem som säger det och i vilken typ av situation det sägs, och vad det betyder i ett sammanhang att säga det. Att kalla något ett skitjobb kan uttrycka förakt för både människor och livssammanhang - men det kan också handla om ett avståndstagande från ideologiskt fördunklande av dåliga arbetsförhållanden. Lindqvist lyfter upp skillnaden mellan att kritisera ett arbete och människan som utför arbetet. Debattörer gör gärna gällande att en kritik av ett jobb genast innebär att man ser ner på den som utför jobbet. Skribenten vänder sig särskilt mot tanken att något är bra och viktigt endast i egenskap av att vara ett jobb (betalt, såklart). Än en gång: vems perspektiv intas då jobb antas vara något gott i sig? Finns det inte en viss tragedi i utsagor som "ja men det är ju i alla fall ett jobb" eller "man har ju i alla fall ett jobb"? Det är sådant som de flåshurtiga formuleringarna i bemanningsföretagens kampanj helt täcker över, skyler över med positivt tänkande (som vi alla behöver vår beskärda del av): du är en resurs, du är kompetent, du är behövd, du är en pusselbit, du är räddaren i nöden, du avlastar, du är en av oss.

Det är just sådant "positivt tänkande" som gör det svårare och svårare att tänka klart kring vad det på riktigt betyder att vara behövd, att någon behöver dig och din arbetsinsats, att ditt jobb gör en skillnad - eller att märka att ens jobb nog gör en skillnad, men inte på rätt sätt.

Om man öppnar vilken dagstidning får man läsa de senaste analyserna om hur vi ska ta oss ut ur den senaste vändningen i de ekonomiska kriserna och recessionerna. Det perspektiv som anläggs på arbete i den diskussionen är väldigt enkelspårigt: arbetstillfällen måste skapas, både som mål och medel. Hög arbetslöshet skapar ekonomisk och social instabilitet, oro i samhällsmaskineriet. Också denna bakgrundsfaktor gör det väldigt vanskligt att framföra vilken som helst form av kritik mot samtida arbetsformer. Bemanningsföretagen som fenomen berättigas ofta med att de är ett alternativ i dåliga tider när företag väjer för att anställa nytt folk. Ur ekonomisk synvinkel finns det säkert en sanning i detta, liksom att bemanningsföretag erbjuder en möjlighet att träda in på arbetsmarknaden. Men det är ekonomins språk.

ut-tal

2011-09-21T16:43:00.000+03:00

En sak driver mig till vansinne här.
På tunnelbanan, på gatorna, på universitetet, i barer för människor olika samtal med varandra. En viss grupp människor talar i samma tonfall hela tiden. En likgiltig, självsäker ton. Vi har varit med om allt: vi vet hur det ligger till: vi är ju i New York: vi har framtiden för oss: vi jobbar röven av oss: vi förvånas av intet, tumlas om av intet, berörs av intet. Monokromt, monologiskt. En ungdomlig, monoton ton, ibland en liten tonhöjning, som ett ironiskt höjt ögonbryn. En mening om Freuds begrepp om resistance låter helt samma som en mening om barrundan i helgen låter helt samma som en mening om specialkaffe. Språk som kväks fram, alltid artikulerat, alltid välformulerat, alltid med ett extra "like", kanske avrundat med ett torrt, själlöst skratt. Med en gäspning på lur. Jag vill skrika håll käften, jag vill klättra på väggarna, kasta en kudde, gråta en stump, gömma mig under en filt, vara allmänt agiterad. Därför blir jag extra glad när en föreläsare blir så ivrig att rösten spricker, när någon talar ryska, när någon stakar sig, när någon nyser mitt i det hela, när någon bryter på något annat språk, när någon talar mandarin, när någon är upprörd, när någon pratar som Robert de Niro, när någon pratar spanska, när någon knarrar på hebreiska, när någon ropar på gangstriska, när någon kvittrar på oxfordiska, när någon pratar med jamaicansk, fransk, tysk, indisk, odefinierbar accent, När någon bräker på söderndrawl. När jag måste skärpa örat för att uppfatta vad någon säger.

(modebloggar)

2011-09-19T22:29:00.000+03:00

Allt ungdomligt och wannabeungdomligt är i dom flesta fall vansinnigt tråkigt, enformigt och efemärt.
Däremot blir vissa människor jättecoola när de når femtioårsstrecket. Eller nja, sextio kanske.
Jag blir så glad varje gång jag ser den universella (?) looken:
- Grått/vitt hår
- Gråa byxor (helst med pressveck, dock inte obligatoriskt)
- Beige tygjacka
- Shoppingväska av uråldrigt snitt
- En kam, pastiller och en näsduk tillgängligt behändigt till hands
En garanterat hållbar stil. Elegant, värdig, diskret.
Jag såg en sådan gubbe på biblioteket nyss och tänkte rusa fram för att diskutera filosofiska frågor med honom innan jag besinnade mig.
Ungdomar, skit i de där butikerna.

på benen i Brooklyn

2011-09-18T05:44:00.004+03:00

Efter en natt av knaggligt skrivande och pretentiösa idéer: en nypa frisk luft. Det är höst i New York. Förra veckan kunde jag knappt sova på min slippriga lädersoffa (som påminner om den som fanns på filosofi-institutionen). Det var varmt, satans varmt. Inte längre. Luften är underbart krispig när jag går ut genom dörren. Området är nytt för mig. Jag flyttade in förra veckan. Mitt i Brooklyn. Människor från olika hörn i världen, kanske främst av allt de västindiska öarna. Jag vet ingenting om någonting förutom att mina grannar nedanför har fåglar som sjunger monotont och runt hörnet serveras underbara grillade ostsmörgåsar till tonerna av ett delikat gräl. I motsats till en del ställen på Manhattan går det att andas här. Går genom parken och upp. Man kan bli skjuten i Brooklyn, får jag höra på Facebook. Äter ett rosa muffins och kontemplerar saken. Det är lätt att stigmatisera fattiga människor. Fattigt område = farligt område. Latent och inte så latent rasism. Ansamlingar av vita människor ses sällan som hotfulla. Ser en tant med rollator. Blir inte skjuten. Hör en predikant som predikar domedagen. Blir inte skjuten. En silverhårig gubbe med valrossmustasch frågar om herrn vet var sjunde avenyn är. Jag vet inte och blir inte skjuten. Gör några ärenden och blir inte skjuten. Äter en korv och blir inte skjuten. Går västerut. Hittar en bar. I baren springer ett gäng hundar fram och tillbaka. Ölen kostar tre dollar. Jag läser Faulkner. Det är ett bra ställe. Robust. De har tre ölsorter man kan välja mellan. Eller var det två. That's fine with me. Det här har jag saknat i New York: en bar som det går att sitta flera timmar på med en bok som enda sällskap. En bar som inte serverar coctails. En lite sunkig lokal som inte är shabby chic (= disparata möbler, obekväma stolar, mysighet när den är som mest steriliserad och kapitaliserad på). Ett ställe där det inte spelas smakfullt ironisk musik utan här får Aerosmith tala helt för sig själva. Typiskt nog stänger stället - imorgon. Well then. Crap. Barjakten fortsätter. Sökes: demokratisk bar var som helst i New York. En offentlig plats för lugn och ro. Och öl.

James Baldwin - Go tell it on the mountain (1953)

2011-09-13T20:32:00.000+03:00

Flera stigar leder mig till James Baldwins författarskap. Jag sätter mig ner och läser en skildring av kvarteren i Harlem runt slutet av trettiotalet. Baldwins bok är djärv, men till skillnad från författare som gör sitt bästa för att göra politik lämnar Go tell it on the mountain oss med en beskrivning, eller snarare flera beskrivningar, av liv som binds ihop utan att bilda ett fint nätverk som sen ska få oss att gestalta bekvämt eleganta mönster. Den unga mannen John, hans diaboliska predikantfar, hans mor som packade väskorna för att åka till New York från ett södern där slaveriet ännu var en levande närhistoria. Tro inte att det här är någon släktkrönika. Glöm det. Drömska partier växlas med realistiska. En dag i en pojkes liv sträcks ut till ett historiskt perspektiv. Skickligt vävs olika teman samman. Baldwin skriver om ras, religion, kön och sexualitet utan att det blir förutsägbart. Han beskriver plump och helt öppen rasism, halvformell segregering, men också hur människor reagerar olika på den, hur människor gör uppror i oväntade situationer, men också den mängd olika former underkastelse kan ta (att gå in i olika bilder av hur en svart mans eller kvinnas liv ska se ut).
Den bild som målas upp av vittnande, extatisk religionsutövande är ibland väldigt mörk. Men inte heller här blir Baldwin programmatisk. Bokens huvudperson, John, kämpar med att hitta sin egen plats i det lokala religiösa samfundet, som både består av en iskall, patriarkal far och en åtrådd omvänd ung man, Elisha. Omvändelse kommer här att betyda flera olika saker - att omvändas för att "tvätta bort synd" (den svarta rasens synd, den homosexuellas synd, människans eviga synd, osv osv osv) men också att komma bort från något slags likgiltig blyghet, ett svårdefinierat utanförskap.
Flera av de kvinnliga karaktärerna i boken, Johns mor och hans faster, gör på olika sätt upp med ett våldsamt religiöst språk som kräver kvinnlig underkastelse och noggrant iscensatt extas. De maktrelationer som beskrivs är alltså inte enkelt rasindelade så att vita är de som förtrycker svarta. Här visas också en bild av hur rasism kopplas ihop som en bild av vem man själv är, "jag är förtryckt, alltså har jag rätt att ---". Den övergripande religionskritiken i boken blir således också en form av feminism eller könskritik och dessutom alltså ett sätt att begripliggöra hur rasism nästlar sig in i olika föreställningar om renhet, synd och skuld.
Det är en elegant skriven bok. Alla partier kanske inte är lika knivskarpa, men ibland tappar den här läsaren helt andan av det slags juxtapositions som Baldwin ställer upp.

Galaxie 500

2011-09-11T18:20:00.000+03:00

Det är svårt att ta in ny musik just nu. Jag lyssnar på Galaxie 500: svepande gitarrer, texter från köksbänken, enkla ord, något undanglidande. Sommaren i New York tar aldrig slut. Mitt musiköra har retarderats.

läser tidningen

2011-09-10T20:26:00.000+03:00

Att läsa New York Times, som jag nu gör med regelbundna intervaller, speciellt den välgödda söndagstidningen, tär på min verklighetsförankring. New York Times har rätt omfattande utlandsrapporter. Rätt ingående skriverier om relationen mellan Syrien och Iran får konkurrera med reklam för Bloomingdales höstkollektion av pälsar "in your favorite shade" eller Macy's nya fina ridstövlar (kanske borde jag försöka mig på Edith Wharton ändå?). På söndagarna finns en stor bostadsbilaga där man kan läsa reportage om up-and-coming bostadsområden där hyrorna ännu inte skjutit i taket. Tänk bara, kombinationen lugnt & fint, lite grönt, men också - "concrete, bustle and ethnicity". New York Times har också mycket omfattande artiklar om presidentval. Och inte minst följer tidningen noggrant vad olika republikaner tycker om Obamas senaste initiativ, en och annan skatt ska sänkas, ett hälsoprogram ska prutas på, jobb ska skapas. Rena socialismen, tycker republikanerna. Obama är en svag president, säger republikanerna. Obama kan inte hantera ekonomin, ryter republikanerna, som vet hur Ekonomin ska svängas och baxas i rätt riktning, så att var och en kan ägna sig åt sina frihetliga projekt. [Det vore roligt att någon gång samla ihop metaforerna för vad slags uppstudsigt eller mekaniskt eller lurigt odjur eller maskin eller magisk sfär Ekonomin representeras som - har säkert gjorts.] Nu har Obama hållit tal igen. Retorikexperter och andra analyserar vikten av Historiska Tal som gör ett avtryck i seklets medvetande. Obamas tal var för mjäkigt och tajmingen var så dålig, nu när N.F.L-säsongen har börjat och allt.

Sen kommer kanske den enda mening i New York Times som på ett robust sätt kallar en tillbaka till verkligheten:

"The economy is a mess", said Becky Wallard, 71, a retired teacher in Atlanta. "There's no speech that can hide that."

med Arendt

2011-09-08T06:45:00.001+03:00

Hannah Arendt verkade som professor under sina sista år på det universitet jag besöker, New school. Redan det känns väldigt underligt (och, måste jag erkänna, en smula häftigt). Jag går en kurs som handlar om Arendts politiska filosofi. Föreläsaren har en helt fantastisk förmåga att ta fram det bästa i texterna: det som gör att hennes filosofi känns både levande och angelägen. Arendt visar sig från sin allra tuffaste, mest kompromisslösa sida. Intressant nog ser föreläsaren The Origins of Totalitarianism som Arendts viktigaste bok, och inte Människans villkor. En tematik som verkar viktig för kursen är att via Arendt fundera på vad det alls kan betyda att vara en del av ett samfund, en stat, en nation, en grupp. En annan tråd som verkar bli viktig är Arendts rätt så originella förståelse av historia och hennes lika originella kritik av modern historieskrivning som ansvarsflykt. Ibland är Arendt dunkel och ibland har hon helt enkelt fel. Emellanåt finns det något slags aristokratisk tendens som glimtar fram på ett ytterst obehagligt sätt. Hennes relation till dom gamla grekerna är inte alltid helt sunt. Ändå: Arendt är en filosof för vilken tänkande inte handlar om att framställa sig som intelligent. Texterna har en mycket flärdfri stil. Tellin' it like it is, verkar vara avsikten. Hon sysslar aldrig med intellectual parlor games, eller sällan. I Arendts texter står saker på spel, och hon sätter sig själv på spel (under sin levnadstid var hon mycket kontroversiell på grund av att hon skrev rätt hårda texter om både antisemitism och sionism, bland annat). Hon är inte bekväm, hon är inte hipp, hon är inte lätt att klassificera. Som få andra lyckas Arendt tydliggöra de slags oroväckande tendenser i samhället som gör att det politiska skyms bort och saker börjar framstå som nödvändiga, ofrånkomliga. Vill man förstå något av dagens värld av "gränslöshet", rättighetssnack utan substans, rätt till arbete, "sociala relationer", en mycket oklar relation mellan stat och rättigheter - då har Arendt något att komma med. Inte minst: snacket vi hela tiden stöter på om integration, att visa att man förtjänar sin plats i samhället, att bli Samhälle. Där de flesta samhällsfilosofer snöat in sig på vissa begränsade antaganden om vad politik handlar om, är det för Arendt snarare vårt delade ansvar för vårt liv tillsammans som för henne är det politiska. Arendts texter rör sig hela tiden i gränsland mellan politiska analyser, historisk förståelse och filosofisk reflektion. Att följa Arendts resonemang handlar nästan aldrig om att dra slutsatser från logiskt staplade premisser. Snarare handlar det om att försöka se varifrån Arendt kommer, vad exakt det är som bekymrar henne, vad som får henne att göra vissa distinktioner. Till skillnad från en hel bunt filosofer har Arendts texter alltid ett mer eller mindre personligt tilltal, och detta gör att de också väcker en respons. Säga vad man vill om visa aspekter i hennes tänkande: här finns ett genuint, levande filosofiskt samtal på gång, och det tycker jag att jag kan relatera till på den här kursen (jag och en kompis höll ett seminarium om Arendt i våras: också där tyckte jag att diskussionerna visade något om Arendts kvaliteter, att hon får en att rikta uppmärksamhet mot teman som filosofer kanske inte så ofta intresserat sig för, att man tvingas ta i tu med nya frågor från ett oväntat håll). -- Idag satte jag mig händelsevis ner vid en dator som var markerad med en "Hannah Arendt Archives" skylt. Jag råkade klicka på ett brev från en ung man som skrev till Arendt under början av sjuttiotalet. Den unga mannen beklagade sig för Dr Arendt att han blivit orättvist behandlat under en ansökningsprocess vid New School, som enligt honom hade en "byzantine" inställning till forskningspolitik. Arendt skriver i ett vänligt men väldigt uppriktigt brev tillbaka att den unga mannen av många doktoranden fått dåligt betyg för sin "non-systematic approach to Philosophy". .... As we speak är den unga mannen en av de kändaste profilerna vid filosofi-enheten här. I ett annat brev grubblar Arendt över filosofiämnets framtid vid New school. Hon är orolig för att ämnet ska splittras upp i en "något för alla"-mentalitet men också att det ska bli ett säte för allmänt vurmande för "radikal politik". Men, skriver Arendt, om hon var en människa som skulle anställa folk till institutionen är hon inte så säker på att hon skulle anställa sig själv.

labor day

2011-09-05T19:08:00.001+03:00

Barbecue Bob: We sure got hard times now

(Jag kände inte till Labor day - verkar vara som en första maj men utan socialism?)

///

2011-09-05T07:13:00.001+03:00

Imorgon är det Labour day; jag läser i tidningen om krigsveteraner som tycker att det är tråkigt att vara rullstolsbundna, nu har allting ordnat sig till det bästa så att de igen kan få de adrenalinkickar som gör livet värt att leva: de kan hoppa fallskärm, så fint!; en professor som ser snäll ut säger åt studenterna, packade som sillar i ett litet, syrefattigt rum, att det finns många myter om Marx, att Marx har något att säga om vår tid, jag blir lite starstruck och till mig, men bara lite, lovar; this is a brooklyn bound train; luftfuktighet: 100 %?; ; ser ett läskigt kryp på toaletten - snälla herr Jünger, kan Ni titta in på mitt dass och studera denna varelse?; när jag går runt knuten ser jag något slags gotisk katedral skjuta upp mot himlen; this is a manhattan bound train; ett underligt, enormt, skräckinjagande universitetsbibliotek nära ett ställe som säljer muffins, rosa muffins, 'får jag vara här'?, det sägs att en scen i The Addiction av Abel Ferrara utspelar sig här, och referensen till filosofistudent-blir-vampyr är verkligen på sin plats bland dessa vindlande våningar, ett golv med en geometrisk yrselframkallande figur, ett oöverskådligt klassificeringssystem, en argsint bibliotekarie till hjälp för ingen, minst mig, i min prekära boksituationen; ung man till polis: 'don't call me sir! I'm not a slave! I'm not your slave! call me brother!" Brother/sister/ma'm/sir/miss/man/hey you/you/me; en dag rinner det blod från mitt ben: ---> dödsbädden (då alla icke-troende blir katoliker?)!! - inser strax: aha ---, just det "att vara kvinna", normalt normativt normerande normblod - New york, there will be blood; en man i pagefrisyr sitter vid ett bord i ett auditorium, han gestikulerar vilt till tonerna av en mycket sorgsen turkisk sång inspelad kanske 1921, sextio andra människor, svettiga och röda i ansiktet, sitter tysta och lyssnar, drabbade; stand clear of the closing doors please; en råtta kilar över vägen i ett kvällstomt tisdagsmanhattan, klockan är kvart i elva och föreläsningen har just tagit slut, jag slumrar nästan till på tåget; min vän lyfter på ögonbrynet, Marx as in Karl? - det är svårt att veta var man ska börja nysta i politiska diskussioner, förbryllas/förvånas/ta i tu med; en kvällstur österut, hamnar bland bilhallar, garage, stora motorvägar, ett svårmanövrerat parti där det inte är så lätt att hitta till vattnet ens, förfallna hus, snygga hus, alla sorters hus, folk som talar olika språk, folk som sitter på sin trapp, folk som är på väg, stiligt klädda, uppiffade med take-awaykaffet, en uteliggare, en gammal tant som går med rullator, en kille som spelar Patsy Cline i sitt stekheta café :: eastwestsouthnorth Harlem; syrsorna tystnar aldrig, hela fönstret tycks vibrera; New York käkar upp mig; en biblioteksfilial kring hörnet, påminner mig om skärgårdsbiblioteket jag jobbade på en sommar, jag tror att en ung man sitter och läser Benjamin, för alla läser väl Benjamin här - men han läser något annat; a brooklyn bound train: kvarteren som jag hittar i nästan i sömnen, skyltar på ryska, tanter i klänningar, nästan-havet, jag blir bjuden på kotletter; ser en armémänniska på en tunnelbanestation - tänker - vad ska man tänka; brandstationen intill, Clintons kontor intill, baptistkyrkan intill, vietnamesiska restaurangen intill, en främmande filosofi-institution intill, en tunnelbanestation intill; jag tänker på vad det betyder att ha vänner, i distinktion till bekanta, att bli vän med någon, att få förtroende för någon, att ängsligt betyga något, att ängslas över ängsligheten osv in infinitum; ibland är det för varmt för att äta, tänka, arbeta, sova, finnas till, ett migränanfall som stannar tid & rum; vissa dagar säger jag ingenting, kanske tack, eller hej då; en dag har polisen byggt upp något slags torn två kvarter bort, polisen som är närvarande överallt, deras bilar står på snedden, på bredden; drabbas av en konstig känsla på universitetet: orkar jag verkligen prata med någon, kunde jag inte åka hem och prata med Maria som städar våra husutrymmen istället? orkar jag prata alls? vad finns det att säga? är inte allt fånigt bara som jag kläcker ur mig?; lägenheten: massiv, tyst, en granne tränar pianospel ibland, golvet knakar när någon går, jag kan höra ett samtalsfragment, kanske en tillrättavisning, kanske på mandarin; det är Labor day imorgon och jag har ingen aning om vad det är för land jag befinner mig i.

ett deprimerande perspektiv på depression

2011-09-05T01:05:00.001+03:00

En kompis länkar till en, som jag förstår det, populär svensk blogg. Bloggaren beskriver en depression som smugit sig på. Om inte de här metaforerna tar en från det nattsvarta till det nattsvarta, så vad:

"Jag tänker att när man gör mer än man orkar så lånar man krafter från sig själv. Från sitt framtida jag. Det funkar ett tag, om man ser till att betala tillbaka. Gör man inte det växer sig skulden ohanterlig. Och plötsligt en dag står kronofogden och bultar på porten."

Jag tror vi alla känner igen det där pratet. New age goes economics. En ohelig allians - nej inte alls: helt rimlig. Kanske vill någon säga: det är ju bara en metafor. Men metaforer är viktiga. Jag tror faktiskt inte att det här sättet att tala om en själskrafternas ekonomi är ett dugg metaforiskt ens. Det är i högsta grad verkligt och som vi alla vet är det lätt att knyta an detta till pengar som flödar hit och dit mellan olika industrier. Samma bloggare, mot fonden av gulligt, flickigt rosa, talar om sitt hälsosamma liv som "resursstarkt". Hon kan "köra på". Jo du, välkommen till helvetet, med resurser och utan: den oändliga skulden, den oändlig bristen. (Ekonomispråk har förstås figurerat i psykologin hur länge som helst.)

scen

2011-09-01T18:56:00.000+03:00

Att orientera sig på nedre Manhattan är inte lika lätt som att ta sig runt i övriga New York. Det klara rutmönstret har fått ge vika åt mera osystematiska konstellationer. Ergo: jag går åt fel håll när jag går ut från tunnelbanan. Bestämmer mig för att spisa på något slags inrättning. Rutten till dagens bibliotek går genom ett dyrt område med små gulliga hus och slingriga gator. På barerna finns det lappar som manar till tyst tal bland gästerna. Det här är inget bullrigt område, inskärper man. Jag går in på ett ställe som består av ett stort, luftigt rum där folk sitter snällt vid träbord. Rad efter rad av laptoppar. Efter tre sekunder börjar obehaget smyga sig på. Missade jag WHITES ONLY-skylten? Menyn (som jag inte kan läsa, har tittat på en utanför) är skriven i glatt färgade, små bokstäver. Alla är hippt, avslappnat klädda. Jag beställer en hummusmacka och får frågan om vad jag heter. Den här typen hör genast vad jag heter (vilket inte oftast är fallet, på grund av mina dribblingar med bokstaven r. Majji, ett ovanligt hebreiskt namn kanske?) Namn ropas ut allt eftersom maten blir klar. "Personlig" service och en "personlig" nota på väldigt många dollar. Minimalistisk inredning som andas Smak. Tidskrifter med Smak. Tuggar på mina satans groddar och stirrar framför mig, på Forbes magazine, 'The BEST small companies in America'. Gubben på pärmen håller ett fast grepp om en hatt eller om sitt lår. I högtalaren: Crystals. Da doo ron-ron-ron, da doo ron-ron. Istéet virvlar i magen. Servitören ropar på Angelica, Bill, Joe, Louise. På vägen ut ser jag Jerry Garcia. Är inte han död? Jag blir glad.

'återgå till vardagen'?

2011-08-29T01:35:00.000+03:00

Jag tror jag blev lite förhäxad av New York Times där ett litet tag. Jag vet inte hur det gick till. Plötsligt började jag oroa mig för New York, tunnelsystemen, hamnarna, kustområden, dumma människor som prompt ska röra sig utomhus när det är farligt, elektricitet och vatten. På natten var det en rejäl storm och regnet föll oupphörligen. Det pissgula ljuset från gatubelysningen / vindens ylande uppgår i sirener. Sen blev det inget mer. Dagsljus. Länge är det tyst; lite skrämmande tyst. Så småningom börjar folk försiktigt leta sig ut ur sina hus. Åter till vardagen. Vilken vardag? Det är söndag idag, vad är det för dag? Vad gör folk på söndagarna? Vilket slags dag är det för folk i det här området? I tidningarna är den största kontrasten till vardagen att tunnelbanan slutat gå. Och att butiker har stängt. Symbolmässigt slår inget att t.o.m. börsen plockat ner sin flagga från fasaden. Åter till vardagen: till shoppingen (människomassorna tillbaka på Times square!) och till jobbet dit vi kan ta oss på något magiskt vis på måndag. --- Ett ganska fattigt begrepp om vardag, som tenderar att aktualiseras i sådana här tider. Det är klart att den här bilden av vardag inte bara är en bild. Jag menar, vardagen som en tid där varje dag följer på nästa i en ordnad serie, där varje dag är uppspaltad, där varje aktivitet är tagen för given och dess tid också, dess form också. Kontrasten: Tänk på hur folk lättare börjar prata med varandra under sådana här omständigheter, hur hälsningsfraser byter form ('have a safe day'), hur det skapas en viss intimitet, en delaktighet som sällan annars finns där i ett samhälle som i vanliga fall är strukturerat helt annorlunda (var och en sköter sin karriär) - eller bättre: där vi strukturerar oss själva. Möten mellan människor blir kanske lite mindre förutsägbara. Det är frestande att säga: vi behöver ruskas om ibland. Men jag vet inte - vad läggs in i det?

En annorlunda beskrivning av vad kontrasten till vardag skulle innebära är kanske just att ta fasta på hur surrealistiskt det är med en folktom stad, ilande tystnad. Vilka känslor det kan väcka att höra människoröster efter en sådan här tystnad, att se en människa rasta sin hund, ungar som härjar. Eller att vara tacksam över att nästan ingen kom till skada, att folk får fortsätta sina liv, som inte satts på spel, att inte ha förlorat en närstående. I den meningen: återgå till vardagen. -- Fast såklart är New York under de här dagarna inte alls det bästa exemplet att börja gräva i de här sakerna. Det var ju bara en liten storm (som nu är en fräsch, underbar bris). New York just nu är inte Tripoli, helt enkelt. Den kusliga tystnaden varade runt ett dygn, inte många veckor. Men jag är inte i Tripoli. Jag måste förstå vad jag upplever här. (Slutsatsen är såklart inte att jag inte borde försöka förstå vad ett inbördeskrig är, eller att det inte går att förstå 'för någon som inte varit där'.) // Vad jag har i tankarna här, om alls något, är att ett kommersialiserat, monopoliserat begrepp om vardag som shopping & arbete (här: 'återuppta den gamla trallen') gör det ganska svårt att förstå vad ett undantagstillstånd kan innebära. En sådan bild av undantagstillståndet tappar bort och banaliserar vad det betyder att en stad lamslås, stannar upp, håller andan, mobiliseras, försvinner in i sig själv, delas upp i zoner, splittras (osv). Det som plockas fram i den där problematiska föreställningen om vardag blir bara en kontrast mellan en improduktiv form av passivitet (folk sitter hemma, köper inget, resurser tärs) och en produktiv form av aktivitet. Out of business / back to business.

Det som stör mig är bilden av vardagen som förutsägbar; vi jobbar, vi vet ju alla ungefär vad som omfattas av arbete, vi handlar, vi vet alla ungefär vad det omfattar, vi umgås med vänner, vi vet ju alla ungefär vad som omfattas av det, vi tränar på gymmet & frossar ibland och vi vet ju ungefär ----- . Sen kan man bre på stort med rubriker om stormvarningar, pedagogiska kartor om hur stormen rör sig, militärt språk, Hur Ingen Vet.... Eller ett ännu bättre exempel: den ekonomiska (nya) Krisen som på något magiskt vis måste hanteras så att vi sen alla kan återgå till det Normala. (Vad jag vill säga är inte att vi ständigt lever i ett undantagstillstånd, egentligen, även om jag vet att det finns vissa som vill uttrycka saken på det sättet, kanske med viss rätt.) En del av snacket om hanteringen av de ekonomiska, ständiga kriserna verkar just stansa fast vilken plats vissa saker ska ha i våra liv. Vilken roll banker har, vilken roll arbete har, vilken roll konsumtion har, vilken roll den offentliga makten ska ha. De ekonomiska kriserna beskrivs ofta med stora rubriker där psykologiskt språk gärna använder för att visa hur dessa kriser kan ställa våra vardagsliv på ända. Därför är vad vi behöver en fast hand med den ekonomiska politiken som sätter saker på rätt kurs igen så att vi kan återgå till - - - - ? I den här retoriken ses vardagen ses som per definition icke-politisk, anti-politisk, som Arendt (som i och för sig verkligen inte alltid tänker klart här) skulle säga: social men inte personlig. Vi hamnar i ett läge där finanskriser i och för sig kan beskrivas som kopplat till vardagen, för att den kräver små uppoffringar av oss, men när den ekonomiska utvecklingen rullar på som den ska finns här ingen koppling. (Ursäkta upprepning från tidigare inlägg)

Svåra saker. Jag har nog blandat in för många funderingar i samma soppa.

PS: Under ett presstillfälle i går kväll talade borgmästaren för New York, Michael Bloomberg (som är obunden, om jag fattat rätt?) om de senaste händelserna, prognoserna, åtgärderna. Han svarade också på en del frågor. En fråga handlade om huruvida fängelset som ligger på en ö ska evakueras. Bloomberg blev uppenbart irriterad. Han ville inte tala om internerna. -- När det är tal om att återvända till vardagen är det just EN VISS GRUPP som man framför allt har i tankarna: den som är vuxen, den som arbetar, den som har en bostad, den som inte bor på en anstalt.

a state of suspension

2011-08-27T01:49:00.003+03:00

Det är rätt konstigt att vara i New York nu. Orkan på väg. Troligen. Ingen vet hur hårt den kommer att slå: kanske inte hårt alls, kanske illa. Enormt medieuppbåd. Undantagstillstånd utlyst i vissa delstater. Nationalgardet preliminärt samlat. Borgmästaren & Obama ger instruktioner. Exempelvis: det är dålig idé att spika för fönstren. Jag oroar mig för mina vänner vid Atlanten. Universitetet skickar mejl, biografen skickar mejl, tidningarna fulla av praktiska anvisningar om vilka områden som evakueras, när kollektivtrafiken tas ur bruk, alla evenemang som avbokas. Det verkar som om hela New York kommer att stanna upp och dra efter andan, vänta. Jag funderar på om jag ändå borde gå en runda till butiken. Köpa vatten, mat som inte ruttnar. Som ny i det här landet, i den här staden, vet jag ingenting om hur myndighetsspråket fungerar, på hur stort allvar varningar bör tas.

Å andra sidan: min vardag som också stannar upp och drar efter andan. Jag gör just ingenting. Väntar på att saker ska dra igång nästa vecka på rymdskeppet, filosofifronten. Lata dagar i Harlem. Mina skor har gått sönder; tvingas köpa nya. Det är fortfarande varmt & fuktigt. Hittar en diner på 144de gatan. Ett magnifikt ställe. Coco pustar och sätter sig ner för att ta en beställning. Det kommer att ta länge, varnar hon, för hon är den enda som lagar maten. Coco skrattar åt transportsträckan Finland - Harlem och mina absurda kaffevanor. Coco säger att myndigheterna överdriver, att de vill vidta alla försiktighetsåtgärder på grund av trista erfarenheter tidigt i år. Coco serverar en sagolik smörgås och kaffe just som jag vill ha det. Coco - I'll be back. Ett stillsamt buller på gatorna, högljudd hip-hop och rnb från bilar. Ungar spelar baseball. En kille frågar vad klockan är och sen utgjuter han sig över de där icke-kristna forskarnas prognoser. De tror inte på Gud alltså kan man inte lita på dem. Pantbanker/Dunkin' donuts/beauty salon/nail salon/gourmet delis/Chase/kyrka vid kyrka. När jag går kroken upp till huset är det precis som i Åbo, samma hörn, samma känsla; tappar bort mig i tid och rum. Tom lägenhet. Min rumskompis är nästan ett spöke. Eller är det jag som är nästan ett spöke? Perspektiven. Luftkonditioneringen ruskar igång, får lapparna på bordet att virvla runt i rummet. Jag vet inte riktigt vad jag väntar på. Har ingen ro att skriva. Det kommer, hoppas jag. Tar en runda till universitetet. Förbryllas av deras bibliotek. Enorma samlingar Hegel/Freud/Adorno. Ett outgrundligt klassificeringssytem. Börjar känna igen gatorna. Men har ingen plats whatsoever någonstans. Inget sammanhang på universitetet. Mejlar runt, frågar, tar kanske ändå för få initiativ. Sover långa, oroliga nätter. Läser New York times. Går på spelning med underbara Cat Power som just den här kvällen nästan inte är grinig alls. Publiken - knäpptyst. Silverrävar och indie chicks. Brooklyn lager till ockerpris. Chan Marshall tappar southern gothicådran på blod:

across 110th Street

2011-08-23T18:34:00.000+03:00

En gång satt jag och E på Bristol. Vid introt till en viss sång mumlar jag förgrymmat, 'är det här barry white eller va'. Jag blev skäligen tillrättavisad, och informerad om bakgrunden till 'Across 110th street'. Denna hitlåt har jag haft i huvet i ett antal dagar. Kanske på grund av att min residens ligger - across 110th street. Annars: filmen Jackie Brown innehåller tidernas finaste slemporträtt personifierad av Robert de Niro. Han är helt fantastisk i den rollen.

ännu om tidsbankeri

2011-08-22T19:55:00.000+03:00

I Ny Tid ingår en längre artikel om fenomenet tidsbank. Det är en intressant artikel. Tidsbanken Stadin aikapankkis ideologi är på många sätt mycket bra. Att skapa en alternativ ekonomi, en mindre abstrakt ekonomi, en ekonomi som skapar samhörighet snarare än konkurrens och splittring. I artikeln blir det dessutom klart att poängen inte är att fungera som stödmotor för den vanliga kapitalistiska ekonomin. En sak jag verkligen gillar här är hur ett begrepp som ekonomi får en innebörd som den ofta saknar. Normalt tänker man på ekonomin som i grunden kretsande kring kalkyler: tjänar man på något, eller gör man det inte; reducerande av onödiga kostnader, vinst. I det här sammanhanget är något annorlunda. Grunddimensionen här är inte vinst och förlust, kostnad, utbud och efterfrågan, även om några av dem kan komma in, utan: vad som behövs. För mig framstår just den delen som ett radikalt grepp på ekonomi. (Och nej, 'vad som behövs' är inte att jämställa med 'efterfrågan') Ekonomi kopplas här till att bli hjälpt och att få hjälp. Systemet med tidsbanker öppnar också upp intressanta frågor vilken roll kunnande har för arbete. Som det sägs i artikeln är kunnande centralt när det gäller en syssla som att stämma ett piano. När det gäller att laga mat, passa barn, städa, göra en översättning kommer en rad andra begrepp om kunnande in.

håller herr Hulot i handen

2011-08-22T05:26:00.002+03:00

Under den gångna veckan har jag haft ett visst kulturellt utbyte med landet Amerika. Eller, ska vi säga, landet Amerika har haft ett kulturellt utbyte med mig.

- Jag irrar runt bland tvättmedel, shampoo, rengöringsmedel på jakt efter något slags tvål. Tänker: det var bra i Sovjet. Vimsar runt i butiken tills en människa i personalen börjar kika efter mig.
- Har svårt att vänja mig vid begreppet 'pharmacy' i samband med gift cards, mjukisdjur, Werther's best. Köper folk inga mediciner eller läkemedel på den här kontinenten?
- Till upprätthållandet av den värld vi människor bebor hör sysslor som städning. Jag har hört begreppet Hoover, och då inte bara i samband med FBI [läs Ellroy]. Denna begreppslighet - eller, begreppens praktik - kostar mig nästan tre fingrar. Fråga inte hur. Jag tyckte att apparaten sög .... underligt och beslöt mig för att .... känna efter.
- Jag är paniskt rädd för dom små djuren. Under en eftermiddag färgad av allmän pessimism och världsleda tror jag mig få syn på en dylik varelse på en vägg. Vågar inte titta. Där är den. Den rör inte på sig. VAR ÄR DU NU, JULIA. Fasan. Jaget/den andra. Jag/du/det. Vågar ännu inte kika. I ögonvrån ser jag plötsligt: det är en metallbit. För Guds skull, det är en metallbit. Blänker stillsamt. (Vågar jag sova med lamporna släckta i natt?)
- Redan att ta sig ner i källaren på ett höghus visar sig vara ett helt företag. Man ska gå in i hissen, knappa in en kod, trycka på en icke-märkt, lite hemlig knapp, se ett blinkande ljus osv. Ingenting händer. Jag får gå och språka med de puerto ricanska tanterna på tvättomaten istället.
- Just det hemliga verkar vara en grej här i trakten. De riktigt häftiga barerna ska befinna sig undangömda i någon källare, någon anonym betongklump eller i bakrummet på en intetsägande pizzeria. Speakeasy. Jag tycker det här är helt och hållet bullcrap.
- Jag fumlar enormt mycket med de här drickssakerna. Hur ser procedurerna ut? Är det skämmigt att räcka över pengarna? Ska det ske liksom mera ... elegant?
- Jag har svårt att vänja mig vid säkerhetsvakerna överallt, på universitet, i kyrkor, på gatorna. Och på bibliotek. Huvudbibban är enorm till omfånget och mycket ståtlig. Efter att ha tramsat mig igenom en lång ansökningsprocedur för att få ett bibbakort (ha, så enkelt slapp jag inte undan, jag måste komma dit, visa min POST, som bevis på att jag BOR någonstans) drabbas jag av ett och annat naturbehov. Det faller sig naturligt att fråga en vakt då de ju surrar runt överallt. 'Is there ... a restroom?' Har nämligen lärt mig att det heter så, vilorummet. Vakten står med armarna över bröstet och gastar åt mig, ¨FOR WHOM??' Jag: 'For ... me!' Säkerhetsvakten suckar. 'FOR MEN. OR FOR WOMEN.' Aha, det var det igen. New York må vara en stor och kosmopolitisk stad. Men fördomar och dumheter om kön finns ändå.
- Min nya favoritperson, säkerhetsvakten på uni, blir så glad av att jag fått ett ID-kort att hon sträcker ut handen och hojtar 'Gimme five!' Jag blir helt överlastad av situationen.
- Går och tittar på en ny lägenhet. Överallt ungar som leker gangsters, talar som gangsters, går igenom gesterna. Jag vet inte hur jag ska reagera på det. Ungar.
- Jag och min nya vän, kanske den tuffaste typ jag nånsin mött, om ni jävlas med henne, jävlas ni helt garanterat med fel person, sitter i en bar. Det är mycket hög volym. Min vän tappar fokus, stirrar mot screenerna. Den riktigt kontemplativa och fjärrskådande blicken. 'Do you know what's so beautiful about football?' 'No.' Efter tio minuters analys förstod jag inte ett dugg mera.
- Ett märkligt surrande ljud omger mig nästan hela tiden. Ett ihållande surrande, rätt höga frekvenser. Ett insektsljud, men så högt, nästan maskinellt. Syrsor, frågar jag min vän. Whaddoyoumean, säger hon slött, slut på konversationen.

Och så där håller det på. Hela tiden. Jag förstår mig inte på människor som säger att dom varit till New York en sväng för ett förlängt veckoslut. New York gör mig helt slut; fortfarande, efter mer än en vecka, måste jag idissla idel förvånande intryck, hur områden skiljer sig från varandra. Kanske Fulbright kunde anställa mig som en resursperson?
Eller kanske borde vissa se mer på teve.

håller Kafka i handen

2011-08-19T05:10:00.000+03:00

Jag trasslar till saker och saker trasslas till. Det är för att studera som jag är här. Men jag är inte riktigt en utbytesstudent men inte riktigt en forskare heller. Allt krånglar. Jag vet inte vem man kan prata med för att fixa praktiska saker. Naturligtvis lyckas jag spärra min egen e-post. Grattis, hurra. Det är varmt idag. New Yorkborna säger att det är kallt. Jag åker tåg från södra Brooklyn, där allt går på ryska, till Manhattan. Jag vet inte om det finns så mycket bra att säga om vissa kvarter i centrala Manhattan. Bilar/människor/kedjor. Jag reagerar på att ingen röker. Ingenstans den lite hemtrevliga lukten av rök. Istället fukt och något kemiskt medel. Jag är på jakt efter en siffra som kan förvandlas till ett kort som kan förvandlas till tillgång till Vetande och Insikt. Det är svårt. Som sagt, det är varmt. Jag svettas kopiöst. Springer från femte avenyn till sextonde gatan till trettonde och tolfte. Varmkorvförsäljarna tittar förundrat på mig. Jag grinar tillbaka. Universitetet är inrett - tro mig - som en film av Stanley Kubrick. Och där kommer jag inrusande, inramlande, röd i ansiktet, genomsvettig. Den våta skjortan (jag tänkte att en kvasihawaiiskjortan skulle göra insmältandet lite lättare?) och de ödsliga, vitagularetrofuturistiska korridorerna. Hypersteriliteten och säkerhetssakerna får mig verkligen att känna mig som en kroppslig varelse. Det går inte ihop. Börjar plötsligt skratta åt att det här är ju Hannah Arendts universitet. Så den kontrasten är säkert bara bra att påminna sig om. Jag skyfflas från kontor till kontor i jakten på min siffra. Inser hur mycket jag avskyr att prata med människor genom glasrutor. Finns det något som får mig ur balans är det just det, att leka trasiga telefonen när det just vore viktigt att göra sig förstådd. Jag har redan upprättat ett bra förhållande till en säkerhetsvakt i en av byggnaderna. Hon hejar på mig på långt håll och frågar glatt om jag har en appointment idag. Det har jag ju inte. Men hon släpper igenom mig. Jag åker upp i en mystisk hiss som blinkar som ett rymdskepp och känner mig inte som en scholar utan som en unge som ska börja på dagis. Det blir en intressant höst: vilket slags filosofi myllrar fram mellan de här extremt inredda väggarna?

Ernst Bloch - Traces

2011-08-18T06:21:00.001+03:00

En av mina vänner tyckte att jag skulle titta på Ernst Blochs författarskap. I en bokbutik ramlar jag plötsligt över en av hans böcker, Traces, och jag börjar läsa den. Jag visste ingenting om Bloch, som jag länge förväxlat med en rysk poet, förutom det som min vän pratade om en mycket sen kväll. Jag blir omedelbart fascinerad. Traces är en bok som inte låter sig genrebestämmas. Genrer är sällan viktiga. Om något är filosofi eller inte är på samma sätt rätt så likgiltigt. Man kan kalla boken filosofi, eller personliga reflektioner, eller fiktion. Det spelar ingen roll. Blochs text är svår på ett sätt som förbryllar och drabbar mig. Boken är inte svår på de flesta sätt som man tänker sig att böcker är svåra: att något är vagt, abstrakt, knaggligt uttryckt. Blochs formuleringar är svårtillgängliga, kanske för att det han håller på med i boken är att hela tiden gestalta något. Bloch gestaltar tankar genom berättelser. Men berättelserna har ingen klar poäng. Det rör sig snarare om ett slags associativt funderande, prövande. Tematiken som berörs handlar i olika bemärkelser om hur man överhuvudtaget ska förstå vad det innebär att leva i nuet, som på olika sätt sträcker sig in i det framtida och griper tillbaka på det förflutna. Han skriver om illusion och desillusion. Framför allt är det förändring som de här texterna kretsar kring. Vändningen som på något sätt varit på lur, begreppet öde, en ond föraning. Det här är spännande saker - läs Bloch. Om inte annat: hans text är fantastiskt vacker att läsa. Blochs tänkande påminner på olika sätt om det man senare skulle göra i den kritiska teorin. Bloch är marxist, men knappast det man vanligen menar med marxister som historieoptimister. Bloch tar sin optimism på allvar på ett helt annat sätt en någon mekanistisk historieteori gör. I den här boken ger han sig i kast med hur förändring kan bestå i något som ter sig irrelevant, nonsensartat, litet. Bloch har en fantastisk blick för vardagen. Jag vet inte riktigt vad jag ska jämföra med (kanske borde jag läsa längre i boken innan jag lägger ut texten) men det är klart att en filosof som Kierkegaard anmäler sig. Och de franska vardagsfilosoferna.

Bloch var intellektuellt aktiv under en lång period (han dog på sjuttiotalet), men Traces publicerades på tyska redan 1930. Hans kändaste bok är nog Principle of hope. Jag ber att få återkomma till den här för mig nya bekantskapen.

(Många dammiga tyska gubbs och gums kommer troligen att vara på tapeten den här hösten.)

tittande, stirrande, seende - igen

2011-08-16T23:37:00.003+03:00

Det jag egentligen hade tänkt skriva i det förra inlägget om jag inte hade pillat på publicera-knappen i misstag är att ett av de kungliga nöjena i New York är att titta på folk. Jag kan inte riktigt förklara vad som är så fantastiskt med det, men det här:

(1) Ett universitetscampus en eftermiddag. Det är varmt så in i helvete. På en undangömd trappa sitter en person klädd i röd kostym, rosa skjorta och rosa strumpor. Personen är som hämtad från de hippa flanörstråken år 1870. Eller nåt. En riktig silverhårig gentlemänniska som sitter och kontemplerar världen. Jag grips av lusten att rusa fram och berätta hur fantastisk denna människas uppenbarelse är, men sådant går ju inte för sig. Varför inte?

(2) Jag är inte rädd för att resa men jag tycker om upprepning. Därför går jag tre dagar i rad till samma frukostställe. I USA kan man spisa frukost dagen lång. Jag har tåliga blodådror. Vida och fina. Får plats med mycket slam. (Fingers crossed.) Frukosthaket ser inte ut mycket för världen. När man kommer in blir man antingen bemött av en vänlig hälsning eller en tillrättavisning. Båsen är pyttesmå och det gäller att svinga in benen på fel sätt. Jag får lätt blåmärken och har redan fem miljoner stycken. Personalen på fiket är av den gamla skolan. Inget nonsens. De sitter vid ett bord och spanar ut över rummet. Allt under kontroll. DO YOU WANT MUORR KUÅFFEE SIR? Fyll på! Kunder snaskar på bacon, pannkakor, toast. Högljutt småprat. Gamlingarna sitter vid baren precis som på film. En gråhårig man med auktoritet i varje gest packar papperspåsar med lunchinnehåll. - Det är precis sådana här ställen jag behöver. Som får tiden att stanna upp. Kanske finns det en skuggsida i denna typ av inställning. Kanske har jag just precis blivit turisten som snarare än riktiga platser och möten vill ha Iconic Places, lätt igenkännbara, märkta, lätt att förhålla sig till: det där är ju precis som.... En hemsk attityd, det är svårt att göra upp med den. Den kryper på mig vid de mest oväntade tillfällen. Där igen.

En annan sak som jag ständigt finner mig fundera på är hur folk ser eller inte ser varandra i en så här enorm metropol. Att säga 'ursäkta' om man stöter till någon är för de allra flesta en spontan reaktion, en betydelsebärande reflex (vilket visas i responsen om någon inte säger det). Folk ler ibland åt varandra, berömmer varandras hundar (överallt tjocka, vita, lurviga, trötta jyckar) och utbyter skitsnack. Men när en hemlös människa går på tiggarstråt genom tunnelbanevagnen tittar alla ner och det blir knäpptyst. Jag noterar att också de mest rutinerade stadsbor - ser besvärade ut. Eller är det så det ska beskrivas?

Ännu om seende. Vissa dagar vaknar jag upp och tänker att satan, idag kan någon annan ta över mitt handikapp. Jag är inte bra på att vara stoisk och förstående. Ibland blir jag rasande över att FUCK YOU kan man inte ha större bokstäver på menyn och MÅSTE man ha en mini-mini-minidator som studenter ska knappra in sina uppgifter i? Jag har oftast inget problem alls med att fråga om vägen om jag tappat bort mig. Men att fråga vad det står på menyn, förklara att jag inte ser så bra - är något jag i de flesta situationen drar mig för. Av de här skälen är ett ställe som New York en viss utmaning. Att på olika sätt hitta strategier för att klara vardagen, en vardag som är mycket mera given hemma, som sällan blir påfallande där. Vissa gånger är det all right, jag plockar undergivet bland min arsenal av förstoringsglas och glasögon och tänker att det i alla fall är en så stor stad att ingen bryr sig om beteende som kan uppfattas som bisarrt. En nyfiken unge kommer ibland fram och stirrar. Det gör inget. Ändå är det saker jag inte gör, inte ens här. Som att titta på en väggmeny med kikare. Kanske: en ovilja att bryta upp en på förhand given urban rytm, att vilja slukas upp av en abstrakt socialitet, där var och en gör precis vad som förväntas (vilket kan se olika ut i olika sammanhang). Asymmetrin att hjälpa - fråga om hjälp. Att be om hjälp är i många fall att träda fram, men inte som någon speciell. Kanske bara någon som behöver just din hjälp (och ja, det är från Levinas). I det slags säkerhetsnojande samhälle som jag nu befinner i kommer nästan alla former av hjälpsökande att uppfattas som hotfulla avvikelser, oförutsedda situationer som helst inte överhuvudtaget ska uppstå. I den typen av samhälle kan vad som helst manageras. (I mitt dunkla förflutna lärde jag mig att risk management var STORT och det gällde att konkurrera med subtiliteter som att risk kan manageras, men också tillit.)

Vad jag försöker säga med de här olika sakerna är kanske något i stil med att man ska akta sig för att dramatisera saker som 'storstadens anonymitet'. Storstadens anonymitet är ingenting automatiskt som helt enkelt uppstår för att det finns många människor på en plats. Jag tycker att jag hela tiden upplever en glidande skala av små reaktioner på och i det här metropollivet. Det är inte svart-vitt. Att fästa uppmärksamheten vid de mest vardagliga former av möten och situationer som att väja för passerande på metron eller att någon bemöter ett tackhejdå med en suck.

tittande, stirrande, seende

2011-08-15T02:54:00.000+03:00

Precis som jag förutsåg tar det ett par dagar att helt enkelt fatta att jag är i en så här stor stad. Det tar länge att vänja sig vid människomassor, skyltar, dofter, vädret, avstånd, hela grejen. Framför allt går jag runt på olika ställen.

ett annat new york

2011-08-13T02:16:00.002+03:00

Igår var jag knappt i ett skick att ta mig till busstationen ens. Idag sitter jag med kemikaliebortdomnade fingrar på ett kafé och dricker blaskigt kaffe. Eländig skvalmusik, ungar som jobbar där skriker till varandra över rummet. Jag är så trött att jag inte fattar var jag är. Sov som en gris på flyget och fördjupar mig i Goncourtbrödernas reflektioner kring syfilis däremellan. Pratar med en norsk telekommunikationmanager som säger att det är viktigt med förtroende i affärsrelationer. Jag vet inte riktigt hur jag ska vända på orden. Avfyrar en smygfis som konklusion. Det är underligt att slungas ut i en jättelik sal tillsammans med hundratals andra som ska få sina identiteter och ärenden noggrant kontrollerade. En bastant dam tar mig under armen och släpar mig helt vänligt till rätt butka. En seminarist i prästkrage ställer sig bakom mig. När jag ska klämma med fingrarna på en maskin märker jag att händerna darrar utan att jag riktigt kan sätta fingret på vad det är som gör mig nervös. Men det här stora, ljusa rummet med ljud avdomnade av täckmatta gör mig skitskraj. Tänker på mina släktingar som tog ångaren till Ellis island där man fortfarande kan hitta deras namn i någon databas.

Jag har hunnit få hundra dollar uppätna av en elak maskin; hunnit lyssna på finska gubbar och tanter som dyker upp i alla hörn; kollat på tjocka, trötta hundar som rastar sina pustande ägare; beundrat det italienska gubbdagiset på Rob's pizza; lyssnat på folks prat - folk pratar som på teve!; ett par utsocknesamerikaner berättar för en new yorkbo att de nog vill se Times Square i alla fall, och att det är så jobbigt att promenera; nyhetsrubrik: "I deserved to get shot"; hittar på ett magiskt sätt fram till min destination; det luktar annorlunda här; det första jag överhuvudtaget stöter på när jag förflyttar mig ovan jord är min fars kusins varmt beskrivna museum där man enligt hans utsaga kunde titta på intressanta djur, där var det alltså, Alfs ställe, det första jag överhuvudtaget ser i den här stan; en kvinnlig polis snackar myndigt i walkie-talkie; det är dag och natt, jag går en tur kring kvarteret innan jag går hem för att klappa vägglössen.

det enda du nånsin behöver läsa om akademiska högtider.

2011-08-08T23:02:00.001+03:00

Mycket jag hör omkring mig här och där i unikorridorerna får mina öron att, stegvis och gradvis, vittra sönder. Man blir förstummad och man måste bara gå med på att ja, jag behöver egentligen lite LSD för att klara av den här diskussionen. Äntligen en text som kan ställa akademiska traditioner i ett ljus jag förstår mig på när det gäller dylikt: det absurda. Det är uteslutande med den badbollslika dräkten i sikte jag orkar tänka på att disputera. Badbolls- och plåtdräkten gav mig plötsligt ny kraft och nytt hopp om mänskligheten.

den sentimentala listan // madrugada

2011-08-06T13:45:00.003+03:00

En tom lägenhet. Snälla människor har hjälpt till att bära saker. Hejdå riskokare, hejdå farmors fotpall Rullen (som vi brukade använda som farkost som barn), hejdå Stadgar för Sovjetunionen. Kvar i lägenheten: fem lånade säsonger Upstairs downstairs som jag dessvärre inte har sett en minut av. Faaaster Selindas säng som jag har ärvt. Ett ryskt lexikon. Några stenar från Swansea. En förstärkare. Två repiga kastruller. Filosofiska texter som varit borttappade i åratal. En skitig matta som en snäll bybo har vävt åt mig. "Aktia hemförsäkring 2011". En härva kablar, många med ytterst oklara ursprung: scartkablar, usbkablar, skarvsladdar, småkablar, stora kablar, svarta och vita, gröna och röda. Mystiska lappar som det står Tehohuolto och Boltanski sociologi 5 på. Två kavajer. Några tomma pizzakartonger. Tre stick som lindrar myggbett. Mappar med material från kurser om Kant, Nietzsche, Heidegger, psykologins filosofi. Rosings logikformler. Ett järnankare med Ålands vapen. Ett tygfår köpt i byn Mumbles. En box med kartor (om nån behöver en Nürnbergkarta har jag en extra, lite skrynklig, som du kan få). Ikaros. Några rubel. Ett täcke med en tiger som jag haft sedan åttaårsåldern (ekologiskt). Fasans makt. Nycklar som jag inte vet vart dom leder. Två kakformar. Laurie Andersons Big science. En knapp, "Unga sossar goes TTDI". Fyra skruvmejslar från Claes Ohlsson. En slurk Ardbeg 10 year old. En bild av Toffe Taxell som prytt mitt kylskåp. En mängd skräp och obegripligt skit som man samlar på sig utan att man ens fattar hur. "The Discovery of Dr Freud". En påse potatismjöl. Att flytta är på något sätt att rensa systemet, att börja på ny kula. Jag kommer att sakna det här stället, trettioen kvadratmeter, så satans mycket. Lyssnar på Madrugada. Det är nästan tropiskt fuktigt ute. Glasögonen immar, asfalten kladdig under skon, tunga lukter.