tag:blogger.com,1999:blog-7158166439597778217.post9194874199283418251..comments2023-10-29T16:39:31.569+02:00Comments on Thisemptyflow: kön och samförståndets andaM. Lindmanhttp://www.blogger.com/profile/06098281279200911628noreply@blogger.comBlogger4125tag:blogger.com,1999:blog-7158166439597778217.post-54232724327615209002014-01-14T00:19:10.352+02:002014-01-14T00:19:10.352+02:00... Gillar formuleringen "montera in samförst...... Gillar formuleringen "montera in samförstånd och förväntningar". Det som är så konstigt med såna situationer är att de ofta har karaktären av "polite society" men det kan finnas hur många lager som helst av hotfullhet, illvilja, tvång, missunsamhet osv där. Som du säger, det som uppstår här är att antingen sugas in ELLER stampa med foten, och att det andra genast förvandlas till markering (lite: är du inte med mig är du mot mig, och då gäller det att argumentera noga-noga för din position, eller ängsligt släta över, 'visst håller jag med dig i stort, men....'). Håller med om att det är svårt att beskriva det här. M. Lindmanhttps://www.blogger.com/profile/06098281279200911628noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7158166439597778217.post-51432502284212356442014-01-14T00:07:17.618+02:002014-01-14T00:07:17.618+02:00Tack för bra reflektioner!
Jo, jag funderade just...Tack för bra reflektioner!<br /><br />Jo, jag funderade just på en hel skala av exempel på något man kunde kalla det sociala - allt från att helt uttryckligen ta någon som gisslan genom insinuationer och 'säger du inte a säger du väl för fan b' till exempel där vi tar oss själva till gisslan i ett samtals gemyt, där en viss anda uttrycks men det kan ju inte vara så farligt, det är säkert ingenting, det är så här man pratar (stockholmsyndromet mitt inne i gemytet, samtidigt som det är något folk kämpar med hela tiden, i olika grader, på sina egna sätt).<br /><br />Håller också helt med det sista, det som kommer ur det här är en eftertanke, inte nån tes eller en anklagelse mot det ena eller andra.M. Lindmanhttps://www.blogger.com/profile/06098281279200911628noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7158166439597778217.post-56841154998276812682014-01-13T22:57:12.045+02:002014-01-13T22:57:12.045+02:00ovanstående av din vän a. juantorenaovanstående av din vän a. juantorenaAnonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7158166439597778217.post-48606573997425432042014-01-13T22:54:39.678+02:002014-01-13T22:54:39.678+02:00bra text!
en av sakerna som knausgård säger sig f...bra text!<br /><br />en av sakerna som knausgård säger sig försöka med hela sitt projekt är att skriva sig ur det sociala; men han säger att det är helt omöjligt - undrar om det finns något av samma tema i det du nu skriver; kanske inte omöjligheten att hamna in i outtalade eller i korrupta samförstånd; men svårigheten att finna sig själv och att vara sig själv i ett samtal (för genast ord formas blir något till som ligger utanför mig själv[?]) ---> inte alltid ett problem, eller kanske till och med sällan ett problem, men nog ett moraliskt problem där saker tas över och på något sätt fortfarande är en del av ens ansvar eftersom det var "mina ord".<br /><br />ett annat relaterat fenomen är personer som är mästare på att ta en gisslan i samtal; att montera in samförstånd och förväntningar omedelbart, ett slags psykopatiskt drag där det hastigt krävs att man markerar vad man tänker om man inte vill sugas in i en relation där man själv kan få för sig att man lovat något man inte gjort och inte vill. brutalast i stil med ett plötsligt "bra då gör vi så!". jag tycker mig ibland uppleva betydligt subtilare motsvarande drag som är helvetes svårt att fånga i en beskrivning.<br /><br />ovanstående handlar också om att märka ord - att inte vara generös eller öppen - och att just precis leva i "ja eller nej"-riket där man inte tillåter nyanseringar - eller att "ja" inte betyder "ja" på det sätt som den som tagit makten över samtalet påstår. det här är, har jag för mig, en vanlig teknik att använda medierna till (av t.ex. populister). att pressa någon till ett ja eller nej i en omöjlig fråga och sedan klaga på människans oklarhet.<br /><br />det här ämnet tar aldrig slut.<br /><br />den stora uppgiften, för en människa är i G:s anda, tror jag, är att försöka få det man tänker vara det man säger att vara det man gör. ---> inte för att jag tror att man kommer runt den här diskussionen oberoende hur bra man klarar den saken - men bara det att man ens märker att det finns något att tänka på i förhållandet mellan ens egna tankar och det man försöker uttrycka och det man sedan gör kanske kan göra en själv ödmjuk inför andra människor som rimligtvis dras med samma svårigheter.Anonymousnoreply@blogger.com